Albanien 2.0. Dag 4. Från Level till lägenhet

Frågan är om jag egentligen skulle byta namn, eller i alla fall underrubrik, på bloggen. Det borde kanske vara något i stil med Bittra betraktelser från ett liv som flytt, Bittertantens dagbok eller Fifty Shades of Grey (nej, visst ja, just den är visst redan tagen). ”Resa med barn” känns det i alla fall som om det blir mindre och mindre av. De vill i och för sig hemskt gärna ha vårt sällskap i poolen (om det inte finns några mer intressanta yngre förmågor där), men annars försvinner de som avlöningar till lekrum och aktiviteter. Och tusan vet hur länge till de ens kommer att vilja åka med. Eller vid närmare eftertanke… 🤔 hur länge till de kommer att åka med. Inna verkar enligt många bolag, inklusive Meliã och vissa flygbolag, redan vara på sitt sista år som barn. 🫣😳 Fast det är klart, det måste betyda att hon kan betala sin nästa resa som vuxen själv… 🤔

Min löjliga insomnia blir bara värre och i natt smittade jag nog även Peter för han var ute och markerade solstol innan 07…. 🤣🙈 Själv väntade jag i alla fall till strax efter för att ge mig ut på traskandet på stranden.

Det känns ändå lite bra att lägga sig en stund i den svenne-turist-markerade Cabanan även om ingen vet om att jag gjort det.
Idag valde jag att gå norrut för att se vad det är för litet samhälle det är uppe i andra änden.
Och så skickar jag i vanlig ordning en extra tanke till min kusin Jossemanda (som inte heter exakt så egentligen) som ser och dokumenterar hjärtan när hon ser dem på ovanliga ställen. ❤️
Det är inte riktigt lika bergigt här som i Kroatien, kan man säga.
I vanlig ordning är det längre än det ser ut när man går längs en strand, men uppe i ”kröken” ligger också något slags komplex, gissar jag. Eftersom Mimi och Inna ville äta frukost tidigare idag pga lekdejt med nya kompisen från Montenegro vid 10, vågade jag inte gå längre och verkligen utforska.
Jag är ju värsta David Attenbourough…
Sista dagen = maxat intag av det godaste. (Också = mätt på gränsen till spyfärdig eftersom så pinsamt att sedan lämna något.)
Ovanligt nyttig tallrik för att vara Inna… 🙈 (Och då nämner vi inte hur många croissanter hon redan ätit.)
Löjligaste matminen vinner.
Jämnt skägg, men undrar om inte Mimi står som segrare ändå…

Förmiddagen ägnades åt att verkligen krama ur det sista ur pool-livet, så inte mycket att säga om det. Inte ens några elaka spaningar idag. Det enda var att det märktes att de börjat strama åt så att verkligen bara rätt betalande människor åtnjöt rätt bekvämligheter, så det var en del utlagda handdukar som rök och det kontrollerades att vi verkligen var Level där vi låg i samma Cabana som igår. Tur att de inte kollade efter kl. 12…

Jo, Cava är absolut godast i riktigt glas, men när man får det levererat till solstolen är det ändå helt okej med papper.
Suga ut det sista var det ju, så strax innan vår ”kompensationslunch” för att jag ju bokat ett svindyrt rum med halvpension trots att vi inte ens kom till hotellet förrän 05.00 det betalda dygnet… 🙈, tog vi för säkerhets skull ett sista varv till vår älskade Level lounge.
Och tur var väl det, för nu när vi vant oss vid ”Level” var det en omskakande upplevelse att blanda oss med pöbeln 🤣 i den stökiga, överfulla skolbespisn…. lunchbuffén och börja köa för att stressat plocka till oss mat från de fat som inte var tomma. ”Hit går vi inte igen!”, var allas omdöme. En gång Level, alltid… eller?
Klart att jag spetsar till det och vi kom förmodligen (förhoppningsvis) när det var som mest folk, men det var väldigt mycket mer halvrisig All inclusive än femstjärnig känsla över detta.
Tjejerna var ändå till slut hyfsat nöjda med att få äta sig mätta på efterrätter även om de inte (heller) var jättegoda.

