Författare: asaolofsson73

Idag började dagen med filminspelning. Det känns skönt att barnen siktar på en stabil framtida karriär, så vi kan fortsätta leva detta bekväma liv. Dokumentär är väl en ganska het genre just nu. Eller kanske en reality-show. ”Olofssons” är ju en ganska klatschig titel.

En av dagens alla filmer

Att iaktta fröken lillasyster är f.ö. så fantastiskt roligt. Hon är i total-absorption-mode, så när fröken storasyster, som ibland närmar sig ett slags otroligt läskigt tweenie-mode, gör något, ska givetvis lillsnorpan apa efter. Således hör man först Inna gå runt i lägenheten och dokumentera alternativt regissera med telefonen i högsta hugg, sedan hör man Mimi, gärna med telefonen riktad mot sig själv, gå runt likadant: ”Här är vår soffa. Hej, soffan. Här är vår säng. Hej, sängen. Här är vårt bord, Hej, bordet. Mamma! Jag gör en bild! (sic) Här är Innas rum….” och så vidare. Råkar man stå i duschen eller vara på toaletten gäller det att se upp, speciellt eftersom de små filmarna gärna skickar sina videor också, ibland till nummer som vi kanske inte hade velat dela just en toa-video med. (De önskade mottagarna av en sådan video är i och för sig obefintligt få.)

(* ”Mode” här ovanför är det engelska mode = läge, sinnesstämning, inte det svenska ordet.)

Annars har vi utnämnt dagen till shoppingdag. Inte för att vi kanske egentligen behöver så mycket, utan mer för att vi vill och för att det skulle kännas som om vi missade något ifall vi inte besökte i alla fall något shoppingcenter i denna shoppingens högborg. Det är dock inte lika enkelt att ”åka och shoppa” som hemma, där man ju oftast tar bilen till en stad och så strosar man mellan butikerna tills man är nöjd. Nej, här kör man bil till stället man vill till och även om en annan affär sägs ligga i samma område, kan det vara flera kilometer (av bara parkeringar) emellan dem. Inte jätteupplagt för spontanshopping alltså, men det råder inte direkt någon brist på alternativ…. och egentligen finns nästan allt på vilket Target eller WalMart man än går in i. Affärerna är så löjligt stora att det inte ens riktigt går att förklara. Varenda ”superstore” är liksom i IKEA-storlek. IKEA ligger f.ö vid den ”mall” vi tänkt besöka idag, så får väl gå in där och se om det också är dubbelt så stort som ”vanligt”. Lite köttbullar skulle ju kunna bli det första vettiga barnen åt på tre veckor också…

Jag fick bestämma dagens första ”tessniasjon” och då blev det så klart Michael’s, ett Panduro i jätteformat. Jag hade även HobbyLobby och JoAnn’s högt på min lista, men när jag – som en riktig amerikan – i förväg kollade mina coupons hade Michael’s en som innebar 20% på ett helt garnköp. Inna och Mimi hävdar att jag redan har ”fööööör mycket garn”, men jag förstår inte vad de menar. Man kan väl inte ha för mycket garn? (Peter, som är en vis man med eventuellt någon gitarr för mycket, är tyst och kör snällt dit jag vill.)

Michael’s var mycket riktigt jättestort med flera gångar för varje hobby. Bland annat ett par hela gångar för bara cupcakes. Jämfört med detta överflöd var garnutbudet hyfsat magert, men jag kunde ju inte lämna tomhänt, så jag köpte ett supermjukt ”Looks like wool”-garn som är tänkt att bli en gosig halsduk. (Med ”ett garn” menar jag givetvis inte ett nystan, utan 10 st 100-gramsgarn…) I affären (nästan) bredvid köpte vi, efter en smärre pärs då Inna provade igenom affärens hela sortiment av högklackade hemskheter medan jag passade på att ha lite insulinkänning, gympadojor till barnen, vilket väl var det enda som egentligen stod på inköpslistan. ”Köp ett par, få ett par till 50%” är ett ypperligt erbjudande. För butiken. Man ”måste” ju köpa två par.

