Det där med att berätta om och visa bilder på vägglöss, som jag skrev om igår, visade sig mycket riktigt få konsekvenser. I natt har både jag och Peter vid flera tillfällen vaknat av en vandrande vålnad vid sidan av sängen. Inna som var rädd för att hon hade ”sänglöss” på sig…. Idag är hon ”snurrig och har hicka”, vilket tydligen också är tecken på att hon blivit attackerad av sänglöss. Lyckligtvis verkar det finnas en lösning; att antingen bli väldigt varm eller väldigt kall (vi har ju också läst om bekämpningen av odjuren) så vi ”måste” nog gå och bada, enligt hennes analys. Än så länge verkar vädret inte ha läst prognosen om åska och regn, så det får nog bli så. Man vill ju inte ha sänglöss med sig hem liksom. Ren försiktighetsåtgärd.
När vi ändå har äckligheter på agendan så kom Mimi nyss från ett bollträningspass på gräsmattan med ett bekymrat uttryck i ansiktet och sa att det var något kladdigt på hennes tå. Jodå, brun, väldigt illaluktande sörja (läs: bajs) vällde upp mellan tårna. Vad synd att undertecknad ”råkade” sitta längst ifrån så att kvackelmagade Peter fick åtgärda detta lilla problem.
Förutom dessa små incidenter råder en skimrande semesterstämning här på frukostaltanen. Vi har nog bara medlat i ett 30-tal ”jag sa det först”, ”Inna sa att jag…”, ”Mimi gjorde…”, ”jag älskar inte [vad som helst som Inna gillar]”, ”[vad som helst som Inna gillar] är fult”, ”jag sa faktiskt alla färger, så jag vann” (vilken färg är nästa bil). Verkligen avkopplande och härligt faktiskt.
Vi sa ju igår att vädret skulle få avgöra planerna för dagen, så eftersom solen sken på morgonen, fick det bli stranden. Vi hann med ett par timmars cyklopande, bollkastande och flytande på våra diverse floating devices innan vädret kom ifatt prognosen. Jag utvecklade den perfekta avkopplingsmetoden. Det handlar om att paddla sin madrass/fåtölj så pass långt ut att man ”inte hör” och så gör man bara ett glatt tummen-upp till allt som skriks/ropas/kommuniceras från stranden/strandbrynet. Funkade hur bra som helst och jag tror inte att de kom på mig, utan det tricket kommer jag att kunna använda igen. Perfekt. Vid tolv började restaurangägarna oroligt spana uppåt, bortåt, fälla ner markiser och parasoll och muttra om ”bora”(nordlig vind tydligen), ”not good” och ”scheisse”. Då förstod vi att det kanske vore en bra idé att ta upp barnen ur vattnet och dra oss mot högre höjder. Bra idé, visade det sig när molnen höll vad de lovade och började spy ur sig regn, blixtar och ett mer eller mindre konstant mullrande. Lyckligtvis tycker barnen att det är ”coolt” när det blixtrar och ”låter så högt”. Det underlättar. Att de helt oförhappandes fick en bonustimme med sina telefoner på soffan gjorde nog inte heller något för att göra dem mindre vänligt inställda mot åskväder.
På hotellet fick vi oss en pratstund med ägarna och ännu en stark rakia. Att vi skulle köra bil skrattades bara bort med ett ”no police, you tourist”. Rummet ska tydligen betalas kontant, liksom det mesta annat här. Vi förstår varför det står ATM-maskiner i var och vartannat hörn. Känns aningens omodernt 2018, men bara att ta seden dit man kommer. Speciellt när vi spontant erbjöds sen utcheckning eftersom de ändå inte har några gäster i denna lägenhet i morgon. Med tanke på att vi dessutom fick tidig incheckning blev detta en riktigt prisvärd bokning. Vi planerar som sagt redan att återvända nästa år. Det går säkert att boka något flashigare på ungefär samma ställe, men vi gillar verkligen det här, trots att det har sina skavanker. Att ägarna är så gulliga och generösa drar verkligen inte ner betyget. (De har studiolägenheter på övervåningen, mamma och pappa. Ni kanske ska hänga med nästa år? 😉 Vi planerar att åka runt den 20/6 igen.)
När det slutligen började klarna upp bestämde vi oss efter många om och men att ta den där båtturen in till Trogir för att äta midsommarmiddag, men när vi väl fixat till oss började del 2 av ovädret att torna upp sig vid horisonten. Att sitta på en båt i regn och/eller åska lockade inte speciellt mycket; det var ungefär det enda vi var någorlunda överens om (Mimi var i och för sig inte överens om det heller, men det är lite av hennes grej att sällan vara överens om något någonsin, så det la vi inte så stor vikt vid). I övrigt hade vi väldigt svårt att enas om en plan. Vi ändrade oss ungefär 17 gånger och känslan var liksom inte riktigt där, så som det ofta blir när man tänkt en sak som sedan går i stöpet. Det blir bara inte riktigt bra vad man än tänker, för energin är borta. Jag tyckte att vi bara skulle hämta en pizza och kolla på Islands-matchen i soffan, medan Peter tyckte att vi skulle göra lite mer för det är ju ändå midsommarafton. Det blev till slut en trött kompromiss. Vi gick tvärs över gatan till Papaya, där vi tittade på fotbollen igår. Man skulle kunna säga att även de var en trött kompromiss idag. Det var inte riktigt samma känsla och uppslutning som när Kroatien spelade utan till och med musik i stället för kommentatorer i högtalarna. Dessutom har de uppenbarligen inte rökförbud på uteserveringar här, inte ens när de stänger glasväggarna pga regn. Jag hade glömt hur otroligt äckligt det är med cigarettrök när man äter och dricker. URK.
Med facit i hand tror jag att mitt förslag om att hämta pizza och äta i soffan hade varit det bästa, men vi kom i alla fall ut en sväng och i morgon ska det fina vädret vara tillbaka, så lika bra att ta en tidig kväll och vara redo för det. I morgon ska vi ju lämna Okrug och ta oss till Brac, som alla säger ska vara sååå fint. Det ska bli spännande, även om jag önskar att vi skulle ha stannat här några dagar till innan vi rörde på oss. Men det är klart, hyrbilen har stått stilla i tre hela dygn nu. Så kan vi ju inte ha det, när vi nu har betalat så mycket för den…
Glad midsommar!
