Polen juli/aug dag 3. Repris. 

Tja, den som faktiskt läst gårdagens krönika behöver kanske inte göra sig besväret. Inte mycket har förändrats här i förorten. Vädret är fortfarande lika miserabelt och man ser fler och fler gummistövlar och regnkläder som ser tämligen nyinköpta ut bland familjerna på hotellet. Vid ett tillfälle idag såg det nästan ut som om det var uppehåll, men nej, det var bara en chimär. Regnet har hedrat oss med sin närvaro hela dagen även idag och läget känns aningens tröstlöst. Vi bor 100 meter från en av Europas finaste stränder, men har inte ens varit i närheten av den. Så ihållande och enerverande är regnet att man liksom inte ens går ut mer än nödvändigt. 

Varje förälders våta dröm. Barnen leker tillsammans i mer än 10 minuter utan att krig utbryter.

Idag testade vi att gå ännu senare till frukost än igår och förmodligen avslutas de militära stresstesterna vid 10.30, för de folkilskna bebisarna hade faktiskt lämnat byggnaden, även om det fortfarande var ganska mycket folk. Receptionen har den goda smaken att visa barn-serier på tv, så även idag fick vi möjlighet att dricka en extra kopp kaffe efter att barnens otroligt nyttiga kalori-intag i form av nutella, croissant, vattenmelon och honung var avslutat. Detta i sig är ju värt en stor del av resekostnaden, får vi ju erkänna, och vi lämnade inte frukosten – om den ens kan kallas så då – förrän vid 11.30. 🙂 

Peters tå är inte alltför vacker, även om den läker bra, så vi är lite begränsade i val av aktiviteter. Badland, som står högst på miniorernas önskelista, känns inte helt rätt, och det vi brukar ägna oss åt när vi är här; att strosa hyfsat planlöst i städer och parker och se vad som händer, är inte heller helt attraktivt med tanke på väderläget, så till slut bestämde vi oss för att köra galleria-utflykt. Bara någon km bort ligger Galleria Przymorze mitt i ett gigantiskt (och jag menar verkligen gigantiskt) lägenhetsområde. Vi har varit där tidigare, och det är väl inget speciellt, men rymligt och lugnt med ett par kedjor/affärer som vi gärna besöker, t.ex. C&A där jag och barnen ofta köper kläder, Reserved som påminner om HM och inte minst, Jola, som är ett Panduro i miniatyr…  Dit styrde vi kosan, och där blev vi – en aning förvånande – kvar hela dagen. Det är lätt att glömma att de där i och för sig väldigt krävande barnen ofta inte kräver så avancerade grejer för att vara nöjda. Ett par femmor i klassiska ”stoppa i pengen, vrid och få ut en boll med en fånig leksak i”, en djuraffär, en centralt belägen lekyta med lite kuddar och många barn, en glass och en pizza och två minioner är rätt nöjda, samtidigt som två föräldrar har möjlighet att ta sina egna lovar i affärerna. Vi köpte inte speciellt mycket, förutom att undertecknad givetvis lämnade Jola med en hel bärkasse bambugarn som förhoppningsvis ska bli disktrasor (en av mina nya passioner) och klänningar till tjejerna, men hade en oväntat skön dag ändå. Att vi sedan konspiratoriskt bestämde oss för att hoppa över middag (lätt gjort med tanke på hur sen frukosten var) och busa med att ha fredagsmys på en torsdag i stället, krönte verkligen dagen för tjejerna, som verkligen uppskattar just sådant bus. Att de dessutom fick välja både varsin leksak och vad de ville ha för ”fredagsmys-godis” gjorde inte det hela sämre. 

Att man aldrig lär sig att det där med att köpa varsin pizza är en ganska svensk företeelse… ?? Peters är bara mellan-storlek, min är ”liten”….

Kvällen tillbringades alltså tillsammans med ett helt gäng nyinköpta Littlest Pet shops och My little Ponies, samtidigt som det käkades ”chipsy” och M&M i Peters säng. Det blir väldigt kladdigt när man leker att man är en hund samtidigt som man äter M&M:s ifall ni inte visste det. Tur att det var Peters säng som drabbades. Själv har jag visst råkat få två tjejer i min, så vi får väl se i morgon vem av oss som drog det kortaste strået… 

”Men hundar GÖR faktiskt så, mamma.”

