Idag borde det verkligen inte bli något långt blogginlägg (fast man vet aldrig för ibland får jag ju feeling…). Vi har nämligen bara varit vid poolen hela dagen. Sju timmars poolhäng. Förmodligen rekord för mig och Peter i alla fall. Vädret har varit precis lagom för att man skulle klara en sådan dag. Enligt prognosen bara 17-18 grader och moln, men i verkligheten någonstans över 20 och precis lagom molnigt.
Ska man klara en hel dag vid poolen gäller det att vila sig i form först.
Egentligen hade vi tänkt ta några timmar vid poolen och sedan köra till Target och handla lite. Vi behöver lite proviant till och så är Peter sugen på likadana klockradior som vi har här. (Ja, vi har tänkt på spänningen och stickproppen.) Som vanligt när vi är i farten så blir det dock inte riktigt som vi tänkt.
Förmiddagen ägnade jag åt min virkning – så skönt utan sand! – medan de andra badade. Eftersom vi hade googlat simmärken igår var Inna femårsenvetet inställd på att lära sig flyta i en minut och att kunna dyka från kanten, vilket är vad som återstår för att i raketfart ta nästkommande fem simmärken (järnmärket hägrar). Flytet var inga större problem, dykningen behöver vi nog jobba lite till med.
Poolerna helt för oss själva, pappan och barnen i badet och virkningen på sandfri solstol. Bästa semestern! (Dessutom hade jag faktiskt kallt vin i termomuggen…)Det är olika…”Akta, pappamonstret kommer!”Hon har flyt.
Lunchplanerna var ju egentligen redan spikade i och med gårdagens beställning av gigantisk pizza, men tjejerna bad så bevekande om att vi skulle ”beställa i appen” för parmesanstripsen var ”ju bara så goda” att vi inte kunde motstå. Det är ju inte så att jag på något sätt är motståndare till digitala hjälpmedel eller att slippa flytta mig från solstolar, så det var inte speciellt svårt att övertyga mig egentligen. Högst njutbart sätt att äta semesterlunch på. Riktigt bra mat är det dessutom. Guacamolen är fantastisk och kommer i riklig mängd. Jag tyckte dessutom att det var riktigt billigt – i alla fall ända tills jag kom på att lunchen ändå kostade mer än hela nästa veckas matkasse från Citygross (rabattkod Kasse100 ifall någon skulle ha missat det). Men, men, maten i matkassen är ju ovanligt billig och så får jag ju hämta och laga den själv, den kommer inte levererad till solstolen.
Miljömässig katastrof, som den mesta mat i detta land, men väldigt fräscht, gott och smidigt!SÅ ska en god guacamole serveras. I jättetallrik.
Det var ungefär där vid lunchen som spekulerandet och filosoferandet tog fart. Som vi pratade! Det är inte ofta man har vettiga samtal på flera timmar med sina barn. Speciellt inte sina youtubifierade tre- och femåriga barn. Semester de luxe! Vi pratade om dinosaurier, istid, telefoner på 70-talet (ungefär samma alltså), att bara ha två tv-kanaler, jättegrytor, mammutar, Ayla och Jondalar (fast utan att ta med detaljerna om varför mitt tonåriga jag läste Hästarnas dal så många gånger att bibliotekets exemplar till slut självmant öppnade sig på sidan 167…), meteoriter, nerver, förlamningar, förlossningar, deras egna födslar, födelsedagskalas, ”förr i tiden”, mer istid, mer om ”den där boken för jag är väldigt intresserad” och så vidare. Helt fantastiskt. Sen vet ju alla som har, eller någonsin haft, en femåring att någon gång går det ju över gränsen så att man till slut skvätter vatten på henne när hon för sjuhundrasjuttioelfte gången ber en ”berätta mer om förr i tiden” eller ”berätta mer om istiden, vad som helst”, men med tre veckors semester i kroppen är den gränsen betydligt längre fram än vanligt, vilket känns helt ljuvligt. Med risk för att vara otroligt tjatig: bättre sätt att tillbringa föräldraledighet kan omöjligen finnas! Vi längtar redan till nästa resa! Och jag funderar på om den möjligen skulle kunna bli ännu längre än denna…
I och för sig lovade jag i något av de första blogginläggen att jag skulle bespara omgivningen bikinibilder på mig själv, men denna bjuder jag ändå på. Skål!När man har badat i över sex timmar i sträck är det skönt att krypa i sina fluffiga badskor.
