Polen dag 3 juni – regn och gnällig shopping

Efter regn kommer solsken, sägs det ju, och i vårt fall gäller tydligen också det motsatta. Efter vår härliga dag och kväll igår var det tvunget att bli lite regn i både fysisk och symbolisk mening. 

Dagen började ypperligt med att jag vaknade före (!) min sängkamrat, vilken för tillfället är Mimi. (Det är det iofs i vanliga fall också, men då brukar vi vara fyra, inte två…) Henne fick vi väcka vid 09.15, så att vi inte skulle missa frukosten, som lyckligtvis serveras till 11. Efter det vanliga debaclet och tjatandet kom vi i hyfsad ordning iväg neråt frukost, där Mimi drog iväg sisådär 13 nysningar på raken, smorde runt lite i ansiktet och tog sikte på frukten och brödet. Grattis, övriga frukostgäster, lite baskelusker som alldeles gratis bonus! Dessutom bjöds de också på lite härligt uppfriskande syskongnabb av sorten bara en nästan-treåring och nästan-femåring kan skapa av ingenting. Ingenting var f.ö också vad de åt båda två. Mycket avkopplande. 

Uppe på rummet ville ingen (under fem) heller göra någonting och Mimi verkade så stukad att hon lyckades övertyga oss om att bryta mot det viktigaste budordet av dem alla. Ingen napp under dagtid. Vad gör man inte för att slippa sitta instängd på ett varmt hotellrum? Planen var ju att hon skulle slockna i bilen och vakna pigg och ognällig efter att vi andra fått lite kvalitetstid med shopping av olika slag. Jomenvisst. Sådana planer har ju så skyhöga odds att man aldrig hade behövt jobba igen om de slagit in, så hur i hela friden kan man ändå tro på dem gång på gång? 

Efter-frukost-mys för två snoriga, stukade tjejer.

Inte nog med att Mimi inte somnade, vi hamnade dessutom i bilkö. OCH det var 25-gradig åskvärme ute, inte alls kallt och ruggigt som vi trodde. Fel, fel, fel, som Magnus Härenstam hade sagt. Bilkön visade sig efter närmare en halvtimme bero på en bilolycka där ingen verkade skadad, och strax därpå var vi på Manhattan, ett lite mindre shoppingcenter som vi ofta besöker. Åker man till Polen för att bara shoppa och är utan bil, är det nog inte Gdansk man egentligen ska välja, i alla fall inte om man, som jag, gillar stora affärer där man får handla ifred… 🙂 Här finns ett shoppingcenter, Madison, som ligger en bit från centrum, precis vid Scandic, Mercure och stationen. Där finns hyfsat med affärer och flera trevliga fik och restauranger, men annars är stan full av småaffärer som man i vissa fall nästan måste gå in i för att upptäcka. Mer en ”stros-stad” än en shoppingstad, tycker jag. (Men som sagt, då får man tänka på att jag gillar stora affärer. Andra kanske tycker att det är precis så här en shoppingstad ska vara.) (Jag har skrivit mer om olika shoppingcentran i mina ”Polentips” som finns i menyn ovan.)

Manhattan, som ligger en bit utanför centrum, har förutom HM, Starbuck’s, CCC, Rossmann, Piotr e Pawel, en musikaffär och mycket mer, ett C&A och ett KappAhl där jag alltid brukar hitta massor till både mig och barnen, men idag fortsatte det att gå i moll och jag hittade ingenting, samtidigt som Peter försökte hålla Mimi på gott humör, vilket inte heller funkade speciellt bra. När vi sammanstrålade för lunch på ett fik var hon alldeles blossig och skulle bara sitta i mitt knä. Smoothie var inte gott och mat (inte ens bröd) inte att tänka på. Typiskt, tänkte vi och såg även morgondagens badlandsplaner flaxa iväg, tog båda barnen till ett glassfik för att i alla fall få i dem något. Varpå lilla snorpan helt plötsligt är helt frisk, pigg och glad…. tills allt var uppätet och det pratades om att gå i en affär till… Gaah! Lite rulltrappsåkning och hittande av en likadan ”hajborste” som vi köpte förra gången och som tragiskt nog försvunnit på Väggabadet lättade upp stämningen något, vilket nog var tur eftersom vi råkade hamna i rusningstrafik och bilkö även på väg tillbaka in till stan. Dessutom hade receptionshunden hunnit gå hem när vi kom till hotellet. Sammantaget alltså inte den mest lyckade semesterdagen vi haft. 

