Födelsedagar i grådassigt Gdansk (Vecka 44, 2017)

Jag antydde ju i mitt förra inlägg att jag skulle bli mogen och vis så fort jag fyllde 44, så givetvis insåg jag framåt kvällen på födelsedagen att det viktigaste inte var att skriva blogg utan att njuta av dagen, därav blev det ingen blogg publicerad igår. (Vem som helst med barn fattar att jag pratar goja, självklart somnade jag… 🙂 

Födelsedagen började annars som sig bör med presenter på morgonen och livfulla diskussioner om vem som skulle öppna vilken present. Mimi har förstått grejen med födelsedag, helt klart, men inte riktigt alla underförstådda regler och hur allt hänger ihop, så det var mycket riktigt två som öppnade presenter, men inte nödvändigtvis just de två som fyllde år… 

De glittriga koftorna jag under stort hemlighetsmakeri virkat till tjejerna mottogs med ett jublande ”Det är garn, mamma, kolla, det är garn!” av Mimi innan de kastades i en vid båge över rummet och nästa present lockade. Därefter bröt Mimi ihop över att hennes kofta inte var i samma färg som Innas. Jodå, det är tacksamt att göra sig till för barn…. 😂

Till och med jag fick minsann presenter. Presenter som till en tredjedel nog uppfyllde både mottagare och givares intentioner och önskemål….  ;). Peter är kanske inte riktigt killen som köper skönhetsprodukter, och det händer hyfsat ofta att familjens tjejer (möjligen underblåsta av den äldsta) hånar honom lite kärleksfullt när han tvålat in Mimi med body lotion eller inte kan förstå varför en tvål ska heta facial bar i stället för ”soap” rätt och slätt. 

Inte för att jag på något sätt är otacksam, men möjligen tvekar jag en smula över ifall dessa verkligen införskaffats med mig i åtanke… 😀 (För den som undrar så fick jag också en parfym som jag verkligen hade önskat mig – dessa två hade följt med på köpet och Peters franska kanske behöver en uppfräschning.)
”Det står ju i alla fall ”body” på den, så borde ju funka till kroppen… Facial bar… tsssss… skulle man bara kunna använda den till ansiktet då, eller?” 😉
 

Till frukosten blev det givetvis paljettklänning (inte för mig gud bevars) och ”tårtan” vi hade förbeställt uppskattades mycket, även om frukostens vanliga Nutella nog egentligen var mer i mottagarens femåriga smak. Själv skyllde jag på födelsedag och tog två glas prosecco. (Egentligen är det  ju inte så supergott till äggröra, men känslan är härligt dekadent i alla fall.) 


Så här ska ett fruktfat se ut. 🙂
Tyvärr slipper man inte undan förkylningar, dassigt väder, helgdagar, treåringars humörsvängningar eller nyblivna femåringars envishet ens när det är dubbelfödelsedag, så tyvärr var vi väl inte helt överens om dagens planer efter den överdådiga frukosten. Det visade sig att hela Polen var stängt till vår ära (eller om det möjligen hade något med religion också att göra), så planerna vi egentligen hade gick inte att genomföra, och planerna som då presenterades av den nyblivna femåringen; att ligga i sängen, äta godis och titta på youtube, kändes inte helt okej ens när det egentligen var vad vädret sa oss att vi borde göra. Att gå till poolen direkt efter att man faktiskt lyckats få både på nämnda tre- och femåring kläder och fixat något slags frisyrer kändes inte heller helt lockande, så det var inte direkt glada familjen som till slut tog sig ut på en promenad genom ett ganska grådassigt och hyfsat igenbommat Gdansk. Men skam den som ger sig, efter några vådliga vagnsfärder, ett antal hopp på trasiga stenplattor, lite snack med fiskargubbarna vid floden  och ett varv i pariserhjulet (nej, man blir inte mindre höjdrädd vid 44, så jag stannade även denna gång på marken) var vi kontanta igen. 

Jomen….


 
Det var egentligen inte planerat – det heller – men som alltid kommer ju de där måltiderna och gör sig påminda oavsett om man har en plan eller inte, så när det helt plötsligt började närma sig lunchtid, fick Inna bestämma restaurang. Eftersom det finns en kedja – Billy’s – som serverar amerikansk mat och popcorn före maten, var ju valet inte så svårt. Tyvärr hade Billy’s den dåliga smaken att inte öppna förrän kl. 14.00 denna helgdag, men finns det trappor och inbjudande metallstaket att klättra på, går 20 minuter ganska fort. För barn i alla fall. 


Med undantag av ett par treårsutbrott över att popcornen tagit slut, blev det i alla fall en trevlig födelsedagslunch. Den kycklingfajita både jag och Peter beställde hade kunnat mätta en smärre kontinent. Och för bara 46 zl (ca 100:-). Det är trevligt att äta och dricka ute i Polen, t.o.m i de turisttätaste områdena. 

