Etikett: Albanien 2024

Tusan, jag skulle inte ha jinxat det där med sängarna och sömnen igår, för livet slog direkt tillbaka med en sömnlös natt pga ont i varenda led i kroppen. Tack för det liksom. Att bli äldre har så många härliga fördelar. Att Mimi dessutom ramlade ur sängen med en duns och blev liggande som avsvimmad gjorde i ärlighetens namn inte heller mycket för natt-ron, men hon hade inte skadat sig utan sov bara så tungt (lyckosten) att hon varken märkt när hon ramlat ner eller kom ihåg hur hon kommit upp igen. 🤣

En icke-sarkastisk fördel med att inte kunna sova är ju dock att det faktiskt är svalare ute innan 08, så jag slog till med en lite längre promenad idag. Det är påfallande hur stranden förändras ju längre söderut man kommer. Här uppe där finhotellen ligger på rad är det helt tomt på solstolarna och i vattnet, men bara en kilometer längre ner fullkomligen sjuder det av liv trots att klockan inte ens är halv nio. Här verkar inte ligga några dyra finhotell utan här är det lokalborna som firar söndag med härlig medhavd frukost från kylväskor eller på restaurangerna längre upp på stranden. (Det där med härlig medhavd frukost är f.ö. som med kalas. Det var jättehärligt så länge man inte var den som liksom hade ansvar för att fixa eländet. 😝)

Där lokalborna hänger är det inte längre speciellt smidigt att promenera längs stranden eftersom jag hela tiden får väja för långsamma tanter arm i arm eller barn som leker för fullt i strandbrynet, så jag försöker ta mig upp ovanför stranden för att ta ”landvägen” tillbaka. Här är det dock fullt krig om de i vanlig ordning superorganiserade fast helt oorganiserade parkeringsplatserna under träden, så det känns inte helt säkert att promenera där. Det blir inte den vackraste eller svalaste vägen tillbaka, men tillbaka kom jag i alla fall.

Jag älskar ju egentligen att spetsa till det och vara (och ibland spela) väldigt fördomsfull eftersom det blir bättre tv (blogg) då, men när det känns som om vissa fördomar slår in är det inte lika kul. Så är det nu. Under helgen har det känts som om andelen inhemska gäster ökat exponentiellt och med detta har även rökandet 🤢 både i restaurangerna och vid poolerna ökat, liksom andelen motsatsen till våra wellbehaved kids. Jag måste nog snart göra en Petra och testa de barnfria Rooftop-barerna, som det tydligen ska finnas två av. (Förstår att du är grymt besviken på oss, Petra, för vi har inte ens varit där än… 🙈🤣)

Vid frukosten förstod vi verkligen att det nu är många fler gäster på hotellet för i stället för att lugnt strosa mellan lediga bord och välpåfyllda fräscha fat var det nu lite mer av djungelns lag även här. Enligt britterna vi pratade med första kvällen hade de upplevt det så här även förra helgen, så det är kanske kortväga gäster som passar på under helgerna eller så har säsongen verkligen startat igång nu. Eftersom vi lämnar för vår lägenhet nere i Durrës i morgon så lär vi nog inte kunna svara på det.

Och eftersom det bara är en dag kvar funkar det faktiskt att fortsätta i samma stil även idag, dvs hänga i vår Bali-bed, hänga i poolen, snålhämta nötter, ost och dryck i loungen så att vi står oss mellan frukost och middag och i princip inte göra någonting. Mimi kallar mig oldschool för att jag löser korsord och själv tränar hon idogt på att utveckla sin dykning, och har fått med även Inna på det, så det är ett evigt upp och ner, upp och ner, upp och ner ur poolen. Annars händer det inte mycket alls.

