På grund av att jag ju blev galet seg av den dåliga spaghettin igår, vaknade jag ännu tidigare idag. Egentligen är jag en snoozare av rang, men det är något med kombinationen av lite för hård säng, lite för ljust och känslan av att det dels är skönt ute redan vid 07, dels att det är förbannat skönt att ha uppnått större delen av sitt rörelsemål före frukost som faktiskt lyckas få upp mig ur sängvärmen just på semester numera. (Hemma hade jag snoozat till 09-10 och sedan vaknat superstressad med en känsla av att hela dagen var förstörd… Det är inte alltid så lätt att vara jag. 😝)
Idag gick jag samma runda som igår, men lite lite längre för jag var lite nyfiken på stranden/samhället jag skymtade bortom berget igår. Intressant nog var det 3,5 km dit men ändå sa klockan att jag bara gått 6,5 km när jag gått tillbaka exakt samma väg… Hmmmm? Säkert därför Peter alltid får massor av fler steg/km än jag trots att han inte rör sig lika mycket…
Jag gillar de små borden med menyerna i skivan i alla fall och barnen skulle givetvis vilja till en strand där det fanns hundar… men jag gissar att vi kommer att vara för bekväma för att lämna vårt ursmidiga läger nedanför lägenheten.
Halleluja! Idag fick vi faktiskt till den perfekta frukosten, helt utan svinn! Tredje gången gillt. Det där med att testa nytt ligger inte riktigt för oss ifall någon nu lyckats missa det. Det enda som kunnat bli ännu lite lite bättre är mängden kaffe, för det spelar ingen roll hur mega-extra-large vi beställer; det blir ändå bara kaffe i max dubbel espresso-storlek och barnen säger att vi ska sluta ”bugga” (som i störa) den trevliga personalen med alla våra beställningar, så lite brist-på-kaffe-huvudvärk lider jag faktiskt av nu vid lunch. Kan också bero på att jag inte druckit en droppe av något sedan frukost trots att det är 29 grader varmt… Med tanke på att jag har en restaurang två meter bort och en lägenhet 13 meter därifrån beror det ju egentligen på ren och skär dumhet, när jag tänker efter, men resten av familjen ”suppar” (i ordets faktiska betydelse idag) så jag har ju strandvakt. (Nej, i ärlighetens namn har det inte med det att göra heller. Jag är bara lat och bortskämd med att Peter fixar sådant. 🙈 Sugardaddy Pete helt enkelt… 😃)
Även idag lämnade vi stranden när solen nådde vårt läger strax före 14. Tyvärr har Peter just nu grym otur med sina matförslag, för de pizzaslicar han föreslog och köpte till lunch dissades av samtliga familjemedlemmar. Min teori är att de var från igår, och det enda de smakade var det som barnen brukar be att få slippa, nämligen oregano. Nåja, man behöver ju inte så mycket mat när det är över 30 grader varmt och man går och småsnacksar mest hela tiden ändå… men Mimi uttryckte för säkerhets skull mycket förnumstigt att hon verkligen tyckte att vi skulle hålla oss till vår restaurang (Mucrum) från och med nu. Jag tror att hon har rätt.
Mimi har, ända sedan jag kom hem från min promenad i morse, uttryckt att hon också vill gå. Vart verkar inte så noga, hon vill bara gå, så efter vår siesta gjorde hon och jag just det. Vi kom säkert 300-400 meter (i och för sig väldigt trevliga och filosofiska meter med diskussioner bland annat om hur man kan veta att just vårt sätt att uppfatta färger verkligen är det rätta; det kanske är de färgblinda som har rätt 😃) innan hon insåg det jag sa redan innan vi gick, att det nog vore skönare att bada… så då gjorde vi det i stället.
Efter kl. 16-17 sisådär är det ju skönt i solen igen, även utan den exakt skuggiga platsen under pinjeträdet, så när vi väl kom till stranden så blev vi liksom kvar. Det där med att ha boende så nära både strand och mat är verkligen höjden av lyx och vi kommer aldrig att vilja ha det på annat sätt, känner jag. Att slippa planera (och packa!!) för en hel dag på en strand är så fantastiskt att jag knappt finner ord. Jag kommer inte på något som faktiskt är skönt eller trevligt med en lång dag på en strand i 30-gradig värme utan möjlighet att gå på toa, hålla mat och vatten kallt, alla elektroniska enheter svala och laddade eller ens något så simpelt som att hålla ordning på alla prylar som krävs. Nej, minsann, ett boende med alla bekvämligheter på max 25 meters avstånd åt alla!
Det är verkligen ljuvligt att bara kunna bli kvar på stranden oavsett vad klockan blir. Framåt 19 dök nya kompisarna med familj upp efter sitt (läskiga) köra-på-vindlande-vägar-utan-skyddsräcken och gå-på-glasbro-äventyr i bergen och då blev vi kvar ännu längre och en flaska vin blev ytterligare en samtidigt som barnen lekte fånga stenen (stora stenar 😱) med en lösdrivande (?) hund och dessutom själva beställde en gigantisk pommes-tallrik från restaurangen. Om man bortser från näringsintaget så blir verkligen allting annat bara bättre och enklare ju äldre de blir! Vi låtsas helt enkelt som om vi vanligtvis har tydliga rutiner och äter enligt kostcirkeln, så några små futtiga avsteg på semestern spelar ju ingen roll. (Vissel vissel…)
Jag vet inte hur det var i lägenheten ett par kvarter ovanför oss, men här var det i alla fall två väldigt nöjda barn (och föräldrar) som slocknade ganska snabbt efter en härligt oplanerad skön dag och social kväll. 🥰
Tyvärr får jag väl motvilligt erkänna att efter att helt oplanerat (hela kvällen var ju verkligen helt oplanerad) råkat ha de enligt Mimi för korta shortsen till något annat än fram och tillbaka till stranden, så får jag nog ge henne rätt. 🙈 De kändes inte helt bekväma bland folk, inte ens efter rosé-intaget på stranden innan… men vad tusan, det finns folk som ser värre ut här! (Och bättre…)
