Äntligen lite semester på bortaplan igen! Nu har vi faktiskt varit hemma i Sverige i nästan en månad, så rastlösheten efter en ny resa var stor. Jag skojar bara, det finns givetvis inte en chans att hinna bli rastlös med två små barn; det handlar snarare om total desperation och längtan efter att slippa plocka leksaker, laga mat och, framför allt, plocka UNDAN efter den förbenade maten i nån vecka. Det faktum att vi betalar över 500:- MER i månaden för dagisplatserna de här två månaderna när barnen inte sätter sin fot på förskolan, ökar inte glädjen. (Och ja, jag VET att det handlar om att man har rabatt resten av året, men det tar inte bort den sura känslan av bitterhet när man står där och fyller diskmaskinen för sjuttiofjärde gången samma dag, samtidigt som man skrapar ner resterna efter den orörda maten i sophinken. De där extra pengarna hade gjort bättre nytta på semesterkontot!)
Nåja, Polen var det ju. När vi var här för en månad sedan – i sol – gjorde jag det fantastiska draget att boka om vår resa en aning. I stället för sex nätter i en lägenhet i Gdansk, bokade jag de fyra första nätterna på ett ”badhotell” vid stranden i Gdansks utkanter (ca fyra km från Sopot om man tar strandpromenaden). Det kändes som en ypperlig idé då, i strålande sol. Idag, när vi inte sett skymten av sol sedan vi kom hit i morse, är vi möjligen inte lika övertygade. Hotellet, The Golden Tulip, är väldigt fint och fräscht, har en lekplats på området, ett lekrum och ett pyttelitet poolområde inomhus, och en bra restaurang, men här finns inte speciellt mycket i omgivningen som inte har med sol och strand att göra, så tajmingen känns inte helt perfekt. Dessutom funkar inte wi-fi på rummet, vilket är jättedumt när man vill blogga… Att använda mobildata har ju blivit väldigt mycket billigare och smidigare sedan lagen ändrades för någon månad sedan, men hjälper inte mycket när man behöver synka bilder och har en iPad utan mobildata. Även mobildatasignalen är f.ö dålig här i vårt rum, så vi har nog fått sämsta möjliga, digitalt sett. Vi får väl se om jag kan publicera det jag skriver nu. Sjukt irriterad är jag i alla fall i vilket fall.
När vi gick ombord på ”Happy-båten” igår kväll var det en otroligt upphaussad stämning och otrolig stress, eftersom barnen skulle ”krama tumlaren Happy” omedelbart när vi kom ombord. Det vågade de ju inte när vi åkte i juni. Det var knappt att vi fick lämna väskorna i hytten innan vi var tvungna att gå ner till entrén för att se om hen var där. Det var hen, och kaxiga, kavata lillasyster vände på en femöring och slängde sig i närmsta förälders famn med böner om att vi skulle gå för ”delfinen var läskig”. Igenkänningsfaktor, någon förälder?
Uppe på säker mark igen, stötte vi på en tjej i korridoren och 15 sekunder senare var Inna och hon vänner för livet, tog varandra i handen och lekte i lekrummet resten av kvällen. Det var så att vi fick avstyra att hon skulle sova över i deras hytt. Lite avundsjuk är jag allt över den där självklarheten i det sociala, men å andra sidan vore det kanske aningens märkligt om man själv gjorde likadant. Eller?
När ”I am sailing” drog igång kl. 06.00 i morse var det inga glada miner i hytten, vill jag lova. Barnen har äntligen börjat sova som normala människor, och numera är det mer regel än undantag att vi vaknar vid 09, hela familjen (jag bävar redan lite för hösten), så det var lite tufft, men 07.30 var vi på polsk mark igen, och vi var dessutom både påklädda och i något slags ordning i alla fall. Vi lät TripAdvisor bestämma var vi skulle äta frukost, och hamnade då på coola Glowna Osobowa i centrala Gdansk. Det var definitivt inte ett utpräglat frukostställe, utan mer en bar/restaurang, men hade god äggröra, fantastiskt kaffe och färskpressad apelsinjuice, så vi var nöjda. Om man bortser från att barnen knappt åt något så klet, men skulle man ha det som en parameter skulle man ju aldrig vara nöjd med något.
Efter frukost passade vi på att göra Gdynia litegrann. Vi tycker båda (alla fyra förresten) att denna urbana stad är underskattad i jämförelse med Sopot och Gdansk. Den är inte speciellt vacker vid första anblick, men här finns många pärlor och mycket att upptäcka bakom den lite ruffiga ytan. Idag gick vi först en sväng på shoppingcentret Batory, som ligger mitt i stan. Det är inte den största eller bästa gallerian i området, men här finns bl.a. Reserved (som H&M ungefär), en djuraffär, Rossmann (som Boots), Piotr e Pawel (mat), Pepco (billiga kläder, leksaker och husgeråd), Inglot (smink), ett par fik och restauranger, flera boutiquer, blomsteraffär, CCC (skor och väskor) m.m. så man slår lätt ihjäl ett par timmar här ändå.
Efter Batory åkte vi på upptäcksfärd i en del av Gdynia där vi inte varit speciellt mycket tidigare, nämligen området öster om själva centrum. Här ligger bl.a. tre hotell som vi flera gånger övervägt, men hittills aldrig bott på som familj. Det är Rozany Gaj, Dom Marynarza och Hotel Nadmorski. (Läs mer om hotell i Gdynia här.) Efter idag kommer vi definitivt att kika närmare på dem till nästa bokning, för det var ett riktigt trevligt område längs strandpromenaden bara något stenkast från själva marinan i Gdynia. Trevlig strandpromenad med lekplats, flera träningsplatser, en linbanepark, en restaurang (Barracuda) som såg väldigt fräsch ut direkt vid havet, en pyttestrand och nära till det mesta. Dessutom berikade vi dess fauna med en alldeles nyköpt ”sångfågel” som Inna inte ens hann äga i 20 minuter innan hon (tydligen) la den ifrån sig där någonstans. Alltid trevligt när man kan sprida lite glädje. Nädå, jag är inte bitter. På hotellet har vi redan glatt någon med en mycket älskad kramdjurskatt, men vi får väl vara nöjda med att familjen i alla fall är komplett. Allt annat är ju trots allt världsligt. Men surt.
Tanken var att vi skulle åka ”till något lekland” som tjejerna sett på en turistkartan vid frukosten, men pga trötthet, parkeringskaos och hunger, blev det inget med det, utan vi åkte i stället till hotell Hotton, som trots sitt avsides läge i en rätt nedsliten del av Gdynia har en riktigt bra restaurang, Calipso, som verkligen hade förtjänat ett bättre läge. De förnekade sig inte idag heller, så mätta, trötta och ganska snart sovande (inte alla) begav vi oss mot Golden Tulip i Jelitkowo, där vi nu befinner oss. 
(Detta är förresten skrivet och publicerat på knaggligt 3G-nät. ?) 
