Idag blir det ett kort inlägg för idag har vi verkligen inte gjort något nytt under solen. Vi har njutit av frukost, slappat, promenerat lite, varit på Ikea där vissa lekt på Småland och roat sig med att köpa glass[ar] för 2.50:-, vissa andra köpt en hylla, lite servetter och teskedar (inga ljus, tro’t eller ej) och ätit köttbullar. Tja… det var halva dagen det. I skrivande stund ligger andra halvan framför oss, men ärligt talat tror jag det blir lite inköp av öl, ölkorv och vin eftersom det kan vara stängt i morgon (vår födelsedag tas på största allvar här, t.o.m Ikea håller stängt…), lite pool och lite paketinslagning. Har jag fel så skriver jag lite till sen. Har jag rätt så blir detta mitt kortaste blogginlägg någonsin. Och tråkigaste, tror jag. Nåja, även solen måste få ha sina fläckar. 😉
Är det Halloween så är det. Det är tydligen Inna med lila hår. Vad detta var har jag glömt, men det var något mer komplicerat än man kunde tro i alla fall.
Jag fick rätt. Tanken var i och för sig att vi – efter shoppingrundan – bara skulle softa en stund och sedan gå ut och äta, men (och det var nog mitt fel, för jag tog en lite för lång promenad) pool-suget tog överhanden så när jag kom tillbaka från en Pokémon-sväng på stan var de andra i poolen, och det fattar ju vem som helst att det inte går att starta om med två barn under sju efter halv sju, en hel dags shopping/lek och bad… så det var bara att bita i det sura äpplet och äta på rummet igen. Jag var iofs rätt nöjd, för jag får aldrig med resterande 75% av familjen på japansk restaurang, men när man hämtar kan man hämta från fler ställen… så nu kommer jag att lida av post-sushi-socker hela natten och förmodligen hela morgondagen, men det får det vara värt. Riktigt gott var det! (Och tydligen för två personer, för det var två set pinnar medskickade… Ooops…)
Alla helgons fallos… Vackert Speldosan från i somras är fortfarande kvar.
Nu ska jag snart ta tag i mig själv (ta mig upp ur det sköna badet) och förbereda en födelsedag med stora förväntningar. Inte min egna 46-åriga dito, den glömmer jag hemskt gärna, men den sjuåriga presenten jag fick på min 39:onde har rätt höga förväntningar… (Hm, matten stämmer inte riktigt där, men ni fattar.) Presenter är medförda hemifrån, vissa köpta på plats och presentpapper, sax (!), tejp, ballonger, ljus och hela midevitten väntar. Godnatt från den här 45-åringen… ? I morgon väntar andra bullar. Och år.
Han överlevde, tack och lov… Festligt värre…. ?Jag slog på riktigt stort i kinesiska importaffären. Jomen, olika färger också. (Må batterierna hålla över frukosten i alla fall…)
Ps. Lite bonusläsning om min test av nya gratiskortet Revolut, som verkar toppen, bjuds det på här. Ds.
Magisk morgon från hotellfönstretMagiskt var ordet
Jag känner att jag måste utvärdera det där med hotell vs lägenhet. Denna gång tänkte vi ju att vi skulle ”lyxa till det” med hotell, och inte vilket hotell som helst utan femstjärniga Hilton, vilket ju funkar prismässigt under lågsäsong, men knappast annars. Jag inser dock redan (kl. 06.30 dag 2) att det inte bara är lyxigt med hotell.
Ja, vi har ett rätt fint rum med utsikt över floden, men vi bor alla fyra i detta rum, vilket innebär att allas ljud och egenheter (som att vakna supertidigt alla dagar det inte behövs) blir allas angelägenhet. Ja, vi kommer snart att äta en fantastisk frukostbuffé, men vi kommer att äta alldeles för mycket och hamna i matkoma som drabbar hela första delen av denna dag och (absolut inte att förglömma) alla fyra måste göra sig i ordning innan vi går ner och äter, med allt vad det innebär i tid, konflikter och omak (ett badrum…) Ja, vi slipper städa och diska efter nämnda frukost, men det är ju inget som påverkar mig ändå. 😉
En avgjord nackdel finns förresten med detta hotell. Alla dessa enorma speglar och blanka ytor överallt och den slitna, överviktiga kvinna som stirrar på en från dem. Vad är det för konstig idé? Något Halloweenskt? Nej, usch Hilton, det behöver ni ändra på!
