Kategori: Resa med barn

Trots hosta och delirium i natt (bland annat satte hon sig upp och fäktade med armarna medan hon mumlade ”liar, liar!”) vaknade Inna feberfri och hur pigg som helst idag, så förhoppningsvis stämde teorin om tänderna.

Vädret hade den goda smaken att låta regnet komma under natten, så efter någon timmes morgondis har vi återigen strålande sol och 28-29 grader i både pool och luft. Har jag nämnt att jag tycker det är alldeles fantastiskt ljuvligt? En liten känsla av avskedsångest börjar smyga sig på trots att vi ju faktiskt har tre nätter kvar och väldigt många trevliga stopp kvar på vår långa resa. Egentligen kanske vi hade behövt två veckor här för att hinna tröttna, bli rastlösa och utforska alla trevligheter i omgivningarna, vilket vi verkligen inte gjort, men jag vägrar ha dåligt samvete för det. Här ska vi varva ner och njuta. Punkt.

Vi har sagt att vi nästa år ska bete oss lite mer som ansvarsfulla vuxna med ekonomiskt ansvar för ett hus och två risiga bilar, men det är bara att erkänna att bokningssuget börjar smyga sig på. Det är trots allt bara ett och ett halvt år (typ) tills Inna fyller åtta och hennes sista 17 föräldradagar brinner inne. Jag har sagt det innan och jag säger det igen; bättre sätt att använda föräldradagar än så här kan inte finnas. (Och ja, jag inser att väldigt många inte är så priviligierade som vi och kan uppleva det som ett rent provocerande påstående. Ledsen för det, men vi älskar verkligen systemet.) Vi får väl se om jag kan nöta ner Peters önskan och behov om en ny bil och vända den mot ett starkt behov av ytterligare en sådan här semester nästa jul…. Det där att ”låta” honom köpa en gitarr första resdagen var ett riktigt genidrag. Med en gitarr i handen är han mycket mer harmonisk och flexibel. 😉

(Och som alla som känner oss vet, är ovanstående rent skitsnack. Inte det där med att Peter är mer harmonisk med ett instrument, men jag lägger mig inte i hans gitarrer så länge han inte kommenterar mina garn- eller pärlmängder. Vi har separata budgetar för våra respektive missbruk. 🙂

Jag har redan surfat runt på myflorida.se:s sida och kollat in vilken villa jag vill bo i nästa år… Villa Mistral ligger bra till, fast lite onödigt dyrt… Villa Sunny som vi bor i nu är ledig, liksom flera andra som jag kollat på innan. Det nästan rycker i bokningsfingret. Det är ju avbokningsbart, trots allt. Hm…

Mimi har ägnat förmiddagen åt att filosofera om framtiden. Eller, egentligen nutiden, men det är inte riktigt fysiskt möjligt, för hon vill faktiskt bli en mamma till ”två bebisar som du, mamma”. Helst vill hon ha dem i magen nu och Ebbe (bästa kompisen) ska vara pappa och de ska bo tillsammans i ett fint hus med en pool. Inna är lite motvalls och tror inte att (fyraårige) Ebbe blir en bra pappa, ”för han är så busig”. ? Däremot har hon ett par pappa-kandidater i sin egen klass. Både Leandro och Olle ligger visst bra till. Tur att vi får lite tid att vänja oss vid tanken.

• 

• 

När alla (utom jag) visade allvarliga tecken på rastlöshet framåt eftermiddagen, bestämde vi oss för att kolla Cape Harbour Marina där det tydligen ska vara nyårsfirande i morgon, och som vi helt missat. Vid första anblick var det ett ganska märkligt ställe, men när man vant sig vid tanken att det liksom var som ett slags gästhamn fast (så klart) med trippelt så stora båtar och etablissemang så blev det lite mer förståeligt. Lite. Eftersom vi sett en trubadursnubbe på väg mot en utomhusrestaurang ungefär i mitten av stället bestämde vi oss för att i alla fall ta en öl och en glass innan vi stack, vilket visade sig vara ett riktigt bra drag. Trubaduren var bra, stämningen hög och vid grannbordet satt en trevlig man med en supersöt hund som gillade barn. Perfekt. Vid bordet bakom satt sedan ännu en hund som drack öl ur flaska… Det är olika. På tisdagar har de tydligen live-band, så kanske vi vet vad vi ska göra sista kvällen i Cape Coral. Inna utbrast i alla fall hänförd att hon älskade stället. Och hunden.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

På hemvägen provianterade vi (igen), så nu hoppas vi att nyårssupén (haha) ska passa alla smaker. Och att jag köpt gott kött denna gång. Det hette i alla fall både Premium, Top, sirloin och filet så det borde ju vara lite bra i alla fall.