De nyinköpta garnen har redan testvirkats, och sannolikheten att det måste bli ytterligare besök på Jola innan vi lämnar förorten är hotande stor. Måttlighet är ju inte min starka sida, som säkert de flesta vet, och man kan inte riskera att bli utan garn. (Alla som besökt mig vet att det inte kommer att inträffa under min livstid, men av någon anledning kräver varje ny idé också nytt garn, trots att det finns hyllvis hemma redan.) Virkade disktrasor är förvånande trevliga att använda och eftersom jag fått en del frågor om jag gör på beställning så kan jag ju tipsa om att hålla utkik på www.byasa.se, där jag i så fall lovar att lägga ut dem. 

Disktrase-sneakpeak ?

I morgon säger prognosen att det skulle kunna finnas möjlighet att kanske kanske få se solen – tyvärr innan vi lär ha stigit upp, så jag håller inte andan – men håll gärna tummarna.  

PS. Glöm inte att det är torsdag och alltså dags för den vanliga rabatten från Citygross matkasse. Med koden Fri150 får man 150:- i rabatt på valfri matkasse. Det gäller tyvärr inte Flexkassen, och Sommarkassen som jag brukar beställa innehöll verkligen inget som intresserade mig, men en Klassisk kasse för 2 personer (alltså fem middagar för 299:-) kommer att passa oss utmärkt när vi kommer hem. 🙂 Glöm inte att beställa! DS. 

Polen juli/aug dag 2. En olycka kommer sällan ensam

Peter påstår ju att jag alltid har en kris dag 2 på en semester. Den som läste gårdagens litania vet ju att denna så smått initierades redan igår, men idag fick jag dessutom verkligen hjälp på traven i min kris. Dagen kan med få undantag sammanfattas i ett ord. Miserabel. Jag är ledsen, alla ni som också har semester nu, men det där att ändra vår bokning från stadssemester till strandsemester i förorten fick verkligen ödet, försynen eller vad man nu tror på att skratta högt och fixa sämsta möjliga förutsättningar. Det har regnat precis hela dagen. Precis. Hela. Dagen. Och inget stilla skönt, strilande sommarregn utan ett ihållande ”det-kommer-aldrig-att-sluta” regn med en sådan där underliggande varm fuktighet som gör att man trots kylan från regnet är konstant svettig. Ett sådant regn. Hela dagen. I förorten där inget utom strand och strandrelaterade aktiviteter finns i närheten och barnen ändå bara ska bada. Upplagt för en toppendag alltså. Glömde jag nämna en släng av pms också? 

Regn. Regn. Regn.
Prognosen för torsdag och fredag ser verkligen lovande ut.

Jag skrev ju igår om att jag har mina aningar om att polska armén i hemlighet tränar sina bästa militärer att utstå extrem stress i restaurangen här. Efter dagens frukost tror jag att jag kan bekräfta den teorin. Vi gick nämligen till frukosten vid 10.15 i den absoluta förvissningen att det då skulle vara lugnt och tomt, för vilka bebisar äter frukost vid den tiden liksom?  De har ju varit uppe och levt rövare i massor av timmar vid den tiden. Men nej, samma folkilskna bebisar höll låda i nästan samma omfattning som i går kväll och det var kö till all mat. Absolut stresstest. Förmodligen är det specialuppfödda bebisar som har detta som sin livsuppgift. (Frukosten var faktiskt annars ganska bra med ovanligt god äggröra, vilket ju är det näst viktigaste kriteriet. Bacon är det viktigaste och det saknades, så någon toppnotering kan det givetvis inte bli.)

Efter att ha sett hur många (lika desperata som vi) familjer som bodde på hotellet försökte vi med alla medel övertyga barnen om att det vore en väldigt bra idé att INTE gå till hotellets minimala poolområde, eftersom vi hade känslan av att alla andra också skulle göra det, men alla som någon gång försökt resonera med barn under fem år som blivit lovade något, kan ju föreställa sig de (inte så charmiga) scenerna som utspelades i vårt hotellrum efter frukost. Till slut föll Peter (världens snällaste pappa och man) till föga och gjorde både barn och fru lyckliga genom att erbjuda poolbad till de små och ensamtid till den stora. Undertecknad tillbringade alltså ett par ljuvliga timmar i total ensamhet med bara virkning och ett glas vin (japp, trots att klockan knappt var tolv!). Helt ljuvligt. Det ljuvliga förbyttes dock i motsatsen när barngråt hördes utanför och Peter kom tillbaka med två förtvivlade barn. Lite förvirrande var det också att det var HAN som var skadad och inte barnen…. En stressig situation med två olika barnviljor och en vass duschdörr hade lett till ett icke obetydligt blodvite, en sönderskuren stortå och väldigt förtvivlade barn. Eftersom badvakten som skötte omplåstringen hade pratat om läkare och att såret kanske behövdes sys, var det lite stimmigt ett tag. Vinet kändes helt plötsligt inte så lyxigt, utan ganska dumt, men efter att vi rotat fram första-förbandet från bilen och doktor Åsa undersökt skadan (jag har ju trots allt ett SM-guld i första hjälpen, tro’t eller ej… 😉 kändes det lite lugnare. (Numera har vi dessutom införskaffat sårtejp och desinfektionsmedel att ha i rese-Apoteket. Det är ganska bra med lagom stora ögonöppnare ibland.) 

