Florida 4.0 2019/2020 Dag 10 Nyårsafton i Cape Coral

Jag måste bara få skriva det! Jag skrev ju igår att det var 22 grader varmt vid 21.30. När ja gick och la mig strax före midnatt (rekord! Jag nyårstränar…) var det fortfarande lika varmt. Älskar älskar älskar det.

Och tur är väl det, att jag uppskattade det så mycket alltså , för idag har vi faktiskt vaknat till lite lägre temp. Jag förstår att det kan låta som ett hån för den som i Sverige vaknat till ett par grader (och sol, har jag hört – härligt!), men vi har idag bara 19-20 grader nu på morgonen, med en uppskattad maxtemp på 24 grader. Jag tror att vi kommer att överleva det också, men lika härligt på kvällarna blir det nog inte. Med tanke på att Mimi tassade in och väckte oss – upprepade gånger – mellan 06 och 07 tror jag iofs att vi helt kan lägga ner det där med nyårsafton utanför huset ändå. Jag lyxade till det och köpte oxfilé (tror jag, de amerikanska styckningsdelarna är inte helt lätta) igår, så nu ska jag bara lista ut hur jag tillagar den på bästa sätt i ett okänt kök utan de tillbehör och den utrustning jag är van vid. (Jag skojar bara, det har inte ett skit med köket att göra – jag har helt enkelt ingen aning om vad man gör med en oxfilé, jag är en bacon-, köttfärs- och fläskfilémänniska.)

Känslan när man får hugga sönder höljet på en ny Nutella-burk…
Känslan när man är så nöjd med en teckning att man bara längtar efter att få visa den för dagiskompisarna.
”Jag kastade i henne och hon hamnade så här!”

Dagen har hittills (vid lunch) bara handlat om att slappa vid poolen, och om att spendera pengar. Det gäller att ta seden dit man kommer. Peter har, surprise surprise, som alla fäder som köper teknikprylar till sina barn, blivit lite hookad på drönargrejen, speciellt sedan han och Inna träffade de riktiga drönarnördarna i parken i lördags, så idag har han köpt sig en ”adult drone”. Det stod faktiskt så. Som vanligt slutar hans online-shoppande med att jag tröttnar på alla frågor och tar över, oftast (jo, det är sant) med billigare pris och/eller bättre leverans som följd. Så även idag, så nu har jag helt plötsligt köpt en drönare. Och – hur det nu gick till – fått 30 dagars trial till på Amazon Prime. Jag försökte fuska mig till det häromdagen genom att registrera en annan mejladress och ett annat betalkort, men fick tji. Idag när jag var helt beredd att betala 12.99$ för en månad gick det däremot jättebra. Strange! Men helt okej, så tack, Amazon.

För den som inte har en aning om vad jag pratar om så är Amazon Prime något slags kombinerad streaming/bok/magasin/billig frakt-grej. Typ Viaplay, Readly, ITunes ihop och så får man erbjudanden och snabbfrakt när man handlar på Amazon. Väldigt rekommendabelt om man vill handla online när man är här. Det är väldigt enkelt att få det beställda levererat till den adress man för tillfälligt befinner sig på, och vi har aldrig haft problem. Hoppas det blir så denna gång också.

Nöjda snart ”dubbel-drönar-ägare”
Nöjd ”jag-åt-Nutella-till-frukost-tjej”. (Förutom leendet, är hon inte löjligt lik tavlan på den gråtande flickan som alla hade i slutet av 70-talet?)
Sötnöt
Årets sista poolhäng

Strax innan lunch hände något konstigt. Tjejerna var sig inte riktigt lika på något sätt. Mimi var plötsligt väldigt lång. Vi kunde inte förstå vad som hade hänt. Konstigt konstigt.

”Ähum, mamma och pappa, ser ni vem som är vem?”
”Jag är Inna”, sa den lite kortare tjejen till vänster i Innas kläder, ”och jag är Mimi”, sa hon till höger. Då är det väl så då.

Rollspelet fortsatte över hela lunchen, vilket var superbra, för för att spela rollen var man ju tvungen att äta sakerna syrran gillar. Mer rollspel åt folket! En stund efter lunch klarade Mimi inte av det längre, utan efter många försåtliga frågor som vi självklart svarade ”sanningsenligt” på, avslöjade hon glädjestrålande hela bedrägeriet. Sen tog det en liten stund innan jag hörde en späd mörk röst säga ”Älskling, älskling…!” och ut kom Mimi iklädd Peters kalsonger (!), t-shirt och glasögon. ?

