Karlshamn – On the road again

7 augusti, 20177 augusti, 2017

Söndag i Åryd (Tjärö/Törneryd)

Idag vaknade vi på ljuvligt vackra Tjärö i ett rum som var så varmt att det rann imma längs med fönstren och med varsitt barn klistrat utmed kroppen. Det låter möjligen charmigare än det är. Utcheckningen var tydligen redan klockan 10 (inte okej), så det var bara att försöka få liv i tjejerna, vilket inte alls var enkelt. Jag tror att de kan ha ärvt sin mammas allt-eller-inget-personlighet, för när de vaknade tidigt, då vaknade de jättetidigt och nu när de tack och lov börjat sova på morgnarna, då sover de givetvis halva förmiddagen.

Även frukosten slutade serveras okristligt tidigt, dvs 10.00, så det var ju bråttom på riktigt, för dessutom skulle ju rummet städas innan man kunde lämna det. Inte alls vad vi bekvämlighetsfascister är vana vid! På vägen ner mot frukosten såg vi många som dukat upp härliga utomhusfrukostar i det fria, vilket såg väldigt mysigt ut, men en sådan sak kräver ju planering. Inget för oss således. Frukosten i restaurangen kostade 85:-/vuxen och 5:-/år för barn. Helt okej. Det var inte den mest omfattande frukost vi sett, men eftersom där fanns äggröra, gott bacon, fräscha frallor/mackor, yoghurt, müsli/nötter och kaffe så hade vi verkligen inget att klaga på. Dessutom var det förmodligen den vackraste utsikt vi någonsin haft vid frukost.

Eftersom vädret var ganska fint hade det egentligen varit en utmärkt dag att vara kvar på ön litegrann, men att lämna rummet (och alltså ”vara med packning”) redan kl. 10 tar lite död på sådana incitament, även om det säkert hade gått att lämna grejerna någonstans, så vi hängde bara kvar nere på altanen någon timme innan vi tog båten till Järnavik. På väg ut mot båten träffade vi en av Peters chefer, som råkar ha en båt som imponerade stort på tjejerna (okej, på mig också då), så nu får vi se om det blir någon konkurrens om vems chef (matte/husse) Inna vill ringa. 😉

Är man på en ö, ska man givetvis åka skrinda.

I Järnavik väntade fullt med folk som ville ut till ön, så det fick bli dubbla turer för båten. Till tjejernas förtjusning var ett trevligt par med tre hundar bland dem som inte kom med första turen… Båten t/r från Järnavik kostar f.ö 80:-/vuxen och man betalar i kiosken ute på Tjärö, dvs inte förrän man åker hem. Det är nog fler än vi som varit förvirrade och undrat över det, tänker jag.

Från Järnavik begav vi oss till Åryd för att lämna tillbaka den lånade takboxen. Som varsågod fick vi en hel hink med nyplockade blåbär av mamma. Jag tror vi ska låna den där boxen fler gånger. 😉 Mimi tyckte att vi skulle fråga mormor och morfar om de ville ”följa med och klappa grisarna” och vem skulle kunna motstå en sådan invit? Det ville de givetvis. Grisarna finns på Riksdagsmannagården i Törneryd där också de driftiga systrarna Granhof (14 och 17 år unga) driver sommarcafé med våffelförsäljning. Där vankades det inte bara de godaste våfflor jag smakat (på riktigt), utan också världens snällaste mamma Christine som i stället för att städa tog med sig Inna och Mimi för att plocka ägg, besöka fåren och hälsa på hästarna. Dessutom fick de med sig ett sex-pack egenplockade ägg hem. Gissa vad vi ska ha till frukost i morgon! Nästa helg är f.ö den sista de har sitt café öppet (fre – sön kl. 11 – 16), för sedan kör skolan igång igen, så missa inte chansen att åka ut till världsmetropolen Åryd och äta världens bästa våfflor nästa helg! Dessutom kan man givetvis handla i den mysiga gårdsbutiken och få chans att se en massa djur.

Snälla Christine visade tålmodigt runt barnen medan vi andra fick dricka kaffe i lugn och ro

Efter äggplockandet kom Inna svängandes med en kasse och visade upp en död höna som den naturligaste saken i världen. Och det är det ju.

Alltså, ungdomarna och deras mobiler…. ?

Eftersom det pratats mycket om att ”åka till bondgården” och också om kor och kalvar, tog jag en chansning och slängde iväg en fråga till Lola och Anton, som driver en ”riktig” bondgård i närheten, och de var så snälla att de lät oss komma dit, trots kräftskiveförberedelser och extremt kort framförhållning. Mimis energinivåer var tyvärr inte så höga, eftersom djuren hade lockat mer än fikan på Riksdagsmannagården, men för Inna (och mig) var det ytterligare en höjdarupplevelse. Inte nog med att de har kor, kalvar och höns – de har ju också en jämnårig tjej och två hundar! Himmelrike!