Med en insulinkänning och två barn var det ju bara givet att nästa stopp måste bli glass. Ute på parkeringen (!) låg en glassformad byggnad, så den siktade vi in oss på. Peter har nu blivit så amerikaniserad att han föreslog att vi skulle ta bilen de fem parkeringsraderna, men vi gick. Och hamnade mitt i ett polisdrama. Två meter från glasskiosken gjorde sex ”sheriffs” med pistoler i coola lårhölster och skottsäkra västar tillslag mot en handbojad kvinna med (sin stora flådiga) bil full med stöldgods. Gissa om det blev tusen frågor från barnen… Vår bild av den amerikanska polisen fick ett rejält uppsving när sheriffchefen själv kom med varsin docka (hoppas det inte var stöldgods!) till tjejerna och tog sig tid att förklara vad de gjorde och varför. Guldstjärna! Så nu har tjejerna varsin ”polisdocka” och den framtida karriärstegen har utökats med ytterligare ett yrke. Enligt Inna ska hon ”på tisdag jobba som polis, på onsdag som delfintränare, på torsdag med hundar, sen som programmerare och på söndagar kan [hon]vara frisör”. Efter att hon varit simtränare på simskolan alltså. När Mimi blir stor ska hon bli mamma. (Ungefär detsamma alltså.)

Egentligen var vi redan hyfsat mätta på shopping nu, men det är ju den där känslan av att man borde och känslan av att vi snart ska åka hem och då kommer att komma på vad vi borde ha gjort och köpt… så vi satte gps:n på Mall of Millenia och hamnade på IKEA. Så klart. Det var inte dubbelt så stort i Amerika, utan såg ut som alla IKEA överallt med Småland precis innanför dörren och restaurangen ovanför trappan. Det som skilde sig från vad vi är vana vid var däremot att det faktiskt var lite skitigt och oorganiserat. Bestick som saknades, glas som inte var där de borde, omotiverade kostnader m.m. Det blev nog det dyraste Ikea-mål vi ätit, men köttbullarna var helt okej och tjejen i kassan faktiskt svensk.

När vi kom ut på parkeringen hade värmen kommit tillbaka på allvar, så det var ytterst tveksamt vi styrde kosan mot den egentliga ”mallen” med Macy’s i spetsen, och ärligt talat hade vi kunnat bespara oss den rundan. Vi är helt enkelt inga märkesshoppare, utan känner oss mer hemma på WalMart, så en StarBucks-espresso senare var vi ute. Väldigt fin, ren och inbjudande ”mall” dock, för den som gillar sådan shopping.

Givetvis hamnade vi i ganska tuff trafik när vi till slut bestämt oss för att strunta i kommersialismen, men vi hann hem i tid för att hinna med ett långt bad innan solen gick ner. Inna, som numera simmar som en fisk på både grunt och djupt vatten, tog sin vattenutveckling ytterligare ett steg genom att under det badet lära sig att dyka till botten från ytan. Tyvärr innebar detta otroliga nötande av den nya färdigheten att resten av kvällen tillbringades ”blundgråtandes” med röda, dimmiga ögon. Men stolt är hon! Jag har en känsla av att vi kan hoppa över något simskolesteg när vi kommer hem efter denna period av intensivspontanträning.

Planen för kvällen var att för första gången på plats prova Tradewinds, restaurangen här på resorten, och färdiga blev vi, utanför dörren färdigklädda var vi allihop, men med en som inte kunde se och en som var så trött att hon bara grät, kändes det helt enkelt inte som rätt läge. Tack gode [valfri fantasifigur] för att vi tog vårt förnuft till fånga och gick upp igen. Det där hade inte blivit bra. Stackars Inna låg blundande på soffan med rinnande ögon och svidande kinder medan Mimi bröt ihop över än det ena, än det andra. Peter gick och hämtade mat där i stället, vilket nog var bästa alternativet på många sätt, förstod vi. Han hade med sina 54 år avsevärt sänkt medelåldern när han var där, och maten var nog lika god i lägenheten som den hade varit i restaurangen.

Idag vaknade vi verkligen till en ”crisp day”, det var rejält isigt i luften (ca 4 – 6 grader) med hot om minusgrader (!) i natt. (Ingenting för dig, Petra ;)). Solen sken i alla fall från en molnfri himmel, så trots ganska rejäla dubier, begav vi oss, efter att varit väääldigt nära att åka till något inomhusköpcentrum i stället, som planerat mot SeaWorld. Har vi tur så har ju alla andra ändrat sina planer så vi blir själva i parken. 😉