Jag tror inte att badvakten hade haft någon chans i Första Hjälpen-SM. Eller ens PM.

Barnen var rätt nöjda med att lunch och rutiner glömdes bort i uppståndelsen, så de t.o.m fick äta godis och frukt i fri mängd hela eftermiddagen. Dock var det möjligen inte ett smart grepp att låta Inna ta med en hel påse bigarråer in i sängen. Hur man kan kladda ner så mycket när man ändå har en så liten kropp, är för mig obegripligt. Självklart var det dessutom i min säng hon låg och åt. 
Undrar om städet kommer att ringa polisen i morgon….

Med tanke på lutningen (eller lutningarna) på bäddsoffan där 50% av familjen sover, är jag egentligen rätt lyckligt lottad med min bigarrå-säng. ?

Efter många om och men tog vi oss i alla fall samman och tog bilen mot Gdansk, där vi skulle träffa kompisar och äta middag på kvällen. Med tanke på dagens beskaffenhet hamnade vi då givetvis i rusningstrafiken och det tog nästan en timme att ta sig de 7,5 kilometrarna. Så klart. Dessutom är halva Gdansk redan avstängd pga (den mycket trevliga) festivalen St. Dominika som börjar på lördag, så det var snudd på omöjligt att ta sig fram till den parkering vi hade tänkt. Alltså blev det ca sex kvarters dyngsur, stressig promenad (läs: kryssande mellan enorma vattenpölar) med tung dubbelvagn och alldeles för litet paraply för att nå Dluga (Långa torget). Kvällen på The Flying Dutchman (Holland House) blev i alla fall lyckligtvis bra med god mat och (när en somnat och en fått fri tillgång till sin IPhone) till och med trevliga samtal med andra vuxna. Denna bristvara. Tusen tack för det, Elin och Simon! Vi förstår om ni aldrig mer vill träffa oss igen, men vi tyckte i alla fall att det var väldigt trevligt! 😉 

Yeay! Jag lyckades fånga en av de tio sekunder då de inte bråkade på fiket i gallerian Madison (pitstop kan behövas innan middag när man hoppat över lunch)
Jag är tämligen säker på att kyparen på The Flying Dutchman inte hade barn. Eller är kanske polska barn väluppfostrade? 😉 Vi hade först ett elände att övertyga honom om att jo, barnen vill verkligen bara ha spaghetti och ost (nej, ABSOLUT inga räkor, tack), sedan tyckte han att ”lite glass till barnen” var detsamma som gigantiska skapelser med yoghurt, sorbet, inlagda körsbär (urk) och grädde…. ??

Polen juli/aug dag 1

Äntligen lite semester på bortaplan igen! Nu har vi faktiskt varit hemma i Sverige i nästan en månad, så rastlösheten efter en ny resa var stor. Jag skojar bara, det finns givetvis inte en chans att hinna bli rastlös med två små barn; det handlar snarare om total desperation och längtan efter att slippa plocka leksaker, laga mat och, framför allt, plocka UNDAN efter den förbenade maten i nån vecka. Det faktum att vi betalar över 500:- MER i månaden för dagisplatserna de här två månaderna när barnen inte sätter sin fot på förskolan, ökar inte glädjen. (Och ja, jag VET att det handlar om att man har rabatt resten av året, men det tar inte bort den sura känslan av bitterhet när man står där och fyller diskmaskinen för sjuttiofjärde gången samma dag, samtidigt som man skrapar ner resterna efter den orörda maten i sophinken. De där extra pengarna hade gjort bättre nytta på semesterkontot!)


