Författare: asaolofsson73

Den här bloggens existens vilar på två grundpelare. Den ena är resande. Den andra är tiden som infaller mellan barnens och författarens sömn. Rubbas eller saknas en av dessa pelare, hotas hela bloggens existens. Skulle undertecknad alltså somna innan eller samtidigt som barnen, är risken överhängande att det inte blir något bloggande, alternativt att det blir ett ganska kort sådant. Ungefär där är vi nu, därav ”kanske” i rubriken. Inte den ultimata starten för en reseblogg kanske, men så började ju resan inte heller på bästa sätt, så varför ska bloggen ha det lättare än någon annan? 🙂 

Idag har vi i alla fall – efter en kav lugn (tack för hållna tummar och eventuella böner) färjeöverfart – anlänt till Polen. Den mjukstart vi brukar ha, med lite medhavd frukost i hytten, spolierades ju i och med den glömda ”färjekassen”, men det gick ganska bra ändå. Tjejerna var, trots en rejäl overload av sötsaker och väldigt sen sänggång igår, fantastiska och gnällde inte en gång över de (begränsade och improviserade) morgonbestyren. Hade de betett sig så under ”vanliga” morgnar så hade vi t.o.m kunnat hinna vara i tid till dagis någon enstaka gång. (Jag håller dock inte andan…) 

För ovanlighetens skull hade vi ”snålat” och åkte i Premiumhytt i stället för den Panorama vi brukar lyxa med, och för första gången åkte vi utan babysäng till Mimi. Vi hade i stället varsitt barn skavfötters (till en början i alla fall) i de smala britsarna. Det fungerade oväntat bra, så det blir kanske framtidens melodi eftersom resorna redan – pga att entusiaster som vi pratar så väl om Polen att flera åker? – börjat bli dyrare och dyrare. Typiskt. 

Vi var framme i ett regnigt och ogästvänligt Gdynia redan vid halv åtta, och körde då direkt mot Rumia, den ganska osexiga förort där vi brukar handla/bunkra billigt innan vi åker hem och där det ligger ett prisvärt spa/pool/lek-hotell som barnen älskar, och numera också ett nytt badland, AquaPark, som vi planerar att testa. Första mål var Port Rumia, ett stort shoppingcenter, där vi planerade att göra den där trista ersättningsshoppingen av grejer vi redan har, men som står fint nerpackade hemma i köket. Det är verkligen förvånansvärt mycket saker man har – och behöver – i en necessär. Och då tillhör jag ju ändå inte kategorin som har speciellt mycket smink. 

Port Rumia visade sig öppna först 09, så då passade vi på att utföra ett av våra numera stående uppdrag när vi är i Polen. Hämta upp och ta hem saker som våra bekanta Petra och Magnus glömmer här. 😉 (Läs gärna Petras ”gratisblogg” här – det brukar löna sig.) Vi har hämtat upp armband på Hilton, ölkorv (!) på Scandic och denna gång fick vi en lite större utmaning; en glömd iPhone på SKM-tågens hittegodsavdelning. Bara att hitta till hittegodsavdelningen var ett litet projekt, som sedan bleknade vid jämförelsen med att försöka göra oss förstådda när vi väl hittat dit. Det var mycket teckenspråk, många ”moment, moment” (typ: ”vänta, vänta”) och lite tolkning från förbipasserande, men till slut kunde vi kvittera ut den inlämnade telefonen och meddela den oroliga tonåringen hemma i Sverige att hans liv bara är förstört fram till söndag, när vi levererar hem den. Alltid kul att kunna glädja någon. 