Jag hade på morgonen varit i receptionen och försökt få till en sen check-out som skulle sträcka sig över ovanstående lunch, men tjejen som ”hjälpte” mig låtsades helt uppenbart bara kolla i datorn innan hon väldigt beklagande (så klart) konstaterade att det inte fanns en möjlighet i världen. Det var bara det att när jag ställde en annan fråga hade hon inte en susning om vilket rumsnummer det liksom var hon ”hade” på skärmen framför sig. Mycket är väldigt bra och håller absolut femstjärnig klass, men vissa saker gör det definitivt inte. Informationen om allting är usel men att sen checkout liksom ska vara en ”Level-fördel” står faktiskt nämnt i den annars obefintliga infon om detta. Att samma tjej sedan inte beställt taxin till oss som hon skulle, hamnar verkligen i den sistnämnda kategorin av saker som definitivt inte håller femstjärnig klass. När man fått veta att det tar en timme (!) för en taxi att köra fram (hur kan det ens vara möjligt på detta stora hotell även om det ligger ute i nästan ingenting?) och man står där en kvart efter utsatt tid utan taxi; då kommer helt klart Karen-tendenserna fram. Särskilt när det finns människor som väntar på att få möta upp oss på nästa boende. Lyckligtvis stod där en taxi och väntade på ”Jennifer” som inte dök upp (med tanke på hur rörigt det var i receptionen kan det mycket väl ha varit vår) så det löste sig innan jag hade gått riktigt i taket. Skönt ändå, för vi skulle ju trots allt vilja kunna komma tillbaka.

Taxiresor och taxichaufförer här är verkligen ett kapitel för sig för övrigt. De har rätt fina bilar, bara el gubevars, som alla är utrustade med inbyggda rejäla GPS:r, som ingen verkar klara av. Sen saknas all känsla för hur man liksom beter sig i ett serviceyrke. Själv är jag ju inte direkt känd för att vara något socialt unikum, men till och med jag hade klarat det sociala bättre oavsett språkkunskaper. Den som så otryggt körde oss till hotellet hade, förutom noll syn, körkunskaper, språkkunskaper och lokalsinne, radion på jättestarkt med en debatt på albanska hela djäkla (långa) resan… Vår chaffis idag, som ändå klarade allt ovanstående bättre, tog gång på gång uppenbart privata samtal på högtalaren i bilen och begärde halvvägs att få min mobil med Google Maps eftersom hans egen telefon (inte bilens Gps, den använde han inte) var kaputt… 😳 Och på tal om kaputt… vi körde förbi en kyrkogård som fullkomligen svämmade över av blommor på varje grav, så Peter försökte kommentera med undermeningen/frågan om det var något speciellt med alla dessa blommor, men fick bara ett avfärdande ”Kaputt” till svar. Jo, att de inte riktigt fungerade, de döda i gravarna, det hade vi liksom fattat. 🤣

Att han sen, trots våra telefoners GPS, råkade köra förbi sista avfarten mitt i sitt privata, uppenbart väldigt roande, samtal, bekom honom inte ett dyft. Han bara fortsatte prata medan han backade, tutade och hytte med näven åt bilen bakom som ju liksom kom ivägen eftersom den ju var just bakom…

Städkvinnan som skulle ha väntat in oss hade lämnat så i stället fick jag 20-talet bilder och instruktioner på WhatsApp av värdinnan om hur vi skulle hitta rätt, hitta nycklar, komma in, hitta vårt parasoll bland alla andra på stranden osv osv. En aning stressande när chauffören samtidigt begärde att få använda Google Maps på min telefon… men ingen mötte alltså. Vi hittade dock utan problem och möttes av den möjligen tommaste hyrlägenhet vi någonsin sett. Här finns massor av skåp, garderober och lådor och givetvis det allra mest basic i utrustning, men utöver tre poddar till kaffemaskinen finns här ingenting. Ingen extra toarulle, inte en enda diskmaskinstablett, ingen välkomstvattenflaska, inget efterlämnat efter andra gäster som lämnat. Nada. Nichts. Nothing. Det har vi faktiskt aldrig varit med om. Det brukar snarare vara tvärtom med fruktfat och en flaska vin, samt lite allt möjligt bra-att-ha, vilket gjort att jag, ”fru-better-safe-than-sorry”, slutat ta med alla om-utifall-grejer. Typiskt. Dessutom låg det bara ett tunt lakan (som täcke) per dubbelsäng, så det skulle vi också dela. DET klarar jag inte. (Förvånad någon? 🤔🤣) Jag måste få rulla in mig i mitt eget och dessutom måste det faktiskt vara lite tyngd i ett täcke, bara ett lakan går bara inte, hur varmt det än är. Sänglinne fick vi alltså be om, resten får vi inhandla så fort vi lokaliserat en affär. Men först vill barnen så klart bada! Det blir verkligen till att tänka om nu när vi inte längre bara går och plockar ett gäng handdukar som någon annan sedan tvättar… Inte nog med att det nu är vi som tvättar våra egna handdukar, det är ju också eländig sandstrand som gäller. Jag avskyr sand. Det räcker ju att tänka sandstrand så har man sand precis överallt.