Nåja, Polen var det ju. När vi var här för en månad sedan – i sol – gjorde jag det fantastiska draget att boka om vår resa en aning. I stället för sex nätter i en lägenhet i Gdansk, bokade jag de fyra första nätterna på ett ”badhotell” vid stranden i Gdansks utkanter (ca fyra km från Sopot om man tar strandpromenaden). Det kändes som en ypperlig idé då, i strålande sol. Idag, när vi inte sett skymten av sol sedan vi kom hit i morse, är vi möjligen inte lika övertygade. Hotellet, The Golden Tulip, är väldigt fint och fräscht, har en lekplats på området, ett lekrum och ett pyttelitet poolområde inomhus, och en bra restaurang, men här finns inte speciellt mycket i omgivningen som inte har med sol och strand att göra, så tajmingen känns inte helt perfekt. Dessutom funkar inte wi-fi på rummet, vilket är jättedumt när man vill blogga… Att använda mobildata har ju blivit väldigt mycket billigare och smidigare sedan lagen ändrades för någon månad sedan, men hjälper inte mycket när man behöver synka bilder och har en iPad utan mobildata. Även mobildatasignalen är f.ö dålig här i vårt rum, så vi har nog fått sämsta möjliga, digitalt sett. Vi får väl se om jag kan publicera det jag skriver nu. Sjukt irriterad är jag i alla fall i vilket fall. 

Lyckligtvis funkar wifin i lekrummet, annars hade nog mamman och pappan dött av tristess. Barnen stormtrivs dock, och jag måste säga att jag är sjukt impad av mitt fyra-och-halvt-åriga barn som utan att tveka går fram till dem hon vill leka med och frågar om hon får vara med. ”Jag sa bara ’I want it too’, mamma!” ??

När vi gick ombord på ”Happy-båten” igår kväll var det en otroligt upphaussad stämning och otrolig stress, eftersom barnen skulle ”krama tumlaren Happy” omedelbart när vi kom ombord. Det vågade de ju inte när vi åkte i juni. Det var knappt att vi fick lämna väskorna i hytten innan vi var tvungna att gå ner till entrén för att se om hen var där. Det var hen, och kaxiga, kavata lillasyster vände på en femöring och slängde sig i närmsta förälders famn med böner om att vi skulle gå för ”delfinen var läskig”. Igenkänningsfaktor, någon förälder? 

En vågade i alla fall. (Den är faktiskt rätt läskig.)

Uppe på säker mark igen, stötte vi på en tjej i korridoren och 15 sekunder senare var Inna och hon vänner för livet, tog varandra i handen och lekte i lekrummet resten av kvällen. Det var så att vi fick avstyra att hon skulle sova över i deras hytt. Lite avundsjuk är jag allt över den där självklarheten i det sociala, men å andra sidan vore det kanske aningens märkligt om man själv gjorde likadant. Eller?

När ”I am sailing” drog igång kl. 06.00 i morse var det inga glada miner i hytten, vill jag lova. Barnen har äntligen börjat sova som normala människor, och numera är det mer regel än undantag att vi vaknar vid 09, hela familjen (jag bävar redan lite för hösten), så det var lite tufft, men 07.30 var vi på polsk mark igen, och vi var dessutom både påklädda och i något slags ordning i alla fall. Vi lät TripAdvisor bestämma var vi skulle äta frukost, och hamnade då på coola Glowna Osobowa i centrala Gdansk. Det var definitivt inte ett utpräglat frukostställe, utan mer en bar/restaurang, men hade god äggröra, fantastiskt kaffe och färskpressad apelsinjuice, så vi var nöjda. Om man bortser från att barnen knappt åt något så klet, men skulle man ha det som en parameter skulle man ju aldrig vara nöjd med något. 

Även på frukoststället skaffade tjejerna en ny 15-sekundersvän. ?Utmärkt för föräldrarna som genast beställde in en kaffe till. Var f.ö tvungen att ta en bild på toaletten. Restaurangtoaletter i Polen håller överlag väldigt hög och fräsch klass, vilket jag är säker på att många inte tror. ?
Efter-frukost-spex
”Jag älskar Polen, jag älskar Polen, vi ska gå till djuraffären… yeah!” ?
Om storasyster gör så, gör givetvis jag också det… ?
…. men att göra likadant samtidigt är givetvis omöjligt, speciellt när mamman ber om det.

Efter frukost passade vi på att göra Gdynia litegrann. Vi tycker båda (alla fyra förresten) att denna urbana stad är underskattad i jämförelse med Sopot och Gdansk. Den är inte speciellt vacker vid första anblick, men här finns många pärlor och mycket att upptäcka bakom den lite ruffiga ytan. Idag gick vi först en sväng på shoppingcentret Batory, som ligger mitt i stan. Det är inte den största eller bästa gallerian i området, men här finns bl.a. Reserved (som H&M ungefär), en djuraffär, Rossmann (som Boots), Piotr e Pawel (mat), Pepco (billiga kläder, leksaker och husgeråd), Inglot (smink), ett par fik och restauranger, flera boutiquer, blomsteraffär, CCC (skor och väskor) m.m. så man slår lätt ihjäl ett par timmar här ändå. 

