Även dagen idag började med en härlig morgonpromenad. Det verkar verkligen som om det är mellan 7 och 10 som det är allra skönast här, och man skulle då också kunna välja plats på stranden, om man ville. Jag har försökt sälja in detta till övriga familjen, men min mysiga ta-med-frukost-till-en-klippa/strand-idé faller på både det ena och det andra. En kan inte leva utan mjölk och ”cereals”, en annan måste absolut gå på toa efter frukost. Jag kanske ska strunta i dem och gå själv helt enkelt. Just nu, hemkommen efter härlig, men aningen seg promenad (höjderna här suger verkligen i inte-så-vältränade ben) när den dåliga stämningen från igår kväll hänger kvar och ytterligare ett bråk med Mimi verkligen fått mig att tappa sugen för allt, känns det som ett ypperligt förslag. Jag får ofta beröm för att jag inte bara skriver om det som är bra när vi reser, men nu får de gärna räcka med vardagsrealism, tack! Ge mig den rosafärgade semesterdrömmen!
Lyckligtvis blev humöret hos samtliga bättre så fort vi – flera timmar senare – lyckats få parkering och strandplats på favoritstranden i Brela. Det är iofs lite svårt att se de badande barnen bakom ett stort tält (måste vara tyskar) men sådana petitesser hänger vi inte upp oss på nu. De kan ju simma. (Tältet visade sig senare mycket riktigt tillhöra tyskar. Inte tyskar med små barn, utan en familj med tonårsbarn och en pappa som måste haft brittiska rötter, för blekare har sällan skådats.)
En dag på stranden är ju som sagt sällan något att skriva hem om, men några höjdpunkter fanns onekligen idag. För det första åt alla hyfsat nyttigt. Säkert som en direkt effekt av all osämja kring ämnet tidigare. För det andra drev Mimi igenom ett ”åka-soffa-efter-jetski-åk”. Peter lovade att de skulle göra det om priset inte översteg 250 kuna. Det kostade exakt det för 10 minuters ”min-kiropraktor-kommer-att-bli-rik-runda”, men hon var i alla fall galet nöjd efteråt, så det får väl räknas som väl investerade pengar. Ungefär lika mycket glädje som plastbitarna från häromkvällen för ungefär samma pris som nu pryder vårt golv utan att direkt användas. För det tredje fick Inna (som klokt nog vägrade soffturen) testa en timmes SUP (för en tredjedel av soffpriset) och det var ju riktigt kul. Personligen hade jag lika kul när jag testade själv som när jag och Mimi från land såg Peter försöka kravla sig upp på brädan. Japp, vi är dåliga människor, men Mimis skratt när han ramlade var värt varenda kuna.
Peter och Inna har ju i flera dagar pratat om och planerat att spela/sjunga på gatan, så efter proviantering och Peter-lagad (!) middag (paradrätten Spaghetti Olio e alio som mest bara funkar på semestern när jag ju tar semester från kolhydratjagande och diabetes) var det dags. Tyvärr har Peter ”bara” gitarr och mini-förstärkare i packningen så placeringen var lite besvärlig eftersom de (Peter!) behövde någonstans att ställa iPaden med texterna. Enda möjligheten var alltså att hitta en strategiskt placerad papperskorg. (!) Inte det lättaste en lördagskväll på en strandpromenad full av högljutt musak-spelande krogar, så ljudet blev kanske inte det bästa, men de hade hemskt roligt och tjänade över 200 kuna på sitt halvtimmeslånga framträdande, så båda tjejerna är nu helt euforiska över alla pengar de kan tjäna. 😂
Sammantaget blev det till slut en riktigt bra dag. Fler sådana, tack!