Florida 3.0 Julklapparna klara!

Så där ja!  Då var julklapparna fixade. Som möjligen råkats nämna någon gång i förbifarten åker vi ju till Florida om 37 dagar 19 timmar 11 minuter och 36 sekunder (inte för att jag räknar…)  och eftersom det denna vecka är ”Blue Friday” (vilket jag antar är detsamma som Black Friday men med havsanstrykning?) på SeaWorld och dess partnerparker har vi nu bokat den ultimata julklappen till hela familjen. Möjligen lite mer till Inna och Peter än till mig och Mimi, men such is life, it sucks. Vi har köpt ”Resort packages” till Discovery Cove med tillvalet för de som råkar vara över sex år och vääääldigt djurintresserade att simma med delfiner. Alltså, visst måste det vara ungefär som för en 39-åring med fem missfall i bagaget att få barn på sin födelsedag?!  Dvs att vi aldrig mer behöver köpa en födelsedagspresent eller julklapp?!  Inte?  Nä, jag trodde väl kanske inte det innerst inne, men uppskattat lär det nog bli. Om hon inte freakar ut och inte vågar när det väl är dags, vill säga. Det hade ju varit ganska typiskt. (Berätta inget, ni som nu vet.)

Dyrt var det (199$ per person), men å andra sidan är det ”All inclusive” under dagen på Discovery Cove och så ingår dessutom fria entréer och parkering på parkerna SeaWorld, Busch gardens och Aquatica under 14 dagar. Med tanke på att bara SeaWorld i vanliga fall kostar mellan 79$ och 99$ i entré per person och 22$ i parkering känns det ändå som en väldigt bra deal. Massa vatten och massor av djur, vad kan gå fel liksom?  (Med tanke på att vi förra året hade temperaturer på bara 4 – 6 C, är det en hel del, men det tänker vi inte på.) Tipset om att köpa billiga biljetter under ”Blue Friday” fick vi redan förra året av Magnus på BahamaBay, där vi ska bo under vår Orlandovecka. Ett boende som varmt rekommenderas.

Nu är bara utmaningen för den något shoppingglada mamman att klara Black Friday och hela den erbjudandetäta decembermånaden utan att glömma att vi nu sagt att resan och delfinguldkanten ÄR julklappen för i år. Gulp! DÄR snackar vi utmaning. Vi pratar om en kvinna som inte ens kan gå in på Citygross för att köpa mjölk utan att komma ut med vartenda ”Ta tre-betala-för-två-erbjudande” butiken erbjuder, oavsett hur fullt det är i skåpen här hemma. Och de är fulla, det kan alla som varit här (ja, jag vet, mamma!) intyga…  Matsmart, Citygross matkasse och alla ”boxar”,  typ Kökets box med hemligt innehåll,  ska vi inte tala om. Jag handlar varje gång jag får ett erbjudande. Och de kommer ju ofta… Finns det ett namn och en bot för detta missbruk, tro?

När vi idag skulle trycka in ännu en påse i vår proppfulla frys insåg vi att vi dessutom behöver frosta av den. Peter kom då med det utmärkta förslaget att äta upp det som är i den och låta den vara avstängd när vi är iväg. Superbra förslag, men hur ska jag klara det?  Kanske om jag skriver det här, så att det blir offentligt?  Eller genom att låta Peter sköta all handling fram till jul? Det senare är förmodligen det säkraste, men kan också leda till skilsmässa, eftersom undertecknad också har ett ”visst” kontrollbehov. Hm… Jag tror vi kör på det första ändå. Jag utmanar härmed officiellt mig själv att fram till julafton (36 dagar 19 timmar osv…) inte köpa något mer än det som verkligen behövs för daglig överlevnad och att i stället använda upp det som finns i skåp och frys här hemma. (Gulp! Jag skrev det verkligen.) Kan alla som träffar mig fram till julafton ta för vana att dagligen försäkra mig att det kommer att komma fler erbjudanden om billig köttfärs och köp fyra kaffe för 100:-?!  Tack! Det kommer (kanske) att underlätta.

