Polen dag 4 – Gdansk och Port Rumia

Idag började dagen med yoga-lektion. Jag har aldrig listat ut vitsen med denna träningsform, men i Innas regi var det i alla fall väldigt roande. Hon visade solhälsningen, hunden, kobran, berget, trädet, grodan, makaronen, spaghettin, falukorven, ketchupen m.m. Spaghettin är hittills min favorit, tror jag, men även ketchupen känns nydanande. Det hela utmynnade till slut i en våldsam ordväxling om hur man gör grodan på rätt sätt. Finns det mer än ett sätt, kan man ge sig tusan på att Mimi väljer det andra och försvarar det med en dåres envishet. 

Jag som upplevt yoga som ganska lugnt och långsamt (läs: tråkigt). Uppenbarligen har jag fel.

Eftersom Gdansk idag bjöd på strålande soligt vinterväder, packade vi ihop, checkade ut och la packningen i bilen för att ta en promenad ner till Dluga (Långa torget), där vi njöt extra mycket av den vackra arkitekturen, som var mer synlig än vanligt när det inte var så mycket folk och uteserveringar. Gdansk bombades sönder och samman under andra världskriget, men man har verkligen lagt sig vinn om att bygga upp det till dess forna glans, så att titta uppåt väggarna är verkligen en upplevelse. 


Nere på Dluga fick det bli det obligatoriska besöket på Elephants uteservering, som – som av en händelse – låg i sol. Ljuvligt. Vi mutade barnen med dubbla portioner chips för att kunna sitta kvar en stund. Dessa miniportioner chips visade sig när notan kom, kosta nästan lika mycket som mitt glühwein (styck), men just då kändes det som väl investerade pengar. Speciellt eftersom slutnotan för två glühwein, en öl och alla chips (40%) ändå hamnade under 200:- (SEK). 

Snacka om att fixa det för sig. Man måste ju ha händerna fria för att kunna äta ”chipsy”.

Efter uteserveringsbesöket passade vi på att gå över ån efter vatt…. eller i alla fall för att kolla in ett lägenhetshotell (Dom & House – Waterlane) vi är sugna på att boka i sommar. Det visade sig ligga ännu bättre än vi trodde och har dessutom – vilket tjejerna tycker är viktigast av allt – en inomhuspool, så i bilen på väg mot Rumia, bokade vi sex nätter där. Att hålla tjejerna på gott humör är nog det viktigaste för att hela familjen ska få en bra semester, och är det inte svårare än en pool på ett hotell som ändå verkar bra, är det ju inte mycket att tveka på. I USA fick vi smak för att bo i lägenhet, så det ska bli spännande att göra det även i Polen och under lite längre tid. Vanligtvis brukar vi byta hotell och ställe (vi brukar skifta mellan Gdansk, Sopot och Gdynia) efter två eller tre nätter, men det är ju också ganska slitigt att packa upp och ner, förflytta sig och ta hänsyn till in- och utcheckningstider, så vi får se om detta blir bättre eller om vi blir uttråkade av att vara på samma ställe. Det har hänt att jag har inbillat mig att jag är lite mätt på Gdansk, men eftersom vi alltid har med oss bilen, är det så himla lätt och smärtfritt att ta sig vart man än vill, och då kommer alltid känslan av att inte vara färdig med staden tillbaka, vilket är skönt. Det är verkligen en stad som är lätt att gilla. 


I Rumia lyckades vi – trots det jag skrev igår – återigen hamna på restaurang Sphinx. Förmodligen pga något slags övertro på att vi äntligen hittat något som barnen skulle äta, eftersom de ju åt så bra vid förra besöket. Att man aldrig lär sig att det inte funkar så. Dock var vi vuxna för en gångs skull väldigt nöjda med vår mat, en riktigt god köttbit med fräscha tillbehör, så det fick väl gå på ett ut. 