Våra funderingar och tveksamheter i bilen utanför lägenheten gjorde att vi inte var på plats förrän vid ca 10.15 och då trodde vi faktiskt att det var stängt, för det var vi och två bilar till som körde fram mot parkeringsbåsen. Men det var öppet och vi unnade oss ”Priority parking” för 25 dollar i stället för vanliga 20. Aningens onödigt just idag, visade det sig, men vi parkerade precis mittemot entrén. Security och entré tog max 10 minuter och sedan var vi inne. Och vilken lyckträff!  SeaWorld ska man helt klart besöka vid sisådär 4 – 6 grader ”varmt”, för vi var mer eller mindre själva. Det kan inte ha varit många hundra besökare på plats, så man kunde göra precis vad man ville. Ingen trängsel, inga köer, bara att gå längst fram, sätta sig på bästa platserna, åka vad man ville hur ofta man ville. Perfekt. Okej, lite kallt var det, men fördelarna övervägde helt klart.

Bilderna får tala för sig själva idag, för en sådan här dag tar på krafterna, så jag orkar inte riktigt vara så spirituell (haha) och mångordig (det är i alla fall sant) som jag brukar vara. Jag är i alla fall väldigt glad att vi för en gångs skull inte ändrade våra planer i sista stund, för jag tvivlar på att man hade kunnat ha en mycket bättre dag på SeaWorld. Tips till alla Orlando-besökare alltså: åk till SeaWorld på er kallaste dag!

Nu säger jag som vår gps-Mimi: ”Tessniasjonen (hon har uppdaterat) ligger till vänster” = min säng.  Godnatt!

Som jag skrev igår så skulle dagen idag bli en mellandag, och det har vi verkligen gjort den till. Mellandagar ska verkligen inte föraktas. Man behöver slöa, oplanerade dagar till och med på semestrar i denna galna nöjesstad, och gårdagen var både intensiv och varm, så idag har vi tagit det väldigt lugnt.

Vi ägnade morgonen åt hårdslöande, vilket ju faktiskt är en konst i sig. Konstigt att inte det ordet finns. Varför finns hårdträning men inte hårdslöning? Det är orättvist. Jag är mycket bättre på det ena än det andra. Man skulle kunna säga att hela familjen behärskar konsten till fulländning faktiskt. Den fulländningen praktiserade vi ett par timmar i morse, sedan tog vi oss till poolen och hårdtränade. Mimi hårdtränade hopp från poolkant, Peter emottag (ännu ett ord som borde finnas) av tjej som hoppade från poolkant, Inna engelska, dyk och simning och undertecknad hotellbokning från solstol. Det gäller att identifiera sina styrkor och finslipa dem till det yttersta.

Efter någon timme i vattnet stack Peter iväg för att förkovra sig i ännu en av sina styrkor, nämligen koll av musikaffärer. Det finns ingen som så snabbt och effektivt kan kolla igenom en musikaffär. Jag är säker på att han har laserögon, så snabbt som han kan bestämma ifall en affär är värd mer än fem minuters uppmärksamhet eller inte. De flesta är inte det, men ibland hittar han något guldkorn, som då kanske får 30 – 45 minuters uppmärksamhet. Sällan mer. (Det är i och för sig bra på ett sätt, men ibland hade det varit bra ifall han lagt lite mer tid, så att jag med gott samvete hade kunnat lägga tid i de affärer jag tycker är värda uppmärksamhet. Jag kan utan problem lägga två timmar i en ordinär mataffär bara för att jag tycker att det är så kul med alla skillnader i matkultur och utbud. Där är vi lite olika, kan man säga.)

Jag och tjejerna hängde kvar vid (eller mest i) poolerna medan Peter var iväg. När Inna, som vid ett sällsynt tillfälle faktiskt var uppe ur vattnet så pass länge att hon blev torr,  började gråta över att det sved så hemskt i ansiktet, förstod jag emellertid att vi nog borde uppsöka skugga fortast möjligt, så då fick det bli det som tjejerna kallar att ”mysa på hotellet” i stället. Att ”mysa på hotellet” betyder helt enkelt att man myser ner sig på valfritt ställe i lägenheten och kollar på youtube eller viaplay. Inna myste ner sig i ”sin” säng, Mimi på den otroligt tjocka, härliga heltäckningsmattan i vardagsrummet och jag själv (utan youtube) på balkongen. Högst behagligt.