Hemma blev det snacks, drinks och spel på altanen tills tjejerna var så trötta att de bad om att få gå och lägga sig. Jag undrar hur det kommer att bli i morgon. Det blir nog inte så många som upplever tolvslaget… Att bada flera timmar om dagen kräver sin tribut. Vem som vann spelen? Tja, i Uno var det jag, sen kommer jag inte ihåg så noga… men Mimi gjorde i alla fall helt omedveten succé med sin Markolio-baserade yatzi-låt: ”Vi vill ha sex, sex, sex, mera sex och sex det kommer det att bli”…. 😀

• 

• 

• 

• 

I morgon är det visst årets sista dag. Personligen hade jag nog kunnat tillbringa den vid poolen, men de där andra visar som sagt oroväckande tecken på rastlöshet, så förmodligen blir det en utflykt till Miromar outlets, en ”utomhus-galleria” där de har sköldpaddor i dammar mellan affärerna och även flera bra lekplatser. Eller så stannar vi bara vid poolen. Vi får se.

Idag vaknade vi till regntunga skyar och en återigen febrig sexåring. Vädret är dock jätteskönt och enligt prognosen ska det snart vara 28 grader varmt och strålande sol, och den febriga sexåringen vill inget annat än att bada och har inga andra symptom än just febern, så jag tänker att det kanske helt enkelt beror på tänderna som är på väg upp? Kan det vara så att man påverkas även av sexårständerna? Vi får väl se när batteriet i telefonen tar slut…

• 

• 

• 

Med facit i hand kan jag konstatera att hon kom långt innan batteriet tog slut idag. Jag väljer att tolka febern som ett utslag av tandsprickning och hoppas att jag inte nominerar mig själv till bad parent of the year för det.

Som språklärare och allmänt språk- och grammatikintresserad är det väldigt spännande att lyssna på barnens rollekar. Vad är det som gör att de så ofta leker i imperfekt (eller preteritum om man föredrar det)? ”Du var min vän. Och jag var din vän.” ”Och så kom jag hem till dig, och då sa du…” ”Vi hette Amanda och Olivia.” Den där hunden måste dessutom känna sig lite schizofren, för den heter (eller hette) alltifrån Nattens konung till Csopi, LoveHeart, Donna, Molly och Hundis beroende på lek.

• 

• 

Väderprognosen hade för en gångs skull helt rätt och redan strax efter 09 var det sol från nästintill klarblå himmel som gällde. Lyckligtvis har vi utnämnt denna vecka till ”varva-ner-vecka” utan en enda plan mer än att utnyttja möjligheten att ha egen pool, så det var exakt vad vi gjorde. Hela dagen. Peter, som är den minst sol-och-badiga av oss, körde iväg en sväng på förmiddagen, men jag och tjejerna lämnade inte huset. Och knappt altanen, ärligt talat. En dag helt i min smak. Tid för både barnen, virkning och avkoppling och det i 28-gradig värme med en pool för oss själva. Kan det bli bättre? Jag tvivlar.

• 

• 

• 

• 

Under eftermiddagen körde vi ett improviserat vattengympa-pass som sedan utvecklades till ”bolleyboll” med liten boll som sedan utvecklades till att lära Inna ta lyra som sedan blev att Inna skulle ta 200 lyror medan jag gjorde höga knän i vattnet medan jag kastade. Vore jag en pretentiös pedagogförälder skulle jag säga att detta både blev ett utmärkt inlärningstillfälle och träningstillfälle, för mot slutet utmanade jag henne att räkna två poäng för enhandslyror och att dessutom räkna på engelska, vilket i sin tur ledde till att det tog ganska mycket längre tid, för de engelska talen över 150 sitter inte riktigt lika bra som de svenska, vilket i sin tur ledde till att jag – så klart – hade insulinkänning när vi var klara… Det var de kalorierna det. Men kul var det. Och nu fattar jag varför man gör vattengympa. Jag har alltid trott att det beror på att man får mer motstånd i vattnet, men hallå, jag orkade ju hålla på i nästan en timme, så det handlar definitivt inte om det utan om tyngdlöshet eller något. Fusk! Men rätt kul. Jag kan tänka mig att göra om det i morgon. (Fast då har jag väl träningsvärk från hell eftersom jag är så kaxig nu.)

Ps. Japp, jag vet att jag var en pretentiös pedagogförälder, men det är så ofta jag visar upp mina helt motsatta drag i offentligheten att jag bjuder på det. Ds.

