Nej, det var inte alls meningen att det skulle bli fler resor eller bloggar denna sommar, men en kombinerad känsla av rastlöshet, prestationsångest, resfeber och ”shit, semestern-är-nästan-slut-och-vi-har-inte-gjort-någonting-panik” tillsammans med en kommentar om Kalmar från Peter i helgen ledde hux flux till ett par bokade hotellnätter under semesterns två sista skälvande lediga dagar.
Detta i sig skulle ju inte resultera i någon blogg, men efter två riktigt härliga dagar med otippat trevliga inslag måste jag liksom. Det är väl så de skickliga författarna brukar säga, att historierna själva kräver att få komma ut. 😉
Numera obligatoriskt.
Det otippat trevliga och oväntade började redan på resan upp, för helt mot våra vanliga resvanor så hade vi faktiskt bestämt oss för att göra en liten fika-avstickare med vår medhavda matsäck. Sådana frivoliteter är helt mot vårt vanliga beteende, för vi är generellt sett sjukt dåliga på att stanna överhuvudtaget. Jag har ju mer än en gång dissat Boye och hennes ”det är vägen som är mödan värd”, men idag skulle det alltså ske! Medhavda matsäcken skulle inmundigas i Kristianopels hamn. Döm om vår förvåning när vi helt plötsligt stod i bilkö på den lilla smala vägen och det började dyka upp föreningsfolk i gula västar. En snabb googling visade att vi tydligen råkat välja just första söndagen i augusti, dvs Kristianopel hamnfest. Så mycket för medhavd matsäck i en stilla hamn! 😃
Till råga på allt fick vi viktiga steg på stegräknaren.
Vi lät inte dessa ändrade planer förstöra semesterviben, utan jag tycker nog att vi omfamnade vägen som mödan värd. Heja oss! Vi gick runt hela den gamla fästingsmuren, höll uppskattade (nåja) föreläsningar om Blekinges Danmarkshistoria, fyrbåkar och annat spännande, kollade högst översiktligt i det inte så imponerande utbudet av stånd, åt en riktigt fin lunch på Hamnkrogen till oväntade toner från Caj Karlsson och Johan Glössner, som visade sig uppträda på scenen till Peters förtjusning. Betydligt dyrare och mer tidskrävande än originalplanen, men en mysig liten bonus.
Att berätta för kycklingmamman Mimi hur vi en gång såg en mamma ramla (illa!) ner från Kastellets likadana mur, var ett misstag. Hon höll stenhårt i mig varje steg runt och påminde mig var trettionde meter om att kolla var jag satte fötterna så jag inte ramlade…. 😍❤️De var oftast betydligt högre än så här. Tittut! Jag har sällan så stora förväntningar på mat serverad i tält på sommarrestauranger, men det här var riktigt gott! Att dessa väskor kunde komma i mode igen är faktiskt ganska fantastiskt. Egentligen hur smidiga som helst ju, men det är bara att erkänna att de ser lite coolare ut burna så här. Magväskor och gamla moppar. Kanske vi helt enkelt rest tillbaka i tiden. Hundgosbonus!
Aningen senare än beräknat, men perfekt i tid för incheckning på Frimurarhotellet anlände vi sedan till en småkyligt Kalmar. Det blir en intressant vistelse, för de större rummen var slut, så vi bor i två små rum utan angränsande dörr. Mimi och jag i ett och Peter och Inna i det andra. Galet centralt och mysigt på ett gammalt sätt. Byggnaden är tydligen K-märkt, så vi kanske ska vara glada för den relativa kyligheten, för luften var väl sådär även med öppna fönster, men inget som störde så speciellt i dessa temperaturer. Under värmebölja ska man nog dock välja ett annat boendealternativ om man kan. Liksom om man är lättkränkt vegetarian som i recensionen jag läste (och skrattade högt åt) där just vegetarianer ondgjorde sig över och kände sig äcklade av inredningen och maten på hotellets restaurang som liksom heter Kött och bar…. Kvällens specialité i baren är f.ö. ”Bonnagrogg” med renat och sockerdricka som de ”lyxar till med is”. Underbart.