Nu börjar det ju obönhörligen närma sig slutet av resan. I morgon efter frukost lämnar vi detta fantastiska ställe för två nätter och tre dagar i Fort Lauderdale innan vi slutligen sätter oss på planet mot kalla, läskiga, snöiga (urk!) Sverige. Jag är inte det minsta sugen, utan hade lätt kunnat stanna en vecka till, trots att detta är den längsta semester jag någonsin varit på. Resten av familjen känner likadant. Möjligen är det Mimi som ibland ”saknar vårt gröna hus” och sina bästa vänner Ebbe, Linnea, Ellie (x2) ”och alla andra kompisarna på dagis”, men även hon hade gärna stannat lite längre. Idag har hon dock uttryckt illavarslande känslor om att älska snö. Är hon verkligen mitt barn?
Nu står packning på schemat. Inte min favoritsyssla. Jag har redan gjort en packlista och en konkret lista över vad vi verkligen har använt, dvs ca en tredjedel av den ändå ganska lilla packning vi har med oss, till nästa år, men förmodligen kommer jag väl att lita lika mycket (lite) på den då, som jag gjorde på förra årets under denna resans packning….
Så här blir packandet roligare! Squeeze för vuxna!Perfekt! Isglass till barnen, isglass till oss…. (Vän av ordning noterar givetvis att detta inte är samma som på förra bilden. Detta är Frozen margarita. Utan saltkant.)
Idag började dagen med filminspelning. Det känns skönt att barnen siktar på en stabil framtida karriär, så vi kan fortsätta leva detta bekväma liv. Dokumentär är väl en ganska het genre just nu. Eller kanske en reality-show. ”Olofssons” är ju en ganska klatschig titel.
Att iaktta fröken lillasyster är f.ö. så fantastiskt roligt. Hon är i total-absorption-mode, så när fröken storasyster, som ibland närmar sig ett slags otroligt läskigt tweenie-mode, gör något, ska givetvis lillsnorpan apa efter. Således hör man först Inna gå runt i lägenheten och dokumentera alternativt regissera med telefonen i högsta hugg, sedan hör man Mimi, gärna med telefonen riktad mot sig själv, gå runt likadant: ”Här är vår soffa. Hej, soffan. Här är vår säng. Hej, sängen. Här är vårt bord, Hej, bordet. Mamma! Jag gör en bild! (sic) Här är Innas rum….” och så vidare. Råkar man stå i duschen eller vara på toaletten gäller det att se upp, speciellt eftersom de små filmarna gärna skickar sina videor också, ibland till nummer som vi kanske inte hade velat dela just en toa-video med. (De önskade mottagarna av en sådan video är i och för sig obefintligt få.)
(* ”Mode” här ovanför är det engelska mode = läge, sinnesstämning, inte det svenska ordet.)
Den här kommer vi att få problem med…Konstigt påfund det där med glasögonen i håret.Vem kan hon ha fått det ifrån?
