Sista dagen och dags för sammanfattning. Lite känns det som jag skrivit i rubriken; att detta varit en mittemellan-semester på många sätt och som om idag är en mittemellan-dag.
Mittemellan-semester för att säsongen ju inte riktigt startat, så det har varit svårt att utnyttja möjligheterna fullt ut trots att vädret i princip varit i säsong. Vi valde ju att bo ”i stan” för att ha något att göra ifall vädret hade varit dåligt, men detta har ju nu delvis varit ett hinder med tanke på det fina vädret vi faktiskt haft. Hade det regnat eller varit kallt varje dag hade detta förmodligen varit en helt annan sorts semester. Möjligen hade vi tagit oss för och upplevt mer då, men nu får vi ju bara landa i att vi har fått sol, kunnat jaga krabbor i vattnet, hängt massor på samma ställen om och om igen för att det är vad barnen har velat och att vi kunnat njuta av att äta och dricka precis vad vi velat utan att ha behövt snegla på priset, och den delen är nog så viktig, tycker snåla jag.
Att jag kallar dagen idag för en mellandag beror på att vårt hotell är fullbokat så vi måste checka ut 14.30 (vilket iofs är väldigt generöst eftersom det skulle varit 10.30), men inte flyger hem förrän 20.10, och den logistiken med väskor och vetskapen om att vi kommer hem till fullkomligt skräpväder, tycker jag är skitjobbig. Det där med att vara på äventyr, i värsta fall i läskig sand och/eller saltvatten utan att ha tillgång till dusch, toalett och sina kläder innan flygresan är jag för gammal och bekväm för nuförtiden. Usch. Jag försökte t.o.m få med de andra på att boka ett annat hotell (kanske vid stranden eftersom det är 20 grader varmt, molnfri himmel och bara lite svag bris) bara för dagen, men Peter var tveksam och barnen helt insnöade på att det enda de ville idag var att återvända till ”schnitzeln” (vi kommer aldrig att kunna kalla den något annat nu) och försöka se bläckfisken från igår igen. Så nu sitter vi här, jag längst ner i lä och Peter högst upp för att få svalka, och solar medan Inna matar en krabba med en gummibjörn på en pinne och Mimi filmar detsamma. Vad gör man inte liksom?
På tal om att göra samma saker om och om igen så sitter vi nu – två timmar senare – på samma restaurang (den med det utspillda vinet) som igår, för att (igen) barnen ville det. Vi har checkat ut från rummet, ställt väskorna i receptionen, beställt taxi och ska bara fördriva de sista timmarna i strålande sommarväder och då gör vi så klart något vi redan gjort och känner till, gubevars. Tänk om vi testat något nytt och gillat det; då hade vi ju inte hunnit upprepa det ändå. Glasklar logik.
Vår förbeställda taxi kom i god tid, t.o.m. en kvart före utsatt tid och tog oss i rasande hastighet och för småpengar in till Tiranas flygplats samtidigt som den icke-engelskspråkige chauffören glatt, intensivt och överlag för oss helt obegripligt pladdrade på med Peter i framsätet. Vi uppfattade så mycket som att den mest prominenta byggnaden vi såg under hela resan inte var ett castle (vilket annars verkade helt troligt med tanke på utseendet) utan ett casino… och därefter kom det en hel svada om maffia, moneta och tourismo. Mycket maffia och mycket pengar verkade det handla om. Förmodligen hade det varit både intressant och läskigt att förstå.
Med tanke på att vi tagit lite höjd både för eventuell trafik och för flygplatsen som vi inte visste så mycket om så var vi i löjligt god tid, vilket gjorde att vi kunde spendera lite extra pengar innan vi skulle gå ombord. För den som undrar så ingår inte kostnader på flygplatser i det som är mycket billigare i Albanien. Mat, dryck och ”nöjen” på flygplatsen ligger på samma ”man-blir-lite-förbannad-nivå” som alla andra flygplatser i världen, men allt, inklusive resan hem till ett regnigt, men lyckligtvis inte så kallt som befarat, Malmö, gick smidigt och bra, så i skrivande stund befinner vi oss faktiskt på Arena i Malmö (för dubbla hotellrumspriset…). I morgon avslutar vi påsklovet med lite Sy- och hantverksmässa, kusinlek och säkert ett musikaffärsbesök… Och så ska vi så klart gå till Stadium och kolla handbagage inför nästa flight till Tirana…. För jo, det blir nog en sväng till ändå… Men det är en annan historia. Tack för att just du velat följa med på denna resa. Over and out.