Från Tivoli till tredagarstripp
Det känns som om jag börjat ett och annat blogginlägg med att skriva att jag inte hade tänkt blogga… så det skriver jag inte, för så förutsägbar vill jag så klart inte vara, men möjligen är det så det är. Möjligen. Men vem vill vara konservativ och statisk, liksom?
Att vi ens är i Malmö idag är Mimis fel. Tycker vi. Hon däremot förstår inte alls. Hon vill ju bara på Marcus & Martinus, som råkar vara på Tivoli i morgon. Och ja, det hade funkat hur bra som helst – så klart – att åka hemifrån i morgon. Vi hade inte ens behövt stiga upp tidigt egentligen. Det hade också fungerat utmärkt att boka biljetter till Slagthuset nästa vecka i stället. Men då kommer den där inte-så-smarta snåla smålänningen fram och börjar tänka att man ju får ju ”mer” för pengarna om man ”gör” Tivoli och får Marcus och Martinus på köpet… och när smålänningen därefter inser att tågtrafiken hem från Köpenhamn inte är ultimat på kvällarna så har hen (för jag vill ju inte erkänna vem det egentligen är…) helt plötsligt råkat boka inte bara en, utan TVÅ, hotellnätter i anslutning till de redan inte jättebilliga Tivolibiljetterna. Yeay, smart drag, smålänningen. Mycket smart drag. Vi har alltså gått från x antal hundralappar för konsert på Slagthuset till x antal tusenlappar för hotell, parkering, tåg Malmö-Köpenhamn, Tivoli, mat på lokal… osv… Jomen, det var väldigt sparsamt… så nu gäller det i alla fall att göra så mycket som möjligt av det. Största utmaningen av dem alla… 🙈
Nåja, vi hade inga planer utöver Tivoli så vi rullade hemifrån i ganska avslappnat mak på torsdagsförmiddagen. Att nämna de relativt irriterade och stressade utbrotten från mamman som i vanlig ordning inser att hon faktiskt egentligen hellre hängt hemma i trädgården än på ett random hotell och som trots att hennes kontrollbehov gör att ingen annan liksom får packa, ändå blir ytterst provocerad när ingen gör det, vore ju bara småaktigt, eller hur?
Eftersom det är en och annan som läser den här bloggen som undrar varför vi reser överhuvudtaget (det undrar faktiskt jag också emellanåt, det ska erkännas) och några som med viss desperation försöker ge oss tips på saker vi skulle kunna vara positiva till, var originaltanken egentligen inte att ta ett klassiskt fika-stopp på Ekerödsrasten, utan picknicklunch i Pildammsparken, som är ett av flera trevliga tips vi fått av Petra, som med viss uppgivenhet försöker få oss in på positiva rese-tankar. Lyckligtvis så kunde vi ännu inte checka in på hotellet när vi kom fram, så då plockade vi fram originalplanen (fast minus den redan uppätna picknicken) och styrde kosan dit. Det ångrade vi inte. Inte ens Peter, som ändå bott i Malmö några år, vilket han väldigt gärna och ofta framhåller (ja, vi vet var din gamla skola ligger…) hade varit där förut, men det var ju verkligen en liten pärla. Inte för att jag hade velat byta skärgården, kusten, skogen och allt det andra hemma som jag alltför sällan aktivt utnyttjar eller njuter av, men har jag nu ändå lämnat det, är det ju väldigt trevligt med en stad med trevliga grönområden. Det är något med parker i fint väder som bara är härligt.
Incheckade på hotellet en stund senare får kanske möjligen mamman ytterligare ett smärre bryt då de yngsta i familjen direkt lägger sig i sängen med mobil i handen och tycker att de måste chilla för ”de har gjort så mycket idag…” Jomen… sitta still i bilen i två timmar är verkligen aktivt och jobbigt… Suck. Stormen blåste dock över när Peter intelligent nog serverade ett glas medhavt vin och den arga mamman insåg att det ju fortfarande var padel på ipaden… (Vet inte vad Radisson har för slags casting-enheter, men det verkar omöjligt att få upp något från en Apple-enhet på Tv-apparaterna. Därav padel på iPad… 😳) Eftersom matchen dessutom visade sig vara en tät tre-settare blev det lite mer hotellhäng än tänkt ändå.
Efter många och långa diskussioner utifrån olika viljor och behov från alla familjemedlemmar bestämmer vi oss för att testa ytterligare ett av Petras tips, Boulebaren på Drottningtorget. Det börjar väldigt bra med sol på uteserveringen och många smårätter som såg goda ut på menyn, men sedan gick det aningen utför. Vi var tyvärr lite för snåla (?) för att boka Boule, eller så var inte riktigt alla (läs: Peter) med på den tanken och sedan var det som vi mest av allt ville ha från menyn, slut, så vi (jag) gjorde lite av en panikbeställning av olika smårätter, vilket resulterade i att till slut satt jag och tvångstryckte i mig mat som hade mättat två mindre byar i nedre Långtbortistan, medan de andra bara var rastlösa och ville gå. Just då kändes det verkligen som om vi skulle sluta resa tillsammans, för vi har uppenbarligen väldigt få behov och önskemål som överensstämmer inom familjen.
När jag väl lyckats äta upp i alla fall det mesta av maten inleddes nya förhandlingar. Inna hade hittat ett brädspelscafé som lät väldigt mysigt, men till slut släntrade vi i stället mot Slottsträdgården/Kungsparken i det ljuvliga vädret. Det eventuella målet var ytterligare en lekplats med tema; denna gången Sagolekplatsen. På vägen hittade vi faktiskt hur mycket mysigt och fint som helst! Inte för att det var så mycket vi alla kunde enas om – så klart, hallå liksom – men det var i alla fall en eller max två familjemedlemmar som tyckte varje grej var cool och procentuellt sett får det ju ändå ses som succé när det gäller oss.
När Slottsträdgårdens otroligt mysiga utomhusfik helt plötsligt dök upp kändes det för alla vuxna i sällskapet helt givet att vi skulle stanna för ett litet pitstop. Givetvis höll minionerna inte med, men just denna gång vann vuxna önskemål. Fikan var i ärlighetens namn inget att skriva hem om (hmmm) men omgivningen, jag säger bara: omgivningen! Love it. Givetvis var jag ensam om att strosa runt i odlingarna och uppskatta att det faktiskt fanns ett litet (typ) koloniområde med fantastisk växtlighet där mitt i parken, men det gjorde inte så mycket. De andra satt och kollade på en fikabåt (!), fiskare och övrig aktivitet på vattnet medan jag gick och samlade inspo och spanade avundsjukt på nästan mogna kronärtskockor och meloner.
Efter stoppet fortsatte vi vår jakt på Sagolekplatsen och nu blev det tredje gången gillt! Vilken härlig lekplats! Knappt en rät linje någonstans, varken på marken, attraktionerna eller bänkarna. Så mysigt.
När myggen till slut blev för djäkliga gav vi upp och lät det bli slapp på hotellrummet och en hyfsat tidig kväll inför morgondagens konsert och karuseller. Överlag ändå en semesterdag med mersmak. Bara det… Och när jag nu ändå avslutar i det positiva; jag har nu hittat Insta-kontot som jag helt omedvetet skojat om i flera år med mitt hånande av rosa fluff. Det är en resebloggare som möjligen inte har helt samma anslag som jag och kontot heter LitemeraRosa. Underbart ju. Följ henne när ni läst mitt gnäll för maximal jämvikt. 😄