Annars har vi utnämnt dagen till shoppingdag. Inte för att vi kanske egentligen behöver så mycket, utan mer för att vi vill och för att det skulle kännas som om vi missade något ifall vi inte besökte i alla fall något shoppingcenter i denna shoppingens högborg. Det är dock inte lika enkelt att ”åka och shoppa” som hemma, där man ju oftast tar bilen till en stad och så strosar man mellan butikerna tills man är nöjd. Nej, här kör man bil till stället man vill till och även om en annan affär sägs ligga i samma område, kan det vara flera kilometer (av bara parkeringar) emellan dem. Inte jätteupplagt för spontanshopping alltså, men det råder inte direkt någon brist på alternativ…. och egentligen finns nästan allt på vilket Target eller WalMart man än går in i. Affärerna är så löjligt stora att det inte ens riktigt går att förklara. Varenda ”superstore” är liksom i IKEA-storlek. IKEA ligger f.ö vid den ”mall” vi tänkt besöka idag, så får väl gå in där och se om det också är dubbelt så stort som ”vanligt”. Lite köttbullar skulle ju kunna bli det första vettiga barnen åt på tre veckor också…
Denna gigantbyggnad är alltså en bokaffär. Ganska långt ifrån den romantiska bilden av en Notting Hill-affär med röd dörr. Eller var den blå?Det är inte bara affärerna som är stora i Amerika. (Barnen är i normalstorlek.)
Jag fick bestämma dagens första ”tessniasjon” och då blev det så klart Michael’s, ett Panduro i jätteformat. Jag hade även HobbyLobby och JoAnn’s högt på min lista, men när jag – som en riktig amerikan – i förväg kollade mina coupons hade Michael’s en som innebar 20% på ett helt garnköp. Inna och Mimi hävdar att jag redan har ”fööööör mycket garn”, men jag förstår inte vad de menar. Man kan väl inte ha för mycket garn? (Peter, som är en vis man med eventuellt någon gitarr för mycket, är tyst och kör snällt dit jag vill.)
Looking good…Okej, det här var inte riktigt lika bra som jag försöker påskina. Jämfört med allt annat var garnutbudet inte superimponerande, men ändå.
Michael’s var mycket riktigt jättestort med flera gångar för varje hobby. Bland annat ett par hela gångar för bara cupcakes. Jämfört med detta överflöd var garnutbudet hyfsat magert, men jag kunde ju inte lämna tomhänt, så jag köpte ett supermjukt ”Looks like wool”-garn som är tänkt att bli en gosig halsduk. (Med ”ett garn” menar jag givetvis inte ett nystan, utan 10 st 100-gramsgarn…) I affären (nästan) bredvid köpte vi, efter en smärre pärs då Inna provade igenom affärens hela sortiment av högklackade hemskheter medan jag passade på att ha lite insulinkänning, gympadojor till barnen, vilket väl var det enda som egentligen stod på inköpslistan. ”Köp ett par, få ett par till 50%” är ett ypperligt erbjudande. För butiken. Man ”måste” ju köpa två par.
”Mamma, mamma, jag har hittat ett par JÄTTEfina skor som du måste prova!””De här passar perfekt!”
Med en insulinkänning och två barn var det ju bara givet att nästa stopp måste bli glass. Ute på parkeringen (!) låg en glassformad byggnad, så den siktade vi in oss på. Peter har nu blivit så amerikaniserad att han föreslog att vi skulle ta bilen de fem parkeringsraderna, men vi gick. Och hamnade mitt i ett polisdrama. Två meter från glasskiosken gjorde sex ”sheriffs” med pistoler i coola lårhölster och skottsäkra västar tillslag mot en handbojad kvinna med (sin stora flådiga) bil full med stöldgods. Gissa om det blev tusen frågor från barnen… Vår bild av den amerikanska polisen fick ett rejält uppsving när sheriffchefen själv kom med varsin docka (hoppas det inte var stöldgods!) till tjejerna och tog sig tid att förklara vad de gjorde och varför. Guldstjärna! Så nu har tjejerna varsin ”polisdocka” och den framtida karriärstegen har utökats med ytterligare ett yrke. Enligt Inna ska hon ”på tisdag jobba som polis, på onsdag som delfintränare, på torsdag med hundar, sen som programmerare och på söndagar kan [hon]vara frisör”. Efter att hon varit simtränare på simskolan alltså. När Mimi blir stor ska hon bli mamma. (Ungefär detsamma alltså.)
