Efter en hyfsat dålig natt med lite gung, mycket Mimi och för undertecknad så lågt socker att det inte var mätbart på morgonen, vilket inte direkt gynnar ett redan svajigt morgonhumör, välkomnades vi av ett Gdynia i strålande solsken. Planen att tillbringa dagen på Experyment (typ Kreativum) kändes genast lite förhastad och ett snabbt familjeråd klubbade utan votering ett besök på zoo i stället.
Frukost intogs, som flera gånger tidigare, på Hotell Mercure i Gdynia. Priset hade gått upp till 55zl/vuxen, men två lekrum, gratis mat för barnen (det lilla de nu äter), härlig utsikt och en frukost över medel gör att det ändå känns hyfsat prisvärt. Personligen är jag mest nöjd över min once-in-a-lifetime-jag-åt-lagom-på-en-frukostbuffé. En bedrift som inte bör förringas, speciellt inte med tanke på dagens blodsockerstart. Applåder och hyllningar mottages tacksamt oavsett form. (I morgon är det nog som vanligt igen. Innerst inne hyser jag inga större förhoppningar om att vara i bikiniform till Florida 2019.)
Båtresan igår bjöd, förutom på lite mer gung än önskat, också på otippat umgänge i lekrummet. Detta i form av min gamla kollega Jonna med familj. Riktigt trevligt. Lite skvaller och nostalgiska tillbakablickar på diverse seriösa diskussioner i språkgruppen (brasilian var det va?) livar alltid upp. 😉
Över frukost slog mig det som vi möjligen borde kommit ihåg sedan förra året, nämligen att Polen är katolskt och således tar sin Allahelgonadag på allvar. Det gör ju födelsedagsbarnen Inna och jag också, men kanske inte riktigt på samma sätt. Att affärer och restauranger stänger ner eller har högst begränsade öppettider ingår inte i vår plan, även om det ju är trevligt att de hyllar vår födelsedag med en helgdag. Vi får se hur vi löser detta.
Hade vi väntat med zoo-besöket till i morgon hade vi fått det för halva priset, eftersom lågsäsongen börjar då, vilket innebär att hela familjen hade gått in för 40zl (96:-). Nu tycker vi att även 80zl är väldigt prisvärt och vädret är verkligen jättefint idag, så det känns okej, men den lilla småländska ådran i mig vrider sig ändå en smula, jag erkänner.
Så här i efterhand kan jag bara konstatera att det är tur att den småländska ådran inte så jätteofta får överhanden (mjo, okej, ibland händer det nog) för vilken toppendag vi fick! Vi hade hela zoo för oss själva i flera timmar, vädret var ljuvligt och eftersom vi gick lite utanför boxen och faktiskt började gå åt höger när vi kom in, fick vi en helt ny zoo-upplevelse. Åt vänster finns elefanterna, girafferna och lejonen, så det har alltid varit starka önskemål om att börja där. Vi har trott att vi har sett hela zoo, så många gånger dom vi faktiskt varit där, men det upptäckte vi idag att vi verkligen inte hade. Det var en stoor del vi hade missat. Som vanligt är vi kluvna vid de här besöken. Det är mysigt och trevligt, barnen älskar djuren, men att se den stressade lokatten, den röda pandan och tigern stressat gå runt runt runt längs bursidorna skär ju i hjärtat.
Efter 3.5 timmar på zoo, timmar som f.ö otippat nog avslutades med ett elefantbråk med oklar vinnare (jag har det på film om någon vill bedöma), kände vi att vi fortfarande inte kunde gå inomhus, så det fick bli en sväng till Sopot där vi strosade, jagade duvor, käkade mexikanskt (där stöp kolhydratdieten) och var ute på den berömda, men hyfsat meningslösa, piren och tog en selfie med en tjurig (av förklarliga skäl skulle det visa sig) Mimi. För att verkligen maxa dagen var vi dessutom på väg mot Ikea och den stora leksaksaffären Smyk på vägen, men insåg halvvägs att det inte skulle bli bra, så vi ombestämde återigen och styrde mot hotellet i stället.
Med facit i hand vet jag inte riktigt om det var smart eller inte att åka till hotellet i stället för till Ikea. Mimi somnade givetvis i bilen och hade ett bryt när vi kom fram, medan vi faktiskt hade lovat Inna att hon i födelsedagspresent skulle få välja något i leksaksaffären så efter att ha gått ner totalt i varv på hotellrummet ett par timmar masade vi oss de 20 (35 i vårt fall) minuternas mörk promenad upp till nya köpcentrat Forum för att göra just detta.
Alltså, det är inte lätt att vara 5,99 år och välja något i en leksaksaffär. Det är heller inte lätt att vara 44,99 och prismedveten (läs: snål när det gäller allt utom resor) förälder till ett barn som ska få välja något i en leksaksaffär, för som 44,99-årig förälder vill man gärna att ens 5,99-åriga barn ska göra ett smart och medvetet val och dessutom välja något som hon verkligen vill ha. Det är i och för sig enkelt. Allt. I tre minuter. Sedan något annat.
Det är ju rena barnmisshandeln att uppmana sitt barn att verkligen tänka efter, titta igenom allt innan hon bestämmer sig och sedan motivera vad i hela friden hon ska med den meningslösa prylen till. Vi pratar alltså om samma barn som inte ens kommer ihåg vad hon åt till lunch i skolan när man frågar. Hur skulle hon kunna komma ihåg vilken hon helst ville ha efter att ha sett 97 meningslösa plastprylar till som hon ville ha? Och som hon sedan ändå inte får för att den är för dyr och/eller meningslös… Det är som upplagt för att bli dåligt, och mycket riktigt kom vi ifrån butiken med ett gäng ytterligt märkliga, dyra och helt meningslösa prylar i ”surprise-form” efter att vi samtliga tröttnat och bara tog något. Vad är det förresten med alla dessa ”surprises” som är så fascinerande? Den som kom på det konceptet skrattade nog hela vägen till banken.
Middagen, som jag hade sett framför mig i total familjeharmoni under en värmare på en av torgets uteserveringar, blev en påse strips från Burger King, en (varm, hur tänkte de där?) sandwich med ost och gurka från Subway och en delad Pad thai från Thai wok i foodcourten precis vid en lekhörna på Forum. Därefter hittade vi INTE en taxi precis utanför entrén till Forum som vi tänkt, möjligen beroende på att stället nog har minst fjorton olika in- och utgångar, utan det fick bli en något motig promenad med trötta barn och tunga kassar (bubbelvatten…) till stationen, som låg (så klart, vad trodde vi?) något längre bort än vi hade för oss. Inte det perfekta slutet på en annars fantastisk dag, men det finns å andra sidan inget som säger att Ikea-alternativet hade varit bättre.
Nu (23.07) ska vi se om panikinköpet av presentpapper och glittrig tejp (hur kan vanlig tejp inte gå att hitta i vanliga affärer?) funkar. Att slå in presenter är precis vad jag är sugen på nu. Happy smile! Godnatt!
Ps. Alla blåsorkestrar, hyllningskörer, champagne och dyra presenter levereras med fördel efter klockan 09. Jag ska ha sovmorgon. Ds.
Ps igen. Lägenhet 42. Ds.
