Nu var det exakt två veckor sedan vi kom till Kroatien. Med tanke på att vi hade en tidig flight hit och en sen hem på fredag, får vi verkligen mycket semestertid för pengarna. Jag ska roa mig med att räkna ihop kostnaderna för hela härligheten sen, om någon är nyfiken. Det ska f.ö bli spännande att se om och i så fall vad vi ska betala för vår AC här, för i morse hade kortet – som vi varken i tal eller skrift fått någon förklaring till – räknat ner till noll, och då stannade maskinen (AC:n). Är det så att de vill ha betalt (trots att det alltså inte finns någon som helst info om det) så blir det ju svårt, för det är ju fel, samtidigt som de utan knot gav oss både tidig incheck och sen utcheck. Hmmm…. Ett semesterdrama av stor dignitet. 
Min man känner mig ganska väl så vid frukost suckade han lite uppgivet och insåg att det nu är dags för de klassiska sista dagarna när hans fru får en känsla av att vara tvungen att suga ur det sista ur semestern, så det kommer nog att bli lite längre dagar på stranden och lite mindre lugna siestor på rummet. Om jag bränner mig någon gång på en semester är det vanligen de sista dagarna. Mycket riktigt så fick det idag – på hans initiativ dessutom ❤️ – bli pizzalunch på stranden, vilket gladde Anna så mycket att hon snudd på friade. Hon var verkligen inte sugen på att laga mat idag. 
Mimi fortsätter att roa oss med sina citat. Dagens höjdare innehöll båda idolerna, både Hasse (som spelats flitigt när nätet kom tillbaka) och Jesus: ”Jag tycker synd om Hasse, för hans hund har ju dött. Men jag tycker mer synd om Jesus, för han är ju död. Hasse lever ju. Men det är synd om hunden också.”
Framåt 15.30 började vi allihop känna oss lagom vidbrända. Jag verkligen älskar (noot) den delen av en strandutflykt, att plocka ihop alla utströdda grejer, sopor, blöta kläder och sedan ta sig från stranden i samma tryckande värme som gjorde att man gick dit. Att ta sig typ rakt uppåt i en halv km (okej, jag överdriver, men bara lite) gör det inte mycket bättre. När man kommer upp behöver man ju ett bad… Helt kontraproduktivt. Efter en dusch är dock livet mycket bättre. Efter en gin&tonic helt förträffligt. Jag dricker aldrig sprit annars och hade nog inte trott att jag skulle fastna för just den drinken om jag skulle få för mig att dricka drink. Medelåldern?
Ganska nöjd, speciellt efter att ha ritat ytterligare en teckning och levererat den ner till Anna och Holger, men nu är papprena slut så nu kan hon ”aldrig mer rita”. Dramaqueen.
Vi förbereder oss för matchen på lite olika sätt. (Anledningen till pilen är att Peter parafraserar Crocodile Dundees ”THIS is a knife [beer]”…)
Tja…. kvällen slutade inte riktigt som vi hade hoppats. 0-1 känns inte helt rättvist faktiskt, men gör man inte mål så gör man inte. Jag som dissat Asllani lite i tidigare matcher lyfter i alla fall på hatten och säger herregud, vad bra kämpat! Må skadan inte vara så läskig som den såg ut.
Det är lite tomt nu, men i morgon laddar vi för bronsmatch! God natt!