Självklart har glasskiosken Drive Thru.Lite spännande var det allt med polistillslaget precis bredvid.Alltså, det där vuxna barnet som sitter bakom mig, vem är det? Var är min lilla femåring?Dagen är gjord. ”Polisdocka” och glass. Nu kan det inte bli bättre.Om man inte har polisdocka, glass OCH strössel alltså.Det jag håller i var den minsta sortens glass man kunde få ifall man ville ha lite kolasås på. Det vill man ju. Speciellt med 2,4 i socker.Okej, jag tog bara denna för att försöka få med vad som hände i bakgrunden. Jag erkänner.
Egentligen var vi redan hyfsat mätta på shopping nu, men det är ju den där känslan av att man borde och känslan av att vi snart ska åka hem och då kommer att komma på vad vi borde ha gjort och köpt… så vi satte gps:n på Mall of Millenia och hamnade på IKEA. Så klart. Det var inte dubbelt så stort i Amerika, utan såg ut som alla IKEA överallt med Småland precis innanför dörren och restaurangen ovanför trappan. Det som skilde sig från vad vi är vana vid var däremot att det faktiskt var lite skitigt och oorganiserat. Bestick som saknades, glas som inte var där de borde, omotiverade kostnader m.m. Det blev nog det dyraste Ikea-mål vi ätit, men köttbullarna var helt okej och tjejen i kassan faktiskt svensk.
Det var ingen vacker byggnad, IKEA, men den var gul och blå, som sig bör.Inga överraskningar här. En rulltrappa upp och Småland nere till höger. Tryggt, svenskt och bra.Barnen hittar minst ett gosedjur per affär, men dessa giganter var faktiskt ovanligt svåra att stå emot. Mjukare och gosigare stöter man sällan på, och för bara 8.99$ var det frestande, men även om vi knappt shoppat känns det lite dumt att fylla en resväska med bara två hundar.”Den är så så så så gosig!”Jag fullkomligt älskar att de känner sig tvungna att skriva ”Not actual size” på skylten som säkert mäter 5×10 meter. 😀
När vi kom ut på parkeringen hade värmen kommit tillbaka på allvar, så det var ytterst tveksamt vi styrde kosan mot den egentliga ”mallen” med Macy’s i spetsen, och ärligt talat hade vi kunnat bespara oss den rundan. Vi är helt enkelt inga märkesshoppare, utan känner oss mer hemma på WalMart, så en StarBucks-espresso senare var vi ute. Väldigt fin, ren och inbjudande ”mall” dock, för den som gillar sådan shopping.
När Inna, trots snabbrundan, råkade hamna i en rälig rosa, ultra-amerikansk lull-lull-affär tog Mimi en liten liggande pratstund med sin nya polisdocka. När hon är på det humöret är det inte mycket som rubbar henne. (Sen finns det andra humör också…)Vill man inte ha färdigslitna jeans, kanske färdigfärgkladdade kan vara något?
Givetvis hamnade vi i ganska tuff trafik när vi till slut bestämt oss för att strunta i kommersialismen, men vi hann hem i tid för att hinna med ett långt bad innan solen gick ner. Inna, som numera simmar som en fisk på både grunt och djupt vatten, tog sin vattenutveckling ytterligare ett steg genom att under det badet lära sig att dyka till botten från ytan. Tyvärr innebar detta otroliga nötande av den nya färdigheten att resten av kvällen tillbringades ”blundgråtandes” med röda, dimmiga ögon. Men stolt är hon! Jag har en känsla av att vi kan hoppa över något simskolesteg när vi kommer hem efter denna period av intensivspontanträning.