Mimi passade på att rita en teckning till bästa vännen Ebbe. (Gissa vem som fick bära den…)

Resten av dagen tillbringades i vatten. Först i hotellets pool och därefter, när vi bara skulle duscha och fixa oss i ordning för en riktig födelsedagsmiddag, i rummets badkar, där barnen tillbringade ytterligare en och en halv timme. Eftersom de ändå sedan bönade och bad om att få samma fantastiska middag som kvällen innan – room-servicens pommestallrik med ketchup och majonnäs – var  beslutet inte så svårt. Man blir ganska trött av vatten, så är det ju bara. Och hotellets mat är god. 

Bara ostbrickan hade ju räckt som middag till oss allihop…. 🙂
Det här är ändå ett rätt skönt sätt att tillbringa födelsedagen… 🙂

Sista dagen som 4/43 (Gdansk v 44, 2017)

Det rogivande gungandet jag skrev om igår, blev under natten aningen mindre rogivande,  får nog erkännas, men så länge man ligger i sängen och dessutom slipper höra alla hemska ljud som våning 7 har en tendens att bjuda på, är det faktiskt inte alltför illa. Jag vidhåller min nyvunna kärlek för Premium-hytterna på våning 11. De är långtifrån lika bekväma som Panorama, som vi brukar föredra, men när det blåser är jag tusen gånger hellre uppe på våning 11 i en pyttehytt med ett ofantligt stort litet barn bredvid mig i en alltför smal säng än i den betydligt bredare dubbelsängen i Panoramahytten som låter som om den ska slitas i stycken av varje våg. 

Barnen sov gott hela natten, lyckligtvis, men var ändå ganska spaka under dagen idag. Speciellt Mimi ville mest bara ”somna” hela dagen, så den där hostan fick vi nog med oss i bagaget mer än vi trodde. Synd, för det har varit en strålande solig, kylig dag här i Gdynia/Gdansk, men minsta ansträngning/utevistelse har lett till tämligen ihållande hosta hos tre av fyra familjemedlemmar, så det har inte blivit mycket av den varan. Och i morgon ska det regna. Så klart. 

Vi började dagen på ett sätt som konstigt nog inte slagit oss tidigare, nämligen med hotellfrukost på Hotell Mercure i Gdynia. 98zl för en riktigt fräsch frukost i en rymlig, ljus och inbjudande frukostmatsal med en stor lekhörna är ju rena kapet, både ekonomiskt och psykiskt. Det var inte sista gången vi gjorde så. Dessutom vinner Mercure mer och mer mark för varje gång vi är där. Det är riktigt fräscht på entréplan, har ett toppenläge mellan hamnen/stranden/centrum i Gdynia och är väldigt prisvärt. Dock ska man se till att få ett av deras renoverade rum, för det familjerum vi bodde i för något år sedan var inte så himla kul. 

Ingen kan anklaga dem för att vara underklädda i alla fall…

Efter frukost gick vi (födelsedags-)händelserna en aning i förväg och åkte till köpcentrat Matarnia som ligger på vägen mellan Gdynia och Gdansk. Det har flera ”stora” kedjor för möbler, trädgård osv + de ”vanliga”, så där finns både IKEA och flera inhemska storkedjor. Och ett jättestort Smyk, en jättestor barn/leksaksaffär där barnen fick välja (typ) vad de ville. Inna valde och valde, förhandlade, valde om, ändrade sig, förhandlade lite till. Mimi valde en klubba för 12 kronor. Jomen. Annars brukar det påstås att det är hon som är lik mig. 


Lite problematiskt är det numera för Peter och mig när vi ska diskutera hemligheter, typ femårspresenter, eftersom vår youtubifierade inte-ens-femåring bryter in i våra engelska konversationer utan att ens verka reflektera över att vi inte pratar svenska. Ett ytterst angenämt problem givetvis, men vi har inte riktigt vant oss vid hur mycket en sådan där liten svamp suger åt sig och förstår, så inte allt inför morgondagen är kanske så hemligt som vi hade tänkt oss. Inte för att det är så viktigt, men vi har börjat fila lite på vår tyska. 

På Hilton tackade vi nej till att uppgradera till en svit för 300zl/natten extra. Vårt 35-kvm Executiveroom räcker så himla bra, och här har vi faktiskt tillbringat större delen av eftermiddagen och kvällen med slapp, bad, lek, ”nagelsalong” och en massa onödigt ätande. Eftersom vi är genuint onda människor lät vi barnen köpa ”Sands Alive” på Matarnia, vilket vi bannlyst hemma pga att sk–en sprider sig värre än baciller på dagis, men på ett hotell är det ju inte vi som städar….  Dock kommer förmodligen minst halva hotellet vakna upp till igenkorkade rör och översvämmade handfat/toaletter i morgon eftersom Mimi ärvt mina och pappas (morfars) händer och inte klarar av att vara kladdig utan måste tvätta sig hela tiden. Dålig idé med denna vansinnigt läskiga uppfinning. 

