Idag ska det blir svalare och molnigt i Durres, vilket inte känns såå illa med tanke på snöbilderna (!) hemifrån som översvämmar sociala medier, men samtidigt ska vi ju visst hem till eländet i morgon och hade tänkt stanna en natt i Malmö på vägen. Vi har inte direkt snöskorna och termobyxorna väntande i bilen på Sturup så undrar hur det ska gå. Det var ju vår när vi åkte… Jag hoppas på ursnabbt väderomslag helt enkelt.
Just nu, direkt efter ännu en kolhydratstinn frukost som ger mig så härliga toppar och dalar i sockret (not), har jag i alla fall lyckats baxa ut rummets enda stol på den minimala balkongen så jag kan lapa lite sol innan de utlovade (uthotade) molnen ska göra sitt intåg. Jag får sitta på sidan för att få plats med benen, men vad gör man inte för att få sol i fejan? Lyckligtvis har jag väldigt lite konkurrens om just solen, för de andra är såå nöjda med att få lite ”chilltid” utan tjat från undertecknad och Inna är dessutom lite småsjuk, stackaren, så allt det här promenerandet (som hon inte ens i vanliga fall uppskattar det minsta, vilken pre -teen gör väl det?) tar rätt hårt på henne.
Den lilla traditionen med dagens lilla förtroliga frukostsamtal med värdinnan var idag ganska roande att lyssna på, för Peter, som är den seriöse och påläste av oss (jag bara skriver om och rackar ner på saker utan bakgrundskunskap, jag) försökte få igång en diskussion om tidigare styrning av Albanien och jämförde då med Nordkorea, medan värdinnan glatt pratade om lilla fina staden Curilla (uppenbarligen uttalas dubbel-L som i spanskan, dvs som ett j-ljud) och undrade om han varit där…. Det som var extra kul för mig var att Peter först inte uppfattade detta utan verkligen trodde att hon undrade om han varit i (Nord)Korea… 🤣
Jag förstår på kommentarerna på mina sociala medier att jag nog inte kommer att bli erbjuden jobbet som ambassadör för Albanien i allmänhet och Durres i synnerhet… Konstigt, jag som är känd för att vara en så härlig och positiv person… 🤣 Skämt åsido, den som läser och blir avskräckt ska nog ha två saker i åtanke; för det första är det mycket roligare och lättare att skriva med en negativ udd, och för det andra så är Durres en stor [hamn]stad (Albaniens näst största, tror jag). Mer Gdynia än Sopot för att använda andra rese-referenser. Dessutom är både staden och landet under stor förändring, det är tydligt. Ska man åka hit för vacker natur och klart vatten ska man nog till södra delarna av landet, men för fyra dagar känns den [bil-]resan lite onödig. Med tanke på att det fågelvägen är ungefär som mellan Karlshamn och Malmö till Saranda, som uppges vara väldigt vackert, men ändå enligt Google Maps ska ta över tre timmar med bil, kan man nog gissa att det inte direkt är motorväg dit. Det verkar dessutom som om de flesta resor dit går via Korfu, som ju ligger kloss intill, och då är det ”lite” andra flygpriser än med Wizz till Tirana…
Två timmar senare idag har det inte hänt mycket i mitt liv. Jag har svängt benen åt andra hållet på stolen och hämtat mig ett litet fluor-glas (ni yngre får googla fluor-tant så fattar ni) vin som passar perfekt under blomlådan. Molnen lyser ännu med sin frånvaro och här i lä på mini-balkongen lider jag inte av brisen (eller febern, som varmblodige maken kallar det) så kan inte klaga. Inna hostar och snörvlar och Mimi är helt nöjd med att ligga i sängen och förevisa vårt ”gigantiska” rum för sina kompisar hemma. Peter är också lite halvrisig i kroppen, men fick nog av passiviteten för en stund sedan och är på en egen upptäcksfärd någonstans i närområdet. Egentligen är alla alltså ganska nöjda, men ett litet stresspåslag och ”vi-borde-göra-något” börjar smyga sig på så vi får väl se om vi snart tar oss för något. Det verkar som om alla snacks- och godispåsar är tomma, så om inte annat drivs vi väl ut av hunger… 🤣
När jag läser vad jag hittills skrivit vet jag inte riktigt om jag ska vara imponerad av eller rädd för mig själv som uppenbarligen kan skriva så mycket om absolut ingenting. Det får bli upp till betraktaren att avgöra.