Kostnadsmässigt så kostar detta (lågsäsong och med ett barn upp till fem) ca 1500:-/natt m frukost + ytterligare ca 250:-/natt för parkering. (Som hittat. ?) Lägenheten vi hade senast (ett kvarter bakom Dluga med två rum, stort kök/vardagsrum, tvättmaskin etc och gratis parkering hade kostat samma som vi betalar för en natt med parkering här och det enda som hade tillkommit hade varit kostnaden för frukost. Hm… Trots frukost-proseccon så tror jag inte att jag tar samma beslut nästa gång vi reser hit. Inte ens trots att jag når två Pokémon-gym från hotellrummet nu. 😉 På tal om det så behöver jag lite fler Pokémon-vänner så vill någon (någons barn…?) adda mig så är jag 5229 3772 5909 (Ior73).
Lchf-frukost. Jomen… Denna frukost betalar vi för…Men inte denna, lyckligtvis. Det gäller att jämna ut det… ?Man kan tro att hon lyssnar uppmärksamt på något viktigt som sägs. Tro kan man ju alltid… She has a mind and ways of her own, this one…”Kolla vad stark jag är! Jag kan böja skeden lätt som en plätt!” ”Bla bla bla och så kan man få lite bla…”
Efter sedvanligt lite-för-långt efter-frukost-chillande och lite diskussioner om att det inte alltid passar att gå till poolen, att jo, alla måste faktiskt följa med även om vissa ibland vill något annat, lite före-städning-undanplockande av hotellrummet och smått och gott som alla småbarnsföräldrar känner igen sig i, stack vi i strålande sol mot den mer folkliga delen av Gdansk, där människor verkligen bor i gigantiska miljonprogramsbostadsområden och där det finns en fantastisk park med det ytterst märkliga namnet Ronald Reagan. Lagom tills vi kom fram tornade molnen upp sig och vindarna tilltog, men det var givetvis inget som bekymrade leksugna barn som, för tillfället i alla fall, glömt poolen.
Eftersom jag har en mycket förstående och snäll man fick jag jaga mitt steg- och träningsmål (och möjligen kanske ett och annat Pokestop) medan han och barnen hängde på lekplatsen. Parken är full av roliga, fina och märkliga installationer. Ja, snälla, kom tillbaka… ?”Nu är det din tur att åka på mig! Det är JÄTTEroligt, mamma!” ”Tänk inte ens tanken! Här måste man betala pant för att komma förbi.”Kex-fika under ett kort lekstopp. I sol minsann.
Strax efter den soliga fikastunden blev det väääldigt kallt, speciellt för den som varit ute och powerwalkat med överdrivet svängande armar för att övertyga klockan om att man faktiskt visst tränade… så det är tur att denna någon har – återigen – världens snällaste man så hon fick gå och sätta sig i bilen en stund medan barnen klämde ur det sista och allra allra sista ur lekplatsen.
Tittut! Man behöver ju inte vara som alla andra jämt. Busshållplats? Nope, bajsstation! ?
För att tina – och äta – åkte vi till närbelägna shoppingcentret Przmorze där vi av outgrundlig anledning knappt hann in innan vi återigen satt bredvid en lekplats och väntade. Jag vet inte riktigt hur det går till, men det blir alltid så. Denna gång var det i alla fall jag som väntade och Peter som gick en runda. Till att börja med i alla fall. Trots att just denna lekhörna synbarligen bara bestod av en mjuk matta med en hoper mjuka klossar kunde man tydligen roa sig i över en timme innan hungern satte in. Då hade Peter misslyckats med att hitta ett par skor och undertecknad lyckats att – trots avsaknad av kända behov – köpa jeans, jeans till barnen och ett antal toppar. Konstigt…
”Kolla vad skönt jag har det!” …. hade…!
Lunchen blev en historia för sig. Eftersom jag stod i kö just när de andra tre plötsligt var tvungna att äta, kom jag lite sent in i handlingen och processen, annars hade jag möjligen siktat lite annorlunda, men Inna stod i kö för att köpa macka på Subway, vilket hon gjorde med den äran, och Peter o Mimi skulle köpa hamburgare för bara 14 zl (ca 35:-) på ett annat ställe där de, trots färsk, dvs inte helfabricerad, mat, inte kunde göra en hamburgare med bara ketchup på. Märkligt, men visst, det beställdes två vanliga att sedan ta bort allt från. Det var ju ändå så billigt. Så långt inga större problem utöver idiotin i att behöva beställa något man absolut inte tänkte äta, men när de kom…. Haha! Jag har aldrig sett en större hamburgare i hela mitt liv. Det var en hel limpa med en hamburgare i och den vägde säkert över 500 gram! Inte ens Peter orkade äta upp sin. Mimis ansträngningar syntes knappt på giganten.
