Äsch, det är ju inte ofta jag bloggar nuförtiden, men efter en timme på Liseberg har jag insett att som fegis har man mycket tid att fördriva, så varför inte utnyttja den till något annat än Pokémon (nej, jag har fortfarande inte gett upp detta gissel) och slösurfande.
Inna har tjatat om Liseberg i över ett år nu och vi har haft det som en ”vi gör det någon gång i sommar-grej” och den gången blev hux flux nu. Vi är ju nästan alltid utomlands över midsommar, så har inga riktiga traditioner eller några naturliga att fira med, så det passade ju bra. Vi packade ihop oss igår förmiddag – det som tog längst tid var att vattna mammans galna odlingar – och drog vid lunch. Eftersom kartläsaren samtidigt satt och googlade resor och ”man inte behöver gps för att köra till Göteborg” missade vi avfarten mot Örkelljunga och tog en liten käck extrasväng över Ängelholm. Vad gör man inte för att tillbringa ytterligare en timme i bilen liksom…
Det var nära att vi skippade vårt planerade bad-stopp i Varberg pga detta, men lyckligtvis tog vi vårt förnuft till fånga och tog sikte på Varbergs fästning, där barnen aldrig varit och undertecknad hängt en hel del förr, men det var nu hiskeliga 17-18 år sedan. (Hur är det ens möjligt…?) Det blev ett besök med mersmak. Vi tog en glass vid bangolfen, badade och jagade maneter vid Barnens badstrand, vandrade runt fästningen, hängde på lekplatsen vid Sociteten och åt världens godaste kebabrulle på Campino, som fortfarande levererar precis lika god kebab som för de där eländigt många åren sedan. Imponerande! Helt klart värt omvägen! Barnen – speciellt Mimi – vill inom igen på hemvägen och det är absolut inte omöjligt att det blir så.
Framme i Göteborg checkade vi in på Elite Park Avenue, vårt ”hotell i lyxklass” som Hotels.com beskrev det som. Det var nog ett tag sedan… Jag är ledsen, Elite, men för att nå upp till ”lyxklass” bör ni nog renovera bort de sunkiga och trasiga heltäckningsmattorna, se till att det finns handdukar och möbler som räcker till samtliga betalande gäster, ha en AC som faktiskt fungerar och erbjuda det lilla extra till frukost. Till att börja med.
Mitt mål för dagen – som verkar läskigt ouppnåeligt – är att i sann småländsk snål-anda försöka ”spendera” de 595:- som jag av högst oklar anledning betalade för ett ”Allt-i-ett-band”. Jag måste haft något slags tillfällig hjärnkollaps för jag avskyr ju (läs: är fegare än fegast) karuseller, men eftersom jag ju också är ökänt snål så letar jag nu möjligheter att ”åka upp” pengarna, så jag noterar nogsamt hur många kuponger á 25:- jag lyckas göra av med. I skrivande stund är jag uppe i … två. Tempus såg bedrägligt snäll ut, men mag- och armmuskler som jag inte ens visste att jag hade, värker fortfarande efter försöket att hålla alla tarmar på plats i kroppen. Några extra steg har det också blivit i attraktioner där vi gått fram till kön, sett attraktionen in action och vänt. Det är modigt i sig, hävdar jag. Bara på ett annat sätt.
Barnen sköter sig dock bra och är redan mer än halvvägs till sina 595:-. De är sjukt effektiva och åker – speciellt Inna, som nog ärvt mina fega gener och alltså är sjukt modig idag – varje attraktion minst tre gånger på raken. Bra jobbat, blir det tillräckligt många åk kan det väl liksom spilla över lite på mig… 🤔
De utlovade 21 graderna och moln är snarare 25 grader och sol, så när föräldrarna inte utövat tillräckligt effektivt föräldraskap utan fallit för ”inte än, vi är inte hungriga” tillräckligt många gånger är det ganska slokande barn som till slut joinar oss smitare på Tyrolen. Tyvärr hjälper allt vatten, fett och salt i det ena fallet bara en kort stund och efter någon timmes vånda över att förstöra för oss andra, erkänner Mimi hur ont i huvudet hon faktiskt har, och hon och jag traskar hem till hotellet för lite återhämtning, vilket i ärlighetens namn var ganska skönt… Lyckligtvis räckte det med lite svalka, en smoothie och lite chillande för att få henne på benen igen, så efter en timme var vi tillbaka för rond 2.
Nu har klockan blivit 21.50 och vi har varit här (om man bortser från Mimis och min runda på hotellet) i exakt 11 timmar, så man kan väl säga att vi utnyttjade de där 595:-/skalle rätt väl. Mina åk var så klart ”dyrast” av allas, men jag tror att jag med ett antal barnkaruseller, blöta Kållerado-turer och en runda bland speglarna lyckades uppnå mitt mål ändå. Barnen köar för sista åket i Hanghai nu och har redan fått oss att svära på att vi ska hit igen, så tack, Liseberg, för att vi inte bara slapp Små grodorna utan dessutom hade en riktigt bra – och låååång – dag. Nu väntar förhoppningsvis ett glas rött i hotellsängen, padel på tv:n och kanske ett bad med varmvatten som är betalt med råge. Life is good. Glad midsommar!
