Förutom att den obligatoriska rese-sjukan nu hunnit ifatt oss så vi har ett styck ynklig och febrig sexåring i soffan, har dag 4 inletts på absolut allra bästa sätt med härligt social frukost och superfint väder.
Jokke och Michaela var tyvärr tvungna att lämna oss direkt efter frukost eftersom de har en dryg åttatimmars bilresa hem till Charleston (som vi f.ö är såååå sugna på att besöka – kanske vi skulle kunna vänta ytterligare ett år med ny bil…. 😉 Synnerligen trevligt med gäster var det i alla fall. Det skulle vi minsann testa oftare.
”Jag kan simma bakåt. Kolla! Fast jag är bättre på att simma framåt, för det är lite svårt att se. Jag har ju inga ögon på rumpan.” ?
Temperaturen är redan vid 8.30 uppe i behagliga 24-25 grader, så en kaffe vid poolside sitter i skrivande stund som en smäck.
Förmiddagen och dagen fortsatte sedan i samma ljuvliga tempo. Perfekt temperatur med lite lagom fläkt, 28-29 härliga grader i poolen, familjevolleyboll med trasig badboll, barn som leker med varandra i poolen utan en enda konflikt… Jo, ni läste rätt. Inte en enda konflikt och då är klockan ändå 15.08 nu. Jag med mitt halvfulla-glas-tänk väntar bara på att världen går under, för så här bra kan man ju inte få ha det.
Den uppmärksamma läsaren undrar kanske över febern från början av inlägget? Den gick mirakulöst över ungefär samtidigt som batteriet i telefonen tog slut… (Jo, hon hade faktiskt feber innan dess, så antingen har hon en hittills okänd superkraft eller en djäkla tur och tajming.)
Mellan doppen lektes det bl.a. doktor och efter en särskilt omfattande undersökning kom Mimi springande med en bekymrad min: ”Mamma, mitt hjärta låter ”shhhhhh”, är det krossat?” ? (På bilden är det stränga doktor Inna.)
”En bild till, mamma! Nu ska vi se ut så här…”
Peter tog en sväng till en gitarraffär under e.m, men annars var det ungefär så dagen framlevdes. När vi började känna att risken för vidbrändhet var överhängande tog vi oss samman och körde – ytterligare – en provianteringsrunda. Det är ju fredag, så vi behövde handla tacotillbehör gubevars.
I USA kan man givetvis inte ha vanliga tacos, självklart måste man ha Extra large super stuffers…
Av okänd anledning ramlade det dessutom ner en Skye från Paw Patrol och ett okänt antal plastprylar från My littlest petshop i kundvagnen. En sådan här dag är det lätt för listiga barn att få som de vill från lyriska föräldrar. Tacosen tog sedan längre tid att duka fram på altanen än det tog för barnen att äta upp sina ynkliga portioner, så det där härliga vi hade igår med vin och babbel till 23, det får vi verkligen försöka leva på länge. Det blir liksom inte riktigt läge att gå ut igen heller efter tandborstning, välling och nattning, speciellt inte när den lite mörkrädda av de två minionerna så bevekande ber att vi ska vara inne. Det går ju bra det också, även om känslan av en ljummen kväll i december är ganska oslagbar.