(Om det går åt skogen [vilket det förmodligen gör], är det någon som har gott om plats i frysen och/eller skafferiet där jag kan få gömma mina fynd till februari…? Bra ersättning utlovas. Jag sparar ju så mycket när jag handlar… 😉

Ps. Inlägget innehåller förresten länkar till både sponsrade och av mig fullkomligt osponsrade företag. Ds.

 

Höstlov i Gdansk 2018 – sista dagen (för den här gången)

Hur ofattbart det än är så har vi visst redan varit här i tre dagar, så i kväll är det dags för hemfärd. Jag vet att jag nämnt det tidigare, men för den som är sugen på att testa på Polen ett par dagar är det absolut mest fördelaktigt att välja att vara borta i max tre nätter, vilket vi ofta är under t.ex. höst- och påsklov. Jag har skrivit om dessa bokningar under länken Bästa tipsen för bokning av Polenresan.

Till skillnad mot gårdagens dåliga start på dagen fick vi idag av barnen idel leenden, ”vi är bästa vänner i hela världen och vi heter Maja och Nellie” (kompisar/grannar i området…) och extrem omvårdnad av mjukishundarna Loveheart och Csopi som de lyckades övertyga sin pappa om att få köpa på Ikea igår. (Googlar man ”linda runt lillfingret” får man upp en bild på Peter, det är jag säker på.)

Fördelen med en mjukishund är att den har så många användningsområden.

Det aningens annorlunda namnet Csopi härrör från kusinernas ärvda hund, som hette så när han adopterades. ”Mamma, pappa, barn och två hundar-rolleken” fortsatte under hela dagen. Vi har varit sex stycken på allt vi gjort och emellanåt endast fått viska i bilen för att inte väcka hundarna. Konstigt nog höll även vänskapen mellan systrarna i sig hela dagen. Något vi inte är så vana vid i drama-bajskorvsdumming-träsket som 25% av oss befinner sig i.

I vanlig ordning blev dagen inte riktigt som vi hade tänkt. Efter utcheckning körde vi åt ett håll för att besöka ett köpcentrum vi trodde låg där, men hamnade till slut i rakt motsatt riktning på Galeria Przmorze i förorten, där det lyckades vara barnkalas på leklandet när tjejerna väl laddat för att våga gå dit. Så klart.

Kakmonstret på mc-semester.
”Visst ser jag starkast ut, mamma!”
”Mamma! Mamma! Du måste komma och se något FANTASTISKT! Det är på RIKTIGT, inte artificial (Inna kollar för mycket på engelska serier…). Som en regnskog!”

När det började kurra i magarna konsulterade vi gamla inlägg här i bloggen för att komma på vart vi skulle och styrde sedan mot Gdynia. Om någon mot förmodan prenumererar på bloggens inlägg så var det inte av misstag som det helt plötsligt dök upp ett inlägg från i somras, utan jag som insåg att jag då hade tappat styrfart och skrivit ett inlägg, men inte orkat göra det färdigt med bilder och publicering. Eftersom där fanns tips på en trevlig restaurang och ganska många vedermödor, vilket många verkar gilla att läsa om, onda människor som ni uppenbarligen är som läser detta ;), publicerade jag det nu i stället. Om någon vill läsa så heter det Kroatien/Polen 2.0 Dag 14 Gdynia/hemfärd.

Tipset från bloggen, Tom’s Diner, levererade även nu och trots en lunch som bland annat innefattade en fantastisk Filet Mignon, ett glas vin, öl och 3 x efterrätt slutade notan på blygsamma 226zl. Det är trevligt att äta ute i Polen! Barnen hade dessutom så trevligt med sina rollekar i lekrummet att de knappt ville gå därifrån. Tur att inte de reagerade på den typ sjuårige killen som tog med sig en vass köttkniv från bordet och tränade jonglering med den bredvid dem…. Vi gjorde det. Reagerade alltså. Killens föräldrar gjorde det däremot inte. Konstigt folk finns det överallt.

Mums!
Amerikansk restaurang. Amerikansk storlek på portionerna.
Som sagt…
Föräldrars bästa vän. Lekrum på restaurang. Borde göras obligatoriskt.

