Kroatien 2022. Dag 7. Mimice och midsommarafton.

Åh, vad jag önskar att jag kunde börja ett blogginlägg med ett sprudlande piggt ”åh, vad jag har sovit gott!”, men nej, den orangea sängen var lika obekväm som den såg ut och det blev återigen bara sporadisk sömn. Det är dessutom lyhört som tusan så inte bara har jag störts av Peters snarkningar, utan även av rejäla timmerstockar från andra sidan väggen! Jo, på riktigt!

Jag låg verkligen och försökte intala mig själv att med alla trappor och höjdskillnader här så skulle jag uppnå mitt rörelsemål helt utan stress (ifall det nu är något sådant som gör att huvudet vägrar stänga ner och låta mig sova), men nej, vid 06.30 gav jag upp och gick ut på en (givetvis…) sjukt obehaglig promenad. Ingen skugga från bergen och ingen vacker strandpromenad här, utan bara smala branta vägar med galet läskig trafik. När jag gått så långt jag vågade innan en smal tunnel helt utan gångmarginal effektivt satte punkt åt det hållet, gick jag ner på stranden och gick på stenarna ett tag, men hav och branta klippor satte till slut stopp för det också, och på tillbakavägen fick jag gå med trafiken i ryggen (på högersidan alltså). Det var riktigt obehagligt! Snabb trafik på smal smal väg i ryggen och tvärbrant stup utan skyddsräcke vid sidan. Ett felsteg vore inte att rekommendera! Hu! Jag får hitta något annat sätt att få mina steg! På vägen ner mot Mimice följde jag på impuls en trappa ner till en jättemysig liten strand där det fläktade skönt så fick ett infall att be resten av familjen att komma dit och ta picknick-frukost. Det som kändes som en så skön och bra idé i fläktande vindar vid 07.45 var det givetvis inte när de väl dök upp vid halv nio. Då hade vinden mojnat, det fanns verkligen ingen skugga någonstans och de var redan blöta av svett efter promenaden dit. Nope, det blev inte den mysiga det-är-ju-ändå-midsommarafton-vad-mysigt-och-fint-vi-har-det-picknick som hade varit fin att skriva om och ta bilder på. Efter igår hade bloggen ju behövt lite positivt lull-lull, men det får nog vänta. Det var snarare ganska irriterat, alldeles för varmt och rätt obekvämt faktiskt. Men den nybakade baguetten var god. (Snälla, Apartment Mucrum, kan vi få komma tillbaka?!)

Japp, jag är lika sur som jag ser ut. 😝
Det går inte riktigt att förmedla hur brant och smalt det faktiskt är.
Utsikten är i alla fall fantastisk. Om man vågar släppa trafiken med blicken och titta.
Det där är vad pedestrianer (finns inget svenskt ord för det? Gångtrafikanter?) har att förhålla sig till i bästa fall. Det finns flera sträckor som är mycket sämre. Här finns ju ett ”räcke”, men i den höjden känns det mer farligt än som en säkerhet.
Vackra vyer finns det så klart ändå och jag kan (nästan) uppskatta dem trots mitt risiga humör.
Det var här jag hittade en trappa. Så fint!
Inte en människa. Än.
Ett moln! Det är faktiskt ett moln! Så skönt! (Nej, inte så vanligt att det är så man känner på stranden, men det är verkligen galet varmt. Vi åker ju tidigt på säsongen för att det inte ska vara så hysteriskt varmt. Hallå liksom.)
Svalkande frukostpaus.
Elen känns tryggt och säkert installerad.
Barnen är helt upprörda över bristen på säkerhetsanordningar. Räcket tar ganska abrupt slut en meter från trappan.