Hungern har i alla fall drivit ut oss i ett fortfarande ganska behagligt eftermiddagsklimat. Jag och Inna tog en snabb vända om stadens Amfiteater, men konstaterade ganska snabbt och krasst att vi nog inte behövde betala (ynka 30:-) för att beträda området, för nu har vi sett och förevigat det i alla fall.
Med tanke på det trots allt fina vädret styrde vi återigen kosan mot strandpromenaden, där vi hamnade på uteserveringen 4 Stinët. De hade möjligen lite otur när de t.ex. tog bort gurkan i stället för salladen ur Innas grekiska sallad (vem har f.ö ens sallad i en grekisk sallad?) och sedan välte mitt vinglas över Mimis pizza utan att på något sätt åtgärda eller kompensera, men återigen (det var ju samma igår) lyfter salladen och den stekta osten med pistagenötter upplevelsen till en nivå där jag (till barnens lättnad) inte blir en ”Karen”. (För den som inte har barn eller kunskap om sådana företeelser så är en Karen tydligen en typisk medelålders gnällig kvinna som inte är rädd för dålig stämning utan klagar på sådant… 🤣) Jag fick lära mig det av en högst generad dotter på McD i Malmö för ett tag sedan då jag inte accepterade en hamburgare (och en icke-ursäkt) i stället för min beställda och betalda sallad utan bad om pengarna tillbaka just för att de inte ens hade vett att be om ursäkt. Tydligen hemskt pinsamt beteende…
När notan sedan kommer och är på sisådär 550:- för en jättegod måltid då alla tagit två maträtter och därtill två efterrätter, en halv liter vin (även om lite slogs ut), en öl, två dubbla espresso och två vatten, då är det svårt att vara en Karen över lite utspillt vin och felaktiga gurkor.
Efter maten var det enligt Mimi helt nödvändigt att klättra lite på schnitzeln, där vi både kollade in en bläckfisk och iakttog hur en japansk familj (en riktig japansk familj alltså) med viss möda fiskade upp sin kapsejsade drake ur vattnet. Mimi ville egentligen hoppa i och hjälpa dem, men vi la in vårt veto mot det, taskiga föräldrar som vi är.
Vi är som sagt inte riktigt på G idag, så efter ytterligare ett obligatoriskt besök på lekplatsen och en liten extrarunda för undertecknad för att nå dagens rörelsemål hamnade vi faktiskt återigen i ryggläge på rummet.
När vi sedan sent omsider tog oss samman och ut för att äta middag gick det sådär…. Vi hade för en gångs skull ett givet mål och hade t.o.m fotat menyn så vi hade lite koll. Rooftop XV som, som namnet antyder, ligger på 15:e våningen, var vårt mål. (Vi tänkte lite på dig och Hilton i Gdansk, Petra 😃.) Vi hade läst en del negativa recensioner om dålig service men chansade ändå. Vi fick menyer ganska snabbt, men när vi efter 20 minuter äntligen skulle få beställa hade de först inte tonfisken jag ville ha och sedan ingen pizza överhuvudtaget, vilket tre av fyra hade tänkt beställa… Med tanke på att det mesta annat på menyn var hyfsat avancerade fiskrätter reste vi oss faktiskt och gick. Vi hade ju i alla fall fått några bilder…
I stället tog vi, utan förhandscheck på någon meny, närliggande Portiku som visade sig vara aningen mer avancerad än vår ganska mesiga smak, men eftersom de var väldigt snabba med dryckesbeställningen fick vi snällt och mesigt försöka hitta något på menyn som inte var ostron, vildkanin, vildsvin, anka eller med tryffel, som ju låter så gott, men faktiskt inte är det. 🙈 Det landade i fantastiskt god broccolisoppa och pasta respektive sesampanerad ost, och trots det flotta tilltalet hamnade vi även här under femhundringen för oss alla fyra inklusive vin och öl. Vi gillar att äta och dricka i Albanien!
Vi följde upp det hela med efterrätt på en närliggande gelateria där vi fick urlyxiga bakelser, glass och espresso för under hundralappen utöver att vi fick följa några minioners (läs: ettåringars) drama som inkluderade allt från olycklig kärlek till knivslagsmål. (Lyckligtvis en beskedlig kniv där främst skaftet användes, men ändå…)
Sammanfattningsvis blev det, trots lite taskiga förutsättningar, en ganska okej dag idag också även om vi så klart gärna egentligen hade gjort lite mer av tiden här. I morgon åker vi hem till snökaoset och den högst ovälkomna vintern mitt i våren, men först hoppas vi hinna uppleva lite mer sommar och Albanien. Håll tummarna för friska barn och mycket energi! Over and out för idag.