Sandstrand i motljus är i alla fall ganska vackert.
Röd flagg. Typiskt.
En flagga stoppar så klart inte barn som vill bada, och det är rätt långgrunt, till slappa föräldrars försvar.
För att vara ärlig så hade jag föredragit kallt rosé framför rosé med blåbär (!) i, men nu ska vi inte vara kinkiga.
Medan jag fotar mina fötter råkar Peter trampa på något i vattnet och skära upp sina. (Okej, bara den ena, men meningen blev mycket sämre då.)

En timme på stranden/i vågorna blev det, sedan vidtog det vanliga (vidriga) att få hem allt och alla utan att dra hem halva sandstranden. Det lyckades inte idag heller. Har jag nämnt att jag avskyr sand?

Eftersom Albanien ju möter Spanien i EM-fotbollen i kväll var vi så klart dels tvungna att äta någonstans där matchen visades, dels handla det nödvändigaste för morgondagens frukost innan det blev för sent. Båda sakerna gick väl lite halvbra. Vi hittade en restaurang som visade matchen, men kvaliten var väl lite … sådär. De hade inte vin, de serverade inte lokal öl ”för jag gillar inte det” (ägaren?) de kom efter en kvart på att de inte hade alla ingredienser de behövde till pizzan jag hade beställt, pizzan (Peters Capricciosa som de hade grejer till…) kom med burkchampinjoner, ”burkkorvskinka” och svarta burkolivbitar. Glas, bestick och service visade sig vara sådant som inte sågs som nödvändigt, så när vi ätit upp, gick vi. Och lyckades då i alla fall påkalla tillräcklig uppmärksamhet för att få betala. Alltid något.

I stället satte vi oss på en popup-bar som dragit upp en storbild på stranden med saccosäckar. Så mysigt, men också med en enda kille som skulle sköta servicen till alla 100 gästerna, 50% av gästerna som rökte (många cigarr) och en dotter som påstod att hon blev fullkomligen uppäten av mygg, så vi blev inte så långvariga. Och i ärlighetens namn blev stämningen aningen avslagen efter att Spanien (med sitt B-lag) gjort 1-0 ganska tidigt i första halvlek.

Helt rätt sätt att se en EM-match. Egentligen.
Hög mysfaktor. Innan rökarna och myggen.
De tröttnade ganska snabbt ändå.

Rätt trötta på allt lyckades vi sedan lokalisera en supermarket och inhandla det absolut nödvändigaste. Kaffe, toapapper (som visst var hushållspapper), vatten, bröd och Arla (!) creme cheese, och sen hamnade det av outgrundlig anledning en massa andra konstiga saker av onyttig karaktär också i korgen. Våra kreditkort (Norwegian för den som också ska hit) visade sig inte fungera… Aningen o-bra, så tur att Peter också hade med sig sitt vanliga sparbankskort. Förra gången vi var här använde vi (tyvärr nu nerlagda) Refunder utan problem alls, så det här var vi inte riktigt beredda på. Får testa igen och kolla om det är något genomgående eller bara just där.

Tillbaka i vår spartanska lägenhet (som trots allt har AC i varje rum, det ska den verkligen ha cred för!) så fick vi inte igång TV:n (som f.ö. sitter över spisen i köket…) så det blev EM-fotboll på iPad. Och då struntade vi i att låtsas intresserade för hur det gick för Albanien och såg i stället hur stackars Kroatien åkte ur EM i 97,5:e matchminuten. 😳

Kommen så här långt måste jag själv förundras och förfasas över min förmåga att koka soppa (eller text) på en spik, för djäklar vad jag skriver mycket om egentligen absolut ingenting. En gåva eller en förbannelse… Det finns nog skiftande uppfattningar om det, gissar jag. 🤣 Nu ger jag mig i alla fall. Godnatt!

Albanien 2.0. Dag 3. Mer av samma på Meliã.

