Nu är det slut på avkopplingen! Nu är det bara parker som gäller i en vecka. För att utnyttja dem till max måste man vara ordentligt på tårna och börja köa riktigt tidigt på morgnarna, så nu ska väckarklockan aktiveras igen. Hepp hepp hepp!
Jag skojar så klart. Inte om att det är som ovan om man ska göra parkerna till max, för det tror jag att det är, men det ska givetvis inte vi. Vi kör på i ganska avslappnat semestertempo trots att vi ska göra några parker. Idag börjar vi med en av bonusparkerna som faktiskt i princip ingår helt utan kostnad när man bokar delfinsim på Discovery Cove under Black Friday. Busch Gardens. Vi var där förra året och upplevde det som en perfekt mix av djurpark och nöjespark, där vårt fokus kommer att ligga på djurparksdelen, fast parken är känd för att ha riktigt bra åkattraktioner. Mimi är i nuläget mest taggad på att ”gå kängururunda”, för det var hon för liten för förra året. Nu är det dags för revansch! I år verkar det som om vi kan gå själva dessutom, utan sällskap av ”bebis” som var väldigt närvarande vid förra årets besök.
Det var ganska motvilligt vi lämnade Siesta Keys, det ska erkännas. Ett tungt vägande skäl – förutom delfiner och SeaWorld – till att vi återvänder till Orlando, trots att vi i övrigt inte är några park-människor eller ens gillar stan något vidare (om det finns en ”stad” Orlando?) har varit resorten Bahama Bay och framför allt de otroligt varma och sköna poolerna. Nu har vi upptäckt en minst lika bra resort i mycket trevligare omgivningar och med ännu varmare pooler! Det kan ju inte bli bättre. Vi gillar ju verkligen Sarasota och Siesta Keys, så nästa år hoppar vi över Orlando och håller oss till Cape Coral och Siesta Keys. Som vi känner just nu i alla fall. Det är så skönt dessutom att vara lite längre på varje plats. Jag förstår absolut att man kan vilja byta vistelseort varje dag för att se så mycket som möjligt på sin dyrköpta semester, men jag föredrar att bara ha det skönt och ta det lugnt.
Nåväl, det var en utvikning. (Plankan, mamma, plankan…) Vi packade ihop och kom iväg strax innan halv tio, precis som planerat, och anlände till Busch Gardens i Tampa lite drygt en timme senare. Som jag skrev igår så var det 15-16 grader varmt och mitt i veckan – tror jag – när vi var här senast. Idag 28 grader, kvav värme och lördag. Ja, ni fattar. Det var helt enkelt lite mer av allt, inklusive härligt klibbig svett på våra kroppar. Fördelen med att vara återvändare som vi är att man vet saker. Man vet t.ex. att det går fortare att promenera upp till entrén än att stå i rigorös kö – gud nåde den som tar ett steg över den vita linjen – och vänta in shuttlebussen, så det gjorde vi. Biljetterna hade vi klara och säkerhetsvakten orkade inte riktigt engagera sig i mina vattenflaskor, frukter och snacks, så förutom kön till just security var det bara att promenera rätt in. Nämnde jag att även parkering ingår i våra bonusbiljetter… 😉
Mimi hade nu taggat upp från att bara prata om kängururundan, vilken f.ö blev en stor besvikelse, hon fick ju inte ens mata kängururna, till att vilja åka berg-och-dal-bana! Alla som har en femåring i sin närhet vet hur det är när de får något i sitt envisa lilla huvud. Alla får veta det. Hela tiden. Logiska och rationella argument som att ”det står att du inte får åka, för man måste vara 1.40 lång” betyder lika mycket som kattskit. Jag tror inte ens de passerar hjärnan. Vi gjorde alla de andra sakerna, men det var lite som teflon. Det gick inte in. Hon var inte riktigt riktigt där, för hon undrade bara när hon skulle få åka berg-och-dalbana. Vilket hon inte skulle få. Yeay!
Vi gjorde kängururna, fåglarna, flamingorna och försökte komma undan att förklara alltför ingående vad det var för ställe med flaggor och ledsam musik vi gick förbi (alla parker hedrar alltid sina soldater/veteraner/de som kämpar för sitt stolta land på något sätt – vi är inte riktigt lika imponerade över retoriken) och sedan kom nästa stora höjdpunkt; mata papegojfåglarna. När kängururna visade sig vara lite av en besvikelse och det inte verkade bli någon berg-och-dalbana var man ju tvungen att ha något nytt att hänga upp sig på… En liten flourmugg med ”nektar” var fortfarande lika dyr som förra året och mycket riktigt, precis som de varnar för, så blir man direkt väldigt uppvaktad när man kommer in med en sådan i sin hand. Barnen vågade inte hålla i den, så det blev jag som stod där med fåglar överallt och ingen som vågade ta över burken. Inte förrän den var slut och fåglarna tappat intresset i alla fall – då började tjatet igen… Gah!
