Jahapp, då gäller det att börja acklimatisera sig på ett nytt ställe med nya förutsättningar. Min vana trogen är jag initialt rätt negativ och vill i ärlighetens namn mest åka hem nu. Jag känner att jag fått sol och bad (bekvämt sådant, inte i eländig sand) så det räcker för ett tag, men vi får väl se om detta ställe lyckas få mig att ändra mig så jag inte vill åka hem på torsdag. Hoppas, för att räkna ner för att få åka hem från semester känns aningen kontraproduktivt. En tanke till en annan gång vore kanske att börja med det spartanska och avsluta med det lyxiga, men som Mimi sa vid frukosten så är det också rätt skönt att inte behöva hålla några (frukost-) tider och att kunna sitta i pyjamas vid frukostbordet, men utbudet är aningen mer begränsat också.
Idag blev det faktiskt lite sovmorgon ändå. Att jag tyvärr låg vaken mellan 04 och 06 behöver jag ju inte nämna. När jag gav mig ut på kombinerad hitta-nybakt-bröd och promenad strax innan nio var det åskvärme i luften och aningen tungt att röra sig. Får se vad det blir av det.
Jag lyckades ganska dåligt i mitt uppsåt att komma hem med nybakt bröd. Detta trots att jag t.o.m. försökte fråga tanter jag gick förbi som hade påsar med bröd och croissanter var de fått tag på dem. Leenden och svepande pekningar var det närmaste jag kom. Engelskkunskaperna är väldigt begränsade här. Med hjälp av spanskan går det ibland att göra sig förstådd på något slags italienska, men det är stor skillnad från ”storstaden” Durrës där vi ju var förra gången. Vi är f.ö betydligt längre därifrån än jag – som ändå är den som har bokat – hade förstått (över en halvtimme i bil), och med tanke på våra erfarenheter av taxi, blir det nog inget besök denna gång. Om inte vädret (det är åska och regn i prognosen för de närmsta dagarna) får oss att omplanera så klart. Men det där ”sticka in och käka middag i Durrës” som jag egentligen tänkt att vi skulle kunna, blir det nog inget av.
Barnen var måttligt sugna på ännu mer strand/bad idag, så blev en väääldigt slö förmiddag, men i olika perioder gick både Peter och jag i alla fall ut och kollade omgivningarna litegrann. Tyvärr kom vi, oberoende av varandra, fram till samma sak. Det här är inget område vi behöver återkomma till. Det är i och för sig smidigt och trevligt med närheten till stranden, men utöver det behöver man bara röra sig ett kvarter ovanför denna (typ) ”gated community” för att mötas av ren slum där stackars romer har slagit upp erbarmliga tält på ödetomterna. Jag var dessutom tvungen att gå förbi stället där Peter – bärande vår shopping sent i mörkret igår – var cm från att trampa ner i något som vi knappt såg men nog trodde var ett hål i gatan. Det var det verkligen, såg jag nu. Hade han trampat ner där hade nog semestern varit avbruten. Liksom benet. Minst. Hu!!
När klockan passerat 12 känner vi att det ändå fått vara tilllräckligt med slapp och drar oss ner till det som nog får betecknas som den lokala krogen. Värdinnan hänvisar hela tiden till det som ”restaurangen” i vår WhatsApp-kommunikation i alla fall och ”vårt” parasoll är sisådär fyra meter ifrån dess yttre gräns. Efter god och billig lunch, samt lite vin/öl är vi rörande överens om att stället nog har sin charm ändå, och det gör inte ens så mycket att det börjar regna (!) så fort vi låst upp och slagit oss ner på solstolarna. Intressant nog får detta de badande barnen att komma springande tjoande att det regnar och att de behöver handdukar… 🤔🤣
Med lite lagom molnighet och temp runt eller strax under 30 var det helt okej på stranden så vi blev kvar precis hela eftermiddagen, varav barnen nog var i vattnet 3-4 timmar. Inte mycket att säga om denna dag alltså mer än att Guillaume Mussos senaste bok (har du inte läst dem, grattis!) som släpptes igår tyvärr inte riktigt håller samma klass som de allra tidigaste, men alla är ändå väldigt läsvärda, så kasta er på dem, lyckostar som har åtta böcker framför er. Old school-korsorden går lite sådär. Jag har tyvärr legat av mig lite, så korsordshjärnan är inte helt vässad. Pinsamt, men går väl att åtgärda med lite idogt gnuggande av de där grå, hoppas jag.
Trots att vi alla var ganska rejält sega och inte riktigt kände för det så bestämde vi oss för att kvartersrestaurangen, som ju varit så bra till lunch och som liksom skulle visa Danmark-Serbien på storbild, även skulle få bli vårt kvällsmål. Dåligt beslut, skulle det visa sig. För det första; det förbannade rökandet som är så äckligt att jag inte finner ord. Det spelar liksom ingen roll att det är utomhus; att röka på en restaurang…. 🤢 Urk. För det andra; albansk livemusik med högtalare två meter från oss… Ifall ni inte visste så tar albanska live-musiker inte paus mellan låtarna, de bara fortsätter och fortsätter och fort… även när det är fotboll på storbild. Inte för att vi hade fattat något ändå, men känslan av albansk folkmusik till EM-fotboll… njae, inte en perfect match. För det tredje; även om pizzor och pasta till lunch var supergott, så var detta inte en salladsrestaurang. Varken Caesar- eller den grekiska salladen var något att ha. Den enda som – till slut – var nöjd var Mimi, som efter att det hon egentligen ville ha, var slut, beställde spaghetti med smör och parmesan…. Därefter glömde de nog barnens efterrättsbeställning, så vi väntade i 45 minuter på den enda efterrätten av de sex på menyn som de hade ingredienser till, för att konstatera att ingen av tjejerna gillade den… 🙈
Ja, jag känner mig lite färdig med Albanien nu, även om jag vet att det är orättvist, men om någon funderar på en resa till södra Golem, tänk igen! Det finns mycket trevligare ställen.