Jodå, så här ser en 35-kronorshamburgare ut i Polen…Mimi! Var är du? Inget fejk, den är så stor.
När vi fått i oss så mycket vi orkade av den kostcirkelsanpassade måltiden hävdade barnen att det var dags för lekland, för det hade vi ju lovat. Eh, ja, det lovade vi på ditvägen, men det var ju innan en timmes lekande med de mjuka klossarna… Vi hade inte riktigt samma uppfattning om det där kan man säga, och i slutändan gick det som det oftast går när vi reser, barnen vann och fick en timme helt själva (på riktigt helt själva) på ställets lekland till det facila priset 36 zl för båda. Det slås bara av gallerian i Kroatien som bjöd på tre timmar gratis, tror jag. Räknar man faktisk kostnad får man dock räkna till den knappa tusenlapp jag lyckades spendera på garn, broderi, vin, lite kläder och en jacka under tiden, men det mesta av det tillhör ju det essentiella i livet, så det räknas väl ändå inte? Visst?!
Tillbaka på hotellet vid 17-tiden var vi aningen spaka, men det tog inte lång tid för de där små att recharga och börja fråga efter poolen, och (jag måste ändå erkänna det) vi hade en riktigt härlig kväll med bad, bastu, ytterligare ett bad i badkar (samma denna gång) och sedan världens bästa middag i form av Roomservicens Pasta Carbonara och strips med mayo o ketchup. Ibland är det inte så svårt, och restauranger i all ära, men det är rätt skönt att bara köra ut bordet i korridoren och luta sig tillbaka i sängen med ett glas vin efter maten i stället för att artigt sitta och vänta på notan och sedan gå ut i kylan för att komma hem. Enda missen var att vi inte hade någon espresso på maten. Det hade verkligen varit gott efter den goda, men mäktiga, pastan.
Hon är romare innerst inne.
Nu, redan strax efter 21, sover samtliga övriga i rummet, vilket väl verkligen bekräftar att detta varit en synnerligen bra dag. Over and out från en nöjd Olofsson-familj. I morgon är det visst Halloween på riktigt. Skönt, då kan man skippa sminket helt… 😉
I vanlig ordning är vi på väg mot Polen på höstlovet och i vanlig ordning har jag egentligen inte bestämt om jag ska blogga eller inte, för vi har ju varit där ett typ oräkneligt antal gånger och förmodligen lär vi inte göra speciellt mycket som vi inte redan har gjort minst tre gånger tidigare, men redan på väg mot Karlskrona inser jag att jag nog kanske ändå måste blogga lite när ett meningsutbyte mellan Mimi och Peter om Blekinges olika städer och huruvida vi bor i Sverige eller i Karlshamn (redan roligt) utmynnar i den smått chockade kommentaren: ”Menar du att mamma inte varit svensk ett tag?” Detta eftersom Peter berättade för henne att jag jobbade i Ronneby när vi träffades för elva år sedan. Då är man inte svensk uppenbarligen. Visste ni det, ex-kollegor? Ni har väl passen med er om ni kommer och hälsar på i Sverige? 😉
Supertaggad Mimi som ritat Happy till Happy. Jag vet inte riktigt vem vampen till vänster är, men att hon brås på någon annan verkar uppenbart. Jag önskar att jag kunde applicera läppstift så….
Stackars Mimi som varit så otroligt taggad i flera dagar slocknade redan i bilkön innan färjan och vaknade sedan inte förrän ”Happy-sången” (I’m sailing) ljöd på alldeles för hög volym kl. 06 idag. Då var hon å andra sidan på ett särdeles gott humör, vilket alltid muntrar upp. Dock missade jag ju min obligatoriska Margarita utanför lekrummet, eftersom vi delade rum, hon och jag. Illa. Jag får ta två på hemresan. Då fyller jag ju faktiskt år, så det måste vara ok.
Det är tufft med vintertid. Första meningen i morse: ”Mamma, jag har sovit i min godisklänning. Haha!”
Varför ändra ett vinnande koncept? Väl framme i Gdynia styrde vi mot Mercure och hotellfrukost. Det var nära att vi (jag) vände när den oerfarna tjejen i kassan ville ta fullpris (55zl = ca 140:-) för Inna. Det hade blivit en dyr halv våffla… men hon tog sitt förnuft till fånga, tack och lov. Måste f.ö ta ett snack om det där att Inna varje gång någon frågar om barnens åldrar i syfte att bedöma pris inflikar: ”Actually, on Friday I’ll be seven.” Det är liksom inte alltid vi vill att det ska bli känt… (Note to self: måste börja preppa Mimi så hon inte gör tvärtom ifall vi ska simma med delfiner i år också…. ?)
