Kategori: Polen

(Obs! Detta inlägg skrevs i början av augusti, men pga sjukdom blev det aldrig klart då, utan publicerades först i slutet av september.)

Jag hade inte tänkt blogga denna resa och det gör jag egentligen inte heller nu, men eftersom jag använder bloggen för att komma ihåg saker, måste jag ändå skriva något om den, känner jag. Det som inte skrivs, finns inte ju. I alla fall inte i mitt dåliga minne.

Tyvärr går denna resa inte till historien som en av de bättre, så skulle jag välja en resa att inte skriva om, valde jag ju i alla fall rätt.

Resan/tisdag

Vi brukar vanligen ta en lite längre resa hit vecka 30-31 men pga att vi överbokat oss ännu mer än vanligt i år med en septemberresa till Kroatien och en månadslång Floridatripp i dec/jan (samtidigt som kronan är så svag att allt är sviiiiiindyrt ??) fick vi ”nöja” oss med en fyradagarsresa. (Ja, jag fattar att det kan verka provocerande att skriva så för den som kanske inte kunnat unna sig någon resa, men så prioriterar vi.) Priserna på Stenaline har gått upp ganska rejält och det skilde ett par tusen på att åka vecka 30 och 31. På sätt och vis var det ändå bra att det var lite dyrare, för det fick mig att för första gången inte uppgradera hytten. När man väljer Stenas ”erbjudande” (var borta max tre nätter) ingår nämligen Comforthytter (två stycken för oss fyra) som jag brukar uppgradera till en Premium för ganska så några hundralappar, men nu bestämde jag mig för att behålla Comforthytterna, så nu kan jag på ett rättvist sätt jämföra dem, och spontant är det inte värt att uppgradera. I Premium finns vattenkokare och pulverkaffe + att det är en fördel att befinna sig högt upp ifall det skulle blåsa, eftersom man då slipper det hemska ljudet av billarm som triggas av rörelserna och dessutom kommer städpatrullen sist dit upp så det brukar inte vara några problem att stanna i hytten tills bildäck öppnar, men nu hade vi två hytter och nära till allt i stället, så vi sov faktiskt bättre för mindre pengar. Det enda irriterande var just det där med att behöva lämna hytten en halvtimme innan man är framme, men det är ju så klart ett i-landsproblem (som man f.ö kan köpa sig fri från för 99:-/hytt). Det blir nog Comforthytter fortsättningsvis helt enkelt.

Efter hotellfrukost på ett fullsatt Mercure bestämde barnen att vi skulle åka till zoo. Personligen tycker jag att vi kanske kan zoo nu efter våra 10-15 tidigare besök, men enligt barnen finns det inget som heter ”för många besök på zoo”, så med tanke på att både jag och Peter har restauranger och affärer som vi vill besöka trots 10-15 (minst) tidigare besök, gav vi med oss. Det är ju mysigt ändå.

Boendet i Gdansk var nytt för oss, och riktigt bra på krypavstånd från Dluga-torget. Vi bodde i en fräsch lägenhet med två sovrum, varav ett med både dubbelsäng och loftsäng, gubevars. Barnen älskade den där sängen så mycket att de hellre ville stanna i lägenheten och leka än att åka på utflykt… vilket kanske inte var planen, men med tanke på att både jag och Inna blev sjuka andra dagen tillbringade vi mycket mer tid i lägenheten än vi egentligen hade önskat, så det var ju bra att vi trivdes i alla fall. Vi hade faktiskt inte en enda go kväll på uteservering på Dluga, vilket så klart var ett riktigt nerköp och en rejält bidragande orsak till att trippen känns som en av de sämre. Att äta hämtmat på rummet är ju inte riktigt varför vi åker till mysiga Gdansk. Hade vi vetat om att vi skulle bli sjuka hade vi definitivt inte låtit en liten regnskur skrämma hem oss första kvällen, men det är ju lätt att vara efterklok.

Onsdag

Efter karusellerna var vi bara tvungna att vänta in brostängningen och gå över och kolla andra sidan (ön mitt i Motlawa) som såg väldigt spännande ut. Tyvärr var det inte det minsta intressant, men som en högst ovälkommen bieffekt av detta lyckades Mimi-stackaren tappa sin högst älskade nya kniv i floden. Anledningen: att hon tyckte den var så fin att hon ville ha den uppe och visa den alla fina saker hon själv såg. Lilla gumman. Otröstlig är inte ens förnamnet. Till slut var det inget annat att göra än att gå och försöka få tag på en ny, vilket visade sig lättare sagt än gjort eftersom tjejernas två exemplar var de sista i butiken. En bra sidoeffekt av det hela var dock att jag under knivletandet hittade ett par sköna, röda skor, vilket jag letat länge efter.

På Forum (Gdansks nya stora galleria) hittade vi till slut en ny kniv till Mimi. Stor lycka så klart. Men gissa om vi inte visste om vi skulle skratta eller gråta när Inna, när vi var nästan hemma och dödströtta efter en hel lång dags gående, stack handen i fickan och såg helt förtvivlad ut. Hennes kniv var borta! Självklart gick den inte att hitta, trots att vi gick tillbaka i våra egna spår och lockade och pockade. Suck.

Efter denna omtumlande dag med nära 20000 steg var, orkade vi inte göra mer än att hämta pizza och hänga i lägenheten, vilket vi sedan skulle komma att ångra.

Torsdag – sjukdag

På torsdagen kände både jag och Inna oss rejält hängiga, så alla planer på badutflykt, Sopot-besök eller ev dinosauriepark skrinlades direkt, och den lilla runda på stan vi försökte oss på avbröts efter bara hundra meter. Vi orkade helt enkelt inte, utan Mimi och Peter fick fortsätta och vi gick hem och la oss igen.

Vid lunch släpade vi oss ut för att i alla fall ta lunch på favvo-stället Billy’s, och det var lika gott som vanligt. Möjligen t.o.m godare än vanligt. Just nu har jag glömt vad jag åt, men jag kommer ihåg att jag tänkte att jag skulle komma ihåg det och ta det nästa gång också. Hopps jag gör det. ?

Fredag – shopping/hemresa

På fredagen hade vi inget val, ägaren väntade nya gäster, så vi var tvungna att gilla läget och checka ut. Lyckligtvis var vi lite piggare än igår, så det gick bra. Vi hade lite vi ville handla och barnen ville ”äta på Ikea” så valet var inte så svårt, vi stack mot Handlowe Matarnia där Ikea (och typ alla andra affärer) ligger och hade (typ) en heldag där. Dessutom var vi inne en snabb sväng på Riviera i Gdynia. Verkligen en heldag med shopping alltså. Hade jag varit pigg hade det varit rena drömmen, nu var det okej. Tur att vi vet att detta självklart inte var enda eller sista resan till Polen… 😉