Glad tjej med hunden Happy i (ett helt onödigt) koppel

Vi fick träffa hundar, träffa en nästan-födande kviga (det blev en liten svartvit kviga fick vi veta sen), träffa en rymmarkalv, klappa och bli slickade av en icke-rymmarkalv, se den helt fantastiska mjölk-roboten som fascinerade mig något otroligt och kolla runt på en riktig bondgård. Jag lärde mig dessutom att en kalv växer upp till ett kilo OM DAGEN, vilket låter fullkomligt osannolikt, men samtidigt skönt på något sätt. Jag är alltså en kalv. Jag har länge känt att något inte varit rätt, och nu inser jag ju varför. Jag är en kalv, helt enkelt.

”Åh, vad söt den är!” Mimi vågade t.o.m klappa den.

Alltså, en tänkande mjölkrobot, till vilken korna själva går för att bli mjölkade, är ju hur coolt som helst!

Hoppas att allt hanns med efter att vi äntligen stack, för vi hade väldigt svårt att slita oss. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; Åryd levererar! Tusen tack till alla ni som gjorde detta till en mycket minnesvärd söndag!

(”Efter-semester-krisen” med Innas alla ”det är trååååkigt att vara hemma” som slog till med full kraft efter Årydsbesöket ska jag däremot göra mitt bästa för att glömma. Nu får det bli lite tråkighetsträning för både barn och föräldrar innan vardagen på allvar tar över.)

6 augusti, 20177 augusti, 2017

Lördag på Tjärö

Efter enda ynka natt i egna sängar (eller alla i vår säng snarare, men ändå) och dessutom katastrofen att Mimis napp, ”favojitnappen” = den enda napp som accepterats det senaste halvårets nätter, gick sönder vid sänggåendet, var det varken lätt eller självklart att ladda om för en natt på Tjärö efter hemkomsten från Polen. Speciellt inte när vädret verkligen inte visade sig ifrån sin bästa sida (nu heller), så det var väldigt nära att vi ställde in. Som tur var ändrade vi oss, för vilken go dag vi fick!

Det började väldigt tveksamt med en störtskur som regnade diagonalt rätt in på oss väg ut från Järnavik, men jag och medpassageraren Bebban höll det stången med varsitt paraply, som två superhjältar som skapade en sköld mot omvärlden. Lyckligtvis slutade det lika snabbt som det började och när vi kom ut till ön var det faktiskt sol.

Inna, Mimi och Bebban klättrar lite i berg medan jag hämtar nyckeln

”Vad heter katten?” ”Den heter Kattis.” ”Åh, vad heter den andra katten då?” ”Den heter också Kattis. Men i efternamn heter den Bella.”

Anledningen till utflykten var egentligen att Peter hade ett ljudjobb för Visans vänner och hade fått lov att ta med oss som en liten extra bonus. (Tack!!) Att komma från Hilton och liknande hotell i Polen till ett pyttelitet tvåbäddsrum med bara sängar (som vi ju dessutom fick bädda själva) var en nyttig erfarenhet för oss allihop. Inna och Mimi öppnade garderoben i jakt på badrummet, undrade var tv:n var och kallade tämligen genomgående rummet för ”vår hytt”. Idylliskt och charmigt är det verkligen och vi hade inga större problem med det hela, men det där med en enda gemensam toalett är nog inte riktigt vår grej. Att stiga upp för ett toalettbesök mitt i natten och givetvis möta en hemrumlande gäst i korridoren eller vara så kissnödig att man hoppar och så gör någon hela sin morgonrutin på toa just då. Näää…. Dessutom var faktiskt (kors i taket!) Peter den som gnällde mest. Vi har inte riktigt samma tanke om att vilja ha det lite lyxigt när vi bor på hotell, så han tycker ibland att vi kunde bo lite enklare och billigare när vi är iväg, men det här var inte riktigt hans grej. Eller så har han bara Polen-abstinens. Högst troligt, för annars är han faktiskt sällan gnällig.

Damen med rullatorn fick sig lite sällskap och småprat till livs under promenaden när Inna frankt gick ifatt och presenterade sig och Mimi. ?

Jag gillar att det ser ut som om de sitter och spelar kort. (Hoppas de blir kortspelare så jag snart får någon att spela med!)

