Nu är det äntligen rea på Stenalines resor till Polen igen! Ni som vill kryssa eller ta en minisemester ska absolut passa på att boka nu! Klicka i att ni vill se Lågpriskalender, skriv in koden ”POLENREA” i fältet för erbjudandekod och klicka på ”Sök pris”.
I nästa vy, vänta några sekunder så dyker ”Erbjudanden” upp i rött ovanför datumvyn. Där klickar man för att se vad en resa kostar. Med detta alternativ kan man vara i Polen tre nätter, så väljer man nattfärjor, kan det alltså bli en femnattsresa. Priset som syns är för hela resan(tur/retur och inklusive Comfort-hytt). Reser man som vi, med två barn, kommer systemet automatiskt att boka två (!) hytter per resa, vilket inte alls behövs när barnen är så små som våra. I nästa vy kan man byta upp sig till en bättre hytt, om man vill. Vi brukar oftast kosta på oss att åka i Panorama Class, vilket innebär att man har en hytt som snarare är som ett hotellrum än en hytt. (Läs mer här.) Premium är också ett bra alternativ, anser vi, eftersom där finns tv och vattenkokare. När det är rea kostar det inte så mycket att byta upp sig, så ska man prova att åka lite flottare, är det nu man ska göra det. Man måste dock komma ihåg att det är högsäsong även här, så det är ganska utsålt och inte så superbilligt som det kan vara höst/vår/försommar.
Missa absolut inte att göra er till Extra-medlemmar när ni ändå bokar. Då får ni poäng på både själva reskostnaden och på allt ni äter, dricker och handlar på resan. Dessa poäng blir ganska snabbt pengar som går att använda till nästa resa, och ni kommer garanterat att vilja åka igen… När man har åkt några gånger blir man guldmedlem, och då får man ca 10% av resans pris + allt man shoppar ombord tillbaka, vilket ju ganska snabbt blir pengar.
Efter några dagar på hemmaplan inser jag att jag går och formulerar blogginlägg i huvudet och har abstinens efter skrivandet, samtidigt som jag blir latare och latare av ledigheten. Lösningen är givetvis uppenbar. Jag måste skriva för att engagera och aktivera mig. 🙂 Semester på hemmaplan är ju faktiskt den viktigaste sortens semester, och jag inbillar mig att det finns en hel del att upptäcka i närområdet. Tänker man att man ÄR på semester i stället för att man ”bara” HAR semester blir det genast lite annorlunda i huvudet, eller hur?
Sagt och gjort, efter dagens sovmorgon som i mitt fall varade till 09.30 – jag har världens snällast man och barn! – lurade jag ut hela familjen på en cykeltur. Målet var barnens nya kompis , som vi träffade när vi semestrade på hemmaplan i stan i måndags. Att sätta sig på en otippad uteservering i sin hemstad kan ge oväntade effekter.
Jag utgav mig för att veta exakt var de bodde, vilket var en grov lögn. Det var dessutom lite längre än jag trodde, men jisses, vad vackert det är ute i Vettekulla/Matvik, och vädret var helt perfekt för en cykeltur. Faktiskt. Jag passade på att leta fram hitta ut-kartan också, men utan den där lilla Google map-knappen som talar om var man befinner sig, är det ju mycket besvärligare med kartor. Att de inte tänkt på det. 😉
Att kompisen både råkar ha en toppenfamilj och hundar, är inget som direkt gör det hela sämre. Inte heller att jag och Peter fick lämna kvar båda (!) barnen och själva cykla in till stan för en lunch på tu man hand på Rökeriet. Vet knappt när det hände senast. Eller, det händer ju i och för sig varje lunch och middag hemma, när barnen vägrar sitta vid bordet mer än 10 sekunder åt gången, men på något sätt är det ändå inte samma.
Under lunchen träffade vi Elin Sandelius som passade på att ge oss alldeles nytryckta broschyrer om Smakfesten som kommer att hållas i Näsviken under Östersjöfestivalen. Tre dagars mat och dryck; kan det bli bättre? På fredagen blir det kockduell, där jag har en känsla av att någon mycket speciell kommer att befinna sig i juryn. 😉
Vår lilla cykeltur blev till slut en heldagsutflykt, eftersom vi både bjöds på fika och sedvanlig ”springa-i-dörrar-fars” när vi sedan med bil hämtade barnen. När vi väl hittat jackorna i hundburen (!), alla leksaker i miniformat som måste hem direkt annars är livet förstört, fått på den ena dottern skorna, hade ju den andra försvunnit för att ”bara”…, och när hon återfunnits skulle den första givetvis kissa… Typ vilken dagishämtning som helst alltså.
Väl hemma fick vi både tre väder och tre humör i ett. Att leva med en nästan-treåring under svensk nästan-sommar är som vilken Kinder-ägg som helst, man vet aldrig vad man får, men sannolikheten att man inte blir så nöjd är ganska stor. Fast samtidigt kan man inte låta bli att köpa ännu ett, för de är ju ändå så söta. Igår fick jag nog av mig själv och det matcurlande jag aldrig trodde att jag skulle ägna mig åt, och gjorde faktiskt bara en maträtt till hela familjen, vilket gav den högst oväntade utgången att barnen slickade tallrikarna och utbrast ”Vad gott detta var!”, trots att det varken var pasta eller pommes. Idag tog jag det därför ytterligare ett steg. Ett jättesteg. Broccoli-paj. Som sagt, ett jättesteg. Inna var dock väldigt positiv och åt entusiastiskt flera tuggor innan hon klöktes… Mimi spelade samtidigt upp hela registret, för hon ”gillar inte paj, det är äckligt!”. Ni vet det där registret som gör att man förbannar beslutet att sitta ute på altanen och undrar ifall grannarna eller polisen ska komma först. Sen bär man in henne på rummet, ber henne komma ut när hon är snäll, och så kommer hon fem minuter sedan med ett stort leende på läpparna och deklarerar att hon nu är det. Scary! Därefter börjar hon helt utan åthävor plocka i sig bitar av ”den äckliga” pajen som hon sex minuter sedan skrikit i högan sky om, och undrar om hon kan få mer. (Mer pajkant alltså. Hon åt inte broccolin. Det här är trots allt dokumentär, inte fiktion.)