Efter maten checkade vi in barnen på det centralt belägna leklandet (”ja, självklart är Mimi tre år” ?) och tog itu med anledningen till att vi är här i Rumia igen. Provianteringen. Auchan i Port Rumia är ett väldigt bra ställe att fylla bilens sista skrymslen med mat och annat. Vad vi köper beror lite på säsong och ålder på barnen, men majskrokar för under två kr/påsen, klämmisar för ca 3,50, sugdricka för under ca 1,50, våtservetter för ca 6,50, hår- och hudprodukter, billig ost, fantastisk ölkorv och storpack av nötter och frön (eftersom vi vanligtvis äter lchf) är stående inslag. Sen brukar det alltid slinka med ”lite” annat också.  Det har blivit lite dyrare sen vi började åka – framförallt nötterna – men fortfarande är det ganska mycket billigare, speciellt om man håller sig till saker man vet att man behöver och som är bra. Jag blir bättre och bättre på det, men har fortfarande viss utvecklingspotential… 

Man måste älska namnet (underrubriken). Och priset så klart.

Förkylningen som legat och lurat hos både Inna och Mimi börjar tyvärr göra sig alltmer påmind hos samtliga familjemedlemmar, så det var en ganska stukad skara som lämnade Rumia för Gdynia framåt kvällen i en tungt lastad bil. I Gdynia stannade vi till för ytterligare ett obligatoriskt besök, nämligen att plocka upp mat på lilla, ganska oansenliga, Thai Jolo. Ett hett tips för den som är i eller passerar Gdynia på väg mot färjan. Det ligger aningens offside, mittemot polisstationen längst ner på huvudgatan, men är verkligen värt att leta upp. Vi har aldrig blivit missnöjda, och rätterna kostar överlag under en svensk femtiolapp. 

Stukade som vi var så lyckades vi faktiskt med konststycket att få barnen att tycka att det var jättemysigt att stanna på rummet, äta godis och se slutet på Mello. (Loreen… what??) Det var nog mest godisets förtjänst. Denna gång hade vi Panorama-hytt, vilket är som ett riktigt hotellrum med dubbelsäng, [bädd-]soffa, soffbord, fåtölj, espressomaskin och fruktfat. För första gången hade vi bokat utan spjälsäng till Mimi, så vi sov en vuxen och ett barn per säng/soffa. (Vem som sov var behöver väl knappast nämnas…. 😉 Eftersom vi hade tur när det SKULLE vara storm och hård sjögång när vi åkte ut, var vi så klart tvungna att råka ut för det nu i stället, när vi var oförberedda. Alla utom jag verkade ändå somna och sova gott av snarkningarna att döma, medan jag låg och lyssnade på alla dessa läskiga ljud som en båt i höga vågor genererar. Jag lider egentligen inte så mycket av gungandet, men ljuden…! Det låter ju som om hela båten vrider sig i plågor och kommer att ramla sönder när som helst. Blä! Tur att det inte händer så ofta och att jag är utrustad med väldigt dåligt minne. 

Lite skillnad från Premium-hytten på utresan. Tyvärr kostar det en rejäl slant, så det är en bra idé att prenumerera på Stenalines nyhetsbrev och boka när de har erbjudanden. Då får man ofta hytten för halva priset.
Han ser rätt nöjd ut ändå 😉

”Mamma, brukar drömma höras?” ”Nej, det tror jag inte.” ”Då är detta på riktigt.” ?❤️ Goa, goa Inna. ❤️

Ett lite tråkigt slut på en annars fantastiskt bra resa var det så klart att komma hem utmattade och halvsjuka, men shit, det kunde ju likväl varit så under utresan och själva resan, så jag gnäller definitivt inte. Nu är det ingen Polenresa inbokad förrän i juli, förutom att Peter och PPM ska dit på miniturné i vår, men man ska aldrig säga aldrig. Det är ju snart påsklov… Tack för att du hängde med oss på den här resan! 🙂 På återseende! 