Utflykten till hittegodsavdelningen tog precis den timme vi behövde för att Port Rumia skulle öppna, och nu var vi ganska rejält sugna på frukost och såg framför oss en av de fantastiska frukostar som vi – för nästan inga pengar alls – brukar unna oss när vi kommer hit. Det lite motiga visade sig dock vara ett konstant tillstånd . Det fanns inte ett enda ställe inne på hela Port Rumia som serverade frukost, eller ens något som liknade frukost. På riktigt. Varken fik, restauranger eller snabbmatställen. Seriöst? Rumia är inte – i alla fall inte de här delarna, som är väldigt bilberoende – ett ställe där man strosar runt i jakt på mysiga fik, speciellt inte när man har rätt klara och inrutade planer för dagen och barnen vet om dessa planer, så frukosten idag bestod till slut av kaffe och (typ) syltmunk. Och glass. Väldigt lchf. Väldigt nyttigt. Väldigt diabetes. Men skit samma. Koffein och energi var det i alla fall, om än kortvarig. 

Nu kunde man ju tro att den konstanta motigheten skulle lätta något, men återigen ville ödet något annat. (Jag har f.ö en känsla av att det där ödet har rätt roligt åt oss.) När vi kom in på Auchan, den stora affären som ”bär” hela Port Rumia och som är ungefär som Ekohallen, så … höll de på att renovera hela djäkla ”necessärs-avdelningen”. Hela den enorma avdelningen som innehåller alltifrån medicin och hygienprylar till skönhetsprodukter var nerpackad i inplastade kundvagnar och avstängd med stora avspärrningsband och skyltar! Hur stor är sannolikheten? Jag bara undrar. Ödet skrattar förmodligen högt och min frisyr är fortfarande plattare än den någonsin varit. 

När vi handlat det lilla vi kunde handla och gick mot utgången för att uppfylla barnens ihärdiga tjat om bad på hotellet, upptäckte vi att båda två hade slocknat. Se där ja. Tajmingen som alltid helt perfekt. Då var vi ju ”tvungna” att stanna kvar och shoppa lite till. Inte mig emot, ärligt talat. För mig var det egentligen dagens första medgång. En rätt dyr medgång om man bara tittar på slutsumman, men ser man till vad jag fick för pengarna så är det löjligt billigt. Jag älskar verkligen att shoppa i Polen, för man får verkligen mycket för pengarna, speciellt när man handlar inhemska märken. Zlotyn står just idag i 2.18 och jag köpte flera par jättefina jeans till tjejerna för mellan 20 och 40zl, en massa toppar till mig själv för mellan 25 och 49zl, höst- och vinterskor till barnen för mellan 30 och 55zl, två (!) jättefina våroveraller till Mimi för 45zl/st och så vidare. Lätt att förstå att det är kul att shoppa va? ? 

När barnen vaknat och shoppingkassarna var överfulla begav vi oss mot Spa Faltom, vårt hotell, där receptionisten försökte hålla masken, men misslyckades, när vi checkade in för vår enda natt med så mycket packning (måste omfördela shoppingen) att vi knappt tog oss in genom (de f.ö idiotiskt smala) svängdörrarna. På Faltom har vi ett enormt Executive-Rum med frukost och tillgång till gratis pool, lekrum, parkering och gym för 380zl. Här finns även ett spa och en bowlingbana. Kan rekommenderas om man vill kombinera familjesemester, badland och shopping, även om det ligger urtrist precis vid en stor väg. (Vi bokar vanligtvis alltid hotell genom hotels.com, men just detta hotell brukar ha bäst pris på Booking.com. Kan ju vara bra att veta.)

Nu fick barnen (ÄNTLIGEN, om man frågar dem) ta över showen, så resten av dagen har vi tillbringat i poolen (eller, som det känns, med att springa MELLAN de olika poolerna för att tillfredsställa barnens nycker) och i det gigantiska lekrummet, som är som ett lekland i miniatyr. Inte undra på att jag somnade med barnen. 

Jag känner att jag nog egentligen kan stryka ”kanske” i rubriken, och att jag nog nu borde sova minst 120 minuter i timmen, men ett blogginlägg blev det minsann, och kort är det minsann inte. ? Godnatt!