• 

• 

• 

Efter en kort torkpaus blev det ytterligare ett pass med 200 lyror (utan pedagogik och knäuppdragningar) med Peter och x antal Mimi-varv simning fram och tillbaka. Det är ju viktigt att båda barnen får visa framfötterna när man nu ska framstå som pretentiösa pedagogföräldrar.

• 

• 

• 

Det ser kanske inte så förtroendeingivande ut när Mimi simmar, men djädrar vad driven hon är. Har jag nämnt hur skönt det är med två simmande barn? Jag har genom nästan hela barnens uppväxt tänkt att NU vill jag stoppa tiden, för nu kan det inte bli mysigare eller roligare, men det häftiga är ju att det hela tiden blir det. (Det skulle kunna vara som så att jag får äta upp det uttalandet när de är i tonåren, men jag tar den smällen då i så fall.) Våra resor blir definitivt bättre och bättre ju större barnen blir i alla fall. Bara detta att inte behöva släpa med alla blöjor, ombyten, nappar och allt annat elände som riskerade att förstöra en dag om man glömde det. Och att de emellanåt kan sköta sig själva. Så skönt! Det enda som möjligen var bättre förr var att de åt allt när de var små. Nu äter de i princip ingenting. Utom godis, frukt och chips så klart…

Middagen blev grillad fläskfilé och majskolv (äntligen något som fick godkänt av minionerna) och kvällen har tillbringats – och tillbringas fortfarande – på altanen i fortsatt ljuvlig värme. Klockan är nu halv nio och jag sitter i shorts och linne, och det är inte ens lite kyligt. Nu jinxar jag möjligen, men så här härligt väder – som enligt prognosen ska fortsätta – har vi inte haft någon gång tidigare. Ska det blir tredje gången gillt vädermässigt? Det vore vi faktiskt värda.

Med detta sagt så är vi ändå rörande överens i familjen om att vi absolut inte skulle vilja åka hit sommartid. Även om det är lite oberäkneligt nu i december/januari, så tar vi hellre det än sommarens värme och luftfuktighet, som vi gissar kan bli ganska outhärdlig. Men gärna fler dagar som idag, tack… 🙂

Idag tyckte familjens minsta medlem att 04.45 var en lämplig tid att vakna. Med tanke på tidsskillnaden hade det väl i och för sig kunnat vara värre, men också mycket bättre. Fördelen med detta var i och för sig att vi hann med väldigt mycket under morgontimmarna. Vi kunde t.ex. kolla in den långa kön som ringlade förbi McDriven hela morgonen. Den började ungefär i samma tid som Mimi…

Innan klockan var 08 hade vi dessutom ätit frukost – den lyxigaste någonsin, tyckte barnen när de såg M&M bland yoghurttillbehören – ”motionerat” (Inna som fått för sig något igen), varit på Winn Dixie och köpt lite färdkost för resan (typ) genom Everglades och blivit med en Christmas red gitarr. Ganska bra marscherat för våra första timmar på amerikansk mark.

• 

• 

• 

• 

Ganska nöjd är också mamman som dels upptäckt hur smidigt WordPress’ nya blockverktyg är, dels hur underbart det är med fri surf så att jag utan problem kan föra över mina bilder till Google och använda dem i WordPress utan de konstiga omvägar jag brukar få ta. Tack för det, Telenor. I och för sig kunde ni väl lanserat det en månad innan jag lämnade er, inte en månad efter…. För den som eventuellt vill ha tag på mig rekommenderas mejl eller Messenger under denna månad, för jag använder inte mitt vanliga nummer. (För er som ska till USA kan jag varmt rekommendera att skaffa ett Telenorabonnemang – när jag skaffade mitt fick jag 100GB på köpet, så för 219:-/månad har jag 103 GB att använda här i USA, vilket är ungefär 100 mer än jag vanligtvis använder under en månad, och det är ingen uppsägningstid, så när jag kommer hem, säger jag upp abonnemanget. Synnerligen bra, Telenor! Tack!)

• 

• 

Vår sejour i Ft Lauderdale blev denna gång väldigt kort, så efter ovanstående eskapader, som ju var snabbt avklarade, styrde vi kosan mot Naples där vi hade som plan att möta upp Peters barndomskamrat Jokke och hans Michaela, som vi faktiskt även lyckades träffa förra gången vi var över. Eftersom de dock precis gett sig ut på golfbanan styrde vi i stället om de planerna till i morgon, då de ska komma till oss i Cape Coral, vilket ska bli hur mysigt som helst. I vilket fall som helst så körde vi återigen längs Alligator Road, som idag äntligen levde upp till sitt namn. Till slut tappade vi räkningen på hur många alligatorer vi såg. Det var långt över 50 – 60 i alla fall. Och fyra kor. Så klart. Varför skulle det inte finnas kor i Everglades liksom?