Mitt elakaste span idag är två nykomna (?) kvinnor som jag skulle vilja placera i ”medelåldern” innan jag med obehaglig självinsikt inser att de förmodligen är 10 år yngre än jag. (Det är som när man läser i tidningen om ”en kvinna i femtioårsåldern” och automatiskt tänker på någon ur föräldragenerationen… 🙈) Nåja, dessa två med utstyrslar á la något slags Grace Kelly ägnade en god halvtimme med telefon på stativ åt att regissera varandra i solstolarna i poolen. Den ena var till och med framme och fysiskt flyttade den andras (i ärlighetens namn rätt fula 🙈) ben för att de skulle te sig så dekorativa som möjligt i videon (?) som filmades. 🤣 Något liknande höll f.ö. ett par på översta våningen på med i morse. Iklädda hotellets morgonrockar och med stativet i mitten fotades/filmades det ur allehanda vinklar och poser. Det var ganska roande att iaktta och jag önskar att jag hade kunnat se slutresultaten. Jag anar att ledsna magar och dallrande skinkor inte kommer att nämnas (eller anas) i dessa stories… 🤔

Efter det trevliga hänget i loungen kände jag viss press (undrar från vem, Petra… 🤔😉) att i alla fall ta reda på hur Adults only-Rooftop-baren är, och sorry barnen, men ni får nog stanna hemma nästa gång… 🤣 Eller så hänger du och jag här, mamma, så får Peter och tjejerna vara någon annanstans. 🤔 Det var med andra ord hemskt trevligt. Och inte en unge i närheten. Inga rökare heller, men det vet jag inte om det bara var tur.

Idag var första och enda dagen som vi lyckats boka bord på en av de andra restaurangerna på stället. Inte för att de andra är bättre, för Level lounge är den bästa, utan för att det finns lite mer lättillgänglig mat på italienska Casa nostra (inte cosa lyckligtvis) när man inte har så avancerad smak. 🙈 Vi kunde absolut inte komma efter 19 dock, för sen var det knökfullt, var beskedet kl. 18 idag, så det kändes som om personalen var aningen besvärad när det var mer personal än gäster både kl. 19, 19.30 och 20…. Efter 20 var förhållandet nog 50/50. Lite pinsamt för dem, men maten var helt okej och vi hade ovanligt trevligt själva med barn som briljerade med diverse tungvrickare på olika språk, vilket ledde till många skratt. Det började med Sex laxar i en laxask och gick sedan vidare till How much wood would a woodchuck chuck if a woodchuck could chuck wood? i en svindlande hastighet. Mimi var dessutom så löjligt nöjd med sin lasagne att det strålade så pass om henne att personalen (den besvärade) bara log när de gick förbi. Lite nervöst blev det när vi för första gången på hela vistelsen fick ett kvitto att skriva på, speciellt när ju Leken (valutan här) har svindlande många nollor, men det var nog rätt ändå. Utöver den hemska taxiresan och tre glassar idag (dubbelt så dyra som i vilket stånd som helst som inte ligger på en resort) så har vi hittills (vad vi vet i alla fall) inte gjort av med en krona utöver priset för hotellet.

Efter maten hade vi tänkt hänga lite på ”plazan” där det skulle vara live-blues, men det räckte att gå in i det ändå stora och luftiga utrymmet och känna cigarettröken från ungefär vartannat bord (så djävla äckligt och passé!) för att vi skulle tappa lusten för det. ”Lyckligtvis” var den s.k. bluesen också skrattretande dålig, så vi traskade vidare i jakt på våra förlupna barn och hittade då en ”fan zone” med bar och fotbolls-EM på storbild på en gräsmatta utanför lekrummet och sportbaren, som passande nog ligger vägg i vägg, så i skrivande stund har vi faktiskt spenderat ytterligare ett par hundralappar på varsin drink och sitter bekvämt uppkrupna i varsin soffa (inga träbänkar här inte, vi är ju Level gubevars) och kollar fotboll medan barnen kastar boll med någon ny bekantskap vägg i vägg.

I vanlig ordning är vi inte speciellt bra på att utnyttja de härliga kvällarna, vilket verkligen skulle behöva bli ett utvecklingsmål, utan vi var på rummet i tid för att se slutet på EM-matchen. Lite skamligt nästan och väldigt lite semester över det, men packningen inför hotellbytet i morgon har inletts. Tantvarning igen… Over and out.

