Dag 19. Galet. Vi kom ju nyss. Det är en konstig känsla av att känna sig helt avslappnad i att inte ”behöva” göra en massa saker bara för att det är så man gör på semester, för vi har varit här innan och lär dessutom återkomma, samtidigt som vi börjar känna av lite lite att det nu går utför…. Vi vet så klart att det är mer än en ”vanlig” semester kvar, men faktum kvarstår. Vi är på fel sida mitten och det går obönhörligen mot hemfärd. Detta förstärks givetvis av att vi återigen närmar oss ett uppbrott och måste börja tänka lite på vad vi köper etc för att slippa slänga något. När vi åker på lördag planerar vi nämligen att göra en repris (no shit…) av förra året, nämligen att åka inom Busch Gardens i Tampa (dumt med frysvaror i en bil i 29 grader då). Busch Gardens ingår utan någon extra kostnad i våra Discovery Cove-biljetter, och barnen vill såå gärna tillbaka, för det är som en djurpark kombinerat med ett tivoli, ungefär.
Jag har skrivit det innan, men det är värt att upprepa: vill man göra någon park och inte bryr sig om Disney alt. – som våra barn – är lite för unga för Universal så är Discovery Cove-paketet med delfinsim + fritt inträde + fri parkering till Sea World, Busch gardens och vattenparken Aquatica under två veckor otroligt prisvärt och kostar mindre än ett endagsinträde för oss på endast DisneyWorld. På Discovery Cove är det dessutom All inclusive, så förutom delfinsim ingår frukost, lunch, snacks, dryck inkl vin och öl, våtdräkt och t.o.m solskydd! Vi köpte våra biljetter på Black Friday och betalade drygt 6000:- för oss allihop för allt ovanstående. Inträde på Magic Kingdom en dag skulle gå på ca 5000:- plus parkering och dyr mat. Helt galet. Visst, systemet är uppbyggt på att man ska boka flera dagar/parker så jämförelsen är inte riktigt rättvis, men räknar man motsvarande, dvs fyra parker/fyra dagar (och då ingår inte några parkeringsavgifter eller något all inclusive) blir priset 14000:-! Jag förstår ärligt talat inte hur man kan/vill göra den grejen, men så är jag ju lyckligt lottad att än så länge ha barn som inte vill tillbaka till DisneyWorld, utan bara tjatar om SeaWorld. För så är det ju, vi går inte bara på pris, utan detta är vad vi/barnen vill. Faktiskt.
Ju mer jag läser på om detta ju mer fascinerad blir jag. Hur tusan har folk råd (och lust) att göra detta? Det är ju ofantliga summor! Nog för att vi lägger löjligt mycket pengar på resor, men detta kan jag inte förstå. Det är ju dessutom fullt varje dag. Knökfullt. Med tanke på hur stort, galet och personaltätt det är (det finns folk för allt) förstår jag att det måste kosta, men min fråga kvarstår – hur har folk råd att göra det?
Edit: Jag gjorde för skojs skull en prisförfrågan på vad Discovery Cove-biljetterna på måndag skulle kosta om jag bokade dem idag, och gissa om jag blev än mer nöjd med mitt Black Friday-köp när dagspriset faktiskt är över 1100 dollar. Jag ”tjänade” alltså 5000:- svenska kronor. Vad ska jag göra med dem, tro….? 😉
Dagen idag verkar i stort sett bli en upprepning av våra tidigare dagar, för barnen älskar verkligen poolerna, så önskemålen är glasklara. Pool, drönare och frisbee. Även idag blåser det ganska friskt, så trots 25 grader är det inte supervarmt, men kvinnorna – eller vad det är, jag ser inte under alla kläder – som verkar ha allt de äger och har på sig, med pyjamasbyxorna ytterst (!), kanske egentligen borde hitta på något annat att göra…?
Det är verkligen kul att kolla på folk vid poolen. De som har specialgjorda klädnypor för att hålla fast handdukarna på stolarna måste vara semesterfullblodsproffs, tänker jag. ? Jag började lite skämtsamt en konversation med några britter om att det verkligen var skönt att höra lite ”proper English”, men shit vad jag ångrade mig när de visade sig vara exakt så överlägset högdragna som själva nidbilden av överklassbritter. Ingen självironi whatsoever, utan bara total sågning av hela det amerikanska samhället, kulturen och inte minst språket. Högst ocharmigt, även om en hel del stämmer. Peter pratade vidare, men jag var tvungen att gå, vilket i och för sig ledde till att jag och Mimi hade en mysig mamma/dotter-pratstund om allt mellan himmel (”berätta allt om Jesus, mamma!”) och jord (”hörde du vilken jättestor fis jag släppte i morse när jag vaknade?”) nere på bryggan. Sådana stunder är värdefulla.