På grund av de ändrade planerna blev vi lite tidiga till Cape Coral och eftersom solen sken gjorde vi en omplanering (lite av vår specialitet, kan man säga, i den mån vi ens har något som kan kallas en planering) och körde mot ”lilla stranden” där vi tänkte äta på Beach Club-restaurangen och kanske leka lite på lekplatsen bredvid. Det visade sig att vi inte riktigt var ensamma om de planerna. Vad hade vi trott? Det är annandag jul, 27 grader varmt och folk är lediga… Vi hade dock tur som tokar och fick en parkering precis bredvid stranden och det var faktiskt så varmt både i luft och vatten att det till och med gick att bada, vilket vi ju var helt oförberedda på, vi som fortfarande hade packningen i bagaget och Sverige-känsla i kropparna, men vi improviserade fram lite badkläder och ett par handdukar så att i alla fall barnen (läs: Mimi) fick doppa sig ordentligt och skvätta sand över allt och alla. Med Sverige-blek hy och solskydd på okänd plats i packningen var det nog tur att vi inte kunde stanna så länge. Restaurangen är en av få med fri placering, så draget att låta barnen leka en stund på lekplatsen innan vi gick dit för vår tänkta lunch visade sig vara rent av korkat, för det var som sagt fler än vi som tänkte så. Knökfullt var ordet, så vi omgrupperade ännu en gång och hamnade i stället på barnens favoritrestaurang (restaurang med citationstecken); hamburgerhaket Wendy’s. I och för sig ett väldigt trevligt Wendy’s med mysfaktor, hur konstigt det än låter, men kanske inte riktigt som den tiki-restaurang vid stranden som vi hade planerat. (Nope, jag har ingen aning om vad en tiki-restaurang egentligen innebär, men det är ett vanligt uttryck här i Florida, så det låter lite världsvant att använda, tänker jag.)

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Efter det trevliga Wendy’s-besöket (jag måste erkänna att t.o.m jag gillar det) provianterade vi på favoritsupermarketen Publix. Flera tusenlappar rullade snabbt iväg medan vi fyllde kundvagnen. USA är inget billigt land, men visst, det är inte så ofta man köper precis allt man behöver på ett bräde heller och i den bästa av världar klarar vi oss ett tag på det vi köpte. (Haha… vi kommer att vara där i morgon igen, det vet ju alla.)

Vår hyrda poolvilla ”Sunny” visade sig, roligt nog, ligga mitt emot Villa White Heron där vi – efter vissa bekymmer med en trasig pool – hamnade förra året, och tro’t eller ej, men när vi kände på vattnet i poolen så var det svinkallt. (Och med svinkallt menar jag ungefär 19 grader, vilket med poolmått mätt är väldigt kallt.) Hur kan det ens ske? Finns det en pool-gud som vi på okänt sätt upprört och skändat? Denna gång var det nog ”bara” att någon stängt av (!) poolvärmaren, varför någon nu skulle göra något så korkat, men ändå. Barnen som tjatat sedan igår om hur det skulle ”poola” direkt vi kom till ”vårt hotellhus”. Inte ens de är sugna på att bada i 19-gradig pool. Suck och dubbelsuck. Nåja, ungefär en sekund efter att jag hade mejlat Susanne på myflorida.se som hyr ut villorna, stod hon i dörren med en välkomstflaska vin. Det hade inte med mitt mejl att göra, men var ju väldigt lämpligt, så i morgon e.m har vi förhoppningsvis varmt vatten i poolen och förmodligen får vi stanna lite längre på avresedagen som kompensation, men för de som äger huset måste det ju kosta en högst onödig slant att värma upp poolen igen pga den som fått för sig att stänga av. Pool-guden kanske?

• 

• 

• 

• 

Förutom ett högst välbehövligt badkarsbad blev det inte jättemycket mer gjort idag. Tidsomställningen sitter i kropparna, och det var inte mycket med barnen (eller Peter) efter amerikansk 18-tid (svensk midnatt). Inna klagade dessutom på ont i halsen och att hon inte kunde svälja, så vi får väl se hur den närmsta framtiden artar sig. Det kanske inte blir något poolbad oavsett temperatur i morgon.

Over and out från oss. Håll gärna tummarna för friska barn, varm pool och strålande sol i morgon. Det hade vi uppskattat mycket.