Med basröst: ”Åh nej, jag tappar kalsongerna!”

Vi tillbringade verkligen hela dagen vid och i poolen. Jag försökte till och med ta en liten tupplur, men som vanligt kände de små huliganerna av det och hade just då tusen frågor. Framemot halv fem insåg vi att vi nog måste göra någonting för att inte somna innan det svenska nyåret, så då tog vi en promenad bortåt fotbollsplanen med drönaren och Pokémon i telefonerna. Det var precis vad vi behövde, och lagom tills vi nästan var tillbaka började nyårshälsningarna komma och vi fick stanna till för att ta en svensk nyårsbild. Man vill ju inte missa en chans att fira liksom.

Skåla i bubbelpoolen på julafton och nyårsafton hör till.
Där skuttar de, hand i hand. ❤️
Gott Nytt svenskt Nyår!

Väl hemma igen var det matlagning och tillfixning som gällde. Inna lät Mimi sminka henne, vilket hon sedan bittert ångrade för det var jättesvårt att få bort all svart färg från panna och näsa. ”Oops”, sa Mimi, ”det var svårt med mobilen”. Fyrverkerierna satte igång redan strax efter 18 till Mimis stora förtjusning. Fast först beundrade vi solnedgången i all sin prakt. Får jag välja, föredrar jag den.

Mimi ville egentligen ha med sig en helt annan klänning, som jag ansåg olämplig, så hon hade svårt att känna sig riktigt bekväm och fin. Först fick jag fota henne så här…
… och sedan så här, med kammad lugg. Hon var fortfarande inte helt övertygad, men lät sig till slut övertalas i alla fall.
På första parkett.
Vi hade verkligen perfekt utsikt. Det smälldes galet mycket fyrverkerier precis hela kvällen, och det var inga smågrejer, utan flera gånger trodde vi att det var något officiellt firande, men allt verkade ha varit privata initiativ. Det var många tusen dollar som bokstavligen gick upp i rök.
Matlagningsvinet var ovanligt bubbligt och rosa, kvällen till ära.
Funkade utmärkt för köttet blev supergott.
Den officiella nyårsbilden. Då ska läppstiftet på. Det är sedan gammalt.
Version 2
Version 3 med hela familjen, dvs inkl späckhuggaren Hugo, hajen Charmander, flamingon Bella och dockan ”bebis” eller Isabell.

Maten blev, om jag får säga det själv, jättegod, och för första gången (?) lyckades vi med konststycket att inte dra igång brandvarnarna. Det krävdes i och för sig många stängda dörrar och takfläktar på, men det är resultatet som räknas. När vi ätit klart var alla taggade och positiva. Fyra timmar till var väl ingenting. Vid lite över halv nio konstaterade Mimi, uppkrupen i mitt knä under en filt, att hon faktiskt hade sett fyrverkerier, så hon behövde inte fler nu, och sen somnade hon. Tio minuter senare tyckte Inna att det var för högljutt när grannarna började smälla, så hon gick in. Vid halv elva var det faktiskt bara 16 grader, så då gick jag och Peter också in. I och för sig har vi nästan lika fin utsikt från sofforna, men jag måste erkänna att även jag slocknade och fick väckas vid tolvslaget. Då kom även först Mimi, och lite senare, Inna – fortfarande i feststass – tassande, så vi kunde faktiskt fira in det nya decenniet tillsammans.

När det bjuds supergod oxfilé (ok, inte så flott upplagd, men ändå) och man ändå, dagen till ära låter barnen välja mat… Då blir det bacon. ?
Ett riktigt gott nytt decennium från fam Olofsson. Over and out för i år.

Florida 4.0 2019/2020 Dag 9 En mellandag med lite lekpark och mycket livsmedel

Med risk för att börja bli lite lätt tjatig så verkar vi ha vaknat till ännu en fantastisk dag här i vårt lilla villaparadis. Det porlar mysigt från bubbelpoolen, kaffet (svenskt) smakar ypperligt, barnen har fått köpa en dinosaurievärld i Minecraft där Inna undervisar Mimi och så har vi ju utsikten över den spegelblanka sjön/dammen. Det är så idylliskt att fan kunde bli religiös. Glömde jag nämna temperaturen? 23 grader 07.30. Om jag är nöjd? Lite.

