Idag var det lite molnigt när vi vaknade, och eftersom vi inte hade gjort några planer efter den intensiva gårdagen blev det en sådan där morgon som jag avskyr, dvs att ingenting händer och när vi väl kommer till skott har förutsättningarna ändrats och passar inte alls längre. Så var det idag. Efter ett par timmars ingenting i mulet väder bestämde vi oss för att följa Innas största önskan, nämligen att sticka till SeaWorld igen och göra det vi inte hann igår. Det var bara det att när vi äntligen var klara att åka, sken solen från en molnfri himmel, det var lunchdax (som vanligt) och det var inte alls säkert att vi ens skulle hinna till showerna vi ville se. Personligen tyckte jag att det hade varit en mycket bättre idé att spara SeaWorld till i morgon när temperaturen ska vara lägre, och istället slappa vid poolen idag. Det var inte så populärt när jag lät de andra veta det. (Japp, jag kan absolut vara som en grinig barnunge under sådana förutsättningar.) Det var alltså kanske inte bästa stämningen i bilen på väg mot SeaWorld. Inte blev den bättre av att det var omöjligt – vilket vi borde fattat! – att hitta någon snabb och vettig mat till barnen på Taco Bell. Dåliga förutsättningar alltså. Hoppas dålig start borgar för en bra dag!
Egen säng, egen stol – vad blir näst, tro? När man blir uppringd från rummet bredvid och tilltalad som ”mormor”…. Vår lilla tweenie är redo för allt med ”diskret make-up”, inte så diskret läppstift och extra lipbalm i bältet…
Nu i kväll – med facit på hand – kan jag väl erkänna att det ändå blev en bra dag. Vi gjorde ”resten” av SeaWorld, dvs varenda show och alla de djur vi inte såg igår. Det enda som blev en upprepning av gårdagen var hajarna, som Inna såå gärna ville se igen. Det var betydligt mer folk än igår, men lyckligtvis hade de inte samma agenda som vi och vi var dessutom förutseende nog att vara tidiga till alla shower (didn’t see that one coming) så det påverkade inte oss. Vi var där till stängning idag också, så nu har vi eventuellt gjort SeaWorld klart. Eventuellt.
Okej, jag är inget fan av folksamlingar överhuvudtaget och tyckte det var för mycket folk idag, även om stället säkert bara var halvfullt, men den här maffian retade mig mer än de andra. Okej att man har svårt att gå, men man har därför inte rätt att alltid ha företräde överallt eller att konstant (jag lovar, konstant, det var som om vissa av dem försökte tuta en melodi) tuta på folk. Supercharmigt när det kommer fem i sällskap som beter sig så. Första stoppet – delfinshowen som innehåller både delfiner och fåglar. Men tjena!
Som sagt, med lite extra speed kanske man orkar kolla någon gång… Barnen är söta och charmiga, men vad sysslar jag med här? Mimi klappar entusiastiskt på helt fel ställen. I väntan på showen ”Pets ahoy”. ”Nu föds min bebis. Med huvudet först, precis som det är i verkligheten, eller hur, mamma?” ”Visst är det coolt när man gör så här?” (Blinkar med ena ögat. Eller egentligen med hela ansiktet, men det låtsas vi inte om.) Inna ”jag-äääälskar-djur” Olofsson kan nästan inte bärga sig inför smådjursshowen. Förutom att en liten hund rymde i början, vilket faktiskt inte verkade planerat, var den exakt som förra året.
Okej, det här är faktiskt en rätt dålig video, men barnen älskar detta, så jag sparar det ändå. Vi letade efter barnkarusell-området, men det byggs tydligen om och ska bli ”Sesame Street” under 2019. Synd, för det var precis lagom för 4 – 6-åringar. Åh nej, Inna, det har hänt något med ditt ansikte! ”Inna, du är så tokig!”Attraktionen ”Sea Carousel” lät väldigt mycket mer spännande än så här på beskrivningen. Ett havsbaserat äventyr för hela familjen, typ. Eh? Hela familjen utom ”mormor” och bebis så klart, för bebis uppfyllde inte längdkraven. Klart vi skulle prova ”Wild arctic” som också skulle vara för hela familjen. Urrrrk, nästa gång jag läser ”simulator” ska jag dra öronen åt mig. Tur att den inte var så lång, för den enda som inte var grön i ansiktet efteråt var Mimi. Och bebis. Efter den hemska simulerade helikopterturen hamnade vi mitt i ett beluga whale-träningspass. Superfascinerande djur, verkligen. För att inte tala om 1500-kilos-kolosserna till valrossar. Urcoola! Valrossar gånger två. Jag tog egentligen en superhäftig film när de gång på gång simmade rakt emot mig och mot glaset (ja, jag vet, knappast normalt beteende, men så mäktigt), men tydligen hade jag inte tryckt på rec…. Gah! Isbjörnsgrotta. Enligt säkra uppgifter obebodd. Beluga whale under vatten.
Showerna är verkligen spektakulära och svåra att inte gilla, även om så klart det där lilla gnagandet om att djur mår bäst i frihet alltid är närvarande. Jag hoppas – men tvivlar kanske en aning – att SeaWorld verkligen gör så mycket för djur i allmänhet och sina egna i synnerhet som de hela tiden påstår.
I väntan på dagens sista show – the killer whales (späckhuggarna). Jag vill ju inte framstå som en snåljåp, så jag skriver inget om priset på popcornen vi äter, men tusan ta den som tappar ett enda…! (För övrigt så ska jag klistra denna bild på kylskåpet när vi kommer hem som ett ”litet” incitament till viktnedgång. Så här kan jag ju inte se ut!)Späckhuggarselfie. Det är ganska coolt.
Späckhuggarshow – lite lagom uppsnabbad så att man kanske orkar kolla någon gång i framtiden igen.
Något av det coolaste på hela dagen var annars det helt oplanerade delfinstoppet när vi egentligen skulle gå direkt till utgången. De unga, otränade delfinerna var såå nyfikna och coola att vi blev kvar mycket längre än planerat.
Tittut, Flipper! Ljudet som den lilla ”sugfotsbollen” gjorde verkade helt oemotståndligt för de unga delfinerna. Klart att Mimi också skulle få prova. Att hon knappt hann dit innan hon gick igen spelar ingen roll, för då är hon nöjd. Bara hon också får… Det blir snabbt mörkt när klockan blir 18. Magisk solnedgång.
I morgon ska vara den svalaste dagen hittills, så då tänker vi försöka shoppa lite. Inte riktigt vår bästa gren, vilket med tanke på de redan alltför fulla väskorna kanske är bra, men det vore ju kul att köpa något, även om jag inte riktigt kan identifiera något direkt behov. Det borde väl i alla fall finnas något som jag villhöver (världens bästa ord). Är det någon som har tips på vad som ”måste” köpas i USA – tipsa gärna. Mimi påstår att bebis absolut behöver en vagn eller sele, för hon kan ju inte gå och bära henne hela tiden. Undrar varifrån hon ärvt denna gränslöshet…? 😉
