Etikett: Florida 3.0

Efter en helt sömnlös natt sitter jag nu på en småkylig, men solig altan, med tusen tankar snurrande i huvudet. Jag hade inte målat fan på väggen som jag skrev igår, utan den som hade gjort målningen hade målat en ännu värre fan än jag ens kunde föreställa mig. Jag orkar inte ens skriva om det, för då skriver jag nog saker jag inte borde. Semesterkänslan är i alla fall helt som bortblåst. Jag visste att det var för bra för att vara sant. Så fort man är genuint glad och lycklig över något, tas det ifrån en. Får se om jag orkar förtränga och ändå låtsas som om allt är bra både IRL och här. Barnen lär ju inte köpa att jag sitter här och deppar så länge till i alla fall.

Det är inte bara jag som är deppig och har förlorat tron idag. Lilla söta Mimi – vi undrade vad hon höll på med när hon frågade var hennes målarbild var och började kolla under kuddarna i sängen, men tänkte att hon väl gömt något hon haft med sig hemifrån. Lite senare hörde jag henne dock öppna och stänga varenda låda i sov- och badrum och med en rent förtvivlad röst undra var hennes målarbok var. ”Jag önskade ju en. När kommer den? När kommer det man har önskat?” Lilla, lilla hjärtat, hon slängde ju 25 cent i en önskebrunn igår och önskade sig en målarbok med enhörningar… Gissa om vi kommer att försöka hitta en sådan?!

Det blev en väldigt slö förmiddag med mig ältandes på altanen och resten av familjen i olika stadier av aktivitet. Det är tyvärr lite kyligt – bara 16-19 grader nu – men sol, lite bad (29 grader i poolen), grill på altanen och ett par glas vin, trots att det bara var lunch, gjorde en del för livsandarna. Eller förträngningen. Känner jag mig själv rätt kommer tankarna med full styrka i natt igen, men det var ju skönt att jag i alla fall bara förstörde förmiddagen, för eftermiddagen blev riktigt trevlig. Först kom grannen – efter ett par påstötningar från barnen (host host) – över med valparna Mia och Gizmo, så överlyckliga tjejer fick hundgosa i säkert en timme.

Efter hundgoset badade vi hela familjen en bra stund, trots att temperaturen inte egentligen riktigt tillät det. Vad är det förresten som gör att barn aldrig får nog? När man känner sig som världens bästa, mest engagerade föräldern ever efter 30-40 upprepningar av en och samma aktivitet tror man ju att man ska leva på de meriterna i veckor, men glöm det: ”En gång till, bara en gång till”! Idag stod badbolleyboll (sic!) och dubbelbalansering på flytbräda på agendan. Faktiskt ganska kul (de första 25 gångerna), speciellt när jag och Inna utvecklat balanserandet till konst och Peter sedan skulle försöka. Mimis kvittrande skratt hade kunnat värma halva Småland i en månad om man hade kunnat lagra den energin på burk. Mimi utnämnde f.ö dagen till byxneddragardag (kiss- och bajsåldern är så rolig…) och gapskrattade varje gång hon fick en skymt av en skinka. Själv var hon naken, knäppskallen.

Egentligen skulle vi bara köra en sväng och handla lite på kvällen, men i stället hamnade vi på vårt lokala ”Ford’s garage” (det ställe vi tänkt besöka på Miromar igår). Det låg så konstigt och off-side till att vi kört förbi det flera gånger och jag verkligen trott att det var en verkstad, men tji fick jag. Vilket ställe! Cool inredning, massor av personal, massor av folk, ett djädrans tempo och riktigt god mat. Jag var bara tvungen att prova det märkliga ”Deep fried dill pickle”, vilket helt enkelt var friterad inlagd gurka med wasabi-dip. Supergott och ganska annorlunda. Jag trodde det bara var ett litet snack, så jag beställde (trodde jag) lite strips också. Ooops…. båda rätterna hade kunnat mätta en smärre nation. Lyckligtvis är det ju helt legitimt att få med sig resterna i en box här, så lunchen i morgon är räddad.

Idag var det tyvärr lite kyligt i luften på morgonen, så frukosten blev inomhus. Nej, jag är inte nöjd med detta, men när jag ser webbkameran från torget hemma känns det ändå okej. Frukost med Hatchee var en speciell – och inte så lugn – upplevelse, men tjejerna, speciellt Inna, är så kära i den lilla pratmakaren att det får vara okej.

Efter frukost och en ganska lång frisörsession med Mimis nya grejer (som hon är noga med att påpeka att hon älskar – hon är inte dum) stack vi söderut mot Miromar Outlets, där vi var för två år sedan och vet att det är trevligt.

