Albanien 2.0. Dag 3. Mer av samma på Meliã.

Tusan, jag skulle inte ha jinxat det där med sängarna och sömnen igår, för livet slog direkt tillbaka med en sömnlös natt pga ont i varenda led i kroppen. Tack för det liksom. Att bli äldre har så många härliga fördelar. Att Mimi dessutom ramlade ur sängen med en duns och blev liggande som avsvimmad gjorde i ärlighetens namn inte heller mycket för natt-ron, men hon hade inte skadat sig utan sov bara så tungt (lyckosten) att hon varken märkt när hon ramlat ner eller kom ihåg hur hon kommit upp igen. 🤣

En icke-sarkastisk fördel med att inte kunna sova är ju dock att det faktiskt är svalare ute innan 08, så jag slog till med en lite längre promenad idag. Det är påfallande hur stranden förändras ju längre söderut man kommer. Här uppe där finhotellen ligger på rad är det helt tomt på solstolarna och i vattnet, men bara en kilometer längre ner fullkomligen sjuder det av liv trots att klockan inte ens är halv nio. Här verkar inte ligga några dyra finhotell utan här är det lokalborna som firar söndag med härlig medhavd frukost från kylväskor eller på restaurangerna längre upp på stranden. (Det där med härlig medhavd frukost är f.ö. som med kalas. Det var jättehärligt så länge man inte var den som liksom hade ansvar för att fixa eländet. 😝)

Här var det tomt.
Liksom här.
Och här.
Ajdå, dagens parti av vändtia kommer att bli mer utmanande än vanligt för några.

Där lokalborna hänger är det inte längre speciellt smidigt att promenera längs stranden eftersom jag hela tiden får väja för långsamma tanter arm i arm eller barn som leker för fullt i strandbrynet, så jag försöker ta mig upp ovanför stranden för att ta ”landvägen” tillbaka. Här är det dock fullt krig om de i vanlig ordning superorganiserade fast helt oorganiserade parkeringsplatserna under träden, så det känns inte helt säkert att promenera där. Det blir inte den vackraste eller svalaste vägen tillbaka, men tillbaka kom jag i alla fall.

Inte den mest inbjudande kompisgunga jag sett.
Favela chic. Låter som en oxymoron. (Inte helt riktigt eftersom det inte är ett sammansatt ord, men grejen liksom. Och för den som inte haft lyxen att läsa språkvetenskap så är en oxymoron ett ”motsatsord” där förleden är en motsats till efterleden, som ”jätteliten”.)
Det borde egentligen ha varit ett utmärkt ställe för en restaurang, men något hände förmodligen. Eller så är de väldigt sena i starten… 🤔
Måste erkänna att jag blir mer sugen på pool än hav när jag ser dessa gigantiska maneter uppsköljda på stranden. Foten i storlek 41 är med som jämförelse. 🫣
🤢
Tillbaka på finhotellet där man ännu bara vaknat så pass att man varit ute och kissat in sitt solstolsrevir.
Lyckligtvis var ju mitt revir inkissat sedan länge, så jag kunde vänta in resten av familjen här.

Jag älskar ju egentligen att spetsa till det och vara (och ibland spela) väldigt fördomsfull eftersom det blir bättre tv (blogg) då, men när det känns som om vissa fördomar slår in är det inte lika kul. Så är det nu. Under helgen har det känts som om andelen inhemska gäster ökat exponentiellt och med detta har även rökandet 🤢 både i restaurangerna och vid poolerna ökat, liksom andelen motsatsen till våra wellbehaved kids. Jag måste nog snart göra en Petra och testa de barnfria Rooftop-barerna, som det tydligen ska finnas två av. (Förstår att du är grymt besviken på oss, Petra, för vi har inte ens varit där än… 🙈🤣)

Vid frukosten förstod vi verkligen att det nu är många fler gäster på hotellet för i stället för att lugnt strosa mellan lediga bord och välpåfyllda fräscha fat var det nu lite mer av djungelns lag även här. Enligt britterna vi pratade med första kvällen hade de upplevt det så här även förra helgen, så det är kanske kortväga gäster som passar på under helgerna eller så har säsongen verkligen startat igång nu. Eftersom vi lämnar för vår lägenhet nere i Durrës i morgon så lär vi nog inte kunna svara på det.