En annan sak som gör mig löjligt nöjd är att jag kom på att det ju inte är på lördag vi åker, som jag fick för mig igår, utan på söndag. Jippie, vi tjänade en hel dag! ? Jag tror ju inte att vi kommer att ha det dåligt i Siesta Keys, som är nästa stopp, men det blir ju något helt annat eftersom vi ska bo i lägenhet på en resort och inte i villa med egen pool och fantastisk sjöutsikt. Förhoppningsvis bra fast på ett annat sätt.

Ursäkta spammingen, men det är ju så vackert.
Minecraftundervisning pågår. Mimi: ”Vilken hjälte jag är! Jag räddade hästarna från dinosaurierna.”

I morgon är det visst nyårsafton. Undrar hur vi ska fira den. Förra året grillade vi ”hemma” i det årets villa, Villa Sunny, och höll oss vakna (3/4 av familjen) hyfsat förgäves för att kolla fyrverkerier som aldrig kom. Nu läste jag precis om två olika firanden här i Cape Coral, ett i marinan (där vi brukar träffa hundar ?) och ett på bron mot – antar jag – Ft Myers. Med tanke på vår svenskinfluerade dygnsrytm där barnen slocknar innan eller runt 20 och vi inte långt efter, vet jag inte vad som vore bästa upplägget, men det behöver vi å andra sidan inte bestämma förrän i morgon. Vi har ju semester och inte ett enda måste.

Med tanke på gårdagens vidbrända lemmar tar vi idag det säkra för det osäkra och håller oss lite undan solen, i alla fall den allra värsta strandsolen. I Peters värld betyder det musikaffär, i Mimis lekplats med splash zone, i Innas ”något med djur” och i min handla mat och kanske fånga någon Pokémon. Sagt och gjort, efter aningens för lång startsträcka satte vi GPS:n på Ft Myers där Inna redan på håll utbrast ”Nej, inte detta nu igen!”. Uppenbarligen har Peter varit lite oftare än han inbillar sig på Guitar Center, för mycket riktigt var vi just där. ? Ni borde f.ö skärpa er, GC, drar ni så lite folk att ni varken lyckas attrahera pokestops eller Pokémon?! Illa. Vad ska vi då göra, vi som sitter utanför och väntar? (Skriva blogg uppenbarligen …)

Komiskt nog träffade Peter på trubadursnubben från igår i affären och roligt nog hade han samma skor och kläder som igår, precis som vi skojade om. Jag tror vi borde börja skriva böcker ihop, Michaela!

Helt emot barnens önskan – kors i taket – genomdrev vi sedan att vi skulle äta lunch på Taco Bell. Bara för att konstatera att barnen hade rätt. Det var dyrt, dålig service och inte ens speciellt gott. Tusan. Dessutom insåg vi rätt snabbt att shopping dagen innan nyårsafton inte är ultimat ens i kapitalismens mecka, så det slutade ganska snopet med att vi – som vanligt – ändrade våra planer och åkte 12 km tillbaka ungefär samma väg i riktning mot parken, utan att ha gjort annat i Ft Myers (om det nu ens var downtown vi var) än att trycka i oss några risiga tacos. Snopet var ordet.

Mimi, som är mycket fascinerad av både siffror och bokstäver, filosoferar över hur alla lika stora tal som adderas kan bli jämna, medan vi väntar på maten på Taco Bell.
Men nu får maten gärna komma….

Parken med splash zone var samma som i lördags, fast idag minus Pokémon-event, men plus badkläder så splash zone kunde utnyttjas. Och det gjorde den. Trots ganska begränsad yta och, i alla fall i våra ögon, rätt begränsat med aktiviteter, var de där i över en timme. Under tiden satt Peter snällt och kollade, medan jag gick en promenad (läs: snurrade pokestops) och köpte för varmt och för svagt kaffe. (Med för varmt menar jag för händerna eftersom jag fick transportera det över halva parken utan något slags hjälpmedel/bricka. Kaffe kan ju annars inte bli för varmt.)