Vi blev inte så långvariga på den mysiga stranden för det var för varmt, det kliade, det stacks och det fanns myror… ”Vi vill hem till AC:n, mamma, det är varmt!” Väl hemma hade jag en blixtrande huvudvärk och försökte sova en stund. Om det gick? Gissa! 😵‍💫 Med ett 25-gradigt hav strax utanför dörren vill barnen givetvis till poolen fyra trappor upp, så det är där vi är nu. Det är sjukt varmt, men det gör i alla fall att rosévinet från den helt klart icke-fungerande kylen med lite god vilja kan uppfattas som kallt…

Trapphuset är väldigt fräscht och luktar gott, så jag undrar om det bara är vår lägenhet som verkligen är en fuktig källare.
Äh, jag bjuder på denna. Det syns i alla fall hur varmt det är. Och hur jag verkligen varken orkar bry mig om frissa eller smink… (Eller dusch, men det hoppas jag inte märks. 🙈)

Efter några ljumna glas vin, volleyboll i poolen, några timmars slappande själva (till slut – det tog ett tag innan vi blev av med de andra gästerna, men det gick till slut…) vid poolen och en spaghetti-lunch i lägenheten eftersom alla andra alternativ var för galet varma, känns det lite bättre. Anläggningen i stort är det inga fel på här, men denna lägenhet borde inte hyras ut. Fast jag orkar bara inte ta det med den övertrevliga, entusiastiska försäljartypen till ägare, för jag känner att jag inte orkar med ”kolla-vad-bra-det-är-kampanjen” som skulle följa. Det räckte med att jag inte orkade svara förväntat super-positivt på hur jag hade sovit i morse, vilket lett till långa utläggningar om sängar och vilka olika behov olika gäster har. Det är bara tre nätter till…

Poolen är verkligen hemskt skön och får man den för sig själva så känns det lyxigt på riktigt. Skämtet för dagen (som upprepas flitigt till stor förtjusning och ackompanjerat av hjärtliga gapskratt) är ”sa ni inte att det var djupt här…? blubb blubb blubb” efter att Peter yttrat exakt det precis innan han upptäckte hur väldigt brant och djupt det väldigt snabbt blir i poolen. 🤣
Inna ville chilla lite i skuggan efter två oavbrutna (minst) timmar i poolen.
Jag och Therese barnslar oss över Snap… vi borde nog hålla oss till padel…

Efter den sena spaghettilunchen och efter att Peter decimerat våra redan få dricksglas med tre (det finns verkligen inga avställningsytor i det pyttelilla köket) hängde vi på stranden ett tag. Tro’t eller ej, men det är faktiskt ännu närmare till stranden här än i Makarska, så det kan vi inte klaga på. (Nej, inte ens jag!)

När klockan går mot 18-19 och solen försvunnit bakom berget är det riktigt behagligt på stranden och man måste inte ens ligga i vattnet om man inte vill. Jag slappar (vilket alltid föranleder små knuffar eller högljudda frågor om livstecken om jag mot förmodan faktiskt skulle råka slumra till en sekund eller två), Inna och Peter snorklar och Mimi har gått från att samla tallbarr till att samla unika stenar och snäckor. Hon är en väldigt fin liten varelse, så samlingen växer snabbt, för alla är ju unika på sitt sätt. 😃

Det gäller att skynda på så hon inte alltid hinner få på jag-blir-fotad-smilet. Hur fint det än är.
Nu hann hon!
Det är inte bara Mimi som märker när jag plockar fram kameran.
Det var ändå ett tag sedan jag la upp en klassisk fot-på-strand-bild. Nytt (nåja, i alla fall övermålat) nagellack och allt ju!
Den unika stensamlingen.
Så här kan man också samla stenar/bygga Mästarnas mästare-sten-torn. Varför göra det enkelt?
Surtant i solnedgång. (Fast här är jag faktiskt ganska nöjd.)
Myrorna har sin E6 precis förbi vårt bord (vår ”skuggiga uteplats” på parkeringen).