Vi försökte i alla fall. På Spåret på altanen…
…blev På Spåret i soffan…
Men självklart har man ju en två meter hög uppblåsbar polissnögubbe med ett vapen på altanen…. Varför inte liksom? (Lite synd att grannarna satt bredvid härligheten och åt – det såg jag inte när jag tog bilden… 🙂 Tyvärr är han bokstavligen urblåst på dagtid, så det är inte så lätt att få till en bra bild. Man får ge dem att de i alla fall tar bra hand om sina nya grejer… 😉
Puh! Inga sjuka barn. (Peppar, peppar och ta i trä.) Det var nog bara tidsomställningen som spökade i de små – och stora – kropparna. Efter en frukost där det konstaterades att det inte fanns en enda jordgubbe i cerealsen som hade massor av sådana på bilden, lite sjukhuslek (Mimi fick en doktorsväska i julklapp), mycket färg (Inna fick ett sminkset i julklapp), lite bloggfix (kolla in de uppdaterade menyerna under ”Florida” här ovanför) invigde vi så äntligen poolen, som nu håller 26-27 grader. Eller, så klart, med tanke på min kropps tajming, så var de tre familjemedlemmar som invigde poolen medan jag dokumenterade det hela från poolside. Nåja, i den bästa av världar hinner kroppen inte med att djäklas fler gånger under resan i alla fall. (Ojoj, nu har jag väl jinxat mig till trippla mellanblödningar…) Tusen, tusen tack förresten, alla ni som rekommenderat menskopp när jag upprepade gånger ägnat mig åt detta gnäll här i bloggen. Livet har verkligen blivit sååå mycket bättre – eller i alla fall mindre dåligt – tack vare denna eminenta uppfinning. Ni (tjejer…) som ännu inte provat; gör det! Jag är inte sponsrad av menskopp.se, men kan tipsa om att det är en utmärkt idé att beställa tillsammans med en väninna när de har sina erbjudanden om att få en på köpet, vilket verkar vara ungefär alltid. Man behöver inte två, så på så sätt blir det dessutom väldigt billigt. Och jo, jag hade visst kunnat bada idag, men det är lite molnigt och poolen är faktiskt inte fullvarm ännu. Säg inte det till barnen bara…
Färgglatt var ordet.
På tal om något helt ovidkommande så älskar jag hur barnen springer runt nakna här mest hela tiden, men när de ska bada drar de på sina bikinis… Varje gång. Fantastiskt.
Vem ska vinna ”doppa-sig-först-tävlingen”?
Jag tror det blev oavgjort.
Men den odiskutabla vinnaren var i hästlängder före.
Simskolan dissade hon totalt pga att hon var rädd för sin simlärare (!), men att simma lärde hon sig ändå själv genom idogt nötande i ”Lugn-och-ro-bassängen”, vår kavata lilla stora fyraåring.
På tal om poolen så fick vi i morse mejl från Susanne på myflorida.se om att vi får 100 dollar i kompensation för strulet med poolen. Vi är verkligen supernöjda med att hyra genom dem. Att resa så här är dessutom så fantastiskt. Eget boende, egen pool, allt finns – från superutrustade kök till allt som behövs i textiler/möbler/tv/handdukar etc etc – och oftast leksaker och grejer till barnen. Här finns dessutom både böcker och spel. Och det kostar definitivt mindre än ett ordinärt hotellrum. Underbart.
Ytterligare en fördel med att bo så onödigt stort är att det ju finns ett rum över när vi får gäster i kväll. Jokke och Michaela kommer när de avslutat sin golfrunda. Hoppas det går bra så vi får glada gäster. Och att vi får igång monstergrillen. Allt är verkligen större i USA. Så är det bara. Som jag skrev igår så har vi givetvis varit ytterligare en runda på Publix. Det som ser så mycket ut i kundvagnen (och på kvittot!) blir plötsligt väldigt lite när man plockar in det i de oversizade skåpen och kyl/frysen.
Irriterande nog så är alla våra resepengar någonstans i limbo mellan Sparbanken och Bank Norwegian. Hur kan det idag, i vårt genomdigitaliserade samhälle, få vara så att man ska räkna ”bankdagar”? Pengarna drogs från våra konton i fredags (21/12) och har, pga ”bankdagar” inte kommit fram till våra kort ännu idag, den 27/12. Det är ju inte okej! Men jag gissar att någon – inte jag – tjänar grova pengar på detta genomusla förfarande medan vi får betala uttagsränta på de pengar vi egentligen har.
Man kan fira jul på så många smakfulla sätt. Att ha två simmande barn underlättar på så många sätt. För att inte tala om hur roligt de har tillsammans. Idag är de Paw Patrol på rescue mission. Innas julklapps-”Scruff’s a love” (något slags hund) med namnet Nattens konung (!) behöver tydligen upprepade räddningsaktioner.