Medan vi satt där i solen började det mullra i fjärran och det blev alldeles svart över grannarnas tak. Eftersom Mimi ”inte gillar när åskavädret morrar så” tillbringades resten av kvällen inomhus. Mimi passade på att träna lite på sin polska och deklarerade att hon kunde ”hunga” Blinka lilla stjärna på polska. Eftersom chips heter chipsy borde det ju bli ”Blinku lillu stjärnu däu”, eller hur? 😉
En bra semesterdag på hemmaplan helt enkelt. Undrar vad som ska hända i morgon.
Som sagt, efter regn kommer solsken och idag verkar vi, trots regn och blåst utanför fönstret, vara tillbaka i rosaskimmersemestermode med glada, roliga barn som gör att man redan börjar längta till nästa resa.
Även idag rosade Mimi marknaden med att sova längre än jag. Iofs genom att väcka mig och begära välling, samt påbörja sin örondragning (på mig) vilket gör det helt omöjligt för mig att somna om, men ändå. När hon sedan vaknade, steg upp och drog ifrån gardinerna och glädjestrålande utbrast: ”det ÄR mojon, mamma. Det ÄR verkligen det. Kolla!” är det lätt att vakna med ett leende. Vid frukosten hade vi turen att frukostmatsalen var full så vi fick sitta i restaurangen bredvid ”räkorna” i akvariet. Att räkorna är humrar som förmodligen är där för att ätas upp, har vi pratat ganska lite om. Det fanns både croissanter, vattenmelon och jordgubbar, så barnen både åt och höll sams när de sedan gick till lekhörnan och lämnade oss att njuta varsin kopp kaffe i lugn och ro. Vilket kändes så konstigt att vi nästan glömde att njuta av det. 😉
”Det är jättegott! Bara kolla!”
Medan vi sen packade ihop, lekte tjejerna hund i garderoben. En lek som gick ut på att äta hundgodis och akta sig för ”faffen” (en giraffliknande lyftkran utanför fönstret) för annars skulle man bli äppelmos. Eller must. Sedan övergick leken i att man skulle sitta och mysa i garderoben, ta selfies (!) och kolla på film. Helt klart en lek att förorda även hemma. Så lugnt och skönt. Packningen gick som en dans.
Vid utcheckning gick dessutom en av Innas drömmar i uppfyllelse, för hon fick ta receptionshunden (Muha?) på en promenad i koppel tillsammans med hennes matte. ”Jag älskar dem, mamma. Kan vi åka hit i morgon igen?” ❤️
På tal om planer som går i stöpet, så somnade Mimi i bilen på väg mot badlandet i Reda (strax väster om Gdynia), så det fick bli att planera om igen. Tre timmar på badland med en trött tvååring är man ju sällan sugen på. Dessutom är vägarna helt igenkorkade pga musikfestivalen Open Air i Gdynia, som enligt uppgift lockar osannolika 200 000 besökare. Tyvärr verkar det bli synnerligen mycket open air för dem, för det blåser och regnar ganska rejält.
Med facit i hand var det kanske lika bra att vi var tvungna att omgruppera, för frågan är om vi ens hunnit både bada och handla, och dessutom blev det en helt okej eftermiddag på Port Rumia, shoppingcentret i Gdynia-förorten Rumia. Vi åt, shoppade, åkte ”kaluseller”, fikade och barnen (som självklart fyllt tre, vissel vissel) var själva på lekland i en timme (fast det var visst lite läskigt på slutet). Allt under vänskapliga och glada former, faktiskt. Skönt med en sådan avslutning på mini-semestern. Om mindre än fyra veckor åker vi igen. 😉
Trots våra farhågor om motsatsen gick det snabbt och smidigt att ta sig in till Gdynia igen, som vanligt ta varvet om utmärkta Thai Jolo för att hämta mat att äta i kön till färjan och komma på båten. Väderleksrapporten sa 10 m/s med 17 i byarna, så lite nervöst var det, men min teori om de högt belägna Premium-hytterna visade sig lyckligtvis stämma. Inget ljud. Ljuvligt. Gungade gjorde det, men när man slapp alla hemska ljud, kändes det mest rogivande. Tyvärr blev sömnen ändå rätt sporadisk pga lillsnorpan vid mina fötter som ramlade ur sängen, tappade nappen, ville ha täcke, tappade nappen igen och som grädde på moset passade storasyster på att vakna mitt i en mardröm och vara så där härligt okontaktbar. Allt det är ju dock bättre än att ligga vaken och tänka på Titanic och Estonia, så det får ändå räknas som en okej natt.
Nu är det bara det ”roligaste” kvar. Hem och packa upp och tvätta…. Fast först frukost hos mamma och pappa. Semestern varar alltså i någon timme till. Den som vill, vågar och kan är välkommen att hänga med oss även på nästa resa! Do widzenia!