Möjligen världens minsta inglasade balkong
När man måste vara stilla och låta naglarna torka…
Vara stilla är inget alternativ för denna här…
Födelsedagsfina naglar, enligt Inna. Nagellacket knatade hon f.ö själv fram till kassan och köpte. ”I want to buy this, please”. (Gissa om språklärarhjärtat sjunger av glädje…)

Maten lät vi roomservice ta hand om. Det såg ganska roligt ut när den kom med vita dukar och karakteristiska roomservice-lock. Man förväntar sig rysk kaviar. Inte pommestallrik och glass. Men alla var nöjda i alla fall. Möjligen med undantag för undertecknad som valde att hämta sushi på närliggande Dom sushi. Jättetrevlig personal, men nej, sushi ska inte ramla sönder när man tar i den och bara smaka salt. Gör om, gör rätt. 


Det ska bli spännande att se vad morgondagen bär i sitt sköte. Födelsedagsbarnet ska få bestämma dagens innehåll. Att vi råkar vara två födelsedagsbarn tror jag de flesta glömt bort, men vi får väl se. Inna tyckte i alla fall igår att det vore rättvist ifall jag fick gå i en garnaffär när jag fyllde år, eftersom hon skulle få gå i en leksaksaffär…  🙂 

Buuuuuuuu!

Nu är det f.ö inte många minuter kvar av min sista dag som 43-åring, så grattis mig! (Ingen annan är vaken här, så lika bra att säga det själv.) 🙂 

Mot höstlov och födelsedagar i Polen (så klart) 

Nu är det dags att stänga av mobildata och wi-fi, logga ut från alla sociala medier och helst dra något gammalt över sig ifall man vill slippa läsa om ytterligare ett Polen-äventyr som jag ämnar spamma nätet med i några dagar. 🙂 Det är höstlov, Inna firar sitt första halvdecennium och jag närmar mig med stormsteg mitt första halvsekel, så självklart måste vi fira med några nätter på Hilton Gdansk. Dessutom vet vi ju redan att Magnus, Mats och grabbarna ska hit på torsdag, så det ska bli spännande att se vilka glömda attiraljer vi ska hämta upp på fredag. Vi har vadslagning om vad som skulle kunna vara det logiska steget efter bärnstensarmband, ölkorv och mobiltelefon, och än så länge är det nog själva Linus som har lägst odds. 😉 Den som vill vara med och satsa kan swisha valfritt belopp och sitt bet till Hiltons Skybar. Vinsten består av äran och en taggad bild av en strawberry daiquiri. 🙂 

Inför resan har vi energiboostat oss med en hostig helg på hemmaplan (nej, vi är inte alltid sjuka, det är bara det att när man är frisk så skriver man ju inte om det, vilket ju egentligen är dumt, när jag tänker på det), så nu är vi taggade till tusen och fulla av energi. Haha, i alla fall om man bortser från att vi allihop låter som om vi befinner oss i ett väldigt långt framskridet stadium av KOL, men taggade är vi i alla fall. 

För att komma i riktigt sunkig semesterstämning passade vi på att inleda resan med att äta hämthamburgare i bilen, och undertecknad som den senaste månaden faktiskt lyckats bli av med iaf 25% av de osnygga 15-20 kg som högst märkbart smugit sig på, släpper så klart alla hämningar och beställer ett Jureskog meal, det dyraste och maffigaste (?) på hela djäkla menyn. Välkommen till min svart-vita värld utan gråzoner. Antingen så håller man igen eller så gör man inte. Frågor på det? (Förmodligen behöver jag i alla fall aldrig mer äta. Alltid något.) 

Själva färjeöverfarten nalkas vi med viss ångest eftersom färjan mellan Karlshamn och Klaipeda t.o.m är inställd pga hårda vindar. Dålig magkänsla på den. Känslan blir inte bättre när vi ser fastsurrningen av lastbilen intill oss på däck, men vi hoppas med förtvivlans mod att det alltid är så, bara att vi inte märkt det. 

”Åh, det är ett ett ett…. vad heter ”skull” på svenska, mamma?” 🙂

Ombord på färjan deppar Mimi över att morötterna hon gav bort i höjd med Ronneby är just bortgivna, Inna över att leklandet bara är öppet under högsäsong, den otroligt långsamme bartendern i Pure bar över att ölen är slut i fatet och att han bara har söta popcorn (urk) att sälja, den överviktige mannen som iklädd endast handduk flippfloppar sig genom den nu fullsatta restaurangen över att magen inte längre går att dra in och personalen i restaurangen över att ännu en kväll behöva lyssna till trubadurens inspelade bakgrunder. Allt är med andra ord som det ska vara på Stena Spirit en måndagskväll i oktober. Och än så länge gungar det bara lite behagligt rogivande. Må det fortsätta på denna inslagna väg. Om ni vill vågar och kan så hörs vi från Hilton i morgon. 

Lyckligtvis var det okej att byta morötter mot en hel ”skalle” full med slemmigt godis