Den här anföll oss på Rossmann. Jätteäcklig. Verkligen jätteäcklig. (Jag skojar givetvis, vad trodde ni!)

Efter Batory åkte vi på upptäcksfärd i en del av Gdynia där vi inte varit speciellt mycket tidigare, nämligen området öster om själva centrum. Här ligger bl.a. tre hotell som vi flera gånger övervägt, men hittills aldrig bott på som familj. Det är Rozany Gaj, Dom Marynarza och Hotel Nadmorski. (Läs mer om hotell i Gdynia här.) Efter idag kommer vi definitivt att kika närmare på dem till nästa bokning, för det var ett riktigt trevligt område längs strandpromenaden bara något stenkast från själva marinan i Gdynia. Trevlig strandpromenad med lekplats, flera träningsplatser, en linbanepark, en restaurang (Barracuda) som såg väldigt fräsch ut direkt vid havet, en pyttestrand och nära till det mesta. Dessutom berikade vi dess fauna med en alldeles nyköpt ”sångfågel” som Inna inte ens hann äga i 20 minuter innan hon (tydligen) la den ifrån sig där någonstans. Alltid trevligt när man kan sprida lite glädje. Nädå, jag är inte bitter. På hotellet har vi redan glatt någon med en mycket älskad kramdjurskatt, men vi får väl vara nöjda med att familjen i alla fall är komplett. Allt annat är ju trots allt världsligt. Men surt. 

Vädret var inte toppen och kameran nerpackad, men det här området har helt klart potential!
”Nu spanar vi efter pijater, mamma!”

Bra att mamman är så upptagen med att fota att styrketräningsfarbrorn i bakgrunden får lyfta ner Mimi…. (Sen hängde han sig där i fötterna och gjorde sit-ups med raka ben…. ?)

Tanken var att vi skulle åka ”till något lekland” som tjejerna sett på en turistkartan vid frukosten, men pga trötthet, parkeringskaos och hunger, blev det inget med det, utan vi åkte i stället till hotell Hotton, som trots sitt avsides läge i en rätt nedsliten del av Gdynia har en riktigt bra restaurang, Calipso, som verkligen hade förtjänat ett bättre läge.  De förnekade sig inte idag heller, så mätta, trötta och ganska snart sovande (inte alla) begav vi oss mot Golden Tulip i Jelitkowo, där vi nu befinner oss. 
Vacker, god och billig. Kan det bli bättre? Pasta med bl.a kyckling, blåmögelost, jordgubbar (!) och rostade nötter för 27zl (ca 65:-) på Calipso
Egentligen skulle vi åkt in till Gdansk och ätit middag med vänner, men efter att båda barnen somnat, insåg vi att det inte skulle vara en bra idé. Med tanke på scenerna som utspelade sig när vi väckte dem – och flera timmar därefter – var det ett högst förnuftigt beslut. Våra barnlösa vänner hade förmodligen förblivit barnlösa för resten av livet om de hade behövt genomlida en middag med oss. Å andra sidan så hade kanske även vi förblivit barnlösa om vi för fem år sedan hade ätit den buffémiddag som vi i stället åt här på hotellet. Maten var det inget större fel på, även om den heller inte var fantastisk, men stämningen… Möjligen var det ett förklätt stresstest för kustjägare vi oss själva ovetandes hamnade i, jag vet inte. Eller KAN verkligen 14 bebisar illskrika i en restaurangs alla hörn samtidigt? Jag avser att kontrollera detta vid frukosten i morgon. I morgon ska det f.ö regna hela dagen. Tack för det, ödet. Just hit me! (Peter påstår att jag alltid har en kris andra dagen på semestern, men det kan väl aldrig stämma….?  Jag som är så positiv, smidig och flexibel…. 😉 I mitt huvud utspelar sig f.ö i detta nu en mycket irriterad konversation med receptionspersonalen med anledning av den obefintliga wifin, så andradagskrisen har kanske redan börjat, för just nu handlar det om att byta rum eller byta hotell. Grrrr! Dessutom är soffan jag sitter i blöt (!) eftersom ”den inte hunnit torka efter städningen. Ni checkade ju in tidigt (45 minuter). Bara låt den vädra i tre-fyra timmar, så torkar den”. Eh…? (Japp, krisen har börjat. Godnatt!) 
(Detta är förresten skrivet och publicerat på knaggligt 3G-nät. ?)  
Mina finaste. ❤️