Idag började jag dagen med en promenad längs stranden för att uppnå dag 1600 i mitt obrutna rörelsestreak. 💪 Inte så tidig promenad som jag brukar när vi är utomlands för trots rätt risig sömn pga skyhögt rekyl-socker så är sängarna så pass bekväma att t.o.m jag kan sova. Vi måste alltså tillbaka hit, det förstår ju alla. Är du med på det, mamma? (Japp, i höst ska vi släpa med mormorn på Albanien-äventyr. Det blir förmodligen ett äventyr bara det… 😉) Mimi tycker i alla fall att detta definitivt vore något för mormor. Om det beror på att hon själv trivs och vill återkomma eller om hon har mormors bästa i tankarna, låter jag vara osagt.

Promenaden blev alltså inte av förrän vid 09, då det redan hunnit bli 30 grader, men precis nere längs med strandremsan fläktade det skönt och jag fick till och med göra en hjältemodig räddningsinsats då en hatt på en badring drogs med ut i vågorna. Superwoman strikes again. 💪 (Eller supertanten…? 🤔😳)

Medan jag var ute på halsbrytande risk-för-blöta-skor-uppdrag tog Peter på sig det likaledes riskfyllda rädda-världen-uppdraget att på äkta turistvis markera dagens solstolar med handdukar och diverse personliga, men inte stöldbegärliga, attiraljer så att det ser på riktigt ut. Trist att det ska behövas men det är ju tyvärr ett faktum att den som inte är med i denna lek, inte kommer att ha en bekväm dag. Alltså njuter vi även idag av en ”Bali-bed” och möjligen njuter vi ännu lite mer idag efter att ha sett priserna för en dylik… Idag är det dessutom ”bara” 32 grader varmt och lite bris, så idag går det att lämna skuggan och faktiskt ligga i solen i perioder.

Idag hade vi nöjet att kolla in en av hotellets vuxenaktiviteter på nära håll. Vattengympa i stora poolen. Lett av en ung, rätt snygg kille på poolkanten och packat med (mest medelålders) kvinnor i poolen. Längst fram en av dessa otroligt medvetna med stylat hår som absolut inte får bli vått, full make-up, örhängen som matchar bikinin och (förmodligen) högklackade (för små) blingade högklackade flip-flops utanför poolen. Fördomar? Jag? Stort engagemang hos alla men tusan vet om det egentligen bränner några kalorier? Gör det det? Jag och Mimi testade lite diskret i poolen mittemot, men kände oss ganska tveksamma och gav helt upp när vi fick sällskap av två överviktiga äldre män med håriga ryggar och tribaltatueringar som, likt förvuxna tonåringar som drar i håret i stället för att fråga chans, låtsades håna spektaklet genom att mycket entusiastiskt överdriva varje rörelse från poolen mittemot.

I mitt spanande på folk har jag idag en undran om mode. Som alla som känner mig vet så är detta något jag inte förstår mig på eller bryr mig speciellt mycket om, mer än att jag på äkta gnällig-medelålders-kvinna-vis rynkar på näsan åt det jag uppfattar som fult, t.ex. de där käcka ärmvolangerna som verkat vara inne – även på vuxna, skrattretande nog, ett tag, men här har jag nu sett minst tre kvinnor med baddräkter som har en gigantisk tygblomma (eller ”blaffa” som jag egentligen skulle vilja kalla det) på axeln. Säkert 30-40 cm stor och så skrattretande ful, enligt o-modemedvetna mig. Är detta något inhemskt eller är det uppföljningen av de ”gulliga” ärmvolangerna i det obegripliga modet? (Kom nu ihåg att jag köpt mina strandskor på Rusta och aldrig går i något annat än mina eviga jeans från KappAhl och linnen jag köper i tvåpack på Stadium eller NewBody… 🙈)

Tja, i ärlighetens namn har det faktiskt inte hänt så mycket idag heller. Det gör ju inte det på stora hotell-komplex i 30+-graders värme. Mimi gick från att inte alls kunna dyka alls till hoppdyk från kanten på sisådär två timmar, vilket i och för sig var både coolt och imponerande, men annars har det mest varit osunt stekande av medelålders fläsk och intag av måttligt alkoholhaltiga drycker vid poolen, men jag cliffhängade (kom ihåg var ni hörde det verbet först) ju det där med rummet igår.

