Ft Lauderdale fortsätter att vara lite småmotigt för oss. Efter att ha varit helt förskonade från ”olyckor”, av typen som kan inträffa med barn som inte varit utan nattblöja så överdrivet länge, medan vi haft stora boenden med många sängar, tvättmaskin och torktumlare, var det givetvis dags i natt. Typiskt nog när jag för en gångs skull hade just det barnet i min säng. Det är ganska fantastiskt hur väldigt blött det kan bli av en enda så liten människa. Verkligen en egenskap man uppskattar klockan halv två. Det slutade med att de blev tre stycken i den inte så bekväma bäddsoffan, medan jag fick ligga kvar längst ut på kanten i relativ torka i sängen. (Kanske vi borde lämnat den där dricksen förra gången. Hoppas vi får nytt ändå.)
Efter frukost gick vi till stranden. Högljutt ackompanjerade av ”I knoOOOOw, it caaAAAlls me, the sky and the sea…. Let it goOOOo, let it goOOOo” på repeat. Jag är osäker på den egentliga ordningen av dessa fraser, men att jag hört dem – ofta – är jag helt säker på. På stranden var det halv storm och givetvis badförbud, men i alla fall sol. Och man kunde ju bygga sandslott. Och sjunga.
Denna onödigt omfattande kavalkad av hyfsat meningslösa strandbilder syftar egentligen mest till att vara en motvikt mot alla läskiga snöbilder som översvämmar mina flöden på diverse sociala medier. Det må vara vackert, men fy tusan för att behöva komma hem till eländet.
Vi la ett par timmar på stranden i sand och vind, men sedan blev behovet av bad för stort, så vi traskade tillbaka till hotellets pool. Hotellets ouppvärmda pool. Hotellets ouppvärmda svinkalla pool. Vi hade förberett oss på att det skulle vara kallt, speciellt i jämförelse med de fantastiska varma poolerna i Orlando, men att det skulle vara så kallt, var vi inte beredda på. När knappt barnen badar trots sisådär 27 grader i luften… då är det kallt. Jag doppade mig en gång, men känner inte att jag absolut behöver göra det igen. Den som var mest oförfärad var givetvis Mimi. Den som snackade mest var givetvis Inna. 😉
När vi precis kommit, hörde vi lite rasslande och en rejäl duns från ett av träden. Dunsen var så rejäl att vi gick och tittade, i tron att det var en stor gren som ramlat ner. Då möttes vi av den här. (Bild nedan.) En gremlin! 🙂 Visst är han (som nog är en hon) lik ledaren från Gremlins-filmen?!
När vi var inne och käkade lunch hörde vi uppståndelse från poolen, och vår kanadensiska granne samlade ihop sina barn och flydde poolen. Då hade vår gremlin nog ätit efter midnatt (eller hur var det?), för helt plötsligt var där tre stycken helt oförfärade kompisar som ramlade ner ur träden och sprang omkring bland leksakerna inne på den lilla pool-området. Kanadensiskan berättade att hon blev ganska förvånad när leksakerna helt plötsligt började röra sig.
Efter idag får vi väl ge Fort Lauderdale cred för att ha levt upp ganska hyfsat till förväntningarna ändå. Visst, en sådan här dag hade vi kunnat ha på vilken spansk eller grekisk ö som helst, men som sagt, för oss är semester mer avkoppling och anpassa oss efter barnen än att checka av alla måsten på en lista, så vi är fullt nöjda. Ganska läskigt är det dock att i morgon är det absolut finito. I morgon åker vi faktiskt hem. Jag är hemskt nöjd med beslutet att betala för en extra natt, så att vi slipper lämna hotellet på förmiddagen och sedan kuska runt med väskorna hela dagen och ändå försöka vara så förberedda som möjligt på en lång hemresa. Vi flyger inte förrän 22, så planen är nog att ha en dag ungefär som idag för att verkligen tanka energi inför resa och snö. Möjligen blir det alltså ingen blogg i morgon och skulle det – mot förmodan – råka bli det ändå, så kan jag inte publicera den förrän på dansk/svensk mark på onsdag eftermiddag, så alla ni som faktiskt hängt med hela resan – ni verkar ju ofattbart nog vara några stycken – tusen tack för att ni bidragit till att jag orkat svamla ur mig alla plattityder om nästan ingenting alls i så här många dagar i sträck. <3