Det blev varken sill eller nubbe, dagen till trots. (Det är ju lite därför vi åker, för att slippa sådant…) I stället hämtade vi mat från hålet-i-väggen på stranden och åt på vår ”skuggiga uteplats”, vilket var oväntat trevligt. (Kolla, jag kan skriva positiva saker också!) Vi satt kvar och klådde (nåja… Mimi är rätt vass) barnen i UNO tills vi inte längre såg färgerna på korten, men myggen uppenbarligen såg oss hur tydligt som helst. Faktiskt en riktigt bra eftermiddag och kväll efter den rätt sunkiga starten på dagen.

Inte en sillarumpa så långt ögat kan nå!
Mimi tar pannkaka före sill vilken dag som helst, inte bara midsommarafton.
Inna hade inte riktigt förväntat sig 200gr hamburgare. (Nej, hon åt inte upp den.)
Nope, de här två var (tyvärr) inte med, men gjorde mig glad och bjöd i alla fall på lite klassisk midsommarstämning från Märserums IP där chokladhjulet härligt nog verkar vara samma som när jag var i Mimis ålder. (Inte så länge sen alltså.)
🌼 Glad midsommar! 🌼
Gissa vem som ligger bäst till?
Hon är giftig!
När man tror att man vinner fast lägger ut helt fel färg i mörkret är det bara att ge upp och gå in även om det fortfarande är 30 grader varmt.

Kroatien 2022. Dag 6. Från Makarska till Mimice. En dålig dag.

Nej, nu börjar det faktiskt bli jobbigt att inte kunna sova! Att vara ute och gå i det ljuvliga vädret innan 07 har jag absolut inga problem med, men att gå och lägga mig vid 01 och inte sova alls innan det till slut blir meningslöst att ligga kvar; det har jag stora problem med! Promenaden var lika skön som vanligt, men jag är så trött att jag känner mig bakfull! Känns sådär. Ska jag vara bakfull så vill jag ha haft festen också i alla fall!

Inga pigga ögon där inte.
Äsch, det får väl bli några vyer till då.
Hade hellre hängt här än på den överkommersialiserade del av stranden där vi hamnade idag…
Det är flera som är lite sega idag, trots att övriga sov betydligt längre och bättre (av ljuden att döma) än undertecknad.
Vi kör sex laxar i en laskask (eller hur var det nu…?) medan vi väntar på frukosten.
Sex lask…
Sex LAXar i en las…
Seeeeex laaaaaxaaaar i en laaaaskask. Nej!
Nej, det går inte!
Jag tar mina sedvanliga ”innan-vi-åker-bilder” för att komma ihåg. (Däremot har jag ju helt glömt att vi skulle hitta ett nytt resmål…) Den här balkongen kommer jag definitivt att sakna!
Inna bidrar med en egen recension på tavlan: ”Thank you for the best stay I have had in years.” ❤️
Inna hade bestämt att vi skulle prova en ny del av stranden idag, så det blev en ganska lång promenad med all packning.
Tittut!

Det var ju som sagt utcheckning redan vid 10, så morgonen gick i ett huj med lite städning, slängning av pinsamma mängder flaskor, några riktigt tuffa rundor för Peter med tunga (!) väskor upp för många trappor till bilen och allmän organisering av allt som rimligen kan behövas för en dag på stranden när man inte har ett boende på bekvämt krypavstånd. Med tanke på hur våren och försommaren varit hittills har vi ju inte kommit in i ”strand-packnings-trallen” så vi får väl se hur det går idag. Jag ogillar skarpt att de andra grejerna, speciellt mitt insulin 😵‍💫, måste vara i bilen hela dagen, men vi har inte så mycket att välja på där.

Stranddelen som Inna valt pga dess ”ännu roligare” vattenaktivitetsland är inget vidare och de utnyttjar inte ens sina dyra heldagsband. 😵‍💫 Stranden känns verkligen inte genuin på något sätt, utan här frodas verkligen kapitalismen på alla sätt. Allt går att köpa, verkar det som, och här finns allt i massor, inklusive de små surf-svävarna som faktiskt ser rätt kul ut. Men utöver detta så är det också massor av folk, ganska skräpigt och en massa obehagligheter (inklusive en bajskorv [!] och trosskydd) flytande i vattnet, så vi behöver inte gräma oss över att vi missat något när vi hängt på ”vår” strand varje dag.