Polen dag 2 -AquaPark och Gdansk

Att ha skrivit blogg till tre-tiden på morgonen, kändes i morse när jag vaknade av ”Mimi radiokommentatorn Olofsson”, vill jag lova. På nästa veckas 2,5-årskontroll ska vi kryssa i om hon förstår och kan använda 50 ord eller fler – jag funderar på att lägga till två nollor. Det kändes i alla fall som om hon använde minst 5000 ord i minuten där i morse när jag bara ville sova. En blandning mellan hackspetten på julafton och en övertänd stå-uppare typ. Få ämnen eller företeelser är för obetydliga för att inte kommenteras. 

”Man kan ha ben-puffar. Det kan man fatist!”

Efter en frukost bestående av mest nutella var tjejerna supertaggade på badlandet. De var bara tvungna att vara i lekrummet ”en pytteliten stund först”. Det blev alltså precis som vanligt, att när man väl kommer iväg är det egentligen dags för lunch och tupplur. Det slår aldrig fel. Jag tror att det är något kosmiskt som drabbar småbarnsföräldrar.  

Min frukost
… kontra deras frukost…
Utsikten är inte mycket att skryta med
Hotellets närmsta granne är Castorama, ifall man vill kombinera spa och bad med inköp av ett nytt kök eller så.
Jag har svårt att bestämma mig för om det är bra eller bara väldigt konstigt att det på tv:n finns en kamera över lekrummet, en över poolen och en över utelekplatsen. Mest konstigt, tror jag.

Vi körde faktiskt bara fel en gång under de 2,7 kilometrarna mellan hotellet och Reda, där AquaPark ligger, och stämningen var verkligen på topp när en gnällig Mimi ”bara ville sova” hela vägen, och vägrade gå ett enda steg på sina egna ben när vi kom fram. Barn som ligger på golvet och skriker ”BAJS” är ju så charmiga, eller hur? 

Lyckligtvis ändrades situationen helt när vi kom in på badlandet och hela besöket blev riktigt lyckat. Ett besök kostar för en hel familj mellan 70 och 90zl för tre timmar, eller 120-130zl för en hel dag. Att roa sig i en hel dag är nog inte några större problem, speciellt inte om man har lite större barn, men med våra förutsättningar kändes tre timmar alldeles lagom. Det är alltid svårt att komma till ett nytt ställe och lista ut rutinerna, men här kändes det ändå genomtänkt. Alla byter om i samma lokal, där det finns bås för den nakna delen av proceduren, gott om skåp att låsa in grejerna i och separata duschar. Armbandet man får både låser skåpet och håller reda på hur länge man varit på plats. Dessutom finns en liten display där man kan få reda på vilket skåpsnummer man har. Mycket ”handy”, för det är stoort och många skåp… 

Inne i badet är det rent, fräscht och alldeles lagom varmt, överallt utom i småbarnsdelen där både luft och vatten var avsevärt kallare, av någon anledning, så våra barn sa nej tack och vände, men älskade de andra poolerna. De är ju dock i åldrarna att det är alldeles tillräckligt att simma omkring lite, hoppa från kanten och åka runt i ”kanalen” på ett gummidäck, så många av attraktionerna var pärlor för svin för dem, men om några år ska vi vara bland dem som åker genom hajtanken (vilket bara Peter gjorde idag), slänger oss våghalsigt ner för alla olika vattenrutschbanor, gungar runt i vågpoolen och utnyttjar stället till max. Vi har i och för sig ingen känsla av att INTE ha roat oss till max idag, utan är mer än nöjda med besöket, och Mimi somnade sittande på bänken i omklädningsbåset efteråt. Inna och jag i bilen mot Gdansk sen… efter en välförtjänt pizza och fantastiskt kaffe i fiket på vägen ut. Reda får fem badankor av fem möjliga. (Vi orkade inte dra med kamera/mobil ut bland poolerna, men här finns en massa bilder och info.) 

Stället hette, listade vi ut, ”Kaffekvarnen” eller något liknande. 🙂
Slagen hjälte

Glass efter bad är ju nästan obligatoriskt. Och piggar verkligen upp.