Trots minen var detta en av dagens höjdpunkter
Mimi har bland annat lärt sig att chips heter ”chipsy” på polska, så givetvis överanvänder hon den regeln till alla andra ord och ber till exempel om att få ”korvy”. 😂😂😂
På rummet fanns dock ölkorv, grissini och malina (hallon), så helt plötsligt var allt lugnt. Jisses, kan man få skicka barnen till dagis någon vecka på semestern så att de äter vettigt och lyder i några dagar….?! Själva reder vi visst inte upp det så bra. 😉 Jag smet ut för att köpa lite garn till svärmor i den lilla typiska pasmanterian som säljer garn och underkläder och där tanterna inte pratar ett ord engelska eller tyska… Därefter ”råkade” jag sen styra stegen mot just tidigare nämnda Madison där jag njöt av lite ensamshopping i barnaffären 5, 10, 15 och mataffären Piotr e Pawel. Jag måste ju köpa den goda ölkorven hem till brorsdotter Elin, och så är det ju så fantastiskt roligt att gå i utländska mataffärer. Jag älskar det! Speciellt när jag kan köpa ett par dubbelförpackningar ölkorv, fyra olika urgoda Cheddar (nog 200g stycket), två påsar chips, cocktailtomater, ett par chokladbitar, lim och två kinderägg (bara nyttigheter…) för under 200:-  


Eftersom regnet kom under min utflykt fick det bli att gå hem och byta kläder innan vi kunde ge oss ut för middag. Efter dagens vedermödor var det inte helt självklart att äta ute, men Peter hade spanat in en restaurang på TripAdvisor, så vi gav det en chans. Sagt och gjort, vi och kramdjuren Kattis och Leonis, begav oss ut i den förvånansvärt ljumma kvällen mot en fullsatt restaurang där vi inte fick plats, och ingen av de andra fina vi spanat in på gatan  tidigare dagar dög helt plötsligt till oss. Något fel var det på alla. För flott, för lite folk, för mycket folk, för konstig mat, ingen barnmeny etc. Känns det igen eller är det bara vi som är sådana? Till slut bestämde vi oss för att – återigen – gå till Sphinx, som jag skrivit om innan. Vi fick ett bord, menyer och färgpennor, bestämde oss för mat och väntade. Och väntade. Och medlade mellan trötta, hungriga barn. Och väntade.  Och hörde paret bakom oss på knagglig svenskengelska fråga kyparen var deras mat var för de hade väntat jättelänge. Och reste oss och gick. Förmodligen bäst för både oss och övriga gäster. Det blev jättegod hämtpizza från Telepizza och ”kalameller” (för det får man ju med notan här, har barnen lärt sig) från supermarketen i stället. Det gäller att kunna planera om. Men i morgon hoppas jag (TROTS allt, jag måste vara knäpp) på att planerna håller, för då tänker jag att vi ska checka ut, badlanda barnen trötta i tre timmar på nya Aquaparken i Reda för att sedan kunna shoppa i relativ ro på mitt favvo-shoppingcentra Port Rumia innan vi åker mot ”Happy-båten”, som riskerar att inte alls bli happy om man får tro väderleksprognoserna.  

Jättetrött tjej
Det började bra
…. men…..
”Hur mycket (lite) pizza behöver jag äta för att få godis…?”
Vårt middagsdrama. Killen som körde denna skulle hem. Han klättrade först utanför innan han klättrade in i själva stegen… Huuuuuuuu!
”Kolla, mamma! Jag är helt snygg! Jag älskar flambingos. Och du har matat flambingos, mamma. Du vågade, mamma. När vi var i Florida. Och de var jättestora. Och åt så här: mam mam mam. Jag älskar mina flambingo-byxor!” (Mimi när hon fick byxorna jag inte kunde motstå på 5, 10, 15. 😂)
Japp, nallen måste ligga PÅ huvudet.

Hoppas att jag inte med detta fått någon att avstå från att resa med eller rentav skaffa barn. Det är ju oftast rätt kul. 😇 Godnatt! 

