Idag vaknade vi till regntunga skyar och en återigen febrig sexåring. Vädret är dock jätteskönt och enligt prognosen ska det snart vara 28 grader varmt och strålande sol, och den febriga sexåringen vill inget annat än att bada och har inga andra symptom än just febern, så jag tänker att det kanske helt enkelt beror på tänderna som är på väg upp? Kan det vara så att man påverkas även av sexårständerna? Vi får väl se när batteriet i telefonen tar slut…
Det går i alla fall ingen större nöd på henne. 
Eller på henne. 
Ser inte helt motbjudande ut trots dis.
Med facit i hand kan jag konstatera att hon kom långt innan batteriet tog slut idag. Jag väljer att tolka febern som ett utslag av tandsprickning och hoppas att jag inte nominerar mig själv till bad parent of the year för det.
Som språklärare och allmänt språk- och grammatikintresserad är det väldigt spännande att lyssna på barnens rollekar. Vad är det som gör att de så ofta leker i imperfekt (eller preteritum om man föredrar det)? ”Du var min vän. Och jag var din vän.” ”Och så kom jag hem till dig, och då sa du…” ”Vi hette Amanda och Olivia.” Den där hunden måste dessutom känna sig lite schizofren, för den heter (eller hette) alltifrån Nattens konung till Csopi, LoveHeart, Donna, Molly och Hundis beroende på lek.
Barnen fick ju lördagsgodis… 
Man tager vad man haver när ”blippen” börjar lossna pga ohämmat badande.
Väderprognosen hade för en gångs skull helt rätt och redan strax efter 09 var det sol från nästintill klarblå himmel som gällde. Lyckligtvis har vi utnämnt denna vecka till ”varva-ner-vecka” utan en enda plan mer än att utnyttja möjligheten att ha egen pool, så det var exakt vad vi gjorde. Hela dagen. Peter, som är den minst sol-och-badiga av oss, körde iväg en sväng på förmiddagen, men jag och tjejerna lämnade inte huset. Och knappt altanen, ärligt talat. En dag helt i min smak. Tid för både barnen, virkning och avkoppling och det i 28-gradig värme med en pool för oss själva. Kan det bli bättre? Jag tvivlar.
Nu fejkar hon ju just här, men annars är det i stort sett så här en dag med Mimi kan se ut… 🙂 Mycket kiss, bajs, rumpa, räcka ut tungan, ilska och så härligt sprudlande, smittande glädje och skratt.
Under eftermiddagen körde vi ett improviserat vattengympa-pass som sedan utvecklades till ”bolleyboll” med liten boll som sedan utvecklades till att lära Inna ta lyra som sedan blev att Inna skulle ta 200 lyror medan jag gjorde höga knän i vattnet medan jag kastade. Vore jag en pretentiös pedagogförälder skulle jag säga att detta både blev ett utmärkt inlärningstillfälle och träningstillfälle, för mot slutet utmanade jag henne att räkna två poäng för enhandslyror och att dessutom räkna på engelska, vilket i sin tur ledde till att det tog ganska mycket längre tid, för de engelska talen över 150 sitter inte riktigt lika bra som de svenska, vilket i sin tur ledde till att jag – så klart – hade insulinkänning när vi var klara… Det var de kalorierna det. Men kul var det. Och nu fattar jag varför man gör vattengympa. Jag har alltid trott att det beror på att man får mer motstånd i vattnet, men hallå, jag orkade ju hålla på i nästan en timme, så det handlar definitivt inte om det utan om tyngdlöshet eller något. Fusk! Men rätt kul. Jag kan tänka mig att göra om det i morgon. (Fast då har jag väl träningsvärk från hell eftersom jag är så kaxig nu.)
Ps. Japp, jag vet att jag var en pretentiös pedagogförälder, men det är så ofta jag visar upp mina helt motsatta drag i offentligheten att jag bjuder på det. Ds.
Efter en kort torkpaus blev det ytterligare ett pass med 200 lyror (utan pedagogik och knäuppdragningar) med Peter och x antal Mimi-varv simning fram och tillbaka. Det är ju viktigt att båda barnen får visa framfötterna när man nu ska framstå som pretentiösa pedagogföräldrar.
Det ser kanske inte så förtroendeingivande ut när Mimi simmar, men djädrar vad driven hon är. Har jag nämnt hur skönt det är med två simmande barn? Jag har genom nästan hela barnens uppväxt tänkt att NU vill jag stoppa tiden, för nu kan det inte bli mysigare eller roligare, men det häftiga är ju att det hela tiden blir det. (Det skulle kunna vara som så att jag får äta upp det uttalandet när de är i tonåren, men jag tar den smällen då i så fall.) Våra resor blir definitivt bättre och bättre ju större barnen blir i alla fall. Bara detta att inte behöva släpa med alla blöjor, ombyten, nappar och allt annat elände som riskerade att förstöra en dag om man glömde det. Och att de emellanåt kan sköta sig själva. Så skönt! Det enda som möjligen var bättre förr var att de åt allt när de var små. Nu äter de i princip ingenting. Utom godis, frukt och chips så klart…
Middagen blev grillad fläskfilé och majskolv (äntligen något som fick godkänt av minionerna) och kvällen har tillbringats – och tillbringas fortfarande – på altanen i fortsatt ljuvlig värme. Klockan är nu halv nio och jag sitter i shorts och linne, och det är inte ens lite kyligt. Nu jinxar jag möjligen, men så här härligt väder – som enligt prognosen ska fortsätta – har vi inte haft någon gång tidigare. Ska det blir tredje gången gillt vädermässigt? Det vore vi faktiskt värda.
Med detta sagt så är vi ändå rörande överens i familjen om att vi absolut inte skulle vilja åka hit sommartid. Även om det är lite oberäkneligt nu i december/januari, så tar vi hellre det än sommarens värme och luftfuktighet, som vi gissar kan bli ganska outhärdlig. Men gärna fler dagar som idag, tack… 🙂