Tusan, jag skulle inte ha jinxat det där med sängarna och sömnen igår, för livet slog direkt tillbaka med en sömnlös natt pga ont i varenda led i kroppen. Tack för det liksom. Att bli äldre har så många härliga fördelar. Att Mimi dessutom ramlade ur sängen med en duns och blev liggande som avsvimmad gjorde i ärlighetens namn inte heller mycket för natt-ron, men hon hade inte skadat sig utan sov bara så tungt (lyckosten) att hon varken märkt när hon ramlat ner eller kom ihåg hur hon kommit upp igen. 🤣

En icke-sarkastisk fördel med att inte kunna sova är ju dock att det faktiskt är svalare ute innan 08, så jag slog till med en lite längre promenad idag. Det är påfallande hur stranden förändras ju längre söderut man kommer. Här uppe där finhotellen ligger på rad är det helt tomt på solstolarna och i vattnet, men bara en kilometer längre ner fullkomligen sjuder det av liv trots att klockan inte ens är halv nio. Här verkar inte ligga några dyra finhotell utan här är det lokalborna som firar söndag med härlig medhavd frukost från kylväskor eller på restaurangerna längre upp på stranden. (Det där med härlig medhavd frukost är f.ö. som med kalas. Det var jättehärligt så länge man inte var den som liksom hade ansvar för att fixa eländet. 😝)

Här var det tomt.
Liksom här.
Och här.
Ajdå, dagens parti av vändtia kommer att bli mer utmanande än vanligt för några.

Där lokalborna hänger är det inte längre speciellt smidigt att promenera längs stranden eftersom jag hela tiden får väja för långsamma tanter arm i arm eller barn som leker för fullt i strandbrynet, så jag försöker ta mig upp ovanför stranden för att ta ”landvägen” tillbaka. Här är det dock fullt krig om de i vanlig ordning superorganiserade fast helt oorganiserade parkeringsplatserna under träden, så det känns inte helt säkert att promenera där. Det blir inte den vackraste eller svalaste vägen tillbaka, men tillbaka kom jag i alla fall.

Inte den mest inbjudande kompisgunga jag sett.
Favela chic. Låter som en oxymoron. (Inte helt riktigt eftersom det inte är ett sammansatt ord, men grejen liksom. Och för den som inte haft lyxen att läsa språkvetenskap så är en oxymoron ett ”motsatsord” där förleden är en motsats till efterleden, som ”jätteliten”.)
Det borde egentligen ha varit ett utmärkt ställe för en restaurang, men något hände förmodligen. Eller så är de väldigt sena i starten… 🤔
Måste erkänna att jag blir mer sugen på pool än hav när jag ser dessa gigantiska maneter uppsköljda på stranden. Foten i storlek 41 är med som jämförelse. 🫣
🤢
Tillbaka på finhotellet där man ännu bara vaknat så pass att man varit ute och kissat in sitt solstolsrevir.
Lyckligtvis var ju mitt revir inkissat sedan länge, så jag kunde vänta in resten av familjen här.

Jag älskar ju egentligen att spetsa till det och vara (och ibland spela) väldigt fördomsfull eftersom det blir bättre tv (blogg) då, men när det känns som om vissa fördomar slår in är det inte lika kul. Så är det nu. Under helgen har det känts som om andelen inhemska gäster ökat exponentiellt och med detta har även rökandet 🤢 både i restaurangerna och vid poolerna ökat, liksom andelen motsatsen till våra wellbehaved kids. Jag måste nog snart göra en Petra och testa de barnfria Rooftop-barerna, som det tydligen ska finnas två av. (Förstår att du är grymt besviken på oss, Petra, för vi har inte ens varit där än… 🙈🤣)

Vid frukosten förstod vi verkligen att det nu är många fler gäster på hotellet för i stället för att lugnt strosa mellan lediga bord och välpåfyllda fräscha fat var det nu lite mer av djungelns lag även här. Enligt britterna vi pratade med första kvällen hade de upplevt det så här även förra helgen, så det är kanske kortväga gäster som passar på under helgerna eller så har säsongen verkligen startat igång nu. Eftersom vi lämnar för vår lägenhet nere i Durrës i morgon så lär vi nog inte kunna svara på det.