Den här inredningsdetaljen kan väl ingen bli kränkt av. Eller? Ouh…. Jag tror inte världen är redo för mer än en Mimi… Enligt barnen, som blundar när de går förbi, är detta ”cursed paintings” som genererar mardrömmar. Jag kanske ska skriva en recension…. 🤔🤣På upptäcksfärd på Kvarnholmen. Gamla vattentornet är en imponerande syn nerifrån. Tydligen omgjord till lägenheter. Coolt. Överlag är det lätt att få intryck att Kalmar som stad tar hand om och omvandlar, snarare än river, sina gamla byggnader och historiska monument av olika slag. Underbart namn på en strand! Kattrumpor på Kattrumpan.
Under vår upptäcksfärd i Kalmar lyckas barnen som vanligt hitta både lekplats och lekkompis, så på Kattrumpan blev vi kvar i ett par timmar medan de lekte ”tag” (tagen) med kinesiska Joy från Schweiz (!). Och med att vi blev kvar menar jag att Peter blev kvar vaktandes barnen medan jag såg till att fylla på km i mitt dagliga mil-rörelsemål… 🙈 ❤️ Han är rätt bra den där jag är gift med. ❤️
Turistbyrå. Så klart. När Inna från Kvarnholmen såg över till den här ultramoderna ön (?) anmärkte hon att ”den här stan är som två städer, en gammal och en ny”.Marken är tydligen lava, så känns som om Innas belägenhet trots allt är bäst. Eller iaf minst dålig. Daddy to the rescue. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Språk är det allra bästa man kan lära sig! Tillsammans med lite social kompetens är det oslagbart hela vägen från lekplatsen till arbetsmarknaden.
Nuförtiden finns ju knappt en stad värd namnet utan ett Pinchos, så kvällen tillbringades med att bränna pengar i o-överträffad hastighet för minirätter. Den som kommit på detta koncept där man lurar gästerna att göra i princip allt utom att laga maten och diska, samtidigt som de betalar hiskeliga överpriser för väldigt lite mat, är ett sant geni. I salute you.
Inna ”råkade” trycka att hon var över 18 och kunde då beställa och betala, men lyckligtvis inte hämta och dricka, en alkoholhaltig Fizz-drink, som föräldrarna motvilligt fick dricka upp. Den smakade bara socker. Jag tror dock att de bjöd på hennes alkoholfria sedan. Mimis min matchar utmärkt min när jag adderat våra fyra notor…. Äsch, jag hade ju bara tänkt att det skulle bli ett Kalmarinlägg med lite positiva bilder, men i vanlig ordning kan jag ju inte ”hia” mig när jag väl kommit igång, så jag får nog dela upp eländet för att ens själv stå ut…. 😉 så om bara batteriet i min eländiga, svindyra, sprillans nya telefon (streama Youtube i 18 timmar my ASS, Apple) håller, så kommer en fortsättning eller två… (För den som undrar så köpte jag telefonen för kameran och den är riktigt bra, men resten… 😩)
Det här med pandemi har verkligen både stängt och öppnat dörrar på ett sätt som vi inte kunnat ana då vi glada i hågen kom hem från Florida i januari 2020 och genast beredde oss på att boka nästa resa. Det känns f.ö som ett annat liv. Ett helt annat liv. Ett liv med ytterst få inlägg i denna reseblogg och ett liv med helt andra och för ett-och-ett-halvt år sedan helt otänkbara förutsättningar och begränsningar. Inte minst det högst otänkbara faktum att vi nu för andra gången på mindre än ett år CAMPAR. Eller nåja, första campingen var i svåger och svägerskas inte-så-spartanska uppställda husvagn i Hällevik och denna andra är i färdigställda-på-trädäck-tipis på Skånes djurpark, men ändå. Vi campar faktiskt. Vi har t.o.m köpt sovsäckar. Fatta det. Sovsäckar. Jag och Peter. I sovsäckar. I och för sig har vi inte sovit ännu, men vi är ju här så vi lär inte kunna backa nu.
Trots Covid kommer vi ihåg hur man gör när man inleder en resa. Framme! Inna läser på. För att bli en äkta äventyrare ska man bland annat få skrapsår, klara sig utan telefon i minst en timme och få ont i fötterna. Mission accomplished! Kikare ingårGetter ingår också. Typ. Jag får åka traktor med tjejerna vid ratten (rattarna) i fåret Shaun-landet där busiga grisar sprutar vatten på oss.Olofsson??