Tja, varför inte en giraff med en kristallkrona i munnen? Man kan ju ha genomskinliga toa-dörrar så det här är ju rätt normalt i jämförelse…
Så olika men bäst i världen båda två på sina olika sätt. ❤️

Och eftersom det bara är en dag kvar funkar det faktiskt att fortsätta i samma stil även idag, dvs hänga i vår Bali-bed, hänga i poolen, snålhämta nötter, ost och dryck i loungen så att vi står oss mellan frukost och middag och i princip inte göra någonting. Mimi kallar mig oldschool för att jag löser korsord och själv tränar hon idogt på att utveckla sin dykning, och har fått med även Inna på det, så det är ett evigt upp och ner, upp och ner, upp och ner ur poolen. Annars händer det inte mycket alls.

Mitt elakaste span idag är två nykomna (?) kvinnor som jag skulle vilja placera i ”medelåldern” innan jag med obehaglig självinsikt inser att de förmodligen är 10 år yngre än jag. (Det är som när man läser i tidningen om ”en kvinna i femtioårsåldern” och automatiskt tänker på någon ur föräldragenerationen… 🙈) Nåja, dessa två med utstyrslar á la något slags Grace Kelly ägnade en god halvtimme med telefon på stativ åt att regissera varandra i solstolarna i poolen. Den ena var till och med framme och fysiskt flyttade den andras (i ärlighetens namn rätt fula 🙈) ben för att de skulle te sig så dekorativa som möjligt i videon (?) som filmades. 🤣 Något liknande höll f.ö. ett par på översta våningen på med i morse. Iklädda hotellets morgonrockar och med stativet i mitten fotades/filmades det ur allehanda vinklar och poser. Det var ganska roande att iaktta och jag önskar att jag hade kunnat se slutresultaten. Jag anar att ledsna magar och dallrande skinkor inte kommer att nämnas (eller anas) i dessa stories… 🤔

Jag och Mimi skojar mycket om Emil Henrohns träffsäkra parodier på dagens tioåringar… 🤣 och Mimi har självironi nog för att inse att hon är lite där… 🙈
Idag lyckades vi faktiskt (efter viss övertalningskampanj) lämna stora Infinity-poolen under ”snacks-timmen” i vår exklusiva Level lounge och det var ju ett synnerligen bra drag som vi borde gjort tidigare.
Slurp.
Allt ser dessutom mycket godare ut i is.
Ganska nöjda. (Speciellt pappan som de tidigare dagarna varit den som hämtat mackor och dryck i pappersmuggar åt oss andra slashasar.)
Samtidigt som vi satte oss här för att smörja kråset med alla dessa godsaker i både fast och flytande form, såg vi att mamma larmade av för att vattna och kolla till allt hemma åt oss. Livet är orättvist… så självklart var vi tvungna att skicka detta till henne. 🙈🤣
Cava är godare i riktigt glas, så är det bara. 🍾

Efter det trevliga hänget i loungen kände jag viss press (undrar från vem, Petra… 🤔😉) att i alla fall ta reda på hur Adults only-Rooftop-baren är, och sorry barnen, men ni får nog stanna hemma nästa gång… 🤣 Eller så hänger du och jag här, mamma, så får Peter och tjejerna vara någon annanstans. 🤔 Det var med andra ord hemskt trevligt. Och inte en unge i närheten. Inga rökare heller, men det vet jag inte om det bara var tur.