I Polen är det ”fet-torsdag” idag. Något liknande vår fettisdag, med skillnaden att det är glaserade syltmunkar man ska kränga i sig. Helst jättemånga. (Semla är nog ändå att föredra, är familjens samlade bedömning.)

Från Reda styrde vi sedan kosan mot Scandic i Gdansk. Gdansk är vår favoritstad i Polen, men ska jag vara riktigt riktigt ärlig tycker jag nog att den är mer en vår-, sommar- och höststad, eftersom den är såå himla fin att strosa runt i, sitta på uteserveringar och titta på folk, men inte riktigt lika inbjudande en regnruskig februarivecka, men vi bor gratis på Scandic för våra Coop-poäng (som vi växlat till SAS Eurobonus-poäng) och hotellet är trevligt och ligger bra till, när man vill köra eller åka (tåg) runt i närområdet, eftersom både tågstation och stora vägen ligger precis intill hotellet. Åker man däremot till Polen för att shoppa, spa:a och kanske ”badlanda” med barnen bor man (om man inte har poäng) billigare och närmare stora shoppingcenter om man bor i Gdynia eller ute i Rumia/Reda. Fast det är givetvis inte lika fint som i gamla stan i Gdansk. 🙂 

Vi var alla ganska möra när vi kom hit, speciellt Inna som blivit lite förkyld, så det har varit en ganska lugn kväll. Vi har bara varit nere på närliggande (och enda i centrala Gdansk) gallerian Madison där vi åkt rulltrappa, varit i Zoo-butiken, kastat pengar i önskedammen (”jag önskade att alla skulle vara friska och att jag skulle få en hund när jag blir stor, och min snuva är redan bättre” ?) provianterat och, på Mimis uttryckliga önskan, köpt nagellack och chips. Har jag nämnt att det är roligt att handla i Polen? 🙂 Jag älskar när de där två fulla kassarna med tre olika sorters ost, ”fin-oliver”, flera påsar chips och godis, ölkorv, hallon, jordgubbar, päron, bananer, vatten, yoghurt m.m går loss på ynka 113zl. ? Jag uppskattar det dessutom ännu mer nu efter Floridaresan… Där hade det säkert blivit samma summa, men i dollar. 

En sådan här hund är nog det närmaste hon kommer att komma….

Mer konst inne på galleria Madison
”Jag har ett M, mamma!”

”Och jag ett I.”

Efter kvällsmaten bestående av ovanstående ostbricka, har det varit skönhetssalong här, och sällan har jag haft så spektakulära fötter som nu. Synd att vi inte har fler badlandsbesök inbokade. Eller inte. 🙂 


Det gäller att spreta ordentligt när man varit på salong…
Koncentrationen är total.

Visst blev jag fin! De där svarta dekorationerna är jag hyfsat säker på att jag är själv om. Kom ihåg var ni såg det först. 😉

Polen dag 1 – Rumia. Kanske.

Den här bloggens existens vilar på två grundpelare. Den ena är resande. Den andra är tiden som infaller mellan barnens och författarens sömn. Rubbas eller saknas en av dessa pelare, hotas hela bloggens existens. Skulle undertecknad alltså somna innan eller samtidigt som barnen, är risken överhängande att det inte blir något bloggande, alternativt att det blir ett ganska kort sådant. Ungefär där är vi nu, därav ”kanske” i rubriken. Inte den ultimata starten för en reseblogg kanske, men så började ju resan inte heller på bästa sätt, så varför ska bloggen ha det lättare än någon annan? 🙂 

Idag har vi i alla fall – efter en kav lugn (tack för hållna tummar och eventuella böner) färjeöverfart – anlänt till Polen. Den mjukstart vi brukar ha, med lite medhavd frukost i hytten, spolierades ju i och med den glömda ”färjekassen”, men det gick ganska bra ändå. Tjejerna var, trots en rejäl overload av sötsaker och väldigt sen sänggång igår, fantastiska och gnällde inte en gång över de (begränsade och improviserade) morgonbestyren. Hade de betett sig så under ”vanliga” morgnar så hade vi t.o.m kunnat hinna vara i tid till dagis någon enstaka gång. (Jag håller dock inte andan…) 