Rummet – Level infinity pool with garden, som det så käckt heter på bokningssidan – är 36 kvm stort och är fräscht och fint med kaffemaskin och gigantiskt badrum, men ärligt talat, vem har (inte) tänkt till i designandet? Fördomsfullt nog tänker jag att det inte varit någon kvinna inblandad i utformningen av rummen. I alla fall inte någon gnällig femtioårig kvinna med dålig syn och en kropp i förfall, för vem vill på riktigt ha speglar precis överallt utom där de faktiskt behövs? Och krokar och avställningsytor… vem vill inte ha det, och speciellt i ett överdimensionerat badrum med halt kakelgolv? Traska tre meter med blöta fötter för att nå en handduk, tänker designern. Perfekt för då kan man passa på att verkligen njuta av den ledsna magen och dallrande skinkorna i den gigantiska spegeln på vägen. Yeay. Det är så man riktigt ryser av välbehag.

Och så det där moderna med toaletter med frostat glas och stora, fullt genomsynbara (om det ordet finns) glipor… På riktigt?! Inte ens i den första überförälskade fasen av ett förhållande kan man väl vilja sitta i badet och se och höra sin partner på toa? 🤢

Äsch, vi kör på världsvana och säger godnatt och på återseende. I morgon ska det bli tre grader svalare, påstår min telefon. I så fall blir det kanske test av spa:et, men ärligt talat lockar varm och fuktig inomhusmiljö väldigt lite när det är över 30 grader varmt ute, så möjligen får det vänta till nästa besök. Godnatt!

Äsch, nu klarade jag det inte längre. Klockan är 20.33 och vi har varit i Albanien i drygt ett halvt dygn, och jag måste nog ändå blogga lite trots allt. Och då vet vi ju alla hur det går (och med ”alla” menar jag mig själv och den lilla tappra skara som orkar läsa mitt mångordiga dravel); har jag börjat måste jag fortsätta och att blogga ”lite” finns ju inte i min vokabulär, så nu är det kört. Nu kommer jag att sitta som värsta tonåringen med näsan i skärmen resten av resan och svara på alla påstötningar om bad och social samvaro med ”ser du inte att jag håller på med något”. Såå trevligt… Men det är väldigt roligt att läsa i efterhand och jag går ju och formulerar bloggmeningar i huvudet hela tiden ändå. Tänk om jag hade kunnat lära mig att skriva ner de där fyndiga meningarna när jag kommer på dem, då hade jag ju varit jätterolig, jag lovar.

Jaha, Albanien igen alltså, tänker den som hängt med lite. Var hon inte ganska negativ förra gången? (Den frågan har jag nämligen fått några gånger sedan bloggandet i april.) Jag vet inte riktigt det. Att vara negativ, både när jag bloggar och i vanliga fall…, det är ju sådan jag är så vad förväntar ni er liksom…? 🤣 Bara det faktum att vi är tillbaka här igen efter bara ett par månader säger ju något. Eller nej, det gör det ju inte, för det är ju lite så vi jobbar. Jag glömde.

Men jo, vi var tvungna att ta en resa till hit för att se hur det är när det är säsong och stränderna är öppna och förhoppningsvis städade. Att det också har en del med ren snålhet att göra behöver väl knappt nämnas. Det är nämligen så att det fortfarande går att unna sig här utan att det skriker i den småländska själen. Sen var det möjligen otroligt korkat att avboka hotellet där vi skulle betala 7000:- inkl frukost för en vecka och i stället boka halvpension på en av de dyraste resorterna här. Eller så var det jättesmart med tanke på att det är 37 grader varmt och här finns sex pooler och utmärkt AC. Återstår att se.