Vi hade fortfarande några timmar att slå ihjäl när vi var klara och trots att vi från början planerat ett besök på Experyment, var vi inte riktigt taggade, så vi körde upp till Riveria och fördrev några timmar i affärer/lekplatser där. Man hade kunnat göra mer av dagen, det erkännes villigt, men då bör man planera bättre, vilket inte är vår paradgren på resor. Konstigt nog är i alla fall jag ganska planerande i vanliga fall, men uppenbarligen tar jag semester från det på semestern och oftast blir ju oplanerat riktigt bra. Inte för att det blev dåligt idag, men det hade kunnat bli mer liksom.

Denna frisörsalong ”måste” barnen på nästa gång, enligt egen utsago.
Lek på Riveria.

En klassiker på hemväg har blivit att antingen hämta gott thai-käk på Thai Jolo eller ta en sväng till Blues Club. Idag ville tjejerna absolut ha nachos, så det fick bli Blues club där en nacho-tallrik kostar skrattretande 15zl. Jättegott, blev omdömet. När vi kommer hem får vi bara servera fibrer och grönsaker ett par veckor för att uppväga dessa dagar. (Nej, jag tror inte heller på det, men det låter bra i teorin.)

Just nu (15 minuter efter att vi skulle varit incheckade) sitter vi i en jättelång bilkö på väg in mot incheckningen till färjan. Må det inte bli trubbel någonstans nu. Om inte så tackar jag för visat intresse. Blir det trubbel dokumenterar jag det nog. 😉

Vi ses i Florida 2019…. ?

PS. Inget trubbel, men vi var sista bil ombord. DS.

Höstlov i Gdansk 2018 – bad parenting (och lite bra grejer också)

Min första dag som 45-åring började på sämsta sätt med ont i ryggen efter den hårda sängen och dessutom en Mimi på sitt sämsta. Jag sa till någon för ett par veckor sedan att det var så skönt att den jobbiga treårsperioden med allt drama var över. Dumt. Jättedumt sagt. Man får inte jinxa så, för bara dagar efter det uttalandet började det om. Humörsvängningar å det grövsta och det finns liksom inget sätt att stoppa henne när hon är igång. Inget lagligt sätt i alla fall och det är som om hon vet det, djädrans unge. Herregud, vad arg det gör mig. Gah! Och så efter dramat när hon fått coola ner sig för sig själv en stund, kommer hon jättegulligt och säger förlåt, men då är man ju själv så arg att man känner för att bete sig likadant. Ja, det har hänt att jag – som en treåring – gett igen med samma mynt då. Bad parenting. Really bad.

Idag gick det lyckligtvis inte så illa, utan vi kunde äta en hyfsat trevlig frukost ihop. Bara ”hyfsat” eftersom hotellets frukostmatsal (liksom pool, bubbelpool och omklädningsrum) är aningen underdimensionerad jämfört med antalet gäster och alla djädra barnfamiljer envisas ju med att äta frukost samtidigt som vi. 😉

Att ge Inna ett sminkset var en så genomtänkt och smart idé.
När man unnar sig en kopp kaffe och lite egentid utan uppsikt över barnen… (Lyckligtvis gick det bort.)

Dagen tillbringades sedan strosandes på stan utan egentligt mål eller mening. Gdansk är en bra stad för sådant. Att promenera med en fyra- och en sexåring går ju inte snabbt, men man upptäcker saker man aldrig hade sett om man varit själv. På gott och ont. Tyvärr är det sällan det som barnen totalfascineras av ligger i närheten av något av intresse för en vuxen. Annars hade de ju gärna fått stanna upp i närheten av en garnaffär, någon trevlig pub eller billig klädaffär, men det har hittills aldrig hänt. Så klart.

”Titta vad liten jag är!”
”Wow, en fish ladder!”, sa vår anglofil. ?
På tal om saker man aldrig hade sett om inte de låååååååångsamma sengångarna varit med.
Det går inte fort…
De snopna minerna beror på att jag sa att man nog inte fick klättra på statyerna och att vi fick ta bilden snabbt innan någon kom och skällde. Schysst morsa. ?