Parasoller, strandstolar, massage, vattenland, uthyrning av allt som går att hyra ut, men… trivselfaktorn är i princip noll.
De här två verkar i alla fall nöjda och det är ju ändå bland det viktigaste.
Sorry, Emma, detta är möjligen inte den allra bästa bilden på dig, men Mimi är ju så cool. 😃

Stina och Oliver (inkl. familj så klart) gör oss sällskap, och det är så klart jättetrevligt, men det har varit betydligt lättare och trevligare att verkligen umgås när vi kvällshängt på vår strand innan. Idag var det lite för stökigt och lite för varmt. Ska man till en bra strand undvik alltså den bortom [Places] (det heter så) eller gå ännu längre bort (helst ett par km) för riktigt fina, rena och tomma stränder.

Vid 14-tiden är det ingen som längre står ut utan skugga, utan efter många missförstånd och osynkningar angående hunger, mat och toalettbehov, lämnar vi utan saknad denna strand. O-synken håller dock i sig och det slutar med att vi åker mot Konzum för proviantering utan lunch. Humören blir därefter och det är möjligen inte vår bästa eftermiddag på semester, men handlat blir det iaf och till slut har vi dessutom fått in allt i bilen. En Volkswagen T-roc har inte överdrivet mycket bagage- eller benutrymme faktiskt. I alla fall inte när det ska kombineras med en hel packning, strandpackning, två hjälpligt deflatade flytetyg och semesterproviant (läs: vin, vatten och snacks) för en långhelg.

Den inte helt positiva viben från eftermiddagen följer (precis som jag redan skrivit om) med oss till nästa boende när vi väl lyckas hitta dit efter ett par jobbiga vändor på de extremt smala, vindlande vägarna. Tyvärr har jag dock väldigt svårt att tro att detta kommer att vändas till något positivt som det annars brukar. (Jag hoppas givetvis att jag har fel och lovar att i så fall erkänna det.) Mimice är pyttelitet, det vet vi, och Apartments Mistral är ett djäkligt speciellt ställe med ett pool- och barbecue-område som verkligen sticker ut. På ett bra sätt. Det som däremot inte imponerar är vår lägenhet. Vi har fått bottenvåningen och det stinker fuktig källare, luktar illa i kylskåpet där dörren hänger på tre kvart, tvättmaskinen fungerar inte, duschkabinen har bara en vägg, ”den skuggiga uteplatsen” är ett bord framför bilen där myrorna regerar, och det är inte speciellt rent. Allt utom det förstnämnda hade jag klarat, men fukt…! Jag har redan huvudvärk, känner hur min allergi lever rövare och fasar för hur allt kommer att lukta…. 😩 Nej, det här kommer nog inte att bli någon solskenshistoria som vänder och jag längtar tillbaka till.

Utsikten från poolområdet överst på området kan vi inte klaga på.
Eh…?
Inte ett utrymme för egen mat, dörrarna hänger på tre kvart om man inte lyfter dem på plats, listerna hade behövt en rejäl rengöring och färgerna….!?
De här är i alla fall nöjda, men det är de ju alltid när en skärm är inblandad.
En olycka från häromdagen, jo, eller hur…!

Mimi är som jag och dissar allt, men det beror mest på att hon saknar Stina och inte fattar varför vi inte kan stanna i Makarska och fortsätta umgås. Petitesser som att ”vår” lägenhet var uthyrd från idag betyder absolut ingenting för henne.

