I natt har det åskat, regnat och blåst rejält, så mitt hopp om frukost på altanen grusades totalt. Dessutom är det fortfarande nu på förmiddagen blött och blåsigt, även om det absolut inte är kallt, så dagen blir lite av en utmaning. Det mesta här är ju utomhusaktiviteter, känns det som. Vi är sugna på att strunta i att vi redan överskridit packningsvolymen (enligt Norwegian får man betala övervikt för en väska även om en annan väger mindre – typiskt) och helt enkelt shoppa lite till. Det finns trots allt coola grejer att handla även om dollarn är dyr och vi inte fattar märkescirkusen. Jag tycker ju att mat- och matlagningsgrejer (typ så töntigt som ziplock-påsar och roliga tillbehör) är coola, och kläder till barnen som inte tas fel på förskola och skola för att alla andra också har likadana är ju kul. Och så finns det ju garn. Och leksaker. Och skor. Kepsar och musikgrejer, hävdar Peter. Ännu mer leksaker, hävdar barnen. Play-Doh, lego, hatchimals och sådant kan man faktiskt fynda ibland och utbudet är enormt. Vi har med oss ”shoppingkassar” i kraftig plast (vilket får ”packarna” i affärerna att höja på ögonbrynen och oja sig över att det blir för tungt) och Peter åker givetvis ingenstans utan silvertejp, så vi skulle ju kunna bygga en resväska och köpa till ett bagage till…. Med tanke på vad denna resa ändå kostar märks det ju knappt i den allmänna konkursen. (Efter mina tidigare påhopp här i bloggen är Peter dessutom sugen på en ny resväska, så vi går kanske all-in, vem vet. Det är väl lika bra att verkligen köra ekonomin i botten inför vabruari som vi ju säkerligen har framför oss i äckel-klimatet hemma… ?)
Det som är ”svårt” här när man vill shoppa är, som jag nog skrivit innan, att man behöver veta lite vad man är ute efter och sedan köra dit. Det finns knappt några gallerior typ Emporia där nästan allt finns och man bara kan strosa runt, utan det är vanligtvis gigantiska områden – det kan vara km mellan affärerna – med gigantiska affärer och (gigantiska så klart) parkeringsområden däremellan där man går in i en affär och köper vad man ska, sedan tar bilen till nästa och nästa och slutligen bilen till en restaurang eller Starbucks för mat/fika. Sen kan man behöva köra till nästa gigantiska område för att hitta nästa specifika affär. OM det finns gallerior typ Emporia är de ändå ”platta”, oftast outletområden och utomhus, inte några övervåningar eller vanliga butiker här inte.
Cape Coral är dessutom, till och med med amerikanska mått mätt, tror jag, en extremt platt stad. Det är mil efter mil med villaområden, inga höghus, utan bara plant och platt. Det är tydligen en av västkustens största städer (Floridas västkust alltså), men det går inte att skaffa sig en uppfattning om själva staden, för det finns liksom inget centrum, så som vi tänker oss ett centrum. Det är bara vidsträckt. Svårt att förklara, men det där med att man verkligen behöver bil i USA (New York undantaget) känns verkligen verkligen sant.
Det blev en shoppingdag, och det blev en ny resväska. Röd. Det blev också, av outgrundlig anledning (eller dålig karaktär hos föräldrarna) fler leksaker till barnen, några fler basic plagg i svart och grått till mig (det enda jag köper…), roliga snacks att ta med hem och ett rejält jack i pannan på stackars blivande läkaren ”jag-vågar-inte-se-blod-Mimi” när hon hade lite väl bråttom på TJMaxx. Förmodligen då vi inte skulle varit så ”nej, det är lugnt, inga problem”, utan mer amerikanskt ”I’ll sue the shit out of you for having racks where my kid can hurt her forehead”, så hade vi kanske fått resväskan gratis. Det fick vi inte nu. Men den är snygg. Och den gjorde att vi kunde handla ”lite” till, så nu är jag nästan nervös igen. Vi har samlat på oss en del under vår månad här. Börjar man kolla runt lite i det enorma huset ligger det prylar överallt. Det är ju f.ö en av för- och nackdelarna med att flytta runt så här – när det börjar bli dags att verkligen städa, då flyttar man till nästa ställe. Kan man göra så hemma också sen?
Maten är som vanligt ett problemområde för oss. Idag dissade vi McD:t som låg inne i affären där vi faktiskt var när vi blev hungriga, för vi tänkte testa ett ”Perkins” som låg precis i närheten. När vi kom dit såg det dock lite småsunkigt och fullt ut, så efter viss vånda resignerade vi och gick in på grannhaket (Wendy’s så klart) i stället, men där luktade så illa att jag vände i dörren. Därefter var vi – superhungriga som vi var – inne på eller utanför tre ytterligare fullsatta eller stängda restauranger innan vi totalresignerade, körde tillbaka till Wendy’s och åt våra hamburgare i bilen på parkeringen… Vi lever så flott på semestern. Nu i kväll var planen återigen att äta vårt redan inköpta grillkött, bakad potatis, caesarsallad och guacamole (allt gott i en måltid!), men det blåser upp till 17 m/s…. och Peter börjar prata kinamat i stället för kylskåpsrester, så förmodligen kommer vi att lämna ett par, tre dagars mat efter oss när vi sticker. Sa någon dålig karaktär?
Nu håller vi tummarna för att morgondagen ska innebära en sista sol- och bad-dag, trots de ganska moderata temperaturer som utlovats. Det blir för dyrt om det blir en kall dag till… 😉
Ps. Kinamaten var inte alls god. Vi skulle ha ätit kylskåpsrester. Typiskt. Ds.