Hur i hela friden gick då detta till? Vi i tält? Ja, fråga mig inte, men vi har ju en Spårare (scout), som trots att hon är mörkrädd som tusan älskar tanken på camping och att sova i tält, och efter tillräckligt många ledsna hundvalpsögon när vi förklarat att det inte kan bli någon Kroatien-resa i år heller så är mamma-hjärtat tydligen tillräckligt soft för att betala 4500:- för en övernattning intill varghägnet i en djurpark. (Nej, jag vill inte veta att det var en midsommarkampanj för halva priset i helgen eller att de nya tältstugorna med dusch lades upp på hemsidan veckan efter att jag bokade vårt dusch-lösa tält. Jag vet redan det och har gnisslat tänder över det tillräckligt redan. Och ja, självklart har jag mens under denna dusch-lösa upplevelse. Fattas bara annat.)
I varg- och björnutkikstornet. Camp Oak. Här ska vi bo i natt!
Skånes djurpark ja. Det känns som om den alltid funnits, för visst var det väl här man var på klassresa i fjärde klass även om det då hette Frostavallen. Eller? Nåja, jag hade en bild av det, men har ännu inte känt igen något. Konstigt med tanke på hur nära i tid fjärde klass ju är… eller…? Det är rätt charmigt på ett anspråkslöst och naturnära sätt. Verkligen inte fancy på något sätt, men varför skulle det vara det liksom? Personalen är, precis som min kollega Mikael sa efter sitt besök förra året, galet trevliga och hjälpsamma. Alla hälsar, erbjuder hjälp och kommer och frågar så att allt är bra och Corona-restriktionerna efterlevs otroligt väl. Vi var på Tosselilla för någon vecka sedan och det är som natt och dag att jämföra anläggningarna kan jag säga.
Äntligen! Mimi har tjatat hål i våra huvuden, men nu ska vi äntligen upp i Upp, hängbroarna 7 meter upp i träden. Jo, jag var faktiskt lite nervös över att tappa telefonen här, jag erkänner. Oväntat besök vid sälmatningen. Baggar kan hoppa oväntat högt när de känner sig förfördelade och också vill ha mat och uppmärksamhet. Rätt djur till matning.
Hittills i sommar har vi haft osannolik tur med vädret vid våra få utflykter. Både Tosselilla-besöket och dagen idag har varit bland sommarens finaste dagar, vilket vi tackar lite extra för. Camping i regn hade möjligen varit att dra det ett steg för långt.
Mimis absoluta favoritbok när hon var liten. Vem var det som gjorde det? Ett utökat vattenland hade verkligen ökat attraktionskraften, gissar jag. En vattenrutschbana och inget mer räcker inte riktigt 2021. Ett tips bara.
Efter att ha strövat runt på området och något pliktskyldigt försökt se djur i diverse hägn, ätit vår matsäck, gått Upp-hängbroarna, åkt vattenrutschbanan två gånger (bara Mimi) och lagt löjliga pengar på ännu fler kramdjur (Peter!) var klockan äntligen 15.30 så vi kunde hämta vår alldeles för stora (det står faktiskt i instruktionerna att man hellre ska ha för mycket än för lite – I love it!) packning och checka in i vårt tält. Björnidet. Vi kunde hamnat i Svinpölen eller Myrstacken, så vi är ganska nöjda. ”Ganska” förresten? Det räcker inte för att beskriva barnens känslor. De är väldigt mycket mer än nöjda. De längtar tills de ska få sova trots alla roligheter som ska ske innan dess.
ProvsovningNöjd är bara förnamnet Tja, för att vara camping är det ju ganska okomplicerat i alla fall. Säkerhet är viktigt här. Och gulligt i detta mini-format. ”Vi älskar detta. Nu sticker vi och kollar in de andra tälten. Det finns ju barn här.” Man får ta hur mycket chokladmjölk (med marshmallows) man vill bara man har handskar. Man får fixa sin egen eld och grilla burgare som levereras direkt till tältet. Välklädd! Alltså dessa skor, dessa RÖDA skor ifall någon (Peter) inte fattar det, är en historia i sig. Jag köpte dem som trädgårdsskor när jag bodde på Maskinistgatan, så förmodligen 2002 eller 2003, på gamla Domus för 40:- långt innan Foppatofflor blev Foppatofflor. De var liksom bara billiga plasttofflor. Men vilken kvalitet! Minst 19 års stil och elegans för 40 pix! Tänk om alla kläder och skor höll så. Snygga är de ju också. 😉 Och röda.