Tjejerna och jag hade i alla fall en idyllisk eftermiddag medan Peter jobbade. Vi käkade lördagsgodis på rummet, klättrade i berg, körde lite traktor, åt glass, letade efter klappvänliga hundar (”får jag fråga om den hunden är snäll?”), håvade fisk och så frågade de ungefär 1000 gånger om när de skulle få ”sjunga med pappa”, vilket de blivit lovade redan innan vi åkte ut. Självklart skulle det bli hiten ”Ese mile, ese mile of Texas”, och det var ingen av dem som visade minsta tecken på blyghet eller tvekan när de gick upp och rev av både den och krokodilen med så lång svans att den fick ligga på ett flak där bak med Peter. Möjligen fick de faktiskt ännu mer applåder än näst yngsta inslaget, (väldigt begåvade) 16-åringen Emil som uppträdde innan dem. Jag får nog säga att de även höll bra för trycket efteråt när de gång på gång fick höra av tanter och farbröder hur duktiga de hade varit. De verkade inte låta det gå dem åt huvudet, utan tackade vänligt, snudd på förstrött och gick vidare som om hyllningarna var självklara. ?

Piff och Pu…. jag menar, Inna och Mimi trivdes verkligen på scen

De (eller jag) hade dessutom sådan tur att de träffade ett syskonpar, Vidar och Ellinor, som de lekte fantastiskt bra ihop med. Det skrattades så där härligt att man riktigt kände hur magmusklerna drog ihop sig. (Deras, inte mina obefintliga.) Jag hade ingen aning om att man kunde ha så mycket roligt med en trappa, en brygga och ett par bilar, men det är ju så mycket jag inte vet.

Det är toppen när nyfunna vänner har ansvarsfulla föräldrar, så man själv kan sitta kvar vid matbordet.

Det är ju så vackert att det inte ser verkligt ut. Och så en regnbåge på det.

När Peter jobbat klart bjöd han på middag i restaurangen, där vi aldrig varit förut. Maten i restaurangen var riktigt riktigt god och stämningen ute på den ljuvliga altanen går knappt att jämföra med något annat. Servisen gjorde nog så gott de kunde, men kändes för få och kanske för oerfarna för att kunna göra ett perfekt jobb, för den delen kändes aningen klantig. Vi satt i över en halvtimme innan vi fick beställa, fick förrätt före dricka, jag fick inte min mat förrän de andra nästan var klara och jag fick betala fullpris för en skål med spaghetti till Mimi. På ett sätt kan jag givetvis förstå det sistnämnda för det är ju jag som väljer bort något från en given rätt på menyn, men den kock som tror att ett barn som beställer spaghetti UTAN köttfärssås vill ha spaghetti med sallad och en massa gräslök på, har uppenbarligen inte varit i gemet så länge. Grönt = sallad = livsfarligt. Alltså 65:- för en skål orörd spaghetti. Med gräslök. Lite klantigt, tycker jag, särskilt eftersom jag faktiskt påtalade det. Kvällen som helhet var dock fantastisk. Barnen lekte med de nyfunna vännerna, och de stora ytorna på altanen inbjuder verkligen till lek och spontanitet. Mot slutet av kvällen samlades ett gäng på 5 – 6 barn runt ett datorspel och en skål strips i en hörna av restaurangen, samtidigt som ett gäng bredvid plockade fram gitarren och började (eller fortsatte) sjunga. Hur härligt som helst!

Lyckligtvis var min Wallenbergare värd att vänta på

I vårt pyttelilla rum blev det sen snabbt så varmt att det rann längs med fönstren och försöken att få lite sovutrymme gick så klart åt fanders, så snart stod en av de ”riktiga” sängarna tom, medan både Peter och Inna sov i extrasängen av typen tältsäng… Det är verkligen en olöst gåta hur barn som bara är drygt en meter och väger under 20 kg kan lyckas ta mer än 85% av utrymmet i en normalstor säng. Den som löser den ekvationen lär få nästa nobelpris. Jag har sovit bättre, det får jag medge, men sammantaget får dagen på Tjärö 9 av 10 Texasmil i min bok. (Fast det är billigare i Polen.) ?

18 juli, 201718 juli, 2017

Bästa lekplatsen korad

Idag får jag lov att säga att vi haft en riktigt bra ”semester-på-hemmaplansdag”. Efter att igår ha gjort misstaget att tro att det funkar att gå hemma och skrota en hel dag med två barn, varav det ena är en labil humörsvängningsperiodare i sina bästa snart tre år, insåg vi att det var planering och uppstyrning som gällde. Planen var egentligen från början att antingen ta oss till Storlekplatsen i Olofström eller till Randiz i Kristianstad, men eftersom vi skulle ha med en kompis och inte riktigt visste hur vi skulle få ihop logistiken med två vuxna, två framåtvända och en bakåtvänd bilstol i en Toyota Avensis (gissa vem som tog detta som ett argument för att skaffa ny bil?) började vi tänka närområde i stället, för olyckor händer inte på korta sträckor, eller hur? ? Då var det pinsamt nog Peter som kom med den utmärkta idén att vi skulle åka till Eriksberg. Pinsamt eftersom det ju är jag som är uppvuxen i Åryd och dessutom har en moster som skrivit böcker om Eriksberg och dess invånare. Man tycker ju då att det borde vara jag som kläcker en så strålande idé, men även solen har uppenbarligen sina fläckar. ?