Polen dag 2 juni – Ronald Reagan-parken och Gdansk

Efter viss tvekan bestämde vi oss på tisdagskvällen att vi skulle äta frukost på hotellet. (Alltså beslutet togs på kvällen, men frukosten åts morgonen efter… 😉) Hotellfrukost är ju alltid trevligt, men som alla småbarnsföräldrar vet så försvinner ju charmen med långa måltider med barnen. De flesta polska hotell verkar ha den goda smaken att ha en lekhörna, så efter att ha brett ett antal mackor (utan att sedan äta dem, givetvis) och fått i sig några jordgubbar var i alla fall yngsta familjemedlemmen fullt upptagen med att låta kramdjuren leka tåg där. Den näst yngsta frågade oupphörligen om vi var klara snart, och till slut gav Peter upp och tog sitt kaffe i receptionen med hund och dotter… Frukosten kostar f.ö 39zl och är okej, även om den egentligen är finare upplagd än bra. Det saknas lite väl många saker för att den ska kvala in på topplistan, men det som finns är fräscht. 

Vädret var aningens osäkert, så till slut enades vi om att åka till den stora Ronald Reagan-parken där det finns massor av enorma lekplatser och andra aktiviteter. Fråga mig inte varför parken heter så, men den är komplett med en staty av Reagan och påven (!) i naturlig storlek. (Ja, jag borde googla, men det orkar jag inte nu.) Parken ligger i en förort till Gdansk, precis vid strandpromenaden som sedan fortsätter hela vägen till Sopot och Gdynia. Gdansk har annars ingen strand. 

Vårt försök att få till en selfie/wefie med påven och Reagan kan nog inte räknas som speciellt lyckat, men det är inte lätt utan selfiepinne och med en annan familj som står och trampar och såååå tydligt vill att vi ska skynda oss.
”Neje, mamma, det är trååååkigt att ta bild!”
 

Efter flera timmars lek då vi f.ö knappt sett till Inna, som obekymrat kastar sig in i lek med barn oavsett språk och nationalitet (”I’m coming” och ”hotch” (kom) är användbara fraser tydligen) och lite kel med en söt hund vars matte, en polsk tant, verkligen inte pratade ett ord som inte var polska, tog vi ”tufftuff-tåget” ner till strandpromenaden. Jag hade nämligen – igen – råkat börja ifrågasätta våra kommande semesterplaner och planera om, så jag ville kolla in ett hotell där. Lika bra att passa på, eller hur? Det hela slutade med att vi, efter en fantastisk sen lunch på det eventuella hotellet (Golden Tulip), avbokade och bokade om sex av våra kommande nätter här. Peter påstår att detta hänt tidigare. Jag förstår inte vad han menar, men det kommer nog att bli bra. Hotellet ligger precis vid strandpromenaden och har dessutom inomhuspool och god mat. Vad kan gå fel liksom? 

Tusan, jag inbillade mig faktiskt att jag passade bättre i glasögon än så här. 😫
En bit av den enormt långa stranden.
Sandtömningspaus
”Jag vågade! Jag vågade jida den vita hästen. Jag vågade!” Goa Mimi utmanar i alla fall sig själv varje dag.
”Jag är Ugglis! Jag kan flyga jättesnabbt i min uggleglidare. Bara kolla nu!” (För er utan barn: ”pyjamashjältarna”, varav Ugglis är en, är väldigt populära just nu.)

På väg till bilen råkade det bli ytterligare någon timme på lekplatsen och ytterligare en hund, men sen fick Inna spelet och skulle bara till hotellet och träffa ”sin” hund. Peter fick bannor för att han kört för sakta när hunden visade sig ha gått hem. 😂 Det var ytterst nära att vi sedan blev kvar på hotellet även denna kväll, men lyckligtvis tog vi oss samman och gick ut en sväng vid 19, för det var en riktigt härlig ljum sommarkväll då faktiskt alla dessutom höll sig på utmärkt humör hela kvällen. Halleluja!
Man kan nästan ana att det finns en hund på båten till vänster, eller hur? 😉
Den där ”favojitkoftan” ser ut att ha gjort sitt på just Mimi, så alla ni som brukar be om att få köpa, nu är det läge att komma med ett bud. 😉
Jisses, vilken massa leenden och positiva kommentarer på alla möjliga språk denna lilla kavata regnbågstjej frambringat under sin framfart i kväll. När hon är på det humöret är hon verkligen ljuvlig.