Tja, varför inte en giraff med en kristallkrona i munnen? Man kan ju ha genomskinliga toa-dörrar så det här är ju rätt normalt i jämförelse…
Så olika men bäst i världen båda två på sina olika sätt. ❤️

Och eftersom det bara är en dag kvar funkar det faktiskt att fortsätta i samma stil även idag, dvs hänga i vår Bali-bed, hänga i poolen, snålhämta nötter, ost och dryck i loungen så att vi står oss mellan frukost och middag och i princip inte göra någonting. Mimi kallar mig oldschool för att jag löser korsord och själv tränar hon idogt på att utveckla sin dykning, och har fått med även Inna på det, så det är ett evigt upp och ner, upp och ner, upp och ner ur poolen. Annars händer det inte mycket alls.

Mitt elakaste span idag är två nykomna (?) kvinnor som jag skulle vilja placera i ”medelåldern” innan jag med obehaglig självinsikt inser att de förmodligen är 10 år yngre än jag. (Det är som när man läser i tidningen om ”en kvinna i femtioårsåldern” och automatiskt tänker på någon ur föräldragenerationen… 🙈) Nåja, dessa två med utstyrslar á la något slags Grace Kelly ägnade en god halvtimme med telefon på stativ åt att regissera varandra i solstolarna i poolen. Den ena var till och med framme och fysiskt flyttade den andras (i ärlighetens namn rätt fula 🙈) ben för att de skulle te sig så dekorativa som möjligt i videon (?) som filmades. 🤣 Något liknande höll f.ö. ett par på översta våningen på med i morse. Iklädda hotellets morgonrockar och med stativet i mitten fotades/filmades det ur allehanda vinklar och poser. Det var ganska roande att iaktta och jag önskar att jag hade kunnat se slutresultaten. Jag anar att ledsna magar och dallrande skinkor inte kommer att nämnas (eller anas) i dessa stories… 🤔

Jag och Mimi skojar mycket om Emil Henrohns träffsäkra parodier på dagens tioåringar… 🤣 och Mimi har självironi nog för att inse att hon är lite där… 🙈
Idag lyckades vi faktiskt (efter viss övertalningskampanj) lämna stora Infinity-poolen under ”snacks-timmen” i vår exklusiva Level lounge och det var ju ett synnerligen bra drag som vi borde gjort tidigare.
Slurp.
Allt ser dessutom mycket godare ut i is.
Ganska nöjda. (Speciellt pappan som de tidigare dagarna varit den som hämtat mackor och dryck i pappersmuggar åt oss andra slashasar.)
Samtidigt som vi satte oss här för att smörja kråset med alla dessa godsaker i både fast och flytande form, såg vi att mamma larmade av för att vattna och kolla till allt hemma åt oss. Livet är orättvist… så självklart var vi tvungna att skicka detta till henne. 🙈🤣
Cava är godare i riktigt glas, så är det bara. 🍾

Efter det trevliga hänget i loungen kände jag viss press (undrar från vem, Petra… 🤔😉) att i alla fall ta reda på hur Adults only-Rooftop-baren är, och sorry barnen, men ni får nog stanna hemma nästa gång… 🤣 Eller så hänger du och jag här, mamma, så får Peter och tjejerna vara någon annanstans. 🤔 Det var med andra ord hemskt trevligt. Och inte en unge i närheten. Inga rökare heller, men det vet jag inte om det bara var tur.

Utsikt mot havet från ena Rooftop-baren.
Äsch, det var meningen att det skulle framgå hur gött jag hade det utsträckt på en cirkelrund strandsäng med fantastisk utsikt, men bilden blev inte riktigt som det var tänkt.
För några år sedan hade det varit där nere vi hängt…
Det här ser ju inte obehagligt ut. Det mest spännande är att det alltså var sammanlagt åtta personer här uppe, och då har jag räknat med mig själv, bartendern och de två kvinnorna som kom samtidigt som jag. Sådant slöseri. (I morgon säger jag bara att jag går ut på promenad på morgonen…. 🤔)
Det är ett väldigt stort hotell.
Resegitarren, som nästan blev en dyr historia, används lyckligtvis.