Vi tillbringade hela förmiddagen vid poolen, och jag vågar nästan inte säga det, men jag undrar om inte den stora poolen faktiskt var lite svalare än igår. Det är ju något med mig och pooler – de tenderar att gå sönder i min närhet. Hoppas innerligt att så inte är fallet. Vid lunch blåste det upp ännu mer. Inte så att det blev kallt, men det var rätt irriterande att behöva hålla i grejerna för att de inte skulle flyga i vattnet, så vi samlade faktiskt ihop oss och tog en utflykt till Sarasota, denna härligt oamerikanska (?) stad som man faktiskt kan strosa i som i en alldeles vanlig europeisk stad. Det går inte riktigt att förstå vad jag menar förrän man upplevt en amerikansk stad – det där med att amerikaner tar bilen överallt stämmer verkligen, och det smittar i allra högsta grad av sig på deras städer. Man går inte i amerikanska städer. Man åker bil. Punkt.
Eftersom barnen inte riktigt förstår storheten i att kunna strosa, gäller det att hålla motivationen uppe, vilket vanligtvis görs med kolhydrater eller fett i någon form. Idag glass. Första stället – med en trevlig uteservering där det fanns massor att titta på – hade tyvärr inte glass, vilket var kolhydratformen vi utlovat idag, så vi fick gå runt hörnet till det italienska glasstället i polsk regi med två pyttesmå bord precis vid en ganska hårt trafikerad väg, och när vi väl kom dit och betalat mer för två glassar och två espresso än för hela lunchen, orkade 50% av barnen bara två skedar glass. Jomen.
Enligt min mening strosade vi alldeles för lite i stan, men är man fyra stycken så är man så meddelst löften om lekplats och eventuell chans att se manatees/sjökor (fast vi vet att det är för varmt i vattnet för dem) tog vi oss ner till den fina marinan. Toppen för mig och barnen, för där fanns en stor lekplats och massor av Pokémon, möjligen lite mindre kul för Peter…
Vi lämnade lekplatsen och killen som tyvärr lär växa upp och fostra nya killar som beter sig lika illa som han och tog en öl på strandbaren O´Learys, där tjejerna letade snäckor och lekte ”inte nudda sand”. Även om jag inte gillar sand något vidare måste jag erkänna att det är mycket som blir lättare i närheten av sand och vatten när man har barn. Det finns liksom alltid något att göra. Perfekt när vuxna vill dricka en öl helt enkelt.
Helt okarakteristiskt snåla mig, var det faktiskt jag som på hemvägen föreslog att vi skulle strunta i att vi säkerligen har saker i kyl och frys som bör ätas upp, och i stället ta middag på Captain Curt’s, där vi var för några kvällar sedan. Ett riktigt toppenförslag faktiskt, för det var riktigt gott och trevligt. Jag åt något så märkligt som ”fried pickles”, vilket helt enkelt är friterad inlagd gurka (supergott, fastän man inte kan tro det), och dessutom en jättegod chili. Trubaduren var tyvärr den sämsta av dem vi hört, men enligt Peter kunde han ändå några trix, och Mimi blev lycklig bara hon fick ge honom några dollar. Det är sådant hon gillar. En opretentiös trevlig kväll helt enkelt.
Överlag blev det en riktigt bra dag. Ska man tro väderleksprognosen ska vädret bli likadant i morgon, så vi får väl se om vår sista dag här kan innebära pool, drönare och frisbee som barnen önskar. Det är lite dubbelt, för med denna ljuvliga strand så nära och lättillgänglig känns det som om man borde utnyttja den, samtidigt som vi ju stormtrivs vid våra underbara pooler. Känner jag oss rätt så blir det pool även i morgon. Det ska vara gött att leva, och man kan ju utnyttja stranden till att kolla på spektakulära solnedgångar även om man inte badar i havet, eller hur?! Vi har ju dessutom gjort det en gång under denna vistelse, så vi har faktiskt en ”check” på det. Over and out från oss för idag.