Kvällen har tillbringats på allra bästa sätt, dvs i goda vänners lag med opretentiös mat (köttet var verkligen inte speciellt gott trots monstergrillens förträfflighet – jag måste läsa på så jag köper rätt saker i kötthyllan) och några flaskor vin. Floridakvällen var på sitt bästa humör, så vi satt ute och babblade till 23.00 utan varken filtar eller värmare. Ljuvligt! Som småbarnsföräldrar med en större faiblesse för resor än för att bygga nya sociala nätverk är vi inte bortskämda med sådana kvällar i andra trevliga vuxnas sällskap, så den här kommer vi att leva på länge. Tack för det, Jokke och Michaela! Hoppas inte Mimi väcker oss för tidigt i morgon…
Barnen hade den goda smaken att mysa ner sig under täcket med telefoner och sina nya, högst efterlängtade, presenter i form av ficklampor. Mimi hade innan dess testficklat på allt och alla. ”Är det ljust nu? Blev det varmt? Va? Blev det det? Lovar du och svär? Wala? (Lovar du och svär (typ) på arabiska.) (*Fickla = lysa med ficklampa.)Resan down memory lane har inletts.Ytterligt trevligt att kunna sitta ute hela kvällen. Precis som sig bör blev minnena bättre och diskussionerna djupare ju längre kvällen – och vinet – led.
Idag tyckte familjens minsta medlem att 04.45 var en lämplig tid att vakna. Med tanke på tidsskillnaden hade det väl i och för sig kunnat vara värre, men också mycket bättre. Fördelen med detta var i och för sig att vi hann med väldigt mycket under morgontimmarna. Vi kunde t.ex. kolla in den långa kön som ringlade förbi McDriven hela morgonen. Den började ungefär i samma tid som Mimi…
Klockan är halv sex och kön i McDriven oändlig…
Innan klockan var 08 hade vi dessutom ätit frukost – den lyxigaste någonsin, tyckte barnen när de såg M&M bland yoghurttillbehören – ”motionerat” (Inna som fått för sig något igen), varit på Winn Dixie och köpt lite färdkost för resan (typ) genom Everglades och blivit med en Christmas red gitarr. Ganska bra marscherat för våra första timmar på amerikansk mark.
Sommartjejer!
Peter gav Inna sweetener i stället för socker till våfflan…
Men Mimi fick i alla fall Nutella och sitter nöjd. Eller nåt….
Den som är mest nöjd är nog pappan som köpt sig en ny gitarr innan 08.00…
Ganska nöjd är också mamman som dels upptäckt hur smidigt WordPress’ nya blockverktyg är, dels hur underbart det är med fri surf så att jag utan problem kan föra över mina bilder till Google och använda dem i WordPress utan de konstiga omvägar jag brukar få ta. Tack för det, Telenor. I och för sig kunde ni väl lanserat det en månad innan jag lämnade er, inte en månad efter…. För den som eventuellt vill ha tag på mig rekommenderas mejl eller Messenger under denna månad, för jag använder inte mitt vanliga nummer. (För er som ska till USA kan jag varmt rekommendera att skaffa ett Telenorabonnemang – när jag skaffade mitt fick jag 100GB på köpet, så för 219:-/månad har jag 103 GB att använda här i USA, vilket är ungefär 100 mer än jag vanligtvis använder under en månad, och det är ingen uppsägningstid, så när jag kommer hem, säger jag upp abonnemanget. Synnerligen bra, Telenor! Tack!)
Peter frågade tjejerna i baksätet om han också kunde få lite chips.
Ganska nöjd med sitt tilltag
Vår sejour i Ft Lauderdale blev denna gång väldigt kort, så efter ovanstående eskapader, som ju var snabbt avklarade, styrde vi kosan mot Naples där vi hade som plan att möta upp Peters barndomskamrat Jokke och hans Michaela, som vi faktiskt även lyckades träffa förra gången vi var över. Eftersom de dock precis gett sig ut på golfbanan styrde vi i stället om de planerna till i morgon, då de ska komma till oss i Cape Coral, vilket ska bli hur mysigt som helst. I vilket fall som helst så körde vi återigen längs Alligator Road, som idag äntligen levde upp till sitt namn. Till slut tappade vi räkningen på hur många alligatorer vi såg. Det var långt över 50 – 60 i alla fall. Och fyra kor. Så klart. Varför skulle det inte finnas kor i Everglades liksom?