Lunchen intogs efter visst debatterande på ”Mojito” på torget, där det fanns sköna värmare på uteserveringen och fantastiskt god pasta Carbonara (bye bye dieten), men där kocken och vi inte hade riktigt samma uppfattning om vad en garlic toast innebär. Vi anser att detta bör vara ett ganska spänstigt, gärna lite krispigt, bröd med smak av vitlök. Kocken tyckte uppenbarligen något annat…

Fascinationen för alla de där ”levande statyerna” är för mig totalt obegriplig, men precis som alla andra lättlurade föräldrar betalar, applåderar och fotar jag entusiastiskt.
”Jag gjorde en så hård ’give me five’ att hans hand gick sönder!”

För att inte tappa farten gick vi efter maten direkt till garaget och styrde bilen mot Ikea, strax utanför Gdansk, vilket vi tänkte var ett säkert kort, för vem tusan åker till Ikea en fredagskväll? Haha… Halva Polen, skulle det visa sig. Jippi! Med tanke på att jag dessutom är den enda i familjen som uppskattar ett besök på Ikea (ett halvtomt Ikea gärna) blev det genast lite dålig stämning, och semesterfeelingen var väl inte riktigt på samma topp som under spa-besöket igår.

Vacker himmel på väg till Ikea.

Nåja, vi tog oss till slut igenom det. Till och med med det vi skulle köpa, ett ynka Antonius-stativ som vi likväl kunde beställt för 49:- i frakt hemma…. och hade bara en smärre kris till när vi 1, inte hittade bilen eller ens den underjordiska parkeringen vi aldrig tidigare använt och 2, vi inte hade några 1zl-mynt för att köpa en mjukglass. (Okej, resten av familjen hade möjligen en kris till när de förstod att jag liksom hade tänkt mig att gå i ytterligare några av affärerna runtomkring innan det var dags för hemfärd, men det låtsades jag inte märka.)

Efter att ha genomdrivit ovanstående och installerat de tre affärsointresserade på Smyk megastore (gigantisk leksaksaffär) hittade jag givetvis inte ett dyft i affärerna. Vad hade jag trott? Det är ju inte så det funkar.

När jag återvände till familjen hade Peter mutat barnen med att de skulle få den där mjukglassen på Ikea ändå, så det var bara att ge sig in i infernot igen. Det var inte roligare nu med ännu mer folk och ännu tröttare barn. Det blev heller inte bättre när de utlovade stripsen med köttbullar (för 5zl…) var slut och det enda som återstod för att rädda situationen med att klockan med råge passerat middag var bleka läskiga kokta korvar i bröd för osannolika 1zl. Vi höll god min och låtsades att ett bett på de läskiga korvarna och ett korvbröd med ketchup var det samma som en okej middag. Bad parenting har fått ansikten idag. Våra ansikten.

Att detta är glass nummer två på Ikea och nummer tre för dagen (!) berättar vi aldrig någonsin för någon.

På hemvägen pratade Mimi helt fascinerat om killen som ”tryckte så hårt på den sura gubben” (”vad-tyckte-du-om-ditt-besök-idag-gubbarna” vid utgången) att den nästan gick sönder. Jättekonstigt verkligen. Alla gillar väl en fredagskväll på ett överbefolkat Ikea?! Han tryckte verkligen så hårt att hela konstruktionen nästan vek sig. Jag förstår honom.

Kvällen avslutade vi sedan storstilat med mikrovärmd pizza, lådvin och ett parti Kasta gris som Mimi vann överlägset. Det är inte alltid flashigt och flådigt att vara på semester. ?

Inte för att jag förstår hur det gått till, för vi kom ju nyss, men i morgon är det dags att checka ut och åka hem. Alltid samma mysterium. Vart tar tiden vägen? Går den snabbare här i Polen, tro? Det måste nog bli så att vi återvänder, för som vanligt har vi inte hunnit med allt vi tänkt. Vilken ooootur… 🙂

Fredagsmys. (Japp, vi tillät t.o.m mobiler vid bordet idag!)
Livsnjutare 1: popcorn, ölkorv och mobil…
Livsnjutare 2: felknäppt favoritgosepyjamas som hon haft sedan hon var två (!), nya enhörningstofflor och mobil…