Det är bara att konstatera att Rovinj faktiskt inte är ett speciellt barnvänligt ställe. Idag testade vi stranden – Cuvi – som vi dissade första dagen. Fördelarna: Den ligger hyfsat nära stan, har asfaltsväg nästan hela vägen (på tal om saker man aldrig funderat på), gratis parkering, sprider sig över ett stort område så man slipper ligga på varandra. Dessutom är vattnet (på utsidan där vi var) kristallklart och har riktigt härliga möjligheter för amatörsnorkling. Nackdelar: även om det är hyfsat nära stan behöver man något slags färdmedel för att ta sig hit, det är långt att gå från parkeringen (tillbaka ska vi inte ens prata om), det finns nästan bara kantiga klippor varifrån det är svårt för små barn att bada, det är väldigt stenigt både vid och i vattnet och dessutom ganska strömt. (Detta hade vi iofs kunnat undvika om vi valt att vara i viken på insidan, men då hade vi också fått trängsel och grumligt vatten.) Trots detta hade vi en härlig, väldigt varm dag med massor av bad och snorkling. Vi hittade dessutom ganska snart fördelar med alla stenar. Barn som håller på att lära sig simma har t.ex. stor nytta av att det med ojämna mellanrum dyker upp gigantiska stenar att stå på under ytan. För att inte tala om att många roliga fiskar och andra vattendjur trivs mellan dem. Till och med jag tyckte att det var kul att cyklopa. (Verbet ”snorkla” finns ju, så då borde ”cyklopa” också kunna funka.)
Eftersom vi som de ansvarskännande föräldrar vi är lyckades glömma solkrämen hemma på hallbyrån hade vi inte mycket val utan fick lämna strax efter 16, när vi var grant röda allihop. Det var varmt och långt till bilen och efter dusch på hemmaplan bestämde vi att vi nog inte orkade så mycket mer än ett par omgångar Uno, kasta gris och hämtpizza, så det fick det bli. Vi har ju trots allt semester. (Att Mimi ledde med 43-0 när pizzorna kom glömmer vi….) I morgon tänker vi ta en utflykt till Pula, där det finns en amfiteater och en musikaffär. Och förmodligen lite annat.
