Idag är det Peters födelsedag och det innebar att han – som morgontidig i en familj med semesterrutiner – fick rävsova en stund innan det blev skönsång och teckningar. Dessutom fick han nästan sätta sig till dukat bord vid frukost. (Det är så många olika viljor och rätter att jag lite stressat fick begära assistans på slutet. Men jag diskade i alla fall. Och sen blev jag sur för att det jag vanligtvis gör medan Peter diskar, inte var gjort… ? Det är nog bäst att vi håller oss till rutinerna, helt enkelt.)
Förmiddagen tillbringades sedan nere vid ”vår” strand, där det faktiskt var ovanligt mycket folk idag. Säkert 10 stycken. Och lika många som gick förbi. Jobbigt med sådan trängsel. 😉 Dagens stora fråga var vem som skulle hålla på hålet. Vår stackars madrass – som redan har en lagning efter närkontakt med en av stigens kaktusar – har nämligen stött på en till, så ville man använda den fick man hålla på hålet. Vilket ingen var sugen på. Av någon outgrundlig anledning var det oftast en vuxen som hängde där och höll medan barnen underhöll sitt nya husdjur, sjösnigeln ”Sjöis”. Mellan varven smiddes också planer om vad man skulle kunna göra åt den infernaliskt ihärdige motorsurfaren ute i viken. Det är så fantastiskt lugnt och skönt tills han kör igång med sin högljudda motordrivna ”surfbräda” (som säkert heter något flashigt egentligen).
Efter lunch försökte vi med varierande framgång ta lite siesta för att kunna få en trevlig födelsedagsmiddag på kvällen. Jag tror att samtliga vuxna sov i alla fall någon liten skvätt, men alla barn var – just då -pigga som lärkor, och sov inte, vad de än försökte intala oss.
Att ta solbrända familjebilder på Peters födelsedag är sedan gammalt, så innan vi kunde åka var vi tvungna att få till den perfekta bilden. Efter lite övning tycker jag att vi lyckades riktigt bra.
Vi hade bestämt oss för att testa restaurangen Panorama ovanför (bokstavligen) Makarska och kom dit utan incidenter, trots brant och slingrig väg. Redan när vi steg ur bilen var det värt resan, för utsikten var verkligen magnifik och stället jättefint. Det började också väldigt bra med uppmärksam och lyhörd servitör och jättefina förrätter, men sen höll de inte riktigt måttet (förmodligen pga för lite personal helt enkelt) för det tog eeeeeevigheter att få huvudrätterna, min well done-biff var blodig, Annas risotto som ”skolans underkokta ris med lite grönsaker” och servicen tog liksom slut. Ingen fråga om det var ok, ingen fråga om något mer att dricka, ingen fråga om efterrätt/kaffe och notan fick vi jaga dem för att få. Dessutom kom de inte med växel. Att förutsätta att överskottet av 400 på Annas 320-nota är dricks är faktiskt rätt fräckt. Speciellt när man inte fått någon service under större delen av middagen. Tyvärr förstör sådant känslan för mig och lämnar en lite dålig smak i munnen av något som annars var såå mysigt och trevligt. (Jag fick förresten in en helt perfekt biff efter att jag (lyckats) klaga, så där är jag ändå nöjd. Rätt ska vara rätt.) Jag rekommenderar ändå verkligen ett besök! Är de inte underbemannade är de säkerligen fantastiska rakt igenom.
De icke-siestade barnen somnade eller halvsomnade i bilen, så den utlovade hemma-efterrätten (inte av snålhet utan med tanke på hur lång tid det nog hade tagit på restaurangen…) brann inne. Lär av detta, barn! Och restaurang… Peter och jag hängde sedan i köket (!), där tv:n märkligt nog hänger (bokstavligen) för att kolla Sveriges finalmotståndare i VM…. (Gaaaah, jinxade jag bort matchen i morgon nu? ?)
Jodå. ?
Även i morgon ska det bli 37 grader, så jag tror minsann att det lutar åt bad även i morgon. (På riktigt, var det 14 hemma idag? Det är ju inte okej.) Det får nog bli köket (med parasoll) även i morgon kväll dessutom, för vi lyckas nog inte få alla barn (och Anna 😉 att hålla sig vakna hela matchen ute på lokal även om det hade varit kul. Köket blir bra. Heja heja heja!