Hej 2018! Att 50% av oss missade tolvslaget gjorde inte så mycket när vi faktiskt inledde det nya året med att vakna rätt utvilade vid en helt okej lokal morgontid. Dessutom sken solen, trots väderappens utlovade (eller snarare uthotade) 11 grader och regn (!).
Vi hade förberett barnen på vilken sorts frukost vi skulle få på detta slags hotell (socker, socker och inplastade kakor), men det var faktiskt bättre än förväntat. Inte mycket fibrer i sikte gudbevars, men faktiskt både frukt och äggröra (som iofs såg vaccumförpackad ut, men ändå). De färggranna fruit loopsen fanns givetvis till barnens förtjusning, och en tugga saluterades med förtjusta utrop, men sedan sköts båda tallrikarna förvånansvärt nog iväg med besvikna: ”jag älskade inte det”. (What? Vem har bytt ut mina barn? Det är ju socker! Och dessutom färgämnen. Borde alltså vara oemotståndligt.)
Givetvis kunde vi inte lämna hotellet utan att ta årets första bad, så vi utnyttjade minuterna fram till utcheck maximalt, kan man säga. Det blev både bad, sol och gamskådning (!). Inna tyckte det var både läskigt och spännande när en stor flock gamar flockades strax ovanför oss och själv började jag fundera över hur lite jag rörde mig egentligen….
Efter en med minsta marginal avvärjd kris, när Inna precis vid avfärd saknade sin ”kattis” som till slut återfanns väl insnärjd i ett täcke, lämnade vi för mer centrala Fort Lauderdale där vi nu faktiskt – tror vi – hittat ett bättre och billigare hotell än det vi blev ratade av. Ha! Tji fick ni, Las Olas! Detta nya – Soleado – ligger bara ett och ett halvt kvarter från stranden och har i övrigt samma förutsättningar som det andra. En lägenhet med säng, bäddsoffa, fullt kök (minus diskmaskin tyvärr), pool, ”terrass” (= loftgång med ett par stolar) och, vilket var en oväntad bonus, parasoll, solstolar och beachhanddukar att använda fritt. Eftersom rummet inte var klart och det var väldigt varmt, tog vi oss direkt till stranden och hade en jättehärlig eftermiddag där. Samtliga familjemedlemmar badade till och med. (Det är nog få som fattar hur stort det är.) Fort Lauderdale är dock ganska märkligt ur semesterortssynpunkt. Stranden är milslång, men det finns inga av de saker man förväntar sig på en sådan strand. Inga försäljare, inga dyra solstolar att hyra, inga närbelägna, lättillgängliga mat- och dryckesställen och få småbutiker där man kan köpa vatten och andra strandgrejer. På andra sidan den ganska stora vägen finns – på vissa sträckor – restauranger och en del butiker, men mer ”riktiga” sådana. Ganska opraktiskt när man är oförberedd och inte så sugen på en biltur, men hotellet bjöd lyckligtvis på lite vatten, juice och snacks som välkomstpresent, och det är ju inte så att vi direkt äter perfekt i vanliga fall heller.
När vi inte vågade stanna längre på stranden – vore opraktiskt att bränna sig första dagen – tog vi dumt nog några timmars slapp på rummet innan vi gav oss iväg mot Publix för nödvändig proviantering. Varför det var dumt? Tja, Sverigetid var klockan 23.30, så barnen var… sådär pigga. De fick mutas med en ansenlig mängd jordgubbar för att inte somna liggande över bordet medan den inköpta gourmetmaten (mikro-macaronicheese) sedan mikrades. Men vi lyckades få i dem lite mat och höll dem vakna till lagom läggtid. Succé således. Att även mamman somnade då räknas kanske inte in i succén dock, men det var rätt skönt. Fast det är fräschare att somna med borstade tänder, det måste erkännas.
Min resa till Kastrup (då jag tänkt komma ifatt med sömnen) fick alltså ägnas åt ett samtal med en hotels-anställd kvinna i okänd världsdel som envisades med att ”miss Äjsa” mig i varje mening, för att i alla fall se till att försöka få tillbaka pengarna så snabbt som möjligt, och sedan att försöka hitta ett nytt hotell djäkligt snabbt… vilket inte var det allra lättaste med tanke på datumet. Till slut fick det bli en halvtråkig lösning med ett flygplatshotell för natten och sedan byta hotell i morgon. Långt ifrån ultimat och det här har jag inte diskuterat färdigt, ifall ni trodde det, idioter på Las Olas hotell, men vi har i alla fall någonstans att sova i natt, vilket känns lite halvviktigt. Jag är rätt trött redan och Mimi är i skrivande stund (strax ovanför London där vi ska mellanlanda) ”trött på att åka flygplan nu”. Det kommer att bli en lång dag. Men vi kan i alla fall fira nyårsafton i fyra länder, så Happy New Year och Over and Out från London.