Peter, som för ovanlighetens skull faktiskt t.o.m hade handlat något under sin lilla ”turné”, hamnade i bilkö och var borta ovanligt länge, men jag tror han var nöjd ändå. Ännu har det inte blivit någon gitarr, så än finns det utrymme för shopping… Skämt åsido så finns det det ändå, för vi har varsin resväska inkluderad på flyget, och vi hade bara tre – halvtomma – på vägen hit. Än har vi inte hittat något riktigt bra shoppingställe, men sådant har ju ändrats förr och vi har ju inte kollat in ställena vi blivit rekommenderade här i Orlando ännu… Just nu står det dock lite still i huvudet – det känns som om det finns grejer man verkligen borde ta chansen att köpa hem när man ändå är här, men vad? Tips?

Det ska bli spännande att läsa detta inlägg i efterhand, för just nu bloggar jag med extremt lågt socker (insulinkänning). För den som inte vet vad det innebär, kan jag ju jämföra det med att försöka skriva när man är kraftigt berusad. Vet man inte vad det innebär heller, får man använda sin fantasi. Fokus och koncentration är i alla fall inte riktigt på topp. (Ja, mamma, givetvis har jag ätit och jag har precis lika bra koll som vanligt. Ingen anledning till oro för något annat än att jag kanske stavar fel eller skriver något osammanhängande, vilket i och för sig är illa nog i min värld.)

Med tanke på alla toppar och dalar i denna blogg är det väl ingen som blir förvånad över att dagen också inneburit två kovändningar. För det första har vi – nu efter att ha haft fyra ljuvliga soldagar med poolhäng och värme – ändrat oss om att åka i februari/mars och i stället [preliminärt] bestämt oss för en ny januariresa 2019. (Vi har extremt dåligt minne.) Vi har t.o.m bokat denna lägenhet vecka 2 nästa år. Detta har flera orsaker. Dels är det billigare i januari än i mars, dels är det mindre risk att Peter måste säga nej till några spelningar, dels blir det verkligen en rejäl ljusglimt mitt i den gråa trista kalla vintern när man åker i januari. I februari och mars kan man ju i bästa fall börja ana slutet på vintern och början på den härliga våren hemma, och den vill man ju inte missa!

Kovändning 2 gjorde vi med våra sista nätter här i Florida. Vi hade från början bokat tre nätter på Savoy, Miami Beach, men blev avbokade pga att hotellet blivit skadat i Irma. Nu har vi, i stället för Miami Beach, bokat de sista nätterna i Fort Lauderdale, som vi inte ens är speciellt förtjusta i. Det finns givetvis orsaker även till detta. Eftersom vi stannar här i Orlando en extra natt, rör det sig egentligen bara om två nätter och då väljer vi att åka tillbaka till Soleado, där vi bodde de första tre nätterna för då vet vi vad vi får. Vi vet att vi har ett vettigt boende nära stranden, att vi har kök, pool, strandgrejer och billig parkering, och eftersom det inte kostar skjortan har vi t.o.m bokat en extra natt, så vi kan stanna på hotellet ända tills vi ska bege oss till flygplatsen på tisdag kväll. På så sätt ”får” vi en extra dag, känns det som. Framtiden får utvisa om det var ett bra beslut eller inte. Det lär ju märkas här i bloggen.

Vi avlutade mellandagen med lite proviantering i det närbelägna Publix. Har jag nämnt att jag älskar mataffärer…  😉 I kväll var jag dock inte riktigt nöjd med middagen. Kött är både billigt och väldigt fint här, men idag råkade jag för första gången få tag på bitar jag inte alls var nöjd med. Att laga mat i någon annans kök när man har semester är f.ö inte alls som att laga mat hemma. Det är ju ett litet äventyr i sig. Lite förvånad måste jag säga att jag blev när jag i detta välutrustade kök bara hittade en enda liten stekpanna, men å andra sidan finns här en slow cooker, så nästa äventyr får kanske bli att försöka bemästra den.

I morgon ska vi till SeaWorld, är det tänkt. Dit köpte vi biljetter på Black Friday, då de hade ”Gå två, betala för en”, vilket bahamabay tipsade om på sin Facebooksida (rekommenderas) och givetvis, visa av erfarenheterna av Magic Kingdom igår, har vi nu läst på för fullt och har stenkoll. Haha!  Nope, det har vi inte, men det blir säkert bra ändå. (Det där med djurparker, zoo och sådana här inrättningar är f.ö väldigt svårt. Det är inte självklart för oss att gå dit, men barnen vill så gärna se delfiner, så vi blundar med ena ögat och gör det även om vi inte är helt övertygade om att vi borde.)