Den totala o-synken och bristen på kommunikation fortsätter big time här och helt plötsligt har Peter varit och köpt mat till sig själv, trots att ingen av oss ätit sedan frukost. Sådant blir ju väldigt populärt… not… och man kan nog säga att det var lite spänd stämning ett tag och vi fick snabbt omgruppera för att ena styrkorna och gick för att leta upp en restaurang för något snabbt och lätt att äta. Vi hade nog missförstått en del av allt (och det var mycket!) som ägaren gick igenom när vi kom, för helt plötsligt fann vi oss sittande på en restaurang dit man möjligen inte gick i bikini och flip-flops egentligen, men, men, mat fick vi i oss och det behövdes för att blidka livsandarna. En kväll uppe i poolområdet och flera glas vin senare så känns det i alla fall som om jag kanske ändå kommer att försöka att sova i mögel-källaren i stället för bilen som annars kändes som ett högst relevant alternativ.

Frågan är vem som egentligen fotar vem.
Vi blev uppenbarligen fotade i alla fall.
Hmmmm…
Inte riktigt vad jag tänkt när vi strosade iväg med badkläder och flip-flops, men gott!
Hoppas parkeringen är billig här.
Bonus. Hunden Maxi.
Pool-området är annorlunda och riktigt skönt.
Bomber och granater!
Oh no! Hon är fångad!
Flest rynkor när man dör vinner. Gillar iaf poolen, solstolarna och hammocken. Hoppas jag kan fylla på gilla-listan med fler saker i morgon, för just nu känns den kort.
Den väldigt pk ägaren informerar oss om att det finns en grill (till höger) och en ”woman’s grill” (spisen till vänster)… 😵‍💫
I anslutning till grillområdet finns en jacuzzi. Jag må inte gilla rummet alls, men anläggningen i sig är cool och väldigt annorlunda.

Efter att ha hängt på stranden i Makarska i fem sena kvällar utan spår av myggor eller andra otrevligheter så visar det sig redan vid 21-tiden vid poolen att så inte är fallet här. Så klart. När vi kommer ner till lägenheten visar det sig dessutom att kylen är varmare än rummet, fast jag försökt öka på kylan. Det blir spiken i kistan för mitt övertrötta jag och jag bäddar sur och krängd ner mig i den stenhårda, orange sängen för ytterligare en natt med högst sporadisk sömn. Denna semesterdag hamnar vääääldigt långt ner på topplistan. Men, men, glad midsommar för tusan! Nya tag och sju sorters blommor under kudden så blir allt säkert mycket bättre! 😝

Kroatien 2022. Dag 5. Sista dagen i Makarska. För den här gången…

What the heck! Idag vaknade jag ännu tidigare! Försökte i och för sig somna om, men när Innas kompisar (som nog går på fritids, med tanke på tidpunkten) började messa vid 06.30 gav jag upp. Vi får nog ta ett snack om lämpliga tider att kommunicera… Det var lika skönt före 07 dock, så när jag väl är ute är jag inte så ledsen över utebliven snoozning.

Ledsen för alla dessa upprepningar (av allt, inte bara detta motiv…) men jag hamnar ju aldrig själv på bild här annars.
Tåg-hållplats.
Denna hållplats ser ut att ha blivit lite väl permanent.
De har raukar även här. 😃

Idag gick jag hela vägen fram till Krvavica, som såg trevligt ut även på nära håll. De gör ju det, de flesta vikarna och samhällena här.

Jag är fortfarande ganska förundrad över att många verkar anse detta vara en bra stig att cykla.
Man får inte vara för lång.
Det är roligt med doft- och ljudminnen. Jag är superdålig på att komma ihåg böcker jag läst (lyssnat på) och det har hänt att jag lyssnat med en vag känsla av igenkänning för att sedan inse att jag redan läst samma bok på engelska 🙈, men vissa ljudminnen/böcker fastnar verkligen och jag kan exakt säga vilken bok jag läst på en viss plats. Här, på den lilla udden i Krvavica, fastnade av outgrundlig anledning en händelse ur Lucinda Rileys senaste (och tyvärr sista, tror jag) bok. Synd att den inte är så bra, men ska bli spännande att se om minnet dyker upp när jag (säkert) är tillbaka nästa år igen.
(Ps. Den som missat Lucinda Riley har verkligen något att se fram emot! Hoppa bara över Morden i Fleat House. Ds.)
Ingen sand så långt ögat (eller benet) kan nå!