Inna berättade att några tjejer hade frågat varför Mimi inte hade någon top. Tur för dem (och mig kanske) att jag inte hörde det. För att hon är FEM år kanske…

Efter förrättat värv åkte vi till wholesale-kedjan Costco, som Jokke och Michaela rekommenderat och fixat till oss. De beskrev det som en upplevelse, och det var det verkligen. Det var en gigantisk affär med ofantligt mycket grejer i otroligt stora förpackningar till – överlag – väldigt bra priser. Allt från tv-apparater och möbler till kläder, mat och mediciner. Det krävs ett speciellt medlemskort för att man ska få handla och själva affären känns lite som att gå på ta-själv-lagret på Ikea. Breda gångar mellan gigantiska hyllor med innehåll som blandats helt utan rim och reson. Jag var lite rädd att bli utslängd, avslöjad som turistisk rookie-handlare om jag fotade, annars hade jag gärna försökt fånga spektaklet på bild. Nästan direkt när vi kom in hittade vi Sharpie-setet som spanats in på Target tidigare, fast nu 11 dollar billigare än på Target. Redan en stor hit alltså. Dessutom älskade barnen provsmakningarna som fanns överallt och hittade inbakade korvar som de påstod sig älska, vilket vi direkt köpte, med tanke på hur dåligt de äter hela tiden. Säkert gillar de dem inte när vi kommer hem (been there, done that), men det är värt en chansning. Som vanligt på sådana här ställen hittar man de bästa fynden på de onyttigaste hyllorna, så lyckan var verkligen gjord när vi hittade en gigantisk (nästan två kg) burk M&M:s för under 10 dollar.

Som vanligt (igen) så hittar man ju heller inte allt man behöver (i alla fall inte i förpackningar för en familj på fyra, inte 24…) så efter Costco fick vi köra till Publix och handla lite till. Jag är ledsen, nästkommande gäst i Villa Seaside, men vi behöver stanna här till februari för att hinna äta upp all mat.

När vi kom hem var klockan över 18 och Mimi var enligt uppgift jättetrött och skakade bara överseende på huvudet när Inna föreslog en lek. ”Titta där, Inna…” och så en nickning ut över den mörka sjön. Vi kan nog glömma det där med att fira nyår ute på – eller utanför – lokal i morgon, även om hon påstår att hon ska vara vaken till midnatt då.

Mimi vaknar till tillräckligt för att göra sallad som ”är så god att jag vill ha den som godis från och med nu. När jag säger att jag vill ha godis kan ni ge mig denna salladen. Så god är den!” Ingredienserna: gurka (i sextondelar), tomat och fetaost. ?

Till middag samlade vi ihop alla goda rester (köttbullarna var ännu godare idag) och kompletterade med korvarna från dagens inköp. De var då, så klart, ”godare i affären” och inte alls samma succé som det låtit som. Som sagt… Nåja, paketet innehöll ju bara 62-66 stycken…. ? (Själva korvarna var faktiskt fortfarande goda, det var brödet som var segt, sa de, så det kan ju bero på något i tillagningen. Ugnen har en kontrollpanel som ett smärre rymdskepp, så jag ska testa några andra knappar nästa gång.)

Kvällen är lika skön som vanligt – nu börjar jag bli bortskämd – och det är nu, snart 21.30, fortfarande 22 grader varmt. Helt vindstilla och förutom enstaka motorbuller långt borta hörs bara lite avlägset skratt från en altan på andra sidan sjön och så syrsorna. Jag längtar verkligen inte hem, utan tror att jag ska avsluta här och gå och hämta garn och virknål. Jag har faktiskt inte virkat något ännu. Nu är det dags! Gott Nytt År, alla! Puss och kram på er.

Ps. Hittade just Google fotos version av vårt 2019. Även om mycket så klart kunde lagts till och dragits ifrån, så är det också mycket som är mitt i prick. Det har varit ett bra år. ? Ds.