För den som är intresserad av hårdfakta så har vi betalat ca 9000:- för flygresan från Sturup till Tirana med en (stor!) resväska. Det var betydligt dyrare, ca dubbelt upp, än både förra och nästa (japp, vi kan ha råkat boka en liten sväng i höst också… 🙈) resa, men åker man dagen innan midsommar är det ju bara att räkna med att det kostar lite mer. Det femstjärniga hotellet med sex pooler och ett märkligt ”Level-system” samt halvpension har vi betalat en aning mer för… Det landade nog på ca 13000:- för fyra nätter. Gulp. De sista dagarna (då jag bokat en extra natt för att slippa omaket med att checka ut 11 och sedan vara hemlösa tills planet går vid 20.30) ska vi bo i en tvårumslägenhet med kök och balkong nära stranden nere i Durrës, och för det betalar vi ca 5000:- Det blev alltså ”aningen” dyrare än planerat, men med tanke på att här alltså är 37 grader varmt är vi rätt nöjda med den extra lyxen.

Resan då. Jo, att resa från Sturup (eller ännu hellre Växjö) är ju så himla skönt! Älskar små flygplatser! Denna gång tog vi med oss erfarenheterna från förra gången så nu hade även vi packat i nyinköpta ”cabin approved” Stadium-väskor för 99:- och sedan som sagt en gigantisk resväska på 26 kg (eller 26,1 kg om man ska vara väldigt petig) och Peter lyckades lyckligtvis beveka den stränga kvinnan i gaten så han fick ta med sin rese-gitarr som handbagage utan extra avgifter. (Den får åka resväska hem…) Flygresan innehöll även denna gång alldeles för många och långa perioder med Fasten seatbelts-skylten på pga turbulens för att jag skulle trivas. Uppenbarligen är det stökiga luftrum just på denna sträcka, men fram i ett stycke kom vi ju i alla fall.

Vet inte om man däremot kan säga samma sak om den uppföljande taxiresan. Uppenbarligen lärde vi oss inte ett skit förra gången då det ju nästan slutade med att vi blev avstjälpta utanför ett stängt hotell ute i ingenstans, för vi hade kontaktat samma bolag igen och vi reagerade bara lite på att chaffisen inte stod och väntade där han hade sagt utan kom körandes, stannade vid heldragna linjer utanför taxizonen och verkligen hastade in oss i bilen. Inte ens när vi behövde leta upp bokningsinformationen och upprepa adressen till detta ”hyfsat” stora hotell lyssnade vi på den inre rösten som ändå lite började invända att det kändes lite fel. Vi borde lyssnat på rösten. Det blev en väldigt lång och läskig resa där på småtimmarna. Lyckligtvis lyssnade jag så mycket på min inre röst att jag dubbelkollade resvägen i min egen Google Maps för trots att hotellet heter Meliã Durrës så ligger det sisådär 45 minuters resa norr om Durrës, och det var liksom till Durrës chauffören var på väg. Med tanke på att han inte kunde ett ord engelska och, misstänker vi, faktiskt i princip var halvblind 🫣😳 så han varken såg eller förstod sin engelsktalande GPS, var det rätt jobbigt där ett tag. Speciellt när stället han stannade till på när vi väl fick stopp på honom var som taget från någon läskig noir-film. Det sprang på allvar skällande gatuhundar runt bilen och bara ett par meter iväg bland skjulen (!) på grusvägen såg vi en bil uppkörd i gräset med alla dörrar öppna som om den blivit lämnad efter ett rån. Inte bekvämt i magen. Till slut fick Peter sitta och peka ut riktningen utifrån GPS:n medan den mäkta irriterade chauffören väldigt ryckigt och lååångt över tillåten hastighet tog oss rätt. Till nästa resa väljer vi ett annat bolag. (Vi och vi förresten. Tipset med dessa ”Green taxi” var det Peter som fått i någon grupp på fejjan, så gissa vem som fick hela skulden för äventyret…. 🤣)

Väl framme på den väldigt påkostade ”gated community-anläggningen” vid 05 handlade det bara om att försöka komma i säng så fort som möjligt. Jag har en del tankar om rummet, men med tanke på längden på det här inlägget sparar jag dem lite. Vilken cliffhanger va?