Idag var första och enda dagen som vi lyckats boka bord på en av de andra restaurangerna på stället. Inte för att de andra är bättre, för Level lounge är den bästa, utan för att det finns lite mer lättillgänglig mat på italienska Casa nostra (inte cosa lyckligtvis) när man inte har så avancerad smak. 🙈 Vi kunde absolut inte komma efter 19 dock, för sen var det knökfullt, var beskedet kl. 18 idag, så det kändes som om personalen var aningen besvärad när det var mer personal än gäster både kl. 19, 19.30 och 20…. Efter 20 var förhållandet nog 50/50. Lite pinsamt för dem, men maten var helt okej och vi hade ovanligt trevligt själva med barn som briljerade med diverse tungvrickare på olika språk, vilket ledde till många skratt. Det började med Sex laxar i en laxask och gick sedan vidare till How much wood would a woodchuck chuck if a woodchuck could chuck wood? i en svindlande hastighet. Mimi var dessutom så löjligt nöjd med sin lasagne att det strålade så pass om henne att personalen (den besvärade) bara log när de gick förbi. Lite nervöst blev det när vi för första gången på hela vistelsen fick ett kvitto att skriva på, speciellt när ju Leken (valutan här) har svindlande många nollor, men det var nog rätt ändå. Utöver den hemska taxiresan och tre glassar idag (dubbelt så dyra som i vilket stånd som helst som inte ligger på en resort) så har vi hittills (vad vi vet i alla fall) inte gjort av med en krona utöver priset för hotellet.

Nöjd är bara förnamnet.
Jag vågade minsann lämna comfort-zonen och beställa fisk. Riktigt gott och precis lagom efter det rejäla ”snacket” i loungen innan även om jag kanske inte strålade som Mimi.
Möjligen den största creme brûlée vi sett och chokladglassen (!) kunde de verkligen hoppat över, men även den fick höga betyg från Olofsson-juryn.
Djäklar vad hon kan vricka tungan, den här. ❤️

Efter maten hade vi tänkt hänga lite på ”plazan” där det skulle vara live-blues, men det räckte att gå in i det ändå stora och luftiga utrymmet och känna cigarettröken från ungefär vartannat bord (så djävla äckligt och passé!) för att vi skulle tappa lusten för det. ”Lyckligtvis” var den s.k. bluesen också skrattretande dålig, så vi traskade vidare i jakt på våra förlupna barn och hittade då en ”fan zone” med bar och fotbolls-EM på storbild på en gräsmatta utanför lekrummet och sportbaren, som passande nog ligger vägg i vägg, så i skrivande stund har vi faktiskt spenderat ytterligare ett par hundralappar på varsin drink och sitter bekvämt uppkrupna i varsin soffa (inga träbänkar här inte, vi är ju Level gubevars) och kollar fotboll medan barnen kastar boll med någon ny bekantskap vägg i vägg.

Plazan och alla rökare är där bakom.
Som sagt, supermysigt och t.o.m utan tak, insåg jag i efterhand, och ändå så äckligt med röken.
Okej, man hade kanske sett lite lite bättre där framme…
Men det är väldigt mycket skönare så här. Lite mer Level liksom… 🤣

I vanlig ordning är vi inte speciellt bra på att utnyttja de härliga kvällarna, vilket verkligen skulle behöva bli ett utvecklingsmål, utan vi var på rummet i tid för att se slutet på EM-matchen. Lite skamligt nästan och väldigt lite semester över det, men packningen inför hotellbytet i morgon har inletts. Tantvarning igen… Over and out.

Albanien 2.0. Dag 2. Femstjärnig resort utifrån tantperspektiv…

Idag började jag dagen med en promenad längs stranden för att uppnå dag 1600 i mitt obrutna rörelsestreak. 💪 Inte så tidig promenad som jag brukar när vi är utomlands för trots rätt risig sömn pga skyhögt rekyl-socker så är sängarna så pass bekväma att t.o.m jag kan sova. Vi måste alltså tillbaka hit, det förstår ju alla. Är du med på det, mamma? (Japp, i höst ska vi släpa med mormorn på Albanien-äventyr. Det blir förmodligen ett äventyr bara det… 😉) Mimi tycker i alla fall att detta definitivt vore något för mormor. Om det beror på att hon själv trivs och vill återkomma eller om hon har mormors bästa i tankarna, låter jag vara osagt.

Promenaden blev alltså inte av förrän vid 09, då det redan hunnit bli 30 grader, men precis nere längs med strandremsan fläktade det skönt och jag fick till och med göra en hjältemodig räddningsinsats då en hatt på en badring drogs med ut i vågorna. Superwoman strikes again. 💪 (Eller supertanten…? 🤔😳)

Det långa benet före.
Rent och välstädat så långt ögat kan nå. (Och hotellen sträcker sig.)