Tidigare under dagen sa vi till varandra att vi borde bli bättre på att utmana oss och prova nya saker när vi är här. Efter det åkte vi till parken där vi varit förut och i kväll hamnade vi på Billy’s där vi definitivt varit många gånger förut. Bravo oss! (Fast till vårt försvar har vi ju faktiskt bokat ett nytt hotell i ett för oss helt nytt område. Så det så.) Billy’s levererade även idag med prisvärd mat, trevlig servitris och en perfekt backe (vissa kallar den rullstolsramp) att springa i. För att inte tala om popcornen FÖRE maten, färgpennorna och fiol-och dragspelskonserten som inspirerade Inna till något slags ytterst spontan techno-dans som tydligen förmedlade en viss aggressiv glädje, om vi förstod saken rätt. 

Självklart dansar man så här till fiol och dragspel. Det vet väl alla.

På hemvägen hamnade vi dessutom i en musikshow som smart nog innefattade två tjejer som ”blåste” enorma såpbubblor = garanterad publik bestående av 85% föräldrar. Gissa om barnen somnade ovaggade… 🙂 Vi också. Godnatt!

Polen dag 1 juni – Sopot, zoo och Gdansk

Den där ambitionen att posta ett blogginlägg varje kväll, som jag brukar, kom på skam direkt pga en ovälkommen baskelusk som däckade mig, så i skrivande stund är det faktiskt redan onsdag och vi är på väg mot den gigantiska parken/lekplatsen Ronald Reagan (!). Men mer om det senare. 

Igår väcktes vi av de ljuva tonerna av Rod Stewarts I’m sailing, som används som väckarklocka på Stenas båtar, vilket förmodligen skadat låtens popularitet å det grövsta, eftersom den varken går att stänga av eller sänka ljudet på när den drar igång vid 06… Som vanligt vaknade Mimi med ett glatt ”Det är mojon!” och Inna med ett grymtande och ett dra-täcket-över-huvudet. (Vem som är lik vilken förälder får man själv lista ut…) 


Även denna gång kunde vi i lugn och ro (nåja, om man bortser från att vi har två barn alltså) stanna i hytten tills bildäck öppnade, trots de ihärdiga uppmaningarna i högtalarna om att ”göra hytten tillgänglig för städning”. Vädret var lite molnigt och blåsigt, och zoo råkar ligga halvvägs mellan färjeläget i Gdynia och hotellet i Gdansk, så vi styrde kosan mot Sopot för frukost innan det öppnade vid 09. 

Så här tomt brukar torget i Sopot inte vara
”Mata fåglarna? Jag?”

Inte ens Sopot hade riktigt vaknat vid 07.45, men vi tog en promenad och hamnade till slut på ett bageri för frukost till oss, 16 småfåglar och fyra duvor. Bröd är otroligt billigt i Polen, t.o.m på Sopots turistgata Monte Cassino, så Inna tyckte att vi kunde dela med oss. Vad bageriägarna tyckte om detta framgår inte. 

Strax efter öppning var vi och ett antal skolklasser på plats utanför zoo. Jag var faktiskt tvungen att smygfotografera de två (!)  pedagoger som med bara hjälp av ett rep (!) tagit med sig en hel dagisgrupp. Hu…. Jag tycker det räcker med två barn på två vuxna… Helst tre. Vuxna alltså. 

Bäst att ta en selfie då och då så att jag i efterhand fattar att även jag var med på resorna. (Nä, ja e int bitter int…)

Barnen har nu blivit så stora att vi var tvungna att lösa familjebiljett för 60 zl. Dvs ca 150:- Det är billigt att ha roligt i Polen. Under hela zoo-besöket gjorde vi sammanlagt av med ca 300:- och i det ingick inträden, glass, lunch, espresso, dinosauriepark, smådjursmatning och parkering. Ganska okej, tycker jag.  

Uppenbarligen löpte en av lejoninnorna för det var ganska oroligt (och spännande) i lejongropen. Det luktade dock lika illa som vanligt.
Inna om surikaterna: ”Kolla, där är jag och Josefin (dagiskompis). Och den där som ligger och slappar är du, Mimi. Oj, där satte sig någon på dig!” 😂😂
 

Att besöka zoo direkt på morgonen är en riktig höjdare, för både barn och djur är pigga och aktiva, köerna nästintill obefintliga och vädret skönt. När man sedan är klar och på vägen ut möts av jättelånga köer och en fullsmockad parkering kan man känna sig lite extra överlägset nöjd… 😉 Skadeglädjen är ju mycket riktigt den enda sanna glädjen. 