”Kolla, där har Jesus varit!”
Man ska aldrig underskatta en spelberoende mamma med nyåterväckt intresse för Pokemonspelande förresten. När barnen fastnade i hotellets lekhörna lockade alla pokestops utanför i solen, så Peter utrustades med en kopp kaffe och undertecknad smet ut, vilket sedan ledde till två timmars lek på en jättefin lekplats på stranden, som vi faktiskt aldrig sett, trots att vi varit där så många gånger. Samma intresse resulterade sedan i att vi lyckades styra bort från den ständiga zoo-frågan och tog ett snabbt besök på Akvariet i stället. (Många Pokestops på piren utanför…)
En lekplats! (Och tre Pokestops…)Vi kan inte klaga på vädret. En lekplats med barn! Barn i alla storlekar…Och höjder…Mimi har chicken race med en svan. Svanen vann…Det syns inte så tydligt men en av måsarna hade fångat en rätt stor fisk. Gissa om det fascinerade. Allt som är – eller kan bli – smutsigt är kul. Alltså…. den där boken med bilder på foster i olika stadier…. var den på riktigt eller hade han också varit här? Inna satte namnet – på engelska – på varenda sköldpadda, haj och större fisk. ?Puss på dig! En av mina favoritfirrar. Hade bara centimetrarna räckt till hade alla mina favvofirrar varit på bild här.
Viss diskussion senare lyckades vi hamna på McDonalds för lunch och Mimi var helt lyrisk: ”Inna, hit går vi i kväll också!” (Över min döda kropp.)
Nej, i stället körde vi faktiskt äntligen mot Gdansk medan vi begrundade det faktum att klockan bara precis passerat lunch, trots att vi hunnit med så mycket. Om vi kommer att lära något av detta? Nope. I morgon kommer vi att vara sena till frukost, sega efter frukost och förmodligen inte ens ha lämnat rummet vid samma tid. Ingen mening att inbilla sig något annat.
Lite segt och surt var det när vi inte kunde checka in när vi kom fram. Ifall vi inte kände för att uppgradera till en svit för billiga 300zl (750:-) ytterligare per natt så klart, för sviten råkade som av en händelse vara ledig. Vi bet ihop, tackade nej och tog ganska motvilligt ännu en promenad. Nu var det för första gången idag lite tjurigt, för nu ville vi mest bara ”chilla” en stund. Utom Inna som antingen ville bada i poolen eller åka till zoo, för allt annat var så tråååååkigt. Vi tog oss igenom även det, och varsin espresso respektive glass senare var livet ok igen. Efter ett gäng dygnsgamla (gamla…?) musungar i zoo-butiken och inköpta chips/majskrokar skulle jag t.o.m vilja påstå att livet var toppen. Än bättre blev det när vi vid 16-tiden äntligen kunde checka in och placera oss – och ett berg av sand från morgonens lekplatslekande – tungt i Hiltons sängar/soffor. Så skööönt…. Hur många steg som skilde mitt ständiga ”jag går bara en [extra] runda hit och kollar Pokestops” och Peters icke-extragående? Knappt 1000…. Nejdå, jag är inte bitter, det är ju kul att han får känna sig aktiv. (Grrrr…)
Ett helt nytt kvarter – och en bro?! – på ”andra” sidan kanalen. ”Kolla, jag sitter i en karta! Nej, jag sitter i en saga. En tidning!” ”Det är ett megalodongap! Hjälp!” Jomen…Jomen igen…Äntligen!
Om kvällen finns mycket lite att säga, speciellt ur miljösynpunkt, för vi stannade på hotellet. Och badade. En och en. Efter varandra. Hm. Det var inte riktigt meningen, men så blev det. Nope, vi använde inte samma vatten, utan vi slösade i massor och det var så djäääkla skönt. Speciellt när ”Peter-pappa-of-the-year-Olofsson” (efter karbaden) tog med sig tjejerna upp till poolen för ”riktigt” bad. De somnade ovaggade efter varsin pizzaslice sen. Hela kostcirkeln idag. Yeay. Inte bara de somnade f.ö ovaggade. Det snarkas bredvid mig också nu. Tror jag ska joina kören. Godnatt!
