Inte nog med att jag har dålig karaktär, jag är ombytlig som ett rö i vinden också, för idag älskar jag mitt rörelsemål som fick mig att faktiskt stiga upp och smyga ut på promenad när jag vaknade vid 07.30. Vilken skillnad det är att gå vid den tiden, när stan bara precis håller på att vakna och det är gott om plats på strandpromenaden. Dessutom upptäckte jag en ny stig, som egentligen inte alls är ny, men som jag uppenbarligen vänt för tidigt på tidigare när vi bott längre in mot stan. Vilka fantastiska vyer och vikar jag har missat. Wow! Det är ju vackert, ljuvligt och underbart nästan överallt här nere (bortsett från den överfulla viken längst in mot tivolit) och vattnet är så fantastiskt klart överallt att det är så att fan blir religiös, men det är något speciellt när man kommer lite utanför allfartslederna och hittar små undanskymda folktomma små vikar och stränder. Varning för resesug och picture overflow utfärdas.
När jag kom tillbaka efter min dryga timme var familjen inte riktigt uppe ännu, men det gick hyfsat snabbt att få fart på dem även om vissa (läs: Inna) är som halvlevande zombies en bra stund. Det är i och för sig inget som bara är specifikt för morgnar utan snarare ett karaktärsdrag. ”Vänta en sekund bara”, är förmodligen hennes mest använda fras, till stor frustration för hennes ständigt stressade mamma.
Vi gjorde verkligen vårt bästa för att modifiera frukosten för att minimera svinnet, men det blev ändå en massa ”ätande för att inte skämmas” i slutändan med skyhögt socker som oönskat resultat. Varför man serverar en kanna varm mjölk till fitness-frukosten med yoghurt, corn flakes och frukt, förstår jag verkligen inte alls. Just den kände jag inget behov av att dricka upp men däremot all frukt och den juice som alla i familjen serverades för att Peter påpekade att det skulle ingå i hans frukost. Så dumt, jag vet…
Eftersom de som inte tillbringat en stor del av semestern på toa med ”kvinnoproblem” är lite lätt vidbrända tog vi idag beslutet att ta lite siesta med lunch i lägenheten. Lunchen fick, vilket alla som känner oss fattar hur stort det är, tummen upp från samtliga trots att inget var friterat eller innehöll choklad! Jag är fortfarande i chock! Vad som serverades? Typ chopska-sallad. Tomat, gurka, (lök), oliver och riven fetaost. Halleluja! Dessutom hade jag roat mig med att köpa diverse snart utgångna spännande ostar för inga pengar alls på Konzum, så det serverades också tilltugg i form av parmesan, grön wasabi-Gouda (!) och fårost. Supergott alltihop och dessutom toppades det med svenskt Zoegas efteråt. 🤣 Och självklart ett glas lokalt Vranac som köps i femliterstetra för 150:- men som ändå är förvånansvärt gott.
Efter lunch blev trycket på Peter att ta ut pengar och hyra den utlovade SUP:en så stort att han inte längre hade något val, så e.m/kväll tillbringades på stranden/SUP:en. Dock vet jag inte om den kunde kallas sUP, för det har väl något med stand up att göra, om jag inte missminner mig helt (eller?) och mycket av den varan var det inte, men kul ändå. Jag blev utlurad av Inna under förespeglingen att jag skulle få sitta på medan hon paddlade, men jag tror knappt vi hade lämnat strandkanten innan jag helt plötsligt hade paddeln i handen och två tjejer som skulle chilla i aktern. Hm…
Kvällen blev lite tidsmässigt konstig eftersom Inna bestämt träff med nya kompisen Oliver för att äta glass, men inte riktigt stämt av detta med familjerna, så andra familjen hade ätit och kom ner till mötet för bad och glass, medan vi inte ätit middag, så det blev lite o-synk. Det fick bli en stunds krabb-jagande, lek och tallbarrssamlande. (Rätt bra ändå med en hobby som är så lätt att uppnå snabba resultat inom.)
Det blev sedan Peter som fick styra middagsplanerna för han har en pizza bolognese (av allt…) han alltid längtar till när han är här. Stället är inget speciellt, utan ett vanligt sportbar-ställe nästan inne vid torget där vi brukar bli nöjda, men efter igår behöver vi nog inte gå just dit mer. Den enda som var nöjd var Mimi som nöjde sig med en strips-tallrik. Peters pizza var inget vidare och spaghetti Carbonaran saggig och inte alls god. Fatta magnituden av detta när jag ju nästan bara äter kolhydrater på semestern. Inte okej att slösa kolhydrater och hejdlösa mängder insulin på dålig spaghetti! Dessutom var just vårt bord helt invaderat av små läskiga knottliknande flugor som hade en förkärlek för insidan av mitt linne. 😵💫 Jag tror vi var därifrån på en halvtimme.
På hemvägen mutade vi tjejerna med sockervadd och glass för att slippa hänga vid studsmattor eller alldeles för barnsliga karuseller på tivolit. Saggig spaghetti gör ju både kropp och knopp saggiga också… Vi insåg för övrigt (nåja, vi visste redan egentligen) när vi pratade med nya kompisarnas föräldrar hur otroligt tråkiga vi tenderar att vara när vi återvänder till samma resmål gång på gång. Vi glömmer ju att utforska och utflykta (det borde faktiskt vara ett verb!). De pratar om bergsutflykter och nationalparker, att svänga nerom (4-5 timmar fram och tillbaka) Dubrovnik osv medan vi hänger på samma strandremsa 15 meter från lägenheten varje dag och strosar till tivolit och mutar barnen med sockervadd… varje kväll. Man skulle kunna kalla det avkoppling, men jag vet vad det egentligen heter. Total obotlig syndig lättja av värsta sort!
