Florida 4.0 2019/2020 Dag 4 Juldag i Cape Coral

Back on track! Både i dygn och bloggskrivande, hoppas jag, för idag blev jag väckt vid 07, vilket måste anses rätt okej, och alla har sovit hela natten, så vi är nog rättvända, tror vi. Tanken var att julstrumporna – självklart, vi är ju i USA – inte skulle upptäckas förrän lite senare idag, men vi underskattade (så klart) Mimi och hennes hökblick, så det var inte mycket att välja på. I strumporna fanns biljetter till delfinsim på Discovery Cove, för barnen ville mycket hellre göra SeaWorld-konceptet igen än någon annan park och nu ”är” ju Mimi sex (host host), så nu får ju hon också simma med delfiner, så i år blir det en aktivitet för hela familjen. Jag tvivlar dock på att den småländska genen kommer att tillåta att detta förevigas á la SeaWorld för 2000:- , men man vet aldrig. Det ingår ju fria drinkar hela dagen….

Klart att julstrumporna ska vara glittriga.
”Jag är så spänd!”
”Jag tror jag vet vad det är….”
”Ja! Jag visste det! Vi ska simma med delfiner! Jag sa ju det.”
”Va? Måste jag simma med späckhuggare?!”

Konstigt nog har hökblicken inte upptäckt resten av julklapparna som Nisse verkar ha lämnat vid garagedörren. Han gick nog fel. Med tanke på hur roligt vi (de) har med kokosnötter, späckhuggaren Hugo, hajen Charmander och flytstolen (som faktiskt inte fått något namn) som inköptes för egna dollar (från farmor och farfar) igår så gör det faktiskt inget. Mimi gjorde nog dagen för kassörskan igår när hon dels var så stolt över att betala själv, dels var helt överväldigad över hur många pengar hon fick tillbaka. Hon tyckte kassörskan var den snällaste i världen för att hon fick så mycket mynt och sedlar, och började genast planera att handla mer för att få ännu fler pengar. Vi har lite att jobba på där. Inte så lätt i dagens digitala ekonomi att förstå värdet av pengar. Det finns ju rätt många vuxna också som inte fattar. Och andra som fattar, men ändå väljer att spendera varenda krona på resor.

Är man sextondelsfinne har man självklart kniv med sig.
Det närmar sig…
Äntligen! Kokosmjölk!
”Komsi komsi, lilla Hugo.”
Julklappar en masse. Badmössorna (mormor o morfar), Hugo, Charmander och flytstol med drinkhållare (av dollar från farmor och farfar).
Sekunden efter kapsejsade Hugo och Mimi hamnade under vattnet.
”Det här är livet, mamma.” (Min dotter, det där! ??)
Inna bevisar bokstavligen varför vi hela tiden tjatar om försiktighet och inga mobiler vid poolen…. Sååå skönt att de är simkunniga! (Nej, mamma, jag lovar att vi ändå inte lämnar dem utan uppsikt! ?)
”Men! Jag tappade ju håven!”
Hugo är sugen på en drink.
”Jag hittade mina skor…” (Nope, hon fick inte bada med mina älskade Nike. Den som försökt få tag på ett par snygga röda gympadojor i dagens puderrosa mode fattar vad jag menar.)

Vi tillbringade hela förmiddagen vid poolen eller i poolen beroende på känslighet för kyla. Jakt på sköldpaddor ledde sedan till att vi kom i samspråk med trevliga svenska grannarna, som bokat genom HomeAway och gav oss lite perspektiv angående både priser och pooltemperaturer. På ett bra sätt, för vi verkar både ha varmare pool och billigare boende. Skönt när det är på det sättet. Å andra sidan hade de som ambition att betala mesta möjliga för allt de gjorde (ironiskt) så kanske inte var så konstigt, men ändå skönt. Löjligt det där, men det känns ju skönt när man tror sig gjort en bra deal.

Våra snapping turtles fick ett skrovmål till lunch idag.

Vädret idag var varmare än igår, ca 25-26 grader, men ganska rejält molnigt, så det var riktigt härligt när solen tittade fram ordentligt en stund vid lunch. Det (vädret) balanserade sedan med att regna lite smått en halvtimme senare, men det var inte så det störde. Vi kände ändå att vi nog borde göra något, så vi körde iväg till en park i närheten där det både fanns en lekpark, en sjö och två Pokémon-gym. Alla nöjda alltså. Eller, Peter var nog nöjd för att all hans tjejer var det. 😉 Det är ju sådan han är, denna fina människa vi delar livet med. Tja, och så fick han ju köpa en gitarr häromdagen.

När vi kom hem låg det paket innanför dörren! Nisse hade nog insett sitt misstag med garagedörren och flyttat högarna. Inna utbrast spontant att ”det var bästa julen ever” och det blev inte sämre av att det i ett av paketen låg exakt det hon så hett önskade sig, nämligen en drönare. Samma för Mimi som fick ”en egen Google [mini]”. Hellyckat med andra ord. Skönt. ? Man behöver alltså inte vara hemma för att det ska bli jul. (Hmmm, Åsa, kom ihåg!! Ny bil och panel på det eftersatta huset!! Inga fler Florida-resor på ett tag…!)

Spänd koncentration.
En flamingo!!
”En Google!”
”Jag älskar den.”
Redan värd vartenda öre. ❤️
Just nu hade hon lätt kunnat få två. ??

Jag har hela tiden sagt att julen ska jag tillbringa i bubbelpoolen med ett glas vin, så efter julklappsöppning blev det bad, trots att vattnet inte höll den temperatur jag anser att en bubbelpool bör hålla. Enligt Susanne ska poolen hålla 82 F, vilket precis bubbeldelen kommer upp i just nu – efter en dags värmande vid 16.30 – så vi hoppas och tror på lite höjning när hon kommer hit i morgon. Att få det ytterligare varmare kostar 25$ i veckan, vilket det lätt är värt, anser frusna jag. Ingen mening med att ha pool/bubbelpool om man drar sig för att bada i dem.

Så här firar man jul på bästa sätt. (Sol och tre grader till så hade det varit helt perfekt.)

Det enda som är billigt i USA? Fem små (normala) avo för fem dollar och så mina favoriter, de där giganterna som man blir lycklig av att bara kolla på. Älskar’t. I kväll vankas (första) guacamolen.

Till middag blev det grillat kött (inte bästa grillköttet, men nu vet jag mer om vad jag ska köpa och inte…) med hasselbackspotatis och (så klart) guacamole. Ute på altanen. Ljuvligt är bara förnamnet. Lika härligt var tillagandet med Mimi som assistent, Laleh på Google minin och hur vi (jag och Mimi) buggade – till Laleh, det hade man aldrig trott – mellan grönsakshackande och dukning. Jag älskar semester. Hemma hade jag inte ens tänkt tanken att lära Mimi bugga mellan varven. Löjligt egentligen, men så är det tyvärr.

”Okej, vem vann i Uno?”
Mimi lärde mig ett nytt komplicerat kortspel och blev så här lycklig när hon vann. (Jag kommer aldrig att erkänna hur hårt jag kämpade – och möjligen fuskade litegrann – för den förlusten. ?)

Nu (vid 21.30) känns det att kroppen nog ändå inte är helt acklimatiserad till den här tiden, för jag anar absolut vibbar av att klockan egentligen är 03.30. Dessutom säger min intuition och erfarenhet mig att en viss nybliven drönarägare kommer att vakna ganska tidigt och ha önskemål om att gå till fotbollsplanen en km bort för att flyga, så det är nog bäst att lyssna på kroppen. God natt!