Efter maten, 19.30, gav sig hela campen ut på Expedition tillsammans med två lägervärdar. Lodjuren, tvättbjörnarna, vildsvinen och renarna skulle matas. Det var pedagogisk information, frågestund (där Inna hade alla svar!) och matning. Nya svarta gummihandskar i vuxenstorlek på alla barn vid varje utfodring. De tar som sagt verkligen säkerhet och renlighet på allvar här. (Nåja, förutom när det gäller tältande gäster då alltså… 😉
Vilka som stod främst och svarade snabbast…? Mimi och älgenDet kan ju i ärlighetens namn inte vara så praktiskt med så stora horn, men mäktigt är det. ”Sådana här ögon hade de!”Vår närmsta granne…
När själva Expeditionen med stort E var över fick man utnyttja den stängda parken som man ville, så jag och Mimi tog ytterligare två varv i Upp, både Vargstigen och Sälstigen, innan hennes ben enligt uppgift var alldeles för trötta för att orka mer. Med tanke på att min stegräknare då visade 1,3 mil och klockan var närmare 22, var det dags för lite ”chill” vid och i tältet innan läggdags. Jag och Peter såg Schweiz (!) slå ut Frankrike ur EM och barnen lekte lite med nya kompisen i granntältet innan det blev chips och skärmtid. Det sista Inna sa innan hon somnade var: ”Mamma, vi måste boka här igen! Jag älskar det.” Det är med andra ord upplagt för lite förhandlingar och kompromisser i sommar för även om det här är mysigt kan jag tänka mig andra sätt att spendera så förhållandevis mycket pengar. Faktiskt.
I ”stora tältet” finns inte bara fri tillgång till varm choklad utan även faktaböcker om djur att låna. Inna gör succé bland de yngre barnens föräldrar genom att erbjuda sig att läsa för dem. Barnen, inte föräldrarna. ”Jag älskar detta!” Mysigt. Har man inte haft telefonen på hela dagen så…
Dag 2. 05.48. Nu har jag bevisat det igen. Jag kan inte sova i tält. Jag fattar inte varför. Okej att madrassen är hård och sovsäcken prasslig, men det är ju annars ljuvligt tyst, egentligen inga konstigheter och det är inget jag kan sätta fingret på. Jag ligger bara klarvaken. Timme efter timme. Ingen oro eller konstiga tankar. Jag kan bara inte sova. Det var likadant när jag skulle ”campa” med barnen hemma på gräsmattan förra sommaren. Då var det iofs trångt och fruktansvärt varmt med alla de filtar och gosedjur som absolut måste vara med. Inget sådant nu, men inte en blund. Jag har legat där och bara snurrat hela djäkla natten. Nu är klockan tio i sex och jag har gett upp. Förutom att min telefon av oklar anledning inte (heller…) laddats i natt och att några mygg inte förstått att det är morgon så är det ganska mysigt här utanför tältet med alla ljud från diverse djur i närheten, men tusan vad trött jag är!! Det kommer att bli en lång dag. Speciellt med tanke på att det är två timmar till kaffe.
Camp Oak 05.48.
Ljud ja. Igår kväll fick vi två gånger höra vargflocken yla. Jag vet inte om det är inspelat eller inte, men varghägnet ligger precis bredvid, så det skulle kunna vara på riktigt. Högst annorlunda ljud var det i alla fall. Inna sa att lägervärden Ellie beskrivit det som när en flock barn skrattar hysteriskt och det skulle kanske kunna stämma. Riktigt hysteriskt.
Vargarna verkar inte ha vaknat ännu i alla fall, men många andra djur har det definitivt. Det är inte riktigt samma ljudbild som hemma på tomten. När campen vaknar om ett par timmar vankas det bland annat krabbelurer till frukost och sedan ska barnen få följa med och ge björnarna en överraskning (isglass?!) innan det ska checkas ut. Vi får stanna på området hela dagen idag också. Frågan är om aktiviteterna räcker en dag till. Och om jag räcker en dag till. Vi ska dessutom en sväng till Malmö och lämna Mimi hos hennes kusin för ytterligare en spännande övernattning och sen är det ju viktig match i kväll. Det blir en lång dag. Var är kaffet?