Planen för kvällen var att för första gången på plats prova Tradewinds, restaurangen här på resorten, och färdiga blev vi, utanför dörren färdigklädda var vi allihop, men med en som inte kunde se och en som var så trött att hon bara grät, kändes det helt enkelt inte som rätt läge. Tack gode [valfri fantasifigur] för att vi tog vårt förnuft till fånga och gick upp igen. Det där hade inte blivit bra. Stackars Inna låg blundande på soffan med rinnande ögon och svidande kinder medan Mimi bröt ihop över än det ena, än det andra. Peter gick och hämtade mat där i stället, vilket nog var bästa alternativet på många sätt, förstod vi. Han hade med sina 54 år avsevärt sänkt medelåldern när han var där, och maten var nog lika god i lägenheten som den hade varit i restaurangen.
Okej, nu vet jag det. 16″ är INTE en normalpizza. Morgondagens lunch är fixad!
Idag vaknade vi verkligen till en ”crisp day”, det var rejält isigt i luften (ca 4 – 6 grader) med hot om minusgrader (!) i natt. (Ingenting för dig, Petra ;)). Solen sken i alla fall från en molnfri himmel, så trots ganska rejäla dubier, begav vi oss, efter att varit väääldigt nära att åka till något inomhusköpcentrum i stället, som planerat mot SeaWorld. Har vi tur så har ju alla andra ändrat sina planer så vi blir själva i parken. 😉
Våra funderingar och tveksamheter i bilen utanför lägenheten gjorde att vi inte var på plats förrän vid ca 10.15 och då trodde vi faktiskt att det var stängt, för det var vi och två bilar till som körde fram mot parkeringsbåsen. Men det var öppet och vi unnade oss ”Priority parking” för 25 dollar i stället för vanliga 20. Aningens onödigt just idag, visade det sig, men vi parkerade precis mittemot entrén. Security och entré tog max 10 minuter och sedan var vi inne. Och vilken lyckträff! SeaWorld ska man helt klart besöka vid sisådär 4 – 6 grader ”varmt”, för vi var mer eller mindre själva. Det kan inte ha varit många hundra besökare på plats, så man kunde göra precis vad man ville. Ingen trängsel, inga köer, bara att gå längst fram, sätta sig på bästa platserna, åka vad man ville hur ofta man ville. Perfekt. Okej, lite kallt var det, men fördelarna övervägde helt klart.
Den obligatoriska ”vi är på väg-bilden”.Den obligatoriska entré-skyltbilden.Den obligatoriska ”nu är vi på plats-bilden”. Solglasögon anbefalles.Redan vid första anhalten var besöket värt pengarna och kylan.Inte en ”delfie”, men nästan.Delfie på riktigt.Så fin!Flamingorna (eller flambingorna) tyckte det var lite kyligt.Eftersom vi köpt ”Gå två betala för en-biljetter” har vi ju tekniskt sett inte betalat för henne denna gång heller. Tur det.Första ”riktiga” anhalten. Delfinshowen. Man kan tänka och tycka mycket om djurparker och djurshower, men det ÄR väldigt svårt att inte bli fullkomligt betagen och imponerad.Och DÄR är besöket värt varenda krona. För Inna var detta en av de bästa dagarna i hennes liv, och framtiden är nu utstakad. Hon ska bygga en pool som är stor som ett hav till späckhuggarna och jobba på SeaWorld. (När vi frågade Mimi vad som var bäst med dagen svarade hon: ”DisneyWorld!”Bänkade för ”Killer Whale show”. Vi var på både den ”educational” och den ”riktiga”. Inga köer och bästa platserna. De dubbla känslorna är givetvis än mer påtagliga här, men återigen, det är svårt att inte bli helt fascinerad.En späckhuggare är verkligen så ofantligt stor. Ett tips för förstagångsbesökaren: ta ”splash zone” på allvar. Det blir riktigt, riktigt blött. (Nej, vi testade inte.)Som sagt, det är väldigt svårt att inte bli fascinerad och betagen.Karuselfie!Familjekaruselfie. (Det var vi och två till på hela karusellen.)Vi har faktiskt haft ett nöjesfält mer eller mindre för oss själva tidigare, men då var det ett litet tillfälligt område under St Dominika-marknaden i Gdansk. Nu snackar vi SeaWorld i Orlando. Så himla skönt att bara kunna gå till vilken attraktion man ville , och sedan fråga barnen om de ville åka igen. 