För ovanlighetens skull hade vi ”snålat” och åkte i Premiumhytt i stället för den Panorama vi brukar lyxa med, och för första gången åkte vi utan babysäng till Mimi. Vi hade i stället varsitt barn skavfötters (till en början i alla fall) i de smala britsarna. Det fungerade oväntat bra, så det blir kanske framtidens melodi eftersom resorna redan – pga att entusiaster som vi pratar så väl om Polen att flera åker? – börjat bli dyrare och dyrare. Typiskt. 

Vi var framme i ett regnigt och ogästvänligt Gdynia redan vid halv åtta, och körde då direkt mot Rumia, den ganska osexiga förort där vi brukar handla/bunkra billigt innan vi åker hem och där det ligger ett prisvärt spa/pool/lek-hotell som barnen älskar, och numera också ett nytt badland, AquaPark, som vi planerar att testa. Första mål var Port Rumia, ett stort shoppingcenter, där vi planerade att göra den där trista ersättningsshoppingen av grejer vi redan har, men som står fint nerpackade hemma i köket. Det är verkligen förvånansvärt mycket saker man har – och behöver – i en necessär. Och då tillhör jag ju ändå inte kategorin som har speciellt mycket smink. 

Port Rumia visade sig öppna först 09, så då passade vi på att utföra ett av våra numera stående uppdrag när vi är i Polen. Hämta upp och ta hem saker som våra bekanta Petra och Magnus glömmer här. 😉 (Läs gärna Petras ”gratisblogg” här – det brukar löna sig.) Vi har hämtat upp armband på Hilton, ölkorv (!) på Scandic och denna gång fick vi en lite större utmaning; en glömd iPhone på SKM-tågens hittegodsavdelning. Bara att hitta till hittegodsavdelningen var ett litet projekt, som sedan bleknade vid jämförelsen med att försöka göra oss förstådda när vi väl hittat dit. Det var mycket teckenspråk, många ”moment, moment” (typ: ”vänta, vänta”) och lite tolkning från förbipasserande, men till slut kunde vi kvittera ut den inlämnade telefonen och meddela den oroliga tonåringen hemma i Sverige att hans liv bara är förstört fram till söndag, när vi levererar hem den. Alltid kul att kunna glädja någon. 

SKM-tågens hittegodsavdelning i regn. På tal om ställen man inte trodde att man skulle besöka.

Utflykten till hittegodsavdelningen tog precis den timme vi behövde för att Port Rumia skulle öppna, och nu var vi ganska rejält sugna på frukost och såg framför oss en av de fantastiska frukostar som vi – för nästan inga pengar alls – brukar unna oss när vi kommer hit. Det lite motiga visade sig dock vara ett konstant tillstånd . Det fanns inte ett enda ställe inne på hela Port Rumia som serverade frukost, eller ens något som liknade frukost. På riktigt. Varken fik, restauranger eller snabbmatställen. Seriöst? Rumia är inte – i alla fall inte de här delarna, som är väldigt bilberoende – ett ställe där man strosar runt i jakt på mysiga fik, speciellt inte när man har rätt klara och inrutade planer för dagen och barnen vet om dessa planer, så frukosten idag bestod till slut av kaffe och (typ) syltmunk. Och glass. Väldigt lchf. Väldigt nyttigt. Väldigt diabetes. Men skit samma. Koffein och energi var det i alla fall, om än kortvarig. 

Jag älskar servisen. Stället heter ”Sowa”. Svårt att lista ut vad det betyder?

