Värmen är tillbaka! Jippie! Den där lite kyliga undertonen, som vi känner alltför väl igen från våra tidigare resor, är borta igen och idag är det som en härligt varm svensk sommardag, vilket är vår absoluta favorittemp. Varmare är bara jobbigt, och med en 29-gradig pool två steg utanför altandörren räknas livet som ganska bra, enligt våra mått mätt. 😉
På morgonen pratade vi med nära och kära hemma, tog det lugnt och virkade (en fjärdedel av oss). Ljuvligt skönt. Livskvalitet verkligen.
Inte riktigt lika roligt är att vi på allvar diskuterat packning hem. Peter är så fantastiskt rolig. Han slår sig för bröstet om sin lilla resväska – där han bara packar sina egna saker, inkl oanvända finskor, oanvända mysbyxor, flera jackor, en förstärkare (!) etc, – i ett så litet utrymme att det inte går att få i något mer, men inte heller komma upp till tillåtna 20 kg, just för att väskan är för liten. Sen köper han en gitarr som tar upp vårt sista incheckade bagage – knappast heller 20 kg – och efter detta får jag nålstick av kritik för de ”gigantiska” två resväskor där jag packat allt annat: alla mina kläder, alla tjejernas kläder (inkl skor och varma jackor för hemresa), alla necessärer och sådant som tjejer behöver, mat- och kökstillbehör som vi använder under resan (välling, påsförslutare, vitlökspress, rivjärn och annat sådant som vi av erfarenhet vet är guld att ha med) och där dessutom allt vi köpt ska få plats eftersom (tja, läs ovan) det inte finns plats i något av de två incheckade bagage som Peter förfogar över. Irriterad? Japp, lite, för det känns inte så rättvist. Jag vet att jag packar för mycket – alltid – men det kanske inte riktigt är där problemet ligger…. (Visst är det bra att vi kommunicerar så bra? ;)) Trots alla resor vet jag heller inte riktigt hur det funkar med bagage och eventuell övervikt, för det känns som om det handlar om personen – eller humöret på personen – bakom disken. Får man packa 30 kg i en väska och 10 i en annan, eller kan man åka på övervikt då? Om någon på riktigt vet – kommentera gärna. Har försökt googla, men tycker inte att svaren är klockrena. (Har skickat frågan till Norwegian nu. Får se om de svarar.)
Peter kom f.ö på stort plus igen när han erbjöd mig att stanna hemma vid poolen med min virkning medan han tog barnen till lekplatsen/parken/fjärilsstället Rotary Park, som vi även besökte förra året. Tyvärr är det ju lättare att sätta igång tankesnurren när man är själv, men det var förbaskat skönt med lite egentid.
Den där tankesnurren ja. Jag har fått oroliga frågor om min ”depp”, och det är väl ändå offentligt idag. Utbildningsförvaltningen har sparkrav på 10 miljoner och ett av de lagda förslagen är att lägga ner hela IKT-enheten där jag jobbar. Där jag älskar att jobba. Det är det bästa, intensivaste, mest utvecklande, roligaste, jobbigaste, mest omväxlande jobb jag någonsin haft, och hela förslaget känns så världsfrånvänt att jag inte ens kan ta in det. Vi har så mycket att göra att vi stundtals går på knäna och jag tar ärenden härifrån, på min semester, för att underlätta för dem där hemma. Vi har flera jättestora projekt och upphandlingar igång och framför oss. För bara några månader sedan trädde dessutom de nya skrivningarna i läroplanen – med ett avsevärt ökat tryck på digital kompetens – i kraft och vi har ca 3000 Chromebooks och något tusental datorer i verksamheten, varav vi hanterar och administrerar samtliga Chromebooks och är de som kan (och kan lära ut) innehållet på datorerna. Ledningen må tro att vi ligger ”långt framme” eftersom vi satsat på IKT längre än de flesta kommuner, men så ser ju inte verkligheten ut för alla, utan det finns stora kunskapsluckor och mycken oro i vår lärarkår. Många känner att de inte hunnit och kunnat ta till sig allt det nya. Allt det där andra vi dessutom gör om dagarna i form av felsökning, stöd och spontan hjälp när vi finns ute i verksamheten (vilket är ett av våra viktigaste kriterier, att vi är där lärarna och eleverna är) kommer även fortsättningsvis att behöva göras, så jag förstår verkligen inte tanken. Att bygga upp den enorma kunskap om datorer/Chromebooks/iPads/Chrome/system/program/onlinetjänster/telefoner/Google admin etc vi faktiskt redan sitter på i vår enhet kommer att ta år, och jag tror inte ens att det är möjligt ifall allt det vi gör idag fortsättningsvis på något sätt ska skötas av olika personer på olika skolor, vilket det säkert i så fall kommer att bli, för tjänsterna behövs och jobbet måste göras. Det går liksom inte att spara bort. Det lär bli att lärare får ta av sin såå viktiga undervisnings- eller planeringstid för att försöka lära sig och sedan lösa alla de hundratals småärenden som vi knappt tänker på att vi gör dagligen. Nej, det kan inte fungera och det kommer definitivt inte att bli någon besparing i slutändan. Och de som drabbas när det inte fungerar är ju alltid eleverna. Den som vill får gärna dela/delge detta till sin lokala politiker. Vi pratar gärna om vårt jobb om någon vill lyssna och förstå.
