Precis som jag förutspådde igår så känns allt lite bättre efter en natts sömn, även om sagda natt innehållit flera skräckfilmsliknande element med blod rinnande längs ben och nattlig städning av golv. Tur att det är kakel och klinker överallt… Min kropp och jag är i vanlig ordning inte riktigt överens om hur man bäst tillbringar en semester och den (kroppen) verkar varken mottaglig för förhandling eller kompromisser, så något bad är det inte tal om, men det känns i alla fall ok att ligga på stranden idag (även om det blir i korta stunder åt gången), så semesterkänslan börjar så sakteliga infinna sig i alla fall.
Frukosten på restaurangen var så överväldigande generös att vi kände oss tvungna att äta trippelt mot vad vi egentligen kände för, för att det inte skulle bli för mycket rester… Typiskt svenskt? Det enda som var lite snålt tilltaget var kaffet… 😱 I morgon ska vi se till att beställningen blir väldigt mycket mer anpassad efter behov och magar.
Vi skulle efter frukost egentligen bara ta ett dopp och sedan proviantera lite, för det orkade vi verkligen inte igår, men i skrivande stund är klockan 15 och vi är fortfarande kvar på stranden. Nu är dock både vatten, öl och toalettpapper (😱) slut, så nu börjar det definitivt bli nödvändigt, i ordets mest bokstavliga betydelse.
På tal om WAP så är det en sak som jag verkligen saknar i detta land. De verkar inte ha upptäckt padel! 😱 Trots idogt googlande har jag bara fått träff på två banor; en i Supetar på Brač och en i Split. Båda utom räckhåll, vilket innebär eländigt mycket trist promenerande för att uppnå mitt just nu ganska hatade rörelsemål. Att röra sig mellan strand och toalett ger inte många steg, kan jag meddela. Jag har övervägt att skruva ner det till ett lite mer rimligt semestermål för att slippa stressen det faktiskt innebär, men det vore ju att fuska och vem gillar en fuskare liksom? (Ja, jag vet att jag är knäpp.)
Att proviantera sjuka mängder vin, vatten, ost, snacks och toapapper gav inte många steg. Inte ens när allt skulle bäras i trapporna från parkeringen till lägenheten, så medan Peter tvingade ut barnen på en sista vända på det dyra AquaFun-flytetyget (de skulle ju minsann utnyttja vartenda öre… 😃) snörde jag på mig mina snart utslitna fotriktiga Scholl-skor (jag är ju trots allt snart 50) och drog ut på en urtrist promenad. Det är vackert här, men det är så djäkla mycket folk att kryssa mellan (bland annat ett brudpar med släpet utspritt över hela stigen uppe vid Sveti Petar…!) överallt att det verkligen inte är njutbart någonstans. Dessutom är David Baldaccis serie om Aloysius Archer, som jag har i lurarna just nu, verkligen inte i nivå med de flesta av hans andra böcker, men ni vet ju hurdan jag är by now; har jag börjat måste jag fortsätta…
Det är ju inte ofta jag gör några försök att profitera på mitt bloggande, för ärligt talat avskyr jag bloggar och sidor som är så fulla av reklam att de knappt går att läsa, men en sak måste jag faktiskt tipsa om, och skulle någon vilja klicka på min länk efter det så skulle jag bli supertacksam. Jag har länge använt återbäringssidan Refunder och för ett par månader sedan skaffade jag också deras betalkort och är så galet nöjd. Alla köp vi gör ger återbäring utan att vi gör något alls och denna återbäring betalas ut i riktiga pengar direkt in på kontot. Jag har inte stenkoll, men har plockat ut minst sisådär 1500:- på bara denna korta tid. Tidigare använde vi ett kort från Norwegian, men sedan de sänkte sin återbäring till 0,5% blir det inte många kronor till våra resor. Detta känns så mycket bättre. När vi skaffade kortet var första året helt gratis och jag gissar att det fortfarande är så. Skaffar någon ett kort via min länk får både du och jag direkt 200:- var. Hyfsat bra deal tycker jag, men absolut inget krav för att fortsätta läsa min annars ganska reklamfria blogg. 😊 Här är länken i alla fall: https://www.refunder.se/p/5592f45c41cc5
Man får väl säga att vi ändå gått ner i semesterläge hyfsat snabbt för vid 21 insåg vi att vi inte ätit middag… Då är det verkligen ljuvligt att kunna gå ut i shorts och linne och strosa bort till bästa kebabhaket som ligger på tivoliområdet. Samma gubbar som förra året fixar pannkakor respektive kebab med häpnadsväckande handlag. Till och med den svårimponerade Mimi var tvungen att kommentera pannkaksgubbens skicklighet. 120 kuna för två stora kebaber, en pannkaka som mättade båda barnen, en öl och en vatten. Äntligen något som inte ökat galet i pris!
Vi har inte riktigt kommit in i cash-is-king-trallen här ännu, så det var nära att det blev lite pinsamt vid kebabvagnen som givetvis inte tog något annat än kontanter (AquaFun tog effektivt slut på dem innan idag) och aningens dålig stämning blev det när Mimi upplevde sig ha blivit lovad att få åka karuseller. Att utifrån den bakgrunden förklara det där med kontanter och oseriösa uttagsautomater för ett barn för vilket kort och swish är självklarheter kan lätt skapa lite dålig stämning. Att inte hela världen förstått tjusningen med swish är f.ö ett av historiens stora mysterier som säkerligen fortfarande kommer att gäcka forskare långt efter att de löst gåtan med hönan och ägget eller hur string-bikini någonsin kunnat bli ett modeplagg trots att alla är fula i det.
Nej minsann. I kväll siktar jag på att, till skillnad från igår, somna med borstade tänder och sleep mode på Storytel (det är så jobbigt att hitta tillbaka annars, särskilt när boken är dålig) och hoppas på att slippa blodiga skräckfilmsupplevelser och saneringar, så over and out från mig! Vågar man hoppas på ett premiärbad i morgon, kroppen? Please! Godnatt!
Ps. Jag har ju redan erkänt att jag har sjukt dålig karaktär, så ta inte det där reklamfria så allvarligt, utan skulle någon vilja erbjuda mig ett betalt padel-samarbete, eller bjuda på en resa eller lite vin eller… tja, whatever, så ska vi säkert kunna komma överens… 😉 Ds.