Att stöta på nakenbadare är ganska vanligt här och idag mötte jag (nåja, kunde inte undgå att se i alla fall) en kille som om man ska gå på det fördomsfulla skämtet inte tyckte att det var kallt i vattnet. Eller så hade han sällskap i buskarna och jag råkade avbryta något. 🤣

Kallt var det dock när jag kom hem och någon råkat stänga av varmvattenberedaren… Yeay! Ingen morgondusch för mig! Eftersom barnen dessutom var helt utslagna efter gårdagskvällen fick jag Peter (sugardaddy ju…) att fixa kaffe och så fick det bli bad i stället. Jättefräscht, jag vet…

Nej, jag fotade inte killen med ”termometern”, men denna bild passar ändå ganska bra som illustration. 😃🙈
En knapp liknande den till vänster finns i många lägenheter här och gillar man inte kallt vatten är det en rätt kass idé att trycka av den…
Zoega-moment på stranden. Utan barn.

Brådmogna och välartikulerade Inna går från klarhet till klarhet som vanligt. Det är svårt att inte bli stolt och lite skrattlysten när ens nioåring tilltalar ägaren till restaurangen med så extremt artiga fraser som: ”Sorry for the inconvenience, but my sister wanted still water…”, samtidigt som det är med skräckblandad förtjusning man får höra henne berätta för nya Göteborgsvännerna att ”mamma och pappa drack för mycket vin, det var därför de bokade en resa till Kroatien”… 😱 (I och för sig sant [förra årets spontanresa i pandemi-tid], men lite läskigt att höra beskrivas just så… 🤣)

Uppenbarligen är vi inte själva om att vilja ha just denna skuggiga spot, för helt plötsligt fick vi sällskap. I princip vår filt. Men det är liksom inte trångt, så det där är INTE okej. Personlig sfär, hallå!?!

Annars var dagen – surprise surprise – ganska lik övriga dagar, men det där att i princip ha ett stort sällskap (rökande och drickande dessutom) i vår egen sfär gjorde att vi alla hade lite svårt att slappna av. Vet inte om det är typiskt svenskt eller om det bara är vi som är så otrevliga och ogina, men jag gillar det inte. Den halvberusade mannen som la sig och sträckte ut armen så att den låg en cm från vår filt och sedan låg och knäppte iväg småsten som höll på att träffa mig, vet inte hur lycklig han är över att fortfarande vara vid liv.

Vi kom senare på att anledningen till de ovanligt många inhemska (med helt annan kultur av personlig sfär… 😝) sällskapen på stranden nog var för att det idag är helgdag här. Anti-fascistiska-kampdagen. Låter i och för sig som en bra dag att fira. Skulle vi kunna göra det med att öka på de hemska av denna dag uppmärksammade dödstalen med ett par enstaka, nu levande och sabbande hela djäkla världen, despoter (oavsett religiös och politisk åskådning) så skulle jag faktiskt inte ha något emot det.

Syskonkärlek. Och Youtube.

Det är ännu varmare idag än övriga dagar, så efter tre timmars SUP (vi har nog finansierat den där brädan nu) när solen nådde vårt (och således också våra inneboendes) läger, lämnade vi samtliga stranden för siesta. Dock inte tillsammans. Det var t.o.m så att jag försökte ta riktig siesta, med en stunds tupplur, men alltför många ljud (typ Inna som med ojämna mellanrum brast ut i ganska hög sång) förstörde effektivt det försöket. Vi hängde iaf på rummet under resten av eftermiddagen.

Äsch, det blev faktiskt ingen riktig lunch idag heller, utan vi körde lite kylskåpstömning på stranden.
Det blev uppskattat. Enligt säker källa är sallad med fetaost något av det godaste de vet. ”Och det är ju faktiskt nyttigt, mamma!”
Vi är inte helt ledsna över att vara här, trots att det är lite väl varmt på eftermiddagarna.