🙂Tänk Titanic.Nöjda är bara förnamnet.Dessa framkallade gapskratt hos barnen.Stingrayfood. Av någon anledning var just stingrockorna otroligt viktiga att besöka (två gånger), men ärligt talat vågade den mest ivriga inte mata dem. Däremot hennes lillasyster. (Okej, hon släppte lite för tidigt, men nästan i alla fall.)En aning skeptisk, men vi fick INTE gå därifrån. Hon skulle klappa en, även om hon väldigt länge stod en meter ifrån bassängen med armen halvhjärtat utsträckt. (Jodå, hon gjorde det till slut.)De har en hyfsat slajmig yta, de där gigantiska platta glidplanen.Det går inte riktigt att fatta hur stor denna faktiskt är. Med ”svansen” ca fyra meter lång. Inget jag så gärna hade velat träffa på när jag badar.”Under the sea-encounter” med delfiner. Svårt att slita sig ifrån.Riktigt häftigt.Okej, detta är ingen speciellt bra bild, men ändå. En manat (manatee) ser verkligen ut som en gigantisk gråsugga eller mätt fästing och ändå är de så charmiga på något sätt.Dags för ”Pets Ahoy” och Inna utökade sin framtidsdröm till att omfatta att även bli hundtränare här på SeaWorld. (På Magic Kingdom slängde hon ett mynt i en önskebrunn, och viskade efter någon timme att hon hade önskat sig en hund. Stackars barn som råkat födas in i denna resgalna, pälsdjursallergiska familj.)Även detta var givetvis en otroligt fartfylld och välregisserad show, som förutom hundar och katter också innehöll gäss, möss, en gris och en skunk (!).”You guys are the best”, sa Inna till båda skötarna som var ute med djuren för en ”klapprunda” efter showen.Eftersom Mimi älskar pingviner råkade vi mer eller mindre av misstag hamna även i Antarctica, som vi annars hade missat. Tur var väl det för det blev höjdpunkten för henne, och ”riden” in till pingvinerna åkte vi två gånger, en ”mild” och en ”wild”. Wild rekommenderas verkligen, och se till att små barn sitter i främre raden; annars ser de ingenting.Pingviner, pingviner, pingviner.’”Den rörde nästan vid min hand!””Jag älskar pingviner!” (Tyvärr lyckades jag aldrig fånga hennes pingvinimitation på bild eller video.)Just idag var det ingen större temperaturskillnad mellan Antarctica och övriga parken.Inna förälskade sig totalt i en ”pingvinmermaid”. ”Så säger ni alltid”, blev svaret när vi sa att hon redan har massvis med kramdjur hemma. No shit.Smakfull är inte det första ordet jag tänker på. ”Have a whaly day!”Framåt eftermiddagen tinade till och med flamingorna upp.
Bilderna får tala för sig själva idag, för en sådan här dag tar på krafterna, så jag orkar inte riktigt vara så spirituell (haha) och mångordig (det är i alla fall sant) som jag brukar vara. Jag är i alla fall väldigt glad att vi för en gångs skull inte ändrade våra planer i sista stund, för jag tvivlar på att man hade kunnat ha en mycket bättre dag på SeaWorld. Tips till alla Orlando-besökare alltså: åk till SeaWorld på er kallaste dag!
Nu säger jag som vår gps-Mimi: ”Tessniasjonen (hon har uppdaterat) ligger till vänster” = min säng. Godnatt!