Florida 4.0 2019/2020 Dag 8 Vidbrända och bortskämda

Jag vet att jag skrev ganska exakt samma sak förra året, men hur tusan kan vi redan ha varit hemifrån i en vecka? Vi har ju bara softat och faktiskt inte hittat på något ännu. Fast i ärlighetens namn är det rätt skönt. Vi ska vara kvar här i huset tills på lördag, så planen är faktiskt bara att just ta det lugnt, bada, bada, bada och ha det djäkligt bekvämt, så jag tänker inte hetsa upp mig över det. (Säger jag det tillräckligt många gånger så kommer jag kanske att tro på det… för okej, just exakt nu blev jag faktiskt lite stressad. Hjärnan kan liksom inte ta in att det är mer än tre veckor kvar av semestern, utan ser bara avresedagen härifrån på lördag.)

Med tanke på att vi har sällskap blev det en extra lång, social och trevlig frukost. Faktiskt så lång att barnen avvek och i stället hoppade i poolen för att fortsätta gårdagens veterinärlek. Det är så djäääkla skönt att de är i en riktig toppenperiod där de verkligen är varandras bästa vänner och leker så fantastiskt bra tillsammans. Jag fattar att det inte kommer att vara för evigt, men just nu är tajmingen helt perfekt.

”Jag klipper snöflingor.” (Precis så mycket snö jag behöver, känner jag.)
När man ber en femåring sitta rak i ryggen och se glad ut. ?
Vi äter bara nyttiga saker.
Dagboksskrivandet tas än så länge på stort allvar. Får se hur stor ambitionen är när vi börjar närma oss dag 20…
Veterinärer på utryckning.

I skrivande stund sitter jag vid poolen och skriver medan männen dukar av frukosten, Michaela duschar och barnen ligger och myser efter morgonens första bad. Mycket bättre kan man nog inte ha det? Möjligen hade solen kunnat få titta fram, men även utan sol är det 24-25 grader, så det går ingen nöd på oss. Igår kväll regnade det rejält hela kvällen medan vi satt ute och grillade, och det märktes liksom inte temperaturmässigt. Så härligt. Det blev faktiskt bara ännu mysigare med regnet. Speciellt när man samtidigt tittar ut över vatten. Det är verkligen något speciellt med vatten!

Som vanligt när vi gör planer efter väder – som att sticka och flyga drönare för att det är lagom molnigt – så ändras vädret radikalt, så när vi kom iväg var det jättevarmt. Och fuktigt. Man känner sig såå fräsch mitt på en fotbollsplan då. Inte för att just jag var så mycket mitt på en fotbollsplan, utan jag strosade mest supersocialt i ytterområdena med näsan i telefonen. Men jag kan ju tänka mig.

Vi fortsatte vår inte-så-välplanerade dag nere på Yacht club-stranden med ambitionen att äta lunch på Boat House lite senare. Vi var inte helt ensamma om något av det kan man säga. Kooonstigt en helt plötsligt inte det minsta molnig söndag i mellandagarna…. Av någon anledning har det aldrig blivit av att vi på allvar tillbringat en dag ”på riktigt” på stranden där, men idag hade egentligen funnits utmärkta förutsättningar. Om man packat efter det. Det hade vi inte gjort. Men vi hade iaf badkläder och ett par handdukar, så vi hann bli lagom sandiga och svettiga innan det var dags för lunch precis framför – den mycket duktiga – trubaduren på Boat House. I solen. Maten var god, musiken bra och sällskapet trevligt, så det var på alla sätt en trevlig lunch. En lunch som satte sina spår på o-solskyddade kroppar, skulle det visa sig. Bad parenting. Eller räknas det inte om även föräldrarna bränner sig?

Vi samlar på oss salt och sand inför lunchen.
”Jag har i alla fall nästan doppat mig!”
Lunchförrätt – de efterlängtade fiskkexen, som både barn och måsar uppskattar…
”Okej, jag doppade mig inte så mycket, men du sa ju att vi skulle äta.”
Mitt i solen mitt framför trubaduren. Trubaduren som var klädd i världens tjockaste vandringskängor. Jag hade inte velat vara i närheten när han tog av skorna i kväll. Kan iofs vara så att han inte gör det. Jag och Michaela fabulerade ihop ett liv åt honom i vilket det skulle funka att han inte gjorde det. Men spela kunde han!
Det kom tyvärr inte med på bild, men på servitörens namnskylt står det ”Han Solo”. Han har nog redan sett filmen. Jag går aldrig på bio, men funderar på att göra ett undantag. ?

