Dag 9. Jag har ju redan hyfsat ingående beskrivit mina känslor inför hemresan, så jag ska försöka att inte nämna det så mycket idag, men det var ju inte med någon direkt glädje vi insåg att vi idag skulle checka ut från Hilton. Vädret fortsätter att visa sig från sin bästa sida, så efter sedvanlig trevlig frukost i sol, var frågan vad vi skulle ägna förmiddagen åt. Hermansens kände för en lugn förmiddag, medan vi kunde tänka oss ungefär 17 olika saker som vi känner att vi inte hunnit med. Familjerådet bestämde till slut efter hårda förhandlingar (där röstningen möjligen var riggad) att det fick bli takpool. Badvakt Filip hade ju lovat att komma med ännu fler tips och trix idag. Sagt och gjort, mermaid-fenor på och upp till poolen, medan undertecknad packade väskorna och skulle komma sen.
För en gångs skull är jag faktiskt ganska nöjd med packningen. Inte så att vi snyggt glider in på hotellen med varsin slimmad, snygg övernattningsväska – det kommer aldrig att hända – men i alla fall så att vi inte behöver skämmas och låtsas att vi är på sexmånaders jorden-runt-resa. Trots detta så tar det lite tid att lokalisera alla minimala plastleksaker, nyköpta garner, nonchalant ivägslängda ut-och-in-vända minior-kläder och andra nödvändiga attiraljer, så jag ansåg det inte ens värt mödan att ta på bikinin när jag väl var klar. Bittert nog sken solen från nästan klarblå himmel och Peter hade mot alla odds lyckats lägga beslag på två ack så eftertraktade solbäddar på terrassen, så jag la mig på en och attacknjöt så intensivt jag kunde (med en naken Mimi krypande över hela mig skällande ”som en liten hünd, jag är en hünd, mamma”) i 16 minuter innan jag med skärande sorg sa till Mimi att vi måste gå ner för det är 20 min till utcheck. Det tog två försök innan Peter lyckades nå mig med budskapet att han fixat en timmes senare utcheck. Fatta känslan! Dessutom gick han och köpte ett glas rosé till mig, denna underbara man. (Hur varmt det var att ligga där i en timme till med jeans, tänker jag inte gå in på.)
På väg til Rumia passerade vi en fullkomligt utbränd bil, vilken skulle komma att påverka oss mer än vi kunde tänka oss när vi såg den. Den orsakade nämligen kilometerlånga köer i motsatt riktning. Sådär så man sitter och känner sig dels otroligt tacksam över att åka i motsatt riktning, dels lite överlägsen över att göra just det. Problemet för oss var bara att man måste göra en u-sväng och köra i just den riktningen för att komma till hotellet. Det var verkligen känslan av ”nära, men ack så långt borta” när vi på alla sätt försökte komma på en alternativ väg. Tågräls satte effektivt stopp för dessa försök, så det var bara att bita i det sura äpplet och joina kön. Precis vad vi längtade efter i 30 graders värme, speciellt när vi visste att Hermansens satt på hotellet och väntade in oss för sen lunch. Den lunchen blev sen ett kapitel för sig och slutade efter många om och men med att vi hamnade på McDonalds tvärs över gatan. Inte för att det gjorde barnen något…
Vi hade bokat familjerum, vilket vi aldrig gjort tidigare, så det var lite oroligt, men visade sig vara riktigt bra. Varje familj fick en ”tvårummare” med dubbelsäng i ett rum och två enkelsängar i det andra, soffa, kylskåp, gott om plats och vi hade t.o.m två toaletter och duschar. Hermansens fick bubbelpool. ? Tydligen hade jag ”pratat ner” hotellet lite, så de var extra nöjda, för det är faktiskt rätt fint, om man bortser från den närmsta omgivningen. Det är lite så jag jobbar; gnälla lite och ta ut sorgerna i förskott så blir både jag själv och alla andra positivt överraskade när det blir bättre än befarat. ?
Även resten av dagen gick i miniorernas tecken. Vi var ute och åkte trampbåt (läs: barnen trampade, Peter kollade dem som en ansvarsfull förälder och jag vände en daybed mot solen och njöt en stund), vi var nere i poolområdet och badade och efter en god middag i á la carte-restaurangen med sina flotta stolar och vita dukar (vita innan vi kom alltså) blev det även en timme i lekrummet. Efter det var i alla fall alla vuxna rejält spaka, och jag tror att de flesta sov riktigt gott.