Jag vet att jag skrivit om det förut, men det är verkligen ett faktum att även om det är trevligt med flera olika miljöer, vilket jag vet att vi kommer att få (vi har ju gjort typ samma resa innan…), så är det inget vidare med förflyttningar. Speciellt inte när de flesta ställen har tidigare och tidigare utcheckning, och senare och senare incheck. Det är utcheckning senast 10.30 här i morgon, och vi har inte tillgång till vårt boende i lilla lilla Mimice förrän 16, så inte nog med att dagen i morgon blir väldigt mycket obekvämare än vi är vana vid nu, i huvudet är jag ju redan på väg och har börjat försöka planera hur vi lämnar på bästa sätt, så avkopplingen är redan delvis påkopplad igen. Vi måste ju på något sätt härbärgera bagage (inklusive insulin som behöver hållas hyfsat kallt), ha en så skön dag som möjligt i morgon, planera in senast möjliga proviantering och sedan genomlida det sedvanliga negativa tillvänjandet av ett nytt ställe med helt andra förutsättningar. Det är ju tur att jag numera vet att jag först inte kommer att gilla stället, men att jag så småningom brukar vänja mig och se dess fördelar strax innan vi åker vidare till nästa… 🙈

Det måste alltid vara änglar i inredningen… (Och även om jag alltid raljerar över ställena vi bor på så är detta verkligen ett superställe, och vi kommer helt klart att försöka boka det igen, vad jag än har skrivit om att vi nog är klara med Kroatien…)

Vi hade redan bestämt att vi idag, sista kvällen, skulle äta middag på Mucrum, så vi gick lite all-in med förrätt och hela grejen. Maten är verkligen god och fint upplagd. Inte alls medioker som många recensioner gjort gällande. Jag åt tomatsoppa och fläskfilé med grönpepparsås, och det var riktigt gott! Efter maten fick vi återigen trevligt kvälls-sällskap av våra nya vänner från Göteborg, så vi hängde först på stranden till nästan 22.30 och gick sedan till alla fyra barns stora förtjusning med på ett besök på tivolit, som vi liksom stängde…. Det har man inte gjort så många gånger i sitt liv, men vissa attraktioner var redan stängda när vi kom, och andra stängde efter att vi precis nyttjat dem. Ganska hardcore av våra 6-9-åringar ändå. 😃

Sista kvällen i Makarska fick vi ju i alla fall byta om och använda en uppsättning av kläderna vi tagit med för kvällsbruk… 🙈
Både snyggt och gott!
Mimi läste över min axel om nakenbadaren här ovanför men var inte så intresserad av förklaringen till skämtet med det inte så kalla vattnet. 🤣
🙈🙉🙊
Sluuurrp!
Tjoho! Stina o co är tillbaka från båtutflykt till Hvar och Brač där de sett delfiner!!
The chef’s burger till chefen. (Nope, han pallade inte hela.)
Kvällsbad.
Vackert.
Mimi och Stina förevigar varandra med Mimis telefon så de aldrig ska glömma varandra. ❤️
Partners in crime.
Ooops, redan stängt.
Vi fick ju bonuspolletter igår, så det var ju bara att åka, även om ”thrillen” är ganska begränsad.
Barnen trodde inte på sin egen tur när de inte bara fick gå till tivolit så sent, utan dessutom lyckades övertala (de möjligen vinpimplande… 🙈) föräldrarna om att de både borde få slush och pannkaka.
Stilarna varierar.
Varierar verkligen…
”Vi måste springa i förväg och ta min telefon, mamma, så vi kan ta många bilder på varandra för vi vill aldrig glömma bort varandra.” 🥰
Det blir bilder…
Och det blir bilder… 🤣

Sammanfattningsvis går även anti-fascistiska kampdagen till historien som en riktigt trevlig semesterdag med social bonus-guldkant. Makarska fortsätter att leverera helt enkelt.