Efter lunch badade vi. I havet. Vi funderar på om det faktiskt var första gången här på västkusten, men har inte kommit fram till något säkert svar. Det kan faktiskt vara det. I vilket fall så är det en bedrift varje gång hela familjen badar, så bara det är ju värt att skriva hem om. Vattnet var som svensk sommar ungefär. Ganska svalkande, men skönt. Det är långgrunt och härlig botten, och även om en kvinna bredvid oss i högklackat, modern väska och högst strandolämpliga kläder utbrast: ”Hell no, it’s freezing and yellow!” om vattnet så kändes det fräscht. Jag tror vi kommer att åka tillbaka och ta en riktig stranddag när vidbrändheten lagt sig. Men då tror jag att vi tar lite solskydd.

”Näe, aldrig i livet!”, sa Mimi om att bada, sen var hon den som, när hon plötsligt bestämde sig, gick direkt ut och doppade sig före de andra två som stod där ute och tvekade.
De var på väg in, men när de såg mig med kameran vände de och gick ut igen… ?
På det fjärde ska det ske….
På det sjätte smäller det! The Eagle has landed.
”Pappa! Kolla! Jag är du!”

Det var inte förrän efter badet vi märkte hur vidbrända vi faktiskt var, så trots att det var urskönt, fick vi ganska hastigt och lustigt packa ihop och åka hem. Hemma fortsatte vi i och för sig på inslagen väg och badade nog i minst en och en halv timme i en pool som nu äntligen håller ljuvliga 29-30 grader med ytterligare ett par i bubbeldelen. Så sköööönt.

Lika skönt och verkligen urlyxigt var att Jokke och Michaela stod för hela middagen, från inköp till tillagning, på kvällen. Jag fick order att sätta mig och ta ett glas vin och vara snygg. Det ena fixade jag utmärkt om jag får säga det själv. De skämde bort oss till den milda grad att de t.o.m rullade köttbullar till barnen. Djäkligt goda dessutom och Mimi älskade dem tills hon hittade ett ynka litet spår av lök. Morfar upp i dagen… Synd. Vi andra hade inga sådana problem, för det var sååå gott alltihop. Gott och lyxigt. Fantastiskt. Och så testade vi brandlarmet i alla rum också för säkerhets skull. Jag tror hela kvarteret nu vet att vi har fungerande brandvarnare. Till slut fick vi ta ner den mest ihärdiga och blåsa på den utomhus för att få tyst på den. Det där med fläkt, amerikaner, vad tror ni om det? (Fast det där var ju lite orättvist, för huset ägs ju av en svensk, och förra ägaren var tysk. Men en fläkt hade ändå varit väldigt bra.)

Bästa vännerna/systrarna under fyrverkerier. ❤️ Målade med Sharpies så klart.
Vi gör vårt bästa att vara snygga i väntan på maten.
Lyckligtvis blev det oavgjort. Och ingen fuskade.
Ingen verkar fuska här heller, för det doftar fantastiskt.
Förste provsmakare ger tummen upp.
Ljuvlighetsmätaren gick just i taket.
”Jag sa ju att jag visst kunde lägga på täcket!”
När ingen hade tid att bugga försökte Mimi lära dockan, men det gjorde enligt uppgift för ont i benen att dansa på den höjden. Eller lågden.
Efter bugg är det skönt att få vila lite hos morfar.
Bugg på riktigt med magister Jokke.
Nyvunnen kunskap ska givetvis föras vidare.

Även kvällen i kväll var fantastisk. Klockan 22 var det fortfarande 23 grader varmt och eftersom det är vinter (och vi har muggkuvös) lider vi inte av några mygg eller andra smådjur heller. Högst njutbart. Lyckligtvis somnade barnen utan att inse att jag för första resan sedan Inna föddes glömt det hittills oöppnade kylbalsamet, som vi aldrig tidigare behövt. Murphy’s law eller bara typiskt? Må all rodnad lagt sig tills i morgon.

På altanen löser en ganska berusad Peter och en lite småberusad (?) Jokke världsproblem i bästa ”gamla vänner-anda”, så jag ser fram emot att vakna till en lite bättre värld i morgon. I vårt lilla mikrokosmos är det mesta ypperligt dock. Puss, kram och godnatt!