Nej, nu börjar det faktiskt bli jobbigt att inte kunna sova! Att vara ute och gå i det ljuvliga vädret innan 07 har jag absolut inga problem med, men att gå och lägga mig vid 01 och inte sova alls innan det till slut blir meningslöst att ligga kvar; det har jag stora problem med! Promenaden var lika skön som vanligt, men jag är så trött att jag känner mig bakfull! Känns sådär. Ska jag vara bakfull så vill jag ha haft festen också i alla fall!
Det var ju som sagt utcheckning redan vid 10, så morgonen gick i ett huj med lite städning, slängning av pinsamma mängder flaskor, några riktigt tuffa rundor för Peter med tunga (!) väskor upp för många trappor till bilen och allmän organisering av allt som rimligen kan behövas för en dag på stranden när man inte har ett boende på bekvämt krypavstånd. Med tanke på hur våren och försommaren varit hittills har vi ju inte kommit in i ”strand-packnings-trallen” så vi får väl se hur det går idag. Jag ogillar skarpt att de andra grejerna, speciellt mitt insulin 😵💫, måste vara i bilen hela dagen, men vi har inte så mycket att välja på där.
Stranddelen som Inna valt pga dess ”ännu roligare” vattenaktivitetsland är inget vidare och de utnyttjar inte ens sina dyra heldagsband. 😵💫 Stranden känns verkligen inte genuin på något sätt, utan här frodas verkligen kapitalismen på alla sätt. Allt går att köpa, verkar det som, och här finns allt i massor, inklusive de små surf-svävarna som faktiskt ser rätt kul ut. Men utöver detta så är det också massor av folk, ganska skräpigt och en massa obehagligheter (inklusive en bajskorv [!] och trosskydd) flytande i vattnet, så vi behöver inte gräma oss över att vi missat något när vi hängt på ”vår” strand varje dag.
Stina och Oliver (inkl. familj så klart) gör oss sällskap, och det är så klart jättetrevligt, men det har varit betydligt lättare och trevligare att verkligen umgås när vi kvällshängt på vår strand innan. Idag var det lite för stökigt och lite för varmt. Ska man till en bra strand undvik alltså den bortom [Places] (det heter så) eller gå ännu längre bort (helst ett par km) för riktigt fina, rena och tomma stränder.
Vid 14-tiden är det ingen som längre står ut utan skugga, utan efter många missförstånd och osynkningar angående hunger, mat och toalettbehov, lämnar vi utan saknad denna strand. O-synken håller dock i sig och det slutar med att vi åker mot Konzum för proviantering utan lunch. Humören blir därefter och det är möjligen inte vår bästa eftermiddag på semester, men handlat blir det iaf och till slut har vi dessutom fått in allt i bilen. En Volkswagen T-roc har inte överdrivet mycket bagage- eller benutrymme faktiskt. I alla fall inte när det ska kombineras med en hel packning, strandpackning, två hjälpligt deflatade flytetyg och semesterproviant (läs: vin, vatten och snacks) för en långhelg.
Den inte helt positiva viben från eftermiddagen följer (precis som jag redan skrivit om) med oss till nästa boende när vi väl lyckas hitta dit efter ett par jobbiga vändor på de extremt smala, vindlande vägarna. Tyvärr har jag dock väldigt svårt att tro att detta kommer att vändas till något positivt som det annars brukar. (Jag hoppas givetvis att jag har fel och lovar att i så fall erkänna det.) Mimice är pyttelitet, det vet vi, och Apartments Mistral är ett djäkligt speciellt ställe med ett pool- och barbecue-område som verkligen sticker ut. På ett bra sätt. Det som däremot inte imponerar är vår lägenhet. Vi har fått bottenvåningen och det stinker fuktig källare, luktar illa i kylskåpet där dörren hänger på tre kvart, tvättmaskinen fungerar inte, duschkabinen har bara en vägg, ”den skuggiga uteplatsen” är ett bord framför bilen där myrorna regerar, och det är inte speciellt rent. Allt utom det förstnämnda hade jag klarat, men fukt…! Jag har redan huvudvärk, känner hur min allergi lever rövare och fasar för hur allt kommer att lukta…. 😩 Nej, det här kommer nog inte att bli någon solskenshistoria som vänder och jag längtar tillbaka till.
Mimi är som jag och dissar allt, men det beror mest på att hon saknar Stina och inte fattar varför vi inte kan stanna i Makarska och fortsätta umgås. Petitesser som att ”vår” lägenhet var uthyrd från idag betyder absolut ingenting för henne.
Den totala o-synken och bristen på kommunikation fortsätter big time här och helt plötsligt har Peter varit och köpt mat till sig själv, trots att ingen av oss ätit sedan frukost. Sådant blir ju väldigt populärt… not… och man kan nog säga att det var lite spänd stämning ett tag och vi fick snabbt omgruppera för att ena styrkorna och gick för att leta upp en restaurang för något snabbt och lätt att äta. Vi hade nog missförstått en del av allt (och det var mycket!) som ägaren gick igenom när vi kom, för helt plötsligt fann vi oss sittande på en restaurang dit man möjligen inte gick i bikini och flip-flops egentligen, men, men, mat fick vi i oss och det behövdes för att blidka livsandarna. En kväll uppe i poolområdet och flera glas vin senare så känns det i alla fall som om jag kanske ändå kommer att försöka att sova i mögel-källaren i stället för bilen som annars kändes som ett högst relevant alternativ.
Efter att ha hängt på stranden i Makarska i fem sena kvällar utan spår av myggor eller andra otrevligheter så visar det sig redan vid 21-tiden vid poolen att så inte är fallet här. Så klart. När vi kommer ner till lägenheten visar det sig dessutom att kylen är varmare än rummet, fast jag försökt öka på kylan. Det blir spiken i kistan för mitt övertrötta jag och jag bäddar sur och krängd ner mig i den stenhårda, orange sängen för ytterligare en natt med högst sporadisk sömn. Denna semesterdag hamnar vääääldigt långt ner på topplistan. Men, men, glad midsommar för tusan! Nya tag och sju sorters blommor under kudden så blir allt säkert mycket bättre! 😝