Det gäller att vara snabb med kameran när man vill bygga myten om den perfekta semestern (Mimi bangade ur tre sekunder efter att bilden var tagen)

Som vanligt är barnen helt oförutsägbara. Aporna, som vanligtvis är höjdpunkten, hoppades idag helt över till förmån för hästar, rådjursmatning och dinosauriepark. 

Mimi gillar också djur, men tycker fortfarande att det är rätt skönt när de kommer i porslins- och kramdjursvariant.

Dinosaurieparken (som är en bit backig skog med dinosaurier och flera spännande klätterbanor) hade blivit mycket intressantare nu när Inna (och Peter) kunde ge sig i kast med banorna, och t.o.m Mimi kunde klättra i ett par stycken, vilket gjorde henne mäkta stolt. I närheten finns också en riktigt äventyrlig klätterbana av typen som kräver hjälm och säkerhetslina. Inna, full av självförtroende efter dinosaurieklättrandet, ville helst ge sig på den också, men får nog vänta ett par år ändå. 

Efter zoo-besöket var det precis lagom att bege sig mot Gdansk och Marina Club hotell. Ett hotell som ligger ”fel” sida floden, men i ett otroligt expansivt område som absolut håller på att växa ihop med stan och bli ”rätt”. Vi har en juniorsvit, vilket innebär två stora rum med dubbelsäng, bäddsoffa och väl tilltaget pentrykök med spis, mikro, diskmaskin och kyl/frysfack för ca 1200:-/natten (inkl. parkering). Utsikten från vårt rum är inget vidare kanske, men det är iaf spännande att kolla på lyftkranarna och de våghalsiga arbetarna på taket mittemot och man kan givetvis betala för att få utsikt över floden/staden. Långa torget (Dluga) ligger bara ett stenkast bort, frukosten (för 39zl) är väldigt fint upplagd, men inget jättespeciellt. Sammantaget ett väldigt prisvärt, fräscht hotell. 

”Jag ligger bara och spanar efter hundägare.”

Lyckan (för Inna) var gjord när hotellet dessutom visade sig ha en receptionshund, en jättegullig valp med snäll matte som lät henne både mata och klappa. För oss andra blev det lite besvärligare eftersom Inna, med all den ihärdighet och total besatthet som bara en nästan-femåring kan uppbringa, bara vill vara på hotellet och helst då i receptionen, och inte vill göra NÅGOT annat…. Lyckligtvis är ju både Peter och jag utbildade pedagoger, så med metoder innehållande starka drag av irritation, mutor och hot fick vi till slut med hela familjen ut på stan, där båda barnen efter en trevlig pariserhjulstur och några mindre trevliga utbrott, slocknade i vagnen. Väl medvetna om vad detta skulle innebära på kvällen, struntade vi i det och gick och satte oss på Elephant’s uteservering, där vi delade en flaska vin och tog en matbit. Jag var tvungen att prova tipset från min brors svåger om pizzan med saltgurka, som skulle vara gudomlig. Saltgurka är ju gott och pizza är gott, så borde funka. Det gjorde det, även om gudomlig kanske var lite i överkant, Markus. 

På bron in mot torget
Vårt hotell är den ljusa, höga byggnaden till vänster om pariserhjulet.
Äntligen någon som har fattat att även vi som väntar nedanför karusellerna vill ha det bekvämt.

Straffet för att vi struntade i konsekvenserna av tuppluren visade sig tidigare än förväntat, när det helt plötsligt började strila under vagnen…. Damen som numera vaknar de flesta morgnar med torr blöja, valde just detta tillfälle att bevisa att det är undantagen som bekräftar regeln. Slutsats: tro aldrig att du som förälder kan beställa en hel flaska vin, hur goda förutsättningarna är verkar. Det funkar inte så. 

Utsikten från Elephant. Jag älskar husen runt Dluga.

Kvällen blev alltså inte riktigt som planerat, men ändå rätt okej med mys på rummet innefattande godsaker från saluhallen (saltgurka, ölkorv och goda tomater är obligatoriskt) och varsin telefon…. Att slappa och svulla är ju faktiskt också semester.