Nu kunde man ju tro att den konstanta motigheten skulle lätta något, men återigen ville ödet något annat. (Jag har f.ö en känsla av att det där ödet har rätt roligt åt oss.) När vi kom in på Auchan, den stora affären som ”bär” hela Port Rumia och som är ungefär som Ekohallen, så … höll de på att renovera hela djäkla ”necessärs-avdelningen”. Hela den enorma avdelningen som innehåller alltifrån medicin och hygienprylar till skönhetsprodukter var nerpackad i inplastade kundvagnar och avstängd med stora avspärrningsband och skyltar! Hur stor är sannolikheten? Jag bara undrar. Ödet skrattar förmodligen högt och min frisyr är fortfarande plattare än den någonsin varit. 

Ölkorvsavdelningen var lyckligtvis inte stängd.
Och inte Paw Patrols-avdelningen.

När vi handlat det lilla vi kunde handla och gick mot utgången för att uppfylla barnens ihärdiga tjat om bad på hotellet, upptäckte vi att båda två hade slocknat. Se där ja. Tajmingen som alltid helt perfekt. Då var vi ju ”tvungna” att stanna kvar och shoppa lite till. Inte mig emot, ärligt talat. För mig var det egentligen dagens första medgång. En rätt dyr medgång om man bara tittar på slutsumman, men ser man till vad jag fick för pengarna så är det löjligt billigt. Jag älskar verkligen att shoppa i Polen, för man får verkligen mycket för pengarna, speciellt när man handlar inhemska märken. Zlotyn står just idag i 2.18 och jag köpte flera par jättefina jeans till tjejerna för mellan 20 och 40zl, en massa toppar till mig själv för mellan 25 och 49zl, höst- och vinterskor till barnen för mellan 30 och 55zl, två (!) jättefina våroveraller till Mimi för 45zl/st och så vidare. Lätt att förstå att det är kul att shoppa va? ? 

När barnen vaknat och shoppingkassarna var överfulla begav vi oss mot Spa Faltom, vårt hotell, där receptionisten försökte hålla masken, men misslyckades, när vi checkade in för vår enda natt med så mycket packning (måste omfördela shoppingen) att vi knappt tog oss in genom (de f.ö idiotiskt smala) svängdörrarna. På Faltom har vi ett enormt Executive-Rum med frukost och tillgång till gratis pool, lekrum, parkering och gym för 380zl. Här finns även ett spa och en bowlingbana. Kan rekommenderas om man vill kombinera familjesemester, badland och shopping, även om det ligger urtrist precis vid en stor väg. (Vi bokar vanligtvis alltid hotell genom hotels.com, men just detta hotell brukar ha bäst pris på Booking.com. Kan ju vara bra att veta.)

Nu fick barnen (ÄNTLIGEN, om man frågar dem) ta över showen, så resten av dagen har vi tillbringat i poolen (eller, som det känns, med att springa MELLAN de olika poolerna för att tillfredsställa barnens nycker) och i det gigantiska lekrummet, som är som ett lekland i miniatyr. Inte undra på att jag somnade med barnen. 

Taggad? ?

När man blir persedelansvarig i lekrummet…. (diademet). ?
Vi passade också på att äta middag i hotellets fina restaurang. Här finns en mer barnvänlig bufférestaurang också, men vi ville nog revanschera oss lite efter alla spaghetti och köttbullar-middagar på rummet i Florida, så vi åt ”riktig” mat med köttbit, alldeles för lite sås, en flaska Chianti, efterrätt och dubbel espresso. Och notan stannande ändå på 300zl. Där fick du, Florida! 😉 (Inte för att den obstinata lilla terrible twon, åt eller uppförde sig mycket bättre här än i USA, men det är lättare att ta när det inte kostar skjortan.) 
Hela La familia på väg mot middag
”Lite glitter skadar ju aldrig” nej…. 😉
Ja, vi låter helt klart barnen sitta med mobil vid bordet för att själva få njuta av maten.

Jag känner att jag nog egentligen kan stryka ”kanske” i rubriken, och att jag nog nu borde sova minst 120 minuter i timmen, men ett blogginlägg blev det minsann, och kort är det minsann inte. ? Godnatt!