Kroatien 2019:2 Dag 7 Sista dagen (för den här gången) En hel dags pool och sol

Hur kan det redan vara vår sista dag här? Vi kom ju nyss och har, som vanligt, inte gjort hälften av det vi hade tänkt. Det är ju för bövelen inte ens förrän nu vi på riktigt kommit in i semestertrallen och ner i varv, och nu ska vi upp tidigt igen? Det kan inte vara rätt. Nej, jag vägrar. Den enda delen av mig som har något som helst intresse av att komma hem är min rygg, för den är inte alls överens med de hårda sängarna här. Kan jag skicka den på planet i morgon och lämna resten av mig?

Jag fick ett mejl nyss som nämnde 9 grader och regn hemma. 😱😫 Det ökade inte direkt på hemlängtan, kan jag säga. Även om det till viss (liten) del känns sorgligt att stället håller på att stänga ner för vinter, så är det helt perfekt mycket (lite) folk och temperatur! Som en bra svensk sommar. Perfekt. När vi varit här tidigare har värmen ibland diskvalificerat vissa saker vi velat göra, men det här är perfekt. Ska man vara petig hade det kunnat få vara någon grad till i havet, men med en ”egen” pool som numera håller 31 grader, vore det rent korkat att gnälla över det.

Inna när hon berättar om en knäpp grej Mimi gjort. (Den blicken får mig att fasa för tonåren…)
Inna när vi går med på ”busfrukost” (att man får kolla på något – telefon/tv – när vi äter… 🙈).

Återigen är vi inte helt på det klara med vad vi ska hitta på idag. Vi funderar på en strand på andra sidan viken/halvön och så finns det tunga viljor som nämner pool. Ett är i alla fall säkert, idag ska det bli sol och bad hela dagen för att riktigt fylla på depåerna inför de där hemska 9 graderna och regn…

Nio grader och regn? Nej tack, jag stannar hellre här.

Lite googlande och familjeråd visade att vi nog egentligen var rätt överens om vad vi ville göra idag. Den strand jag var sugen på att prova såg på bilder ut som en klippstrand á la dem vi inte gillade speciellt mycket när vi testade norra Kroatien (Rovinj) förra året, att Mimi så gärna ville till ”vanliga” stranden berodde inte på att hon ville bada i havet, för det tänkte hon då verkligen inte göra, hon ville bara till (den nu stängda, tror vi) spelhallen och vinna klubbor, Peter är alltid nöjd så länge hans tjejer är det och han får skugga och Inna vill alltid till poolen. Egentligen väldigt enkelt alltså. Varför göra det svårt när det kan vara lätt och ljuvligt bekvämt? Nu hänger vi vid poolen, Peter spelar gitarr till någon countrystation, tjejerna leker med Paw Patrol-hundarna i poolen samtidigt som de kommunicerar meddelst jamanden med en besökande katt och jag skriver/njuter i en solstol. Allt vi rimligen kan ”behöva” i form av dryck, snacks, mat och sanitetsfaciliteter finns i vår direkta närhet. Perfekt var ordet. Tro’t eller ej, men barnen har t.o.m varit sams hela dagen. På riktigt.

”Jag är en katt. Mjau mjau…”
Katten är uppe till höger i bild och jag sa något om ”den”: ”Du menar hen, mamma, för vi vet ju inte om det är en han eller hon. Fast jag tror att det är en hon, för killar brukar ju inte vara så snygga.” 😂

I form av avkoppling har denna semester verkligen t.o.m varit över förväntningarna. Jag har läst fyra böcker (skulle tagit med fler), löst korsord och faktiskt knappt (nåja…) tänkt på jobbet. Jag måste ha varit duktig på att sprida att jag skulle vara ledig vecka 39, för även min, vanligen, enorma jobbmejlhög har hållit sig på en nivå där jag känner att jag nog inte kommer att gå under när jag ska ta itu med den nästa vecka. Så skönt! Synd att vi – efter Florida – inte har några fler föräldradagar att spendera på detta ypperliga sätt. Det kommer att bli tufft, men kanske precis vad vi behöver för att i stället lägga undan pengar för att underhålla vårt stackars hus och köpa en ny bil. Boooooring…. (Känner jag mig själv rätt kommer jag nog att hitta ett sätt att fortsätta resa gränslöst ändå…)

Gissa vem som är den snälla föräldern…?
Rätt! Inte jag.
”Jag vill också!”
Mimi passade på att lära sig hoppa från kanten, vilket var en färdighet hon sedan upprepade hela tiden dagen ut…
Om och om igen…
Och igen. Och igen…
Det börjar bli dags att inse att även sista soldagen har ett slut.
Det är ytterst motvilligt vi lämnar detta.
Och detta…

Jag förstår att det låter som om jag ljuger och förskönar nu, men efter denna ljuvliga heldag med sol, pool och samsande barn, blev det t.o.m dusch med hårtvätt utan ett enda raseriutbrott eller sammanbrott. Om jag drömmer, väck mig inte!

Barnen föreslog, så klart, sin favvorestaurang även i kväll, men nu la vi in vårt veto och utan större problem enades hela familjen om att vi skulle gå till Surf’n Fries, som trots två dagar till stängning (mycket som är slut) och sin rökande kock (och då menar jag rökande i köket) presenterade väldigt god och precis ”lagom” mat som alla uppskattade och som jag och Peter kunde njuta av ordentligt medan tjejerna efter att de ätit upp kunde springa runt och leka kurragömma och käka stenar. (Jo, jag menar på riktigt…) Med risk för att låta som om jag skriver en gullig, inställsam allt-är-så-fiiiiint-och-underbart-när-man-har-barn-blogg så var detta en helt ljuvligt fantastisk semesterdag. Shit, vad vi förtjänade den!

I väntan på maten tog vi bilder och slow motion-filmer. ”Ta en bild där jag ser ut som en jätte, mamma!”
Solnedgång. ❤️
Okej, se gulliga ut! Eh…
❤️❤️❤️
Japp, jag gillar verkligen porträttläget.
Utan porträttläge.
Kurragömma…
Undrar var hon är… hm… 😂

Nu hoppas jag bara att jag inte får anledning att återkomma med en ny blogg i morgon, för senast avslutade jag också med en superpositiv blogg och det gick ju… sådär… (Vårt plan krockade med en fågel, blev inställt och vi blev – med rätt många komplikationer – kvar en natt till, vilket resulterade i ett extrainsatt blogginlägg. 😃) Men sådan otur kan man givetvis inte ha två resor på raken, så på återseende antingen i Polen på höstlovet eller i Florida till jul… 😊☀️ Over and out! 😊