Beslutet att åka dit ledde dessutom till att vi inte bara fick med oss kompisen som var själva anledningen till omgrupperingen av styrkorna, utan dessutom hennes föräldrar, vilket var en trevlig bonus. Inte minst pga att de tyckte att vi var rena skogsmullarna. Den rollen är vi inte vana vid. ?

En grillplats ska givetvis ligga mitt i lekplatsområdet, så man kan sitta och njuta av maten! (Gäller givetvis bara vuxna…)

Inte nog med central grillplats, denna lekplats har också en ”grillhydda” med altan och havsutsikt.

Det började lagom bra med att vi fick vända vid grinden pga att Eriksberg inte öppnar förrän kl. 12. Ganska klantigt av dem med tanke på hur mycket folk som stod på parkeringen och väntade, och med tanke på att det i Kyparn-appen står att det är lunch från 11.30 (Kyparn är Google för oss matglada, ifall någon undrar) och enligt Eriksbergs egna skyltar står att café och butik öppnar 10. Det gäller tydligen bara för dem som övernattar på området, fick vi sen veta. Nåja, eftersom Åryd ju är själva navet kring vilket universum snurrar, finns det givetvis massor av alternativa sysselsättningar, så vi hade inga problem att roa oss fram till 12. (Tack, Åryds friskola, för lånet av lekplats. ?)

Kvart över tolv var vi på plats på det som vi numera har utnämnt till Bästa lekplatsen 2017. Att köra in på området utan guidning/safarirunda kostar 25:-/vuxen och då har man tillgång till en fantastisk naturlekplats med både grillplats och grillhydda, café/restaurang/glass och fräscha toaletter i närheten och en underbar natur inte minst. Det finns dessutom – vilket ju ofta är en brist på lekplatser – gott om sitt- och fikaplatser på lekplatsen, så vi vuxna kunde (kors i taket!) sitta och prata och ha trevligt samtidigt som vi hade uppsikt över barnen. Mycket trevligt!

Skogsmullar de luxe var vi idag! Barnen nöjde sig inte med spaghetti, som var ett absolut krav, utan skulle också ha ketchup och parmesan. Gourmetmullar?!

När familjen Nilsson lämnat oss för isbad och hästmatning försökte vi ”mata ankor” (änder), som dock tydligen redan var proppmätta, så vi var ”tvungna” att testa det lilla caféet (inte restaurangen) som hade utmärkt Sia-glass och rätt dyrt kaffe i stället.

”Ankorna! Ankorna! Ankoooorna, kom så får ni mat! Ankooooooooooorna!”

Eftersom det är enklare att flytta berg än att resonera med en nästan-treåring avslutade vi sedan utflykten i Näsviken där den envisa (läs: labila) damen fick ge (det lilla som fanns kvar av) brödet hon själv börjat äta till fiskmåsar och kajor där. Med tanke på all aktivitet gav det dessutom en härlig känsla av att Östersjöfestivalen verkligen är på gång. Det var så skilda saker som drakhuvuden och kristallkronor som höll på att sättas upp. Smakfesten ska vi definitivt besöka under festivalen! Och självklart kommer vi att befinna oss på Barnens festival i Snäckan på torsdag och/eller lördag! Jag antar att vi inte blir själva om det…?

Jag vet inte varför, men jag har en obehaglig känsla av att Peter hade en speciell tanke med denna bild….

Vad gör man inte för att få vara med på bild någon gång?

Ikväll fick jag dessutom äntligen tummarna ur och gjorde en fantastiskt god löksoppa av all lök jag har hemma. Alla som har Citygross matkasse fattar vad jag menar… ? Det kanske inte är riktigt rätt säsong egentligen, men herregud vad gott det är! Kan varmt rekommendera detta recept.

Eftersom barnens sömnvanor inte riktigt är vad de borde, var Inna vaken när nyheterna började vid 21, vilket ledde till intressanta diskussioner om vad ”nyheterna” egentligen är. Eftersom det var en viss trumpen kepsprydd galning från ett stort land i väst som frontade nyheterna, fick hon möjligen en något konstig (och verkligen o-pk) förklaring och bild av det hela och konstaterade att hon minsann ”aldrig ville bli sån där assistent” ?. Efter lite peppning har hon nu ombestämt sig och ska bli en statsminister ”som låter alla resa hit”. Gullunge! ? I morgon ska det bli fint väder, sägs det. Vad ska vi hitta på då, tro?