Utsikt mot havet från ena Rooftop-baren.
Äsch, det var meningen att det skulle framgå hur gött jag hade det utsträckt på en cirkelrund strandsäng med fantastisk utsikt, men bilden blev inte riktigt som det var tänkt.
För några år sedan hade det varit där nere vi hängt…
Det här ser ju inte obehagligt ut. Det mest spännande är att det alltså var sammanlagt åtta personer här uppe, och då har jag räknat med mig själv, bartendern och de två kvinnorna som kom samtidigt som jag. Sådant slöseri. (I morgon säger jag bara att jag går ut på promenad på morgonen…. 🤔)
Det är ett väldigt stort hotell.
Resegitarren, som nästan blev en dyr historia, används lyckligtvis.

Idag var första och enda dagen som vi lyckats boka bord på en av de andra restaurangerna på stället. Inte för att de andra är bättre, för Level lounge är den bästa, utan för att det finns lite mer lättillgänglig mat på italienska Casa nostra (inte cosa lyckligtvis) när man inte har så avancerad smak. 🙈 Vi kunde absolut inte komma efter 19 dock, för sen var det knökfullt, var beskedet kl. 18 idag, så det kändes som om personalen var aningen besvärad när det var mer personal än gäster både kl. 19, 19.30 och 20…. Efter 20 var förhållandet nog 50/50. Lite pinsamt för dem, men maten var helt okej och vi hade ovanligt trevligt själva med barn som briljerade med diverse tungvrickare på olika språk, vilket ledde till många skratt. Det började med Sex laxar i en laxask och gick sedan vidare till How much wood would a woodchuck chuck if a woodchuck could chuck wood? i en svindlande hastighet. Mimi var dessutom så löjligt nöjd med sin lasagne att det strålade så pass om henne att personalen (den besvärade) bara log när de gick förbi. Lite nervöst blev det när vi för första gången på hela vistelsen fick ett kvitto att skriva på, speciellt när ju Leken (valutan här) har svindlande många nollor, men det var nog rätt ändå. Utöver den hemska taxiresan och tre glassar idag (dubbelt så dyra som i vilket stånd som helst som inte ligger på en resort) så har vi hittills (vad vi vet i alla fall) inte gjort av med en krona utöver priset för hotellet.

Nöjd är bara förnamnet.
Jag vågade minsann lämna comfort-zonen och beställa fisk. Riktigt gott och precis lagom efter det rejäla ”snacket” i loungen innan även om jag kanske inte strålade som Mimi.
Möjligen den största creme brûlée vi sett och chokladglassen (!) kunde de verkligen hoppat över, men även den fick höga betyg från Olofsson-juryn.
Djäklar vad hon kan vricka tungan, den här. ❤️

Efter maten hade vi tänkt hänga lite på ”plazan” där det skulle vara live-blues, men det räckte att gå in i det ändå stora och luftiga utrymmet och känna cigarettröken från ungefär vartannat bord (så djävla äckligt och passé!) för att vi skulle tappa lusten för det. ”Lyckligtvis” var den s.k. bluesen också skrattretande dålig, så vi traskade vidare i jakt på våra förlupna barn och hittade då en ”fan zone” med bar och fotbolls-EM på storbild på en gräsmatta utanför lekrummet och sportbaren, som passande nog ligger vägg i vägg, så i skrivande stund har vi faktiskt spenderat ytterligare ett par hundralappar på varsin drink och sitter bekvämt uppkrupna i varsin soffa (inga träbänkar här inte, vi är ju Level gubevars) och kollar fotboll medan barnen kastar boll med någon ny bekantskap vägg i vägg.

Plazan och alla rökare är där bakom.
Som sagt, supermysigt och t.o.m utan tak, insåg jag i efterhand, och ändå så äckligt med röken.
Okej, man hade kanske sett lite lite bättre där framme…
Men det är väldigt mycket skönare så här. Lite mer Level liksom… 🤣

I vanlig ordning är vi inte speciellt bra på att utnyttja de härliga kvällarna, vilket verkligen skulle behöva bli ett utvecklingsmål, utan vi var på rummet i tid för att se slutet på EM-matchen. Lite skamligt nästan och väldigt lite semester över det, men packningen inför hotellbytet i morgon har inletts. Tantvarning igen… Over and out.