Kroatien 2022. Dag 2. Sunday, bloody Sunday…

Precis som jag förutspådde igår så känns allt lite bättre efter en natts sömn, även om sagda natt innehållit flera skräckfilmsliknande element med blod rinnande längs ben och nattlig städning av golv. Tur att det är kakel och klinker överallt… Min kropp och jag är i vanlig ordning inte riktigt överens om hur man bäst tillbringar en semester och den (kroppen) verkar varken mottaglig för förhandling eller kompromisser, så något bad är det inte tal om, men det känns i alla fall ok att ligga på stranden idag (även om det blir i korta stunder åt gången), så semesterkänslan börjar så sakteliga infinna sig i alla fall.

Frukosten på restaurangen var så överväldigande generös att vi kände oss tvungna att äta trippelt mot vad vi egentligen kände för, för att det inte skulle bli för mycket rester… Typiskt svenskt? Det enda som var lite snålt tilltaget var kaffet… 😱 I morgon ska vi se till att beställningen blir väldigt mycket mer anpassad efter behov och magar.

Frukosttjejerna som beställde ”The fitness breakfast” med massor av färsk frukt, som de sedan gav till oss medan de själva tog Nutellan som ingick i Peters och min Breakfast for two. 🤣
Detta ”naturliga” leende… 🙈
Hur i hela friden kan de tro att två personer ska kunna äta det där berget av ost och kött utöver äggröra och en massa vitt bröd med pålägg? 😵‍💫
Nåja, de dissade inte all frukt och de åt faktiskt sin yoghurt och corn flakes. Halleluja!

Vi skulle efter frukost egentligen bara ta ett dopp och sedan proviantera lite, för det orkade vi verkligen inte igår, men i skrivande stund är klockan 15 och vi är fortfarande kvar på stranden. Nu är dock både vatten, öl och toalettpapper (😱) slut, så nu börjar det definitivt bli nödvändigt, i ordets mest bokstavliga betydelse.

De som kan tillbringar 99% av tiden i vattnet. Övriga (undertecknad) alternerar mellan strand, toalett och skönt skuggig balkong. (Japp, det var jag som skrev det där om skugga.)
Jahapp… det ser inte ut som om jag har så mycket att välja på. Staaaackars mig…
Mitt ”från-katastrof-till-succé-syprojekt” blev så populärt att det fick följa med på semester. (Mimi hade beställt en Mirabell-klänning till en kompis Encanto-kalas och när den dök upp, bara timmar före kalaset, var den i stl 110 i stället för den beställda 140, så vi hittade ett linne och sydde om den. I verkligheten var det lite mer stressande än jag fick det att låta nu. Inte minst eftersom jag hade en och en halv timmes padelmatch under de där timmarna och det mesta sprättandet försiggick i bilen till och från WAP… (Det var inte jag som körde, jag lovar.)

På tal om WAP så är det en sak som jag verkligen saknar i detta land. De verkar inte ha upptäckt padel! 😱 Trots idogt googlande har jag bara fått träff på två banor; en i Supetar på Brač och en i Split. Båda utom räckhåll, vilket innebär eländigt mycket trist promenerande för att uppnå mitt just nu ganska hatade rörelsemål. Att röra sig mellan strand och toalett ger inte många steg, kan jag meddela. Jag har övervägt att skruva ner det till ett lite mer rimligt semestermål för att slippa stressen det faktiskt innebär, men det vore ju att fuska och vem gillar en fuskare liksom? (Ja, jag vet att jag är knäpp.)

Att proviantera sjuka mängder vin, vatten, ost, snacks och toapapper gav inte många steg. Inte ens när allt skulle bäras i trapporna från parkeringen till lägenheten, så medan Peter tvingade ut barnen på en sista vända på det dyra AquaFun-flytetyget (de skulle ju minsann utnyttja vartenda öre… 😃) snörde jag på mig mina snart utslitna fotriktiga Scholl-skor (jag är ju trots allt snart 50) och drog ut på en urtrist promenad. Det är vackert här, men det är så djäkla mycket folk att kryssa mellan (bland annat ett brudpar med släpet utspritt över hela stigen uppe vid Sveti Petar…!) överallt att det verkligen inte är njutbart någonstans. Dessutom är David Baldaccis serie om Aloysius Archer, som jag har i lurarna just nu, verkligen inte i nivå med de flesta av hans andra böcker, men ni vet ju hurdan jag är by now; har jag börjat måste jag fortsätta…

Det är 28 grader varmt kl. 20, men fläktar faktiskt så skönt att det iaf är helt ok att gå av den anledningen.
När sockret dippade ner mot 4 fick det bli en sväng hem till den ljuvligt sköna balkongen och lite vin. (Nej, jag vet att vin inte höjer sockret nämnvärt, men det var gott!)