Medan jag var ute på halsbrytande risk-för-blöta-skor-uppdrag tog Peter på sig det likaledes riskfyllda rädda-världen-uppdraget att på äkta turistvis markera dagens solstolar med handdukar och diverse personliga, men inte stöldbegärliga, attiraljer så att det ser på riktigt ut. Trist att det ska behövas men det är ju tyvärr ett faktum att den som inte är med i denna lek, inte kommer att ha en bekväm dag. Alltså njuter vi även idag av en ”Bali-bed” och möjligen njuter vi ännu lite mer idag efter att ha sett priserna för en dylik… Idag är det dessutom ”bara” 32 grader varmt och lite bris, så idag går det att lämna skuggan och faktiskt ligga i solen i perioder.

Dessa låg strategiskt placerade överallt i morse, så nu känns det så klart ännu lite bättre i den snåla själen.

Idag hade vi nöjet att kolla in en av hotellets vuxenaktiviteter på nära håll. Vattengympa i stora poolen. Lett av en ung, rätt snygg kille på poolkanten och packat med (mest medelålders) kvinnor i poolen. Längst fram en av dessa otroligt medvetna med stylat hår som absolut inte får bli vått, full make-up, örhängen som matchar bikinin och (förmodligen) högklackade (för små) blingade högklackade flip-flops utanför poolen. Fördomar? Jag? Stort engagemang hos alla men tusan vet om det egentligen bränner några kalorier? Gör det det? Jag och Mimi testade lite diskret i poolen mittemot, men kände oss ganska tveksamma och gav helt upp när vi fick sällskap av två överviktiga äldre män med håriga ryggar och tribaltatueringar som, likt förvuxna tonåringar som drar i håret i stället för att fråga chans, låtsades håna spektaklet genom att mycket entusiastiskt överdriva varje rörelse från poolen mittemot.

I mitt spanande på folk har jag idag en undran om mode. Som alla som känner mig vet så är detta något jag inte förstår mig på eller bryr mig speciellt mycket om, mer än att jag på äkta gnällig-medelålders-kvinna-vis rynkar på näsan åt det jag uppfattar som fult, t.ex. de där käcka ärmvolangerna som verkat vara inne – även på vuxna, skrattretande nog, ett tag, men här har jag nu sett minst tre kvinnor med baddräkter som har en gigantisk tygblomma (eller ”blaffa” som jag egentligen skulle vilja kalla det) på axeln. Säkert 30-40 cm stor och så skrattretande ful, enligt o-modemedvetna mig. Är detta något inhemskt eller är det uppföljningen av de ”gulliga” ärmvolangerna i det obegripliga modet? (Kom nu ihåg att jag köpt mina strandskor på Rusta och aldrig går i något annat än mina eviga jeans från KappAhl och linnen jag köper i tvåpack på Stadium eller NewBody… 🙈)

Tja, i ärlighetens namn har det faktiskt inte hänt så mycket idag heller. Det gör ju inte det på stora hotell-komplex i 30+-graders värme. Mimi gick från att inte alls kunna dyka alls till hoppdyk från kanten på sisådär två timmar, vilket i och för sig var både coolt och imponerande, men annars har det mest varit osunt stekande av medelålders fläsk och intag av måttligt alkoholhaltiga drycker vid poolen, men jag cliffhängade (kom ihåg var ni hörde det verbet först) ju det där med rummet igår.

Rummet – Level infinity pool with garden, som det så käckt heter på bokningssidan – är 36 kvm stort och är fräscht och fint med kaffemaskin och gigantiskt badrum, men ärligt talat, vem har (inte) tänkt till i designandet? Fördomsfullt nog tänker jag att det inte varit någon kvinna inblandad i utformningen av rummen. I alla fall inte någon gnällig femtioårig kvinna med dålig syn och en kropp i förfall, för vem vill på riktigt ha speglar precis överallt utom där de faktiskt behövs? Och krokar och avställningsytor… vem vill inte ha det, och speciellt i ett överdimensionerat badrum med halt kakelgolv? Traska tre meter med blöta fötter för att nå en handduk, tänker designern. Perfekt för då kan man passa på att verkligen njuta av den ledsna magen och dallrande skinkorna i den gigantiska spegeln på vägen. Yeay. Det är så man riktigt ryser av välbehag.