Lyckligtvis (hur många gånger har jag redan använt det ordet?) serveras frukost ända till 11 och ännu mer lyckligt var det att det faktiskt fanns en ”cabana” utan markerande handdukar precis utanför vårt rum när vi vaknade vid 10. Ibland har man tur! Vi har verkligen inte förstått det ytterst märkliga systemet med ”Level” (jag trodde bara att det var namnet på rummet när jag bokade) men uppenbarligen var det bra gjort att boka det, för är man ”Level” så har man en massa fördelar och en egen ”Level lounge” där inte pöbeln utan gula armband är välkommen gubevars. Frukosten i loungen var, även om vi först upplevde den som liten, och det varma inte såg jättefräscht ut där vid 10.30, superfin. Så mycket fräscha grönsaker och frukt/bär!

Med tanke på att det alltså var 37 grader blir det liksom inte så mycket att säga om själva dagen, för det är skugga och pool som gällt för ren överlevnad. Jag måste erkänna att mitt stressade jag (jag har jobbat extremt mycket de sista månaderna av terminen) hade lite svårt att ta detta, så hade jag skrivit detta då, hade det funnits ett helt annat negativt Åsa-beat i det, men eftersom jag pga den extrema tröttheten igår faktiskt fuskar och skriver färdigt detta dagen efter, har min initiala ständiga första-dag-negativism gått över. Suck, snart kommer jag att skriva mainstream-gulleplutt-rosa-moln-blogg. Hu, så hemskt!

Även om jag faktiskt var rätt uttråkad och hade väldigt svårt att gå ner i varv där på solsängen så måste jag erkänna att jag hade rätt stort utbyte att spana (elakt) på folk. Det är alltid kul att se hur folk beter sig och på en femstjärnig resort finns en kategori som jag inte så ofta annars kommer i kontakt med. De som går all-in för att hålla stilen. Och gärna dokumentera den så klart. (Host host.) Tyvärr är det ju mest kvinnor som hamnar i topp-kategorin här. Synd. Det hade varit kul att upptäcka en trend även bland män som vill show-offa. Det får bli morgondagens uppdrag att se om jag kan hitta några sådana särdrag. Idag delas i alla fall min topplista mellan dels en medelålders kvinna som gjort alla relevanta lyft och klädd i bikini med matchande örhängen och hatt vingligt struttar fram här fram och tillbaka på väldigt höga flip-flops som helt uppenbart är minst två storlekar för små, dels två yngre tjejer i string-bikinis som köper de snyggaste drinkarna bara för att sedan ägna en kvart åt att instagramma dem i stället för att dricka dem medan de är kalla och goda. Och alltså på riktigt, det här med string… Ingen – oavsett hur vältränad man är – är ju snygg i string-bikini. Skinkor dallrar när man går. Dallrande synliga skinkor är inte snyggt. Det kan väl inte bara vara jag?

Kvällen tillbringade vi sedan med att prata resor med brittiska bordsgrannarna Lisa och Martin. De hade varit på hotellet en vecka så hade lärt sig allt om det vi inte hittar info om någonstans, så det var både nyttigt och trevligt. Inte minst för tjejerna som fick komplimanger för hur väldigt ”well-behaved” de är. Jomen.

Kvällen avslutades sedan med en tidig kväll för alla utom undertecknad som i stället roade sig med en riktigt rejäl insulinkänning som i sin tur självklart ledde till skyhögt rekyl-socker hela natten. Har man inga anledningar att sova dåligt kan man alltid skaffa sig. Over and out från ett obefintligt midsommarfirande i Albanien. Hoppas ni sover sött och drömmer rätt med de sju sorternas blommor under kudden!