Det är ju inte ofta jag gör några försök att profitera på mitt bloggande, för ärligt talat avskyr jag bloggar och sidor som är så fulla av reklam att de knappt går att läsa, men en sak måste jag faktiskt tipsa om, och skulle någon vilja klicka på min länk efter det så skulle jag bli supertacksam. Jag har länge använt återbäringssidan Refunder och för ett par månader sedan skaffade jag också deras betalkort och är så galet nöjd. Alla köp vi gör ger återbäring utan att vi gör något alls och denna återbäring betalas ut i riktiga pengar direkt in på kontot. Jag har inte stenkoll, men har plockat ut minst sisådär 1500:- på bara denna korta tid. Tidigare använde vi ett kort från Norwegian, men sedan de sänkte sin återbäring till 0,5% blir det inte många kronor till våra resor. Detta känns så mycket bättre. När vi skaffade kortet var första året helt gratis och jag gissar att det fortfarande är så. Skaffar någon ett kort via min länk får både du och jag direkt 200:- var. Hyfsat bra deal tycker jag, men absolut inget krav för att fortsätta läsa min annars ganska reklamfria blogg. 😊 Här är länken i alla fall: https://www.refunder.se/p/5592f45c41cc5

Som sagt, det blir faktiskt lite pengar av det. 1% på allt man handlar överallt med kortet och mer för onlinebeställningar om man går via refunder.se och/eller installerar deras tillägg i sin webbläsare. Tyvärr åker vi hem precis i början av juli för i hela juli månad är det dessutom dubbel cashback på alla köp utomlands. Typiskt… 😃

Man får väl säga att vi ändå gått ner i semesterläge hyfsat snabbt för vid 21 insåg vi att vi inte ätit middag… Då är det verkligen ljuvligt att kunna gå ut i shorts och linne och strosa bort till bästa kebabhaket som ligger på tivoliområdet. Samma gubbar som förra året fixar pannkakor respektive kebab med häpnadsväckande handlag. Till och med den svårimponerade Mimi var tvungen att kommentera pannkaksgubbens skicklighet. 120 kuna för två stora kebaber, en pannkaka som mättade båda barnen, en öl och en vatten. Äntligen något som inte ökat galet i pris!

Älskar balkongen och älskar färgerna!
Kameran luras, för klockan är trots allt 21.30 och det har börjat mörkna en del.
Det här är mer likt verkligheten. Inna gör enligt egen utsago sin bästa mördarimitation här… Eh? Vad jag själv gör med halsen har jag verkligen inget svar på.
Bästa kebabhaket med bästa maken som dock lyckas göra sämsta minen på bilden… Han var nöjd med maten, trots minen. Såsen är fantastisk!
Pannkakan hon absolut inte ville ha (”jag gick inte hit för att äta, på ett tivoli leker man!”) var trots allt ganska god…

Vi har inte riktigt kommit in i cash-is-king-trallen här ännu, så det var nära att det blev lite pinsamt vid kebabvagnen som givetvis inte tog något annat än kontanter (AquaFun tog effektivt slut på dem innan idag) och aningens dålig stämning blev det när Mimi upplevde sig ha blivit lovad att få åka karuseller. Att utifrån den bakgrunden förklara det där med kontanter och oseriösa uttagsautomater för ett barn för vilket kort och swish är självklarheter kan lätt skapa lite dålig stämning. Att inte hela världen förstått tjusningen med swish är f.ö ett av historiens stora mysterier som säkerligen fortfarande kommer att gäcka forskare långt efter att de löst gåtan med hönan och ägget eller hur string-bikini någonsin kunnat bli ett modeplagg trots att alla är fula i det.

Nej minsann. I kväll siktar jag på att, till skillnad från igår, somna med borstade tänder och sleep mode på Storytel (det är så jobbigt att hitta tillbaka annars, särskilt när boken är dålig) och hoppas på att slippa blodiga skräckfilmsupplevelser och saneringar, så over and out från mig! Vågar man hoppas på ett premiärbad i morgon, kroppen? Please! Godnatt!

Ps. Jag har ju redan erkänt att jag har sjukt dålig karaktär, så ta inte det där reklamfria så allvarligt, utan skulle någon vilja erbjuda mig ett betalt padel-samarbete, eller bjuda på en resa eller lite vin eller… tja, whatever, så ska vi säkert kunna komma överens… 😉 Ds.