What the heck! Idag vaknade jag ännu tidigare! Försökte i och för sig somna om, men när Innas kompisar (som nog går på fritids, med tanke på tidpunkten) började messa vid 06.30 gav jag upp. Vi får nog ta ett snack om lämpliga tider att kommunicera… Det var lika skönt före 07 dock, så när jag väl är ute är jag inte så ledsen över utebliven snoozning.
Idag gick jag hela vägen fram till Krvavica, som såg trevligt ut även på nära håll. De gör ju det, de flesta vikarna och samhällena här.
(Ps. Den som missat Lucinda Riley har verkligen något att se fram emot! Hoppa bara över Morden i Fleat House. Ds.)
Att stöta på nakenbadare är ganska vanligt här och idag mötte jag (nåja, kunde inte undgå att se i alla fall) en kille som om man ska gå på det fördomsfulla skämtet inte tyckte att det var kallt i vattnet. Eller så hade han sällskap i buskarna och jag råkade avbryta något. 🤣
Kallt var det dock när jag kom hem och någon råkat stänga av varmvattenberedaren… Yeay! Ingen morgondusch för mig! Eftersom barnen dessutom var helt utslagna efter gårdagskvällen fick jag Peter (sugardaddy ju…) att fixa kaffe och så fick det bli bad i stället. Jättefräscht, jag vet…
Brådmogna och välartikulerade Inna går från klarhet till klarhet som vanligt. Det är svårt att inte bli stolt och lite skrattlysten när ens nioåring tilltalar ägaren till restaurangen med så extremt artiga fraser som: ”Sorry for the inconvenience, but my sister wanted still water…”, samtidigt som det är med skräckblandad förtjusning man får höra henne berätta för nya Göteborgsvännerna att ”mamma och pappa drack för mycket vin, det var därför de bokade en resa till Kroatien”… 😱 (I och för sig sant [förra årets spontanresa i pandemi-tid], men lite läskigt att höra beskrivas just så… 🤣)
Annars var dagen – surprise surprise – ganska lik övriga dagar, men det där att i princip ha ett stort sällskap (rökande och drickande dessutom) i vår egen sfär gjorde att vi alla hade lite svårt att slappna av. Vet inte om det är typiskt svenskt eller om det bara är vi som är så otrevliga och ogina, men jag gillar det inte. Den halvberusade mannen som la sig och sträckte ut armen så att den låg en cm från vår filt och sedan låg och knäppte iväg småsten som höll på att träffa mig, vet inte hur lycklig han är över att fortfarande vara vid liv.
Vi kom senare på att anledningen till de ovanligt många inhemska (med helt annan kultur av personlig sfär… 😝) sällskapen på stranden nog var för att det idag är helgdag här. Anti-fascistiska-kampdagen. Låter i och för sig som en bra dag att fira. Skulle vi kunna göra det med att öka på de hemska av denna dag uppmärksammade dödstalen med ett par enstaka, nu levande och sabbande hela djäkla världen, despoter (oavsett religiös och politisk åskådning) så skulle jag faktiskt inte ha något emot det.
Det är ännu varmare idag än övriga dagar, så efter tre timmars SUP (vi har nog finansierat den där brädan nu) när solen nådde vårt (och således också våra inneboendes) läger, lämnade vi samtliga stranden för siesta. Dock inte tillsammans. Det var t.o.m så att jag försökte ta riktig siesta, med en stunds tupplur, men alltför många ljud (typ Inna som med ojämna mellanrum brast ut i ganska hög sång) förstörde effektivt det försöket. Vi hängde iaf på rummet under resten av eftermiddagen.
Jag vet att jag skrivit om det förut, men det är verkligen ett faktum att även om det är trevligt med flera olika miljöer, vilket jag vet att vi kommer att få (vi har ju gjort typ samma resa innan…), så är det inget vidare med förflyttningar. Speciellt inte när de flesta ställen har tidigare och tidigare utcheckning, och senare och senare incheck. Det är utcheckning senast 10.30 här i morgon, och vi har inte tillgång till vårt boende i lilla lilla Mimice förrän 16, så inte nog med att dagen i morgon blir väldigt mycket obekvämare än vi är vana vid nu, i huvudet är jag ju redan på väg och har börjat försöka planera hur vi lämnar på bästa sätt, så avkopplingen är redan delvis påkopplad igen. Vi måste ju på något sätt härbärgera bagage (inklusive insulin som behöver hållas hyfsat kallt), ha en så skön dag som möjligt i morgon, planera in senast möjliga proviantering och sedan genomlida det sedvanliga negativa tillvänjandet av ett nytt ställe med helt andra förutsättningar. Det är ju tur att jag numera vet att jag först inte kommer att gilla stället, men att jag så småningom brukar vänja mig och se dess fördelar strax innan vi åker vidare till nästa… 🙈
Vi hade redan bestämt att vi idag, sista kvällen, skulle äta middag på Mucrum, så vi gick lite all-in med förrätt och hela grejen. Maten är verkligen god och fint upplagd. Inte alls medioker som många recensioner gjort gällande. Jag åt tomatsoppa och fläskfilé med grönpepparsås, och det var riktigt gott! Efter maten fick vi återigen trevligt kvälls-sällskap av våra nya vänner från Göteborg, så vi hängde först på stranden till nästan 22.30 och gick sedan till alla fyra barns stora förtjusning med på ett besök på tivolit, som vi liksom stängde…. Det har man inte gjort så många gånger i sitt liv, men vissa attraktioner var redan stängda när vi kom, och andra stängde efter att vi precis nyttjat dem. Ganska hardcore av våra 6-9-åringar ändå. 😃
Sammanfattningsvis går även anti-fascistiska kampdagen till historien som en riktigt trevlig semesterdag med social bonus-guldkant. Makarska fortsätter att leverera helt enkelt.