Förra året kom vi vid lunch och då var vi så småländskt snåla att vi åt innan vi gick in. Så kunde vi inte göra i år, så trots de förfärliga bananerna på tåget (varför skulle det vara förbjudet att äta på ett litet barntåg i 20 km/h?) fick vi inse att det var lunchdags och att endast frukt och snacks inte skulle ta oss igenom dagen. Alltså overpriced parkmat. Ingen smaksensation.
Peter hade under lunchen ingått en deal med tjejerna. Eftersom det inte kunde bli någon berg-och-dalbana skulle han åka ”splashen” (flume ride) med dem, om båda åkte med. Mig frågade de inte ens lyckligtvis. Jag är ju lyckligast under min korkek och vaktar gärna grejer. Sagt och gjort. Jag fattade posto vid utsiktsbryggan, där jag helt oskyddad från solen stod läääääänge, för jag hade ingen överblick över kön och var ju så rädd att missa mitt uppdrag, att filma själva ”splashen” att jag inte vågade flytta mig ens för att snurra på ett pokestop. Jag stod verkligen där och spanade på alla som åkte förbi, testade kameravinklar och inszoomningsprocent i 30-40 minuter. Supertaggad helt enkelt. Resultatet kan ni se nedan. Jag bara väntar på att de ska ringa från Oscars-kommittén.
Tja, det blir kanske ingen Oscar i år heller. Och inga fler karuseller för Inna, tror jag. Skönt att få sällskap framöver när de andra två ska åka något, för Mimi verkar ostoppbar och bubblade kaxigt överlyckligt på om hur roligt det hade varit och hur rädd Inna i sin tur hade varit… Charmigt, babe. Inna hävdade i alla fall sin rätt att nu bestämma att det var dags för lite lugnare nöjen på Sesame parks barnattraktionsdel, så där tillbringade vi resten av eftermiddagen. Kändes det som i alla fall. Inte jätteupphetsande kanske men det fanns relativ skugga och stolar i alla fall.
Vi kan väl inte riktigt påstå att vi gjorde hela Busch gardens idag, för vi missade en del och undvek annat, men efter ett sista varv inom ”animal rescue center”, koll av apor och cheetas, stack vi faktiskt. Som sagt, det är så skönt att vara återkommare och dessutom ”inte” ha betalat för biljetterna, för då kan man göra så utan att det känns som ett nederlag. Vi var nog rätt nöjda allihop.
Till Orlando tar det ungefär en timme, och visa av erfarenhet (äntligen) struntade vi faktiskt i att vi redan ätit dålig skräpmat på Busch gardens och siktade på det igen för att inte hamna i en jobbig situation när vi var tvungna att handla innan incheckning på Bahama Bay. På första stället vi försökte kändes det okarakteristiskt mörkt och tyst, och när vi kom fram möttes vi av en handskriven lapp där det stod att de var ”out of power” och hade stängt. Ytterst märkligt. Ännu märkligare var nog att när vi google mappat fram nästa tillgängliga ställe längs med motorvägen visade det sig att vi hade varit där förut. Hur stor är sannolikheten? Det måste finnas hundratals Wendy’s i bara Florida och vi tog bara ett helt på måfå. Har vi varit här för länge/ofta eller äter vi för mycket skräpmat? (Svara inte på det!)
På BahamaBay har vi bott två gånger tidigare, men denna gång var Magnus o Yvonnes fina lägenhet som vi brukar hyra, inte ledig, så vi hyr en likadan men i ett annat hus och av en engelsman som ganska nyligen köpt och renoverat – eller börjat renovera? Mycket är sig likt, men det är tydligt att denna inte är ”inbodd”. Det är väldigt sparsmakat med grejer, både nödvändiga och onödvändiga sådana. Mer om det någon annan dag, för nu är jag rejält trött! I morgon vill Peter på musikloppis någonstans mitt ute i ingenting (vi var där förra året). Med tanke på att det ska bli 30 grader varmt har jag en känsla av att viljorna kanske kommer att krocka just där, för just nu lockar i alla fall en lugn pooldag mycket mer. Den som lever får se. Eller bada.