Därav min depp alltså. Jag är inte det minsta orolig över att bli arbetslös, för det blir jag inte med min utbildning, men jag vill inte ha ett annat jobb. Jag vill ha exakt det jobb jag har, på fantastiska Stenbacka och med mina underbara IKT-kollegor. Inget annat. Någonsin helst.
Det blev visst ett litet brandtal där, men jag välkomnar alla förslag på kontakter eller någon som känner någon som kan påverka. För övrigt verkar ju kommunal ekonomi helt sjuk. Fick höra att vi (dvs mina kollegor) lagt motförslag på besparingar på framtida inköp i stället för personal, men fått totalt kalla handen för att det var ”andra pengar”. Vi ska alltså köpa grejer för flera miljoner men lägga ner enheten som kan administrera dem och utveckla användandet av dem. Japp, låter smart och genomtänkt. Nej, jag fattar det verkligen inte.
Edit: Efter att detta inlägg varit i tryck några timmar har jag fått kommentarer om vad jag skriver, så jag vill bara förtydliga ett par saker. 1, detta är ännu så länge bara ett förslag 2, det är mina personliga åsikter som luftas och 3, (viktigast) det verkar finnas en missuppfattning om att förslaget går ut på att vi (IKT-enheten) ska flyttas till Kreativum och så är det business as usual. Det är INTE sant. Det är sant att kommunen vill lägga vissa delar av det som kallas IKT (dvs information, kommunikation och teknik) på Kreativum, men det blir i så fall (förmodligen, som sagt, allt är förslag) en liten del som möjligen innefattar specifika utbildningsinsatser och viss fortbildning, inte det jobb som vi IKT:are gör dagligen. Slut på edit.
Okej, jag försöker släppa det nu och får väl fortsätta hoppas på sunt förnuft och förstånd hos politikerna som ska ta beslutet. Jag hade i alla fall en helt ljuvlig eftermiddag i solen med min virkning och en ljudbok. Det var ganska skönt att vara ensam en stund, det blir ganska familjetajt på resorna och jag är ju i grunden en bitter ensamvarg. 😉 När den mindre bittra delen av familjen kom hem badade vi ikapp dagen, så vi uppnådde dagens badkvot. Det var lika kul idag när Peter utan någon vidare framgång försökte sitta på den där ”flytisen” som Mimi kallar den. Dagens kommentar var nog när Mimi ramlade av flytisen och gapskrattade fram: ”Haha, jag fes!” och Inna blixtsnabbt kontrar med ”The fart ejected her!” 😀 (Varifrån får hon allt och varifrån kommer alla dessa ord? Jag är på riktigt imponerad av henne!)
När det gäller kvällsaktiviteter får vi kompromissa lite. Jag njuter helhjärtat av att laga mat, grilla och sitta på altanen, medan Peter gärna går ut och äter, och helst där det är livemusik, så idag tog vi oss samman och åkte till Cape Harbour och restaurangen Fathoms, där vi varit tidigare och där det enligt deras kalender skulle vara livemusik i kväll. Det var det dock inte, men däremot ska det vara det i morgon. Alltså gjorde vi en omvänd gårdagskväll, vi körde och provianterade i stället. Lite läskigt är det nu att vi faktiskt måste börja tänka på att vi ska hinna göra av med det vi köper, för det är bara fem nätter kvar. ”Bara” fem nätter. Jisses, vad bortskämda vi är. Det är trots allt nästan en hel chartervecka. (Och vi kommer aldrig i livet att hinna äta upp allt vi köpte förresten. Inte ens om jag kör mitt snålaste race och tvingar alla att äta fem mål mat om dagen…)
*Svaret på Mimis bildgåta i första bilden: ”I wish one unicorn book” = Jag önskar mig en enhörningsbok. Gulliga unge. Vi måste hitta en bok snart!