På grund av de ändrade planerna blev vi lite tidiga till Cape Coral och eftersom solen sken gjorde vi en omplanering (lite av vår specialitet, kan man säga, i den mån vi ens har något som kan kallas en planering) och körde mot ”lilla stranden” där vi tänkte äta på Beach Club-restaurangen och kanske leka lite på lekplatsen bredvid. Det visade sig att vi inte riktigt var ensamma om de planerna. Vad hade vi trott? Det är annandag jul, 27 grader varmt och folk är lediga… Vi hade dock tur som tokar och fick en parkering precis bredvid stranden och det var faktiskt så varmt både i luft och vatten att det till och med gick att bada, vilket vi ju var helt oförberedda på, vi som fortfarande hade packningen i bagaget och Sverige-känsla i kropparna, men vi improviserade fram lite badkläder och ett par handdukar så att i alla fall barnen (läs: Mimi) fick doppa sig ordentligt och skvätta sand över allt och alla. Med Sverige-blek hy och solskydd på okänd plats i packningen var det nog tur att vi inte kunde stanna så länge. Restaurangen är en av få med fri placering, så draget att låta barnen leka en stund på lekplatsen innan vi gick dit för vår tänkta lunch visade sig vara rent av korkat, för det var som sagt fler än vi som tänkte så. Knökfullt var ordet, så vi omgrupperade ännu en gång och hamnade i stället på barnens favoritrestaurang (restaurang med citationstecken); hamburgerhaket Wendy’s. I och för sig ett väldigt trevligt Wendy’s med mysfaktor, hur konstigt det än låter, men kanske inte riktigt som den tiki-restaurang vid stranden som vi hade planerat. (Nope, jag har ingen aning om vad en tiki-restaurang egentligen innebär, men det är ett vanligt uttryck här i Florida, så det låter lite världsvant att använda, tänker jag.)
Svensk sommarvärme i vattnet
De badar faktiskt. Den ena mer än den andra.
”Om jag håller händerna på huvudet blir de inte sandiga i alla fall.”
Klart att lekplatsen inkluderar trummor
”Har du tagit bilden, mamma?”
Julfint – och faktiskt mysigt – på Wendy’s
Efter det trevliga Wendy’s-besöket (jag måste erkänna att t.o.m jag gillar det) provianterade vi på favoritsupermarketen Publix. Flera tusenlappar rullade snabbt iväg medan vi fyllde kundvagnen. USA är inget billigt land, men visst, det är inte så ofta man köper precis allt man behöver på ett bräde heller och i den bästa av världar klarar vi oss ett tag på det vi köpte. (Haha… vi kommer att vara där i morgon igen, det vet ju alla.)
Vår hyrda poolvilla ”Sunny” visade sig, roligt nog, ligga mitt emot Villa White Heron där vi – efter vissa bekymmer med en trasig pool – hamnade förra året, och tro’t eller ej, men när vi kände på vattnet i poolen så var det svinkallt. (Och med svinkallt menar jag ungefär 19 grader, vilket med poolmått mätt är väldigt kallt.) Hur kan det ens ske? Finns det en pool-gud som vi på okänt sätt upprört och skändat? Denna gång var det nog ”bara” att någon stängt av (!) poolvärmaren, varför någon nu skulle göra något så korkat, men ändå. Barnen som tjatat sedan igår om hur det skulle ”poola” direkt vi kom till ”vårt hotellhus”. Inte ens de är sugna på att bada i 19-gradig pool. Suck och dubbelsuck. Nåja, ungefär en sekund efter att jag hade mejlat Susanne på myflorida.se som hyr ut villorna, stod hon i dörren med en välkomstflaska vin. Det hade inte med mitt mejl att göra, men var ju väldigt lämpligt, så i morgon e.m har vi förhoppningsvis varmt vatten i poolen och förmodligen får vi stanna lite längre på avresedagen som kompensation, men för de som äger huset måste det ju kosta en högst onödig slant att värma upp poolen igen pga den som fått för sig att stänga av. Pool-guden kanske?
Tre sovrum, tre badrum och en massa annan plats. Det är så här man ska resa!
Jomen, varför inte liksom?
När man inte kan bada får man ju mysa i stället.
Någon har ansträngt sig
Förutom ett högst välbehövligt badkarsbad blev det inte jättemycket mer gjort idag. Tidsomställningen sitter i kropparna, och det var inte mycket med barnen (eller Peter) efter amerikansk 18-tid (svensk midnatt). Inna klagade dessutom på ont i halsen och att hon inte kunde svälja, så vi får väl se hur den närmsta framtiden artar sig. Det kanske inte blir något poolbad oavsett temperatur i morgon.
Den lilla primadonnan tyckte vällingen var för varm… Vad gör man inte?
Over and out från oss. Håll gärna tummarna för friska barn, varm pool och strålande sol i morgon. Det hade vi uppskattat mycket.