Och så det där moderna med toaletter med frostat glas och stora, fullt genomsynbara (om det ordet finns) glipor… På riktigt?! Inte ens i den första überförälskade fasen av ett förhållande kan man väl vilja sitta i badet och se och höra sin partner på toa? 🤢

Badrummet är hur stort som helst och har jättestora speglar som garanterar att man verkligen inte missar en enda detalj av kroppens förfall, men någonstans att hänga handduken så att den går att nå när man kommer ut från duschen…. Nope! Och hur är det tänkt med det överdimensionerade badkaret? Var är det meningen att vinglaset, boken och ljuset (för att inte tala om handduken även här) ska vara under badet? Tror man att badkaret ska användas för avancerade parningslekar så att sådant inte behövs? Tänk igen, det är bara vi gnälliga femtio-plus-kvinnor som badar och vi vill ha vinet, boken och torra golv. Sorry.
Alltså, det här badkaret är så löjligt stort. Eftersom jag blivit min mamma och numera bara intresserar mig för trädgård (snart blir det fåglar också… 😉) tänker jag bara på hur många plantor jag kunnat vattna med vattnet från ett enda bad. 🙈
Jomen, självklart står man här sida vid sida och sneglar förföriskt på varandra medan man borstar tänderna efter att man just hört och sett sin partner ha lite risig mage efter middagen….
Den enda spegel vi gnälliga 50 (ja, ni vet nu, så jag behöver inte skriva det hela tiden) behöver, den måste man dock ha en väldigt rörlig och välfungerande kropp (hmmm) för att nå, för den är väl dold långt inne bakom allt annat överdimensionerat, så det gäller att kunna luta sig rejält framåt sidledes och ha bra syn för att se något. Så nu vet ni varför undertecknad kör helt osminkat under semestern.
Vid en första koll trodde jag att även ”konstverken” ovanför sängen var speglar, men nu när jag sett att de inte är det, är jag egentligen ännu mer undrande.
Tjoho! Spegellöst, men i alla fall kaffemaskin. Synd bara att vi varken fick lilla bordet till höger städat eller påfyllt med kaffekapslar idag. (Med order från både man och barn om att inte bli en ”Karen” om detta, fick jag be snälla, diplomatiska Peter säga till… Vi är ju eventuellt intresserade av att återvända… 🙈)
Självklart finns det tre (!) speglar till i den lilla hallen och just nu två fina tjejer också. Nöjda tjejer som inte (ännu…?) utvecklat sin mammas ”Karen-personlighet”. Det kommer nog.
Kjolen från mormor som legat i träda ett tag (kjolen, inte mormorn) har kommit till heders igen.
Det finns ju faktiskt tosingar som tror att Jesus kunde gå på vatten, så varför skulle inte Mimi kunna?
Fina fina Inna som vi knappt sett idag eftersom hon mest hängt i lekrummet, där hon enligt ledarna varit helt fantastisk med de små barnen. ❤️
Som sagt, osminkat och i linne från Stadium. För övrigt inga gigantiska blomblaffor eller volanger så långt ögat kan nå hos någon av oss elvanollettor.
Egentligen hade vi velat gå till någon av de andra restaurangerna i kväll, men eftersom det var det där med att reservera bord helst flera dagar i förväg… fick det bli vår kära Level lounge även idag. Absolut inget fel på det för nu fick jag ju möjlighet att testa även den andra salladen jag var sugen på. Jättegod, men eftersom jag nu är i mitt praktiska ”se-på-saker-med-en-kvinnas-blick-mode” så funderar jag på hur dessa tallrikar fungerar i en diskmaskin….
Eftersom vi knappt lämnat poolområdet på två dagar tog vi efter maten en liten tour of the premises. Här finns ganska mycket för den som inte är dödstrött efter en dag i sol och pool. Hade vi orkat hade vi kanske också blingat upp oss till tänderna och hängt, kanske inte här i spa:t, men i det coola Plaza square-utrymmet (som jag tyvärr missade att ta bild av) med musik och drinkar. Vi mötte bland annat (typ) hela The Supremes upphottade till tänderna fast inte lika säkra på sina höga klackar som Diana Ross, och ärligt talat vet vi inte riktigt om vi ska känna oss supermesiga eller världsvana som valde att gå och lägga oss i stället för att hänga på.
Fin detalj i lobbyn

Äsch, vi kör på världsvana och säger godnatt och på återseende. I morgon ska det bli tre grader svalare, påstår min telefon. I så fall blir det kanske test av spa:et, men ärligt talat lockar varm och fuktig inomhusmiljö väldigt lite när det är över 30 grader varmt ute, så möjligen får det vänta till nästa besök. Godnatt!