Trevligt var det fortfarande på Miromar, men fynden lyser med sin frånvaro. Att handla till samma priser som i Sverige eller lite dyrare anser inte jag vara outlet-shopping, så nu lägger vi definitivt det spåret på hyllan. (Och, som jag skrivit tidigare, kan det vara vi som är för bonniga för att fatta grejen, men det känns absolut inte som fyndläge utom i några enstaka butiker, t.ex. Calvin Klein och Puma, där vi så klart inte hittade något.) ”Mallen” är dock en av de trevligare med massor av fontäner, sköldpaddor och väldoft (!) överallt. Jag vet inte om det bara är väldoftande människor där, om deras planteringar är extra doftrika eller om de parfymerar stället (hur det nu skulle gå till med tanke på att man går utomhus) men det luktar väldigt gott överallt. Vi tog ett varv, kollade sköldpaddor, slängde ett mynt i önskebrunnen (Mimi önskade sig en målarbok med enhörningar ?), var på lekplatsen, åt lite pretzels, drack en espresso och tänkte sedan som sista punkt äta sen lunch på coola stället ”Ford’s garage”, men då var det så klart kö där.

I stället för ett coolt ställe med Ford-prylar hamnade vi så småningom (för vilken gång i ordningen vågar jag inte ens tänka på) på ett Wendy’s på vägen till Lakes park, där det finns ett par lekplatser, ett tågmusem, en tågbana, en liten vattenpark, båt- och cykeluthyrning och något slags vandringsled. Tydligen skulle man ha varit här på förmiddagen, för det mesta var stängt nu, men det känns inte omöjligt att vi tar ytterligare ett besök under en förmiddag eller helg, för det var trevligt. Inna skaffade som vanligt direkt kompisar och lekte någon komplicerad – och gapig – lek som verkade handla om ”werewolves” och att jaga varandra runt området med olika super powers. Rätt jobbigt att lyssna på för werewolves ylar ju som bekant rätt ofta, men också kul att höra hur hon utan synbar ansträngning kommunicerar och interagerar med andra barn på engelska. Pga (eller tack vare) detta blev vi kvar säkert en timme längre än vi tänkt. Vad gör man inte?

I utbyte mot den extra timmen på lekplatsen utkrävde vi ett Walmart-besök direkt efter leken, och bonniga som vi ju är, hittade vi äntligen grejer att handla. Hoppas att de, trots mängden inhandlade leksaker, får plats i resväskorna. Eller kanske att resväskorna inte väger för mycket… I vanliga fall brukar vi fylla ut Peters gitarrfodral med smutskläder, men denna gång kom nya gitarren i ett fodral där bara gitarren får plats. Något att ta i beaktande vid nästa köp.

Förresten, kan man vara allergisk mot inredningen i en bil? Mimi hostar och harklar så hon nästan kräker så fort vi sätter oss i bilen och det är så irriterande att jag nästan hoppar ur. Jag vet att det nog är henne det är synd om, men det spelar liksom ingen roll i situationen. Vad kan det bero på??? Hade det varit päls- eller kvalsterrelaterat så hade jag också reagerat. Vad mer kan det finnas? Psykosomatiskt? Retaihjälomgivningiskt?

Visar det sig senare att det är något på riktigt kommer jag att skämmas för ovanstående stycke, men just nu speglar det mina känslor väldigt bra. Typiskt nog har det just idag fortsatt även efter hemkomst, så det blir nog en härlig natt för alla. Jag kommer nog i och för sig inte att kunna sova ändå, så jag kan kanske medverka online i mötet jag oroar ihjäl mig för. 🙁 Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att jag bara målar fan på väggen som vanligt.

Som vanligt när jag varit överdrivet entusiastisk och positiv dras mattan undan under fötterna på mig. Inte undra på att min livsgrundsyn är en av skepticism och tvivel. Idag har jag noll lust till någonting. Verkligheten har gjort sitt intåg i semestern tyvärr, men det är bara att försöka förtränga, glömma och låta bli att spekulera, vilket är en av mina absolut sämsta grenar. Hur gör man för att stoppa huvudet från att måla upp alla idiotiska scenarier? Jag avskyr det! Nåja, jag ska göra mitt bästa. I värsta fall får jag väl dricka vin från frukost till middag. Peter kör ju ändå lyckligtvis. (F.ö ber jag om ursäkt för detta idiotiska att säga A, men inte B, men det här är trots allt min dagbok, så jag vill kunna ha med även det som inte är bra, även om jag inte kan prata om det. Ingen har dött och allt kommer säkert att lösa sig så småningom, jag lovar. Ingen anledning till oro.)

Lite pga ovanstående och lite för att vi kan, tog vi i alla fall en slö f.m vid poolen. Det har blivit lite kallare än utlovat, ”bara” mellan 19-23 grader på f.m och poolens 28-29 grader känns lite kyliga efter reumatism-hettan i Orlando-poolen, men vi vänjer oss nog snart.

Efter att det varit sådär väldigt tyst ett tag kommer Mimi och Inna fnittrande, båda klädda i Mimis kläder, ”för vi kan ju ha samma kläder” och med härligt (och förmodligen högst tillfälligt) samförstånd: ”Mamma, Inna och jag ska vara vänner för evigt och aldrig säga nåt dumt.” (Yeah, right…)

Man fattar att detta är lite av en annan värld när det helt plötsligt kör in en gräsklippare på tomten och utan att föraren på något sätt ens uppmärksammar oss klipps gräsmattan, kanterna trimmas och palmerna tuktas. Så skulle man haft det hemma också. (Edit: föraren hälsade efter en stund och bad även om ursäkt för oväsendet när han senare körde en halvmeter bakom våra stolar.)

Lyckan var så klart gjord när 96-åriga grannens dotter från Indiana var på besök med sina två urgulliga hundvalpar ”Mia” och ”Gizmo” och tjejerna dessutom både fick gosa och gå med dem i koppel. Supergulligt att höra Mimi ge kommandon på engelska. ”Come, Mia, come!” Klart hunden inte förstår svenska, det förstår en intelligent fyraåring.

När hundleken tyvärr var över (mina barn är lika gränslösa som jag, så de hade helst flyttat in) fortsatte bebis/Paw Patrol-leken med oförminskad styrka. Det riktiga babyset med termometer och allt som jag köpte i något outlet-varuhus förra veckan mottogs väldigt tacksamt och de där bebisarna kan vara de mest påpassade den här sidan Atlanten. Det är så att jag och Peter knappt vågar andas av risk för att råka avblåsa det härliga lekandet.

Peter har, sedan förra årets besök, velat besöka affären ”A Swedish Affair” i Fort Myers. Fråga mig inte varför, svenska affärer kan man väl få nog av hemma, men det är väl bäst att låta honom få sin vilja fram, så jag kan få handla något vettigt sen, så sagt och gjort, efter lunch och några fyraårings- ”aldrig i mitt liv, jag tänker aldrig i livet följa med, jag ska vara hemma och leka” stack vi iväg.

Från baksätet på väg till affären hördes – som så många gånger förr de senaste veckorna – Lollo och Bernie-sången från både Youtube och Mimi. Jag tror att hon försöker säga oss något om nästa resa… Youtube ja, att göra av med de där 100 GB surf vi fick från Telenor verkar svårt. Båda barnen streamar Youtube genom Peters telefon och själv kör han Spotify på bilresorna och ändå har han bara lyckats bränna 17 GB. Jag har nog bara lyckats göra av med sex. Värdelöst. Vi får låta telefonerna ligga och streama på nätterna, helt enkelt. 😉

På tal om saker som hörs i bilen så har vår TomTom ett intressant sätt att tolka ”north”, nämligen ”nedre botten”. Allvarligt, när behöver en gps någonsin hänvisa någon till ”nedre botten”?!

A Swedish Affair visade sig vara en gullig liten institution som nog snart överlevt sig själv i ett helt avsomnat shopping mall som numera bara hade just den affären och utöver det en massa advokat- och mäklarfirmor. Man kunde köpa vanlig senap för 10,5 dollar, småburkar ABBA-sill för 5,5 dollar eller deras storsäljare wettex-trasan, som annars inte finns här. Dessutom självklart svenskt glas och det numera så efterfrågade ”telefonbandet” så att man kan ha sin telefon runt halsen. (För de som inte kommer ihåg så hade telefoner förr ett litet hål där man kunde fästa en liten prydnad eller fästa telefonen i ett band runt halsen. Inte många under 85 har nog en sådan telefon idag.) Den svenska tanten med de rullande r-en som haft affären i 35 år var dock trevlig och pratsam, fastän vi inte köpte något.

Ps. Om det förresten är någon som tror att jag lagt mig till med dödssynden särskrivning (t.ex. shopping mall), så kan ni direkt glömma det. Det är engelska. Punkt. Ds.

Efter besöket i den svenska affären körde vi till en i mitt tycke intressantare sådan, Marshall’s. Det var jag som var sugen på nya sneakers, men förutom ett par rätt coola boots som jag inte köpte, hittade jag inget. Däremot så fyndade vi (nog) ännu en leksak till barnen. En hatchimal som vi litegrann hållit utkik efter sedan Inna förälskade sig i den i Ft Lauderdale förra året. Möjligen var den felmärkt för alla lådor ser likadana ut – vi vet för vi har som sagt hållit lite koll – men de andra på hyllorna var en annan – mycket tristare (tror vi) och billigare sort. Vi tyckte det var billigt när vi såg en lapp som sa 59 dollar. Sen hittade vi en till som sa 34,99…. Inte mycket tvekan då. På Amazon tar de 97. (Ja, jag är snål och ja, jag känner mig överdrivet nöjd. Småaktigt och löjligt, men ack så skönt i den småländska själen.)

Eftersom vi ännu inte ätit på Boathouse denna vända, körde vi dit med vårt nyfödda husdjur. (Undrar f.ö hur det nu kommer att bli. Blir det avundsjuka och syskonrivalitet mellan mjukisdjur, bebisar och hatchimal nu tro, eller kommer de att komma överens?) Tyvärr, tyvärr, tyvärr verkar denna vecka inte bjuda på fler ljuvligt ljumma kvällar, för det var hyfsat kyligt när solen gick ner, men maten var god och trubaduren duktig. Hoppas att vädret bestämmer sig för en kovändning, för med nuvarande sinnesstämning hade